Kommer ni ihåg Sigbjörn Olofsson, sjukhusdirektör i Sundsvall. Nu vägrar han avgå, trots att landstingsrådet Jacomina Beertema (M) krävt det. Bakgrunden är missnöje med direktörens besparingar, och personalkritik mot honom. - Jag har inget förtroende för en ledning som låter verksamheten förfalla på det här viset och ändå inte varnar landstingsstyrelsen om vad som håller på att hända, säger Jacomina Beertema. Under året som gått har hon på olika sätt signalerat sin misstro mot Sigbjörn Olofsson ledarskap och bland annat sagt att hon inte kan acceptera ett "skräckvälde". Hon säger sig ändå inte vara orolig för att det här utspelet ska tolkas som populistiskt. - Det är klart att det kan göra det. Men här handlar det om en konkret verksamhetsfråga. Som dessutom drabbar hela länet, säger Jacomina Beertema. Nu kontrar Sigbjörn Olofsson med att nominera sig själv till utmärkelsen: Årets Västernorrlänning. Motiveringen: Han har sparat en kvarts miljard kronor till skattebetalarna, och fått bort köerna till sjukhuset, skriver Dagbladet i Sundsvall. Ja herregud...
Och vad säger man, och vad gör man samtidigt i Malmö:
Bryter mot det fackliga samverkansavtalet med regionen beskriver Malmö Läkareförening regionstyrelsens beslut att förlänga regiondirektör Sören Olofssons förordnande till och med 2014. Det är han som inte han inte vill ha något "fackligt käbbel" och som visat sig vara en chef som gör som han behagar och inte riktigt förstått eller klarar av ledarskap och samverkan. Trots att förhandlingarna med de berörda facken inte är avslutade valde alltså regionstyrelsen igår att ge Sören Olofsson nytt förtroende. Mellersta Skånes läkarförening tycker inte att arbetsgivaren tar facken på allvar. – De kom sent in med en kallelse till samverkan om Sören Olofssons förordnande. Vi fick några dagar på oss att ta ställning, men det gick inte. I fredags framförde läkarföreningarna sin kritik mot förlängningen av Olofssons förordnande och nu har arbetsgivaren bestämt sig, säger Erik Dahlman, ordförande i Mellersta Skånes läkarförening. På fredag träffas de fyra läkarfacken i Skåne igen. -Vi kommer att framföra våra synpunkter. Vi vill ha en annan kandidat till jobbet som regiondirektör.
Kommer Sigbjörn att sitta kvar och vad händer under resan fram? Kommer det att finnas förutsättningar för Sören Olofsson att verka och dyker mer bekymmer upp, frekvent och hela tiden, och även små saker läggs i träda eller får brottas igenom och vid minsta lilla avsteg dyker protester och aktioner upp. Begäran om överläggningar och insyn och ifrågasättande av allt och inget och går det att bedriva en verksamhet och orkar man i längden om man totalt krockat med det ”käbblande facket”? Svaret är ett enda ord, NEJ.
Facket är oppositionen som framför sina åsikter förankrade hos sina medlemmar, dvs organisationens medarbetare, och de som skall ledas mot målen. Har man åtminstone 1 högskolepoäng i organisationsteori och en minst en korpfotbollsutbildning i ledarskap vet man hur det slutar. Organisationen haltar och hackar och det blir aldrig lugnt och även skitsaker blir problem.
De informella ledarna får syre och tar plats och även om man inte egentligen stödjer dem normalt så i sakfrågan, vilken den nu är, stödjer man dem. Har man dessutom flera ”ledare” får man flera ”sakfrågor” men egentligen handlar det inte om de eller det utan om ett misstroende mot ledningen. Evidensen och bevisen på de teserna finns i uppsjö och det är bara att läsa innantill och se var man befinner sig i den ”processen”.
Att som ansvarig försvara och hamna i prestige bara försvårar och sprider kraven på att ”flera bör ta sitt ansvar” om man kommit för långt och precis så brukar det sluta. Det är oerhört svårt att få stopp på denna spiral och gör man inget i tid blir det inte bara kvalitets och kompetensförluster utan dessutom utomordentligt kostsamt. Som också någon eller några ansvarar för. En organisation i ständigt trubbel med administrativ och ledningspersonal som slutar och hittar andra jobb. Där till och med de övergripande målen inte förstås eller frekvent diskuteras har problem. Stora problem. Om man inte gör dem mindre och tar den väg ut man oavsett i sinom tid ändå måste för:
Sigbjörn och Sören har inte en chans enligt litteraturen och den evidens som finns i ämnet att någonsin bedriva ett ledarskap som får en organisation till besinning och lugn. Kanske det inte heller är deras uppgift och då får deras chefer det man faktiskt själva bäddat för och får acceptera att det även kommer att blåsa runt dem. Mycket och hur är det nu i Västernorrland? Jo just så men, nu ska ni ju inte tro Sigbjörn går lottlös och det kanske är just det han vill uppnå, att slippa. För i så fall; http://allehanda.se/start/harnosand/1.2584196-sigbjorns-avtal-kostar-7-miljoner
Spännande, kan man tycka om man är lite på sidan, skrämmande om man är i det men nödvändigt om man förstå de krafter som formar organisatoriska strukturer och därmed ”ser felen”. Ser man och förstår varför gör man inte något åt dem och ofta honom eller henne och får positiv energi ur detta istället. Det går och är egentligen inte svårt i en organisation med mycket problem. För utveckling kallas även detta men organisations-utveckling tillåts bara om man förstår sambanden och faktiskt inte ens nödvändigtvis i alla delar. Man vill oftast bara vara med och känna att man faktiskt haft möjligheten att vara med och får man "bara" det kan det faktiskt funka med ett dåligt ledarskap också. "Med" är inte BRF i en del organisationer och i en del frågor och accepterar vi bara det eller tänker vi göra något åt det? Grunna på den ni och svaret är nog självklart för vi har tiden även om en och annan räddningsnämnd eller "chef" äger klockan. Hade´
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar