Kontakta oss! - Malmö - Skånskan.se och Skånskan verkar ha fått smak på blåljusorganisationer. Bra det och lycka till. Det finns mycket, mycket som engagerar och berör och det angår oss alla. Sen tycker jag fortfarande att fokuset på Falks är orättvist utan emotser mer och fler och..
I artikeln nedan kommer häftig kritik mot sig själva och hur man hanterar trafikolyckor vid Rsyd, http://www.skanskan.se/article/20101118/NYHETER/711179661 vilket jag berörde i detta inlägg: http://brf-peter.blogspot.com/2010/11/bilforare-satt-fastklamd-i-45-minuter.html Nu har jag kollat lite bland mina vänner utifrån mitt förra liv, verksamhetsansvarig för en ambulansorganisation, och hur det ser ut hos dem, i Sverige. Också om det finns andra kriterier, arbetssätt och tankar i hur man vårdar och tar hand om en traumapatient. Rätt ska vara rätt men ..detta är fel, riktigt fel och jag blir lite upprörd när jag får signalerna att inget hänt sedan man påvisat detta och sedan artikeln skrevs. Inget.
Vad är det främsta uppdraget och vad bör man göra om detta ifrågasätts eller som här, visar sig inte fungera rent praktiskt? Rädda liv och rätta till är svaren naturligtvis och det operativa arbetet blir inte bättre för att någon säger att det fungerar när det uppenbart inte gör det. Skarpa anklagelser och naturligtvis blir det så när motsatsen inte bevisas utan pratas bort och läggs i ”processen”. Hur är detta möjligt och varför reagerar inte MSB, Länsstyrelsen eller någon inom räddningstjänstens område på detta? Vidare kan man undra vad som hänt om det bara varit sjukvården som deltagit hade Socialstyrelsen varit på banan och varför har de inte hamnat där. Vet de inte om detta och väntar på den avvikelse som vi såg i SVT:s Debatt heller inte kommer eller fungerar, eller fungerar mindre väl, i Skåne från ambulanssjukvårdens sida? Man blir lite uppgiven för...
Medan ansvariga tvår sina händer och berättar att min organisation är bra, kanske bäst och åtminstone så bra att vi kan göra mer och annat med befintliga resurser fungerar inte basen i uppdraget. Eller så gör den det men även det döljs då i den administrativa och politiska processen för ingen vet. Egentligen, mer än vad vi kan ana då någon, idag också då, kan riskera att få sitta i sin kraschade bil i 45 minuter om man krockar i Rsyd.
Vore jag ansvarig politiker, läs ytterst ansvarig för detta, tillsatte jag omedelbart en extern utredning från en oberoende part som kontrollerade ”min verksamhet”. Alltså inte en av de olika ”bröder” som gör detta i branschen och som fortfarande är aktiva i sina egna verksamheter eller varit det och har de kollegiala kopplingarna kvar, utan en o-partisk och inte en pseudoextern. Detta förtjänar ett eget inlägg men det får komma sedan så se den där raden som en varning för det är precis vad det är då det måste komma in sunt förnuft och annat än politiskt tillrättalagt och kollegial samverkan för att komma förbi och komma till utveckling. Riktig utveckling som gynnar branschen samtidigt som man bibehåller grunduppdragen. Mindre verksamhet ger alltid mindre medel och varför ska det inte fungera åt andra hållet på samma sätt? Var går gränserna för hur mycket luft man har eller hade inom räddningstjänsten och när går man över dessa gränser? När ett trafikolycksoffer får sitta fastklämd i 45 minuter?
Ja, tror jag, då har man gått fär långt och detta är inte acceptabelt och nu ska jag kolla lite mer i och om detta och hur ”man” går vidare för om man inte gjort något nu trots att man haft alla chanser måste ju någon/några agera och göra något annat. Jag kommer inte bry mig ett dugg om någon organisation eller företrädare för det är dags att prata sanningar och sunt förnuft och faktiskt utmäta ansvar även i den svenska räddningstjänsten. Ligger det på tjänstemän och/eller politik eller på någon myndighet? Vi får säkerligen en del svar om än kanske inte alla och då får vi agera på de. Och även de svar vi inte får. Tråkigt men för att kunna dansa, åtminstone på ”gammalt sätt”, krävs det minst två och att man på något sätt har samma dans och musik. Takten kan vara sådär och det fungerar ändå men grunden, den måste finnas.
Nu ska det åkas tåg och långt och det innebär att man inte riktigt vet när man kommer hem numera men, om jag hinner hem till helgen, blir det det sista i julprydnader, därav bilden. Bocken stor kvar. Nu ska jag läsa in mig i det sista, slipa planerna och trigga till mig i ärendet jag har framför mig under dagen så jag bara får det jag ska jobba i, kvar i huvudet men.. på hemvägen blir det ett hyffsat blogginlägg som ska skrivas och jag vet om vad och varför. Frågan är om jag vågar..eller bör publicera det men det visar sig och annars får jag väl ta det sen när det mognat till sig och det är rätt tajmat. Otroligt vad kunskap och faktiskt sparad relevant dokumentation lite äldre i tjänst sitter inne med. Som mognat till sig. Hade´
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar