Trots tomtarnas lyckade anfall mot Högvakten och en del bränder så är nog julens mest diskuterade ämne väder och kaos på både vägar och järnvägar. Tomtar föresten, de har varit igång förr och jag kommer ihåg när en av dem tillsammans med en papparkaksgubbe 2005 sköt eldpilar och brände ned en 3,6 ton 13 meter hög och 7 meter lång bock i Gävle. (Kan man flyga en sådan under en helikopter? Nej) Bocken klarade sig över den här julen. Bra det.
Efter decennier av eftersatt underhåll på både järnvägsnät och vägar är infrastrukturministern Catharina Elmsäter-Svärd (M), "mycket nöjd över hur Trafikverket och SJ har hanterat tågkaoset. Väl förberedda. Insiktsfulla. Bra på att kommunicera. Det kanske till och med är så att man inte kan fira jul på jul¬afton, utan att man får ställa sig in på att ha julfirande någon annan dag". SJ menar samtidigt att det har fungerat bättre än förra året. Vart då, undrar jag då? Sen visar det sig att ingen av cheferna för vare sig SJ, Trafikverket eller infrastrukturen vågade sig på att ta tåget själva. Det hela är löjligt och jag tycker de allihopa ska sluta skylla ifrån sig och på varandra. Det är väl klart ingen kan rå för vädret, men att vi inte är bättre rustade än såhär är skrämmande. Alla talar om extremväder, men vi bor faktiskt i Sverige. Gå istället ihop och ta ert ansvar, för ett sånt har ni allihopa! Jag är glad att Catharina är nöjd med SJ och Trafikverket samtidigt gör det mig lite orolig. Om hon är nöjd med nuvarande situation så tyder det på att hon inte har kontakt med verkligheten. Hon talar nog i och för sig bara om kommunikationen mellan SJ och Trafikverket men hon ger samtidigt ett intryck av att kommunikationen med oss resenärer skulle fungera. Den fungerar om möjligt sämre än tågen. Att sen vara infrastrukturminister utan att förstå vikten av att kunna kommunicera är i sig en bedrift. Hon har så klart aldrig varit i länder där det fungerar trots snö och annat elände och hon faller extremt väl in i den svenska mentala mittfåran. Vi får väl trösta oss med att åtminstone en järnvägslinje i Sverige också går som ett urverk, nämligen malmbanan mellan Kiruna och Narvik.
Nu ska jag julfira "någon annan dag än julafton" också då med mina föräldrar och lite tänker jag på infrastrukturministern och..räddningstjänsten i Syd som haft en del rökdykar och steg-insatser men mest tänker jag på.. ”morsans mat”. Idag. Hade´
Syd lämnade ju över en chef till järnvägen. Kan det månne vara en anledning till kaoset???
SvaraRadera..och jag vet att och vem men inte varför men det kanske handlade om "utmaningar" och då har han kommit ut askan i elden eller nått liknade eller tvärs om? Sen rår man inte på väder-gudarna i sig och/men det finns ett arv att förvalta eller att utveckla. Är det förvaltat eller utvecklat och om utvecklat åt vilket håll? Om man skulle vara elakt cynisk kan man tro att vi går mot mindre tåg där resenärerna tar ett större egenansvar. Pax för att köra en bit, det har jag alltid drömt om, och alla kan bara man vill. // BRF-Peter
SvaraRaderaSka man vara lite historisk och inte bara raljera om eget ansvar så är det ju så att de flesta brandkårer, i alla fall på mindre orter, startats av ortens företagare i en tid när samhällets ansvar för individerna i stort sett var obefintligt. Alltså handlade det inte om att man startade en brandkår som ersättning för eget ansvar utan som försäkring mot följdskador på sin egen rörelse. Den tidens brandkår hade förmodligen ingen rimlig chans att faktiskt släcka något, men väl att skydda kringliggande bebyggelse.
SvaraRaderaDå blir ju följdfrågan - vem hjälper idag när grannen inte klarar sitt eget ansvar? Jag är rädd att svaret blir at det får man lösa försäkringsvägen eller om vederbörande saknar försäkring, på juridisk väg... Ty där är vi i dag oavsett färg på styret att gemensam omsorg bara ska gälla de som har det riktigt visset. Vi andra får hoppas på försäkringsbolag och jurister om något skiter sig.
God Jul önskar Norpan som firar jul med sökaren i fickan och hoppas få göra det i många år ännu, för jag tror på att vi alla ska hjälpas åt oavsett vem man är.