Gott slut och ett Gott Nytt år på er

Nu är det årets sista dag. Jag konstaterar att denna blogg har haft 773 812 besök under år 2010, förutom några timmar. Jag har skrivit precis ett år nu och det blev 473 inlägg i detta "projekt/försök" under ett år och vissa har berört mer än andra. Det visar aktiviteten runt dem. Föga förvånade vet jag vilka och varför och ibland, (oftast faktiskt), före, vilka. Jag skulle nog vara lite försiktig om jag vore chef i en eller annan organisation för du/ni har inte stora delar av personalen med dig/er, och inte bara likgiltiga, utan faktiskt emot. De inläggen har också gett mest mail och ännu fler tips och jag måste bara säga att jag är förvånad, i delar nästan svarslös, i andra och imponerad av att det på något sätt fungerar ändå. Mycket lämpar sig inte för tryck, inte ens i en blogg, och ja, jag förstår varför man velat vara anonyma. I Sverige 2010 kan det verkligen vara så här har jag tänkt ett antal gånger. En del inlägg har inte bara varit dåliga, de har varit riktigt dåliga men i stora drag är jag nöjd och det är min blogg..

Brandmän tar ansvar och gör alltid sitt yttersta då det gäller och lägger eventuella dispyter före eller efter men inte under är svaret på varför jag tror det fungerar. Ändå. Vidare är de som alla andra rädda om sig och sitt och vill inte ha en dålig löne-, tjänste- eller karriärsutveckling eller rent av riskera att förlora jobbet.
Operativ brandpersonals största styrka men också dess akilleshäl som nyttjas och ut-nyttjas är lojaliteten till yrket, sina kamrater och naturligtvis, först som sist möjligheten att få rädda liv och den eufori och känsla av att betyda något för en medmänniska och vad detta då ger tillbaka. Varianter på att ”brandmännen vill inte rädda ditt liv om de inte får…” är vad jag menar med hur man utnyttjar akilleshälen och i många varianter. Skitsnack på ren svenska och nämn några fler yrken där arbetsmiljö, löner och egentligen vad som helst returneras på detta cyniska sätt? Jo de finns, men är få, och inte så här exponerade, frekvent och taktiskt använt av vissa.

Tänk tanken att din chef, eller en byråkrat som jag, eller någon överhuvudtaget egentligen sitter i ett lönesamtal och berättar att han eller hon fått fler arbetsuppgifter, gått en del utbildning och gjort en del lyckade projekt och numera ansvarar för mer än tidigare men; -Inte bryr jag mig om lönen eller min arbetstid eller vad jag gör på den eller om det blir farligt eller farligare för jag är så glad att få vara med. Att jag ”måste” extraknäcka för att ”få det gå runt” eller förlorar pengar då avdraget från min huvudarbetsgivare är större än vad jag fått från min deltidstjänst ja det får man ju leva med för det är så roligt att kunna ställa upp. Helt absurt kan jag tycka men inte så långt borta från vissa och vissas sanningar. Det ska vi visa nästa år och förklara sammanhangen och varför och jag tror att en del av era vänner inte är era vänner utan har andra lojaliteter också. Som är starkare. BRF är bara lojala mot sina medlemmar och vi har bara medlemmar inom räddningstjänsten. Herregud fatta..kan jag tycka ibland, är folk dumma i huvudet när de inte ens ser till sig själva och vad de skulle kunna göra tillsammans med HELT likasinnade, men nu ska vi vara lugna och:

Det finns mycket att skriva om och beskriva i den här branschen och kanske skulle jag varit lite tydligare och varit mer kvalitativ men var går gränserna för en blogg och Peter och min yrkesroll? Vill jag göra ett bra jobb som Förhandlingschef eller ett mediokert som bloggare och går det att förena och kanske rent av kombinera och få en bättre tyngd och mer underlag i både och?
Jag tror det i vissa fall och inte alls i andra och jag har varit noga med att inte skriva om enskilda fall och personer om det inte varit absolut nödvändigt.
Ni ska veta att det har hanterats 250-300 ärenden, jag har själv har fått över 4000 mail och skrivit..några, rest land och rike runt och hur många timmar jag sitter i telefon vill ni inte veta och på det hela har det varit ett hektiskt men otroligt roligt 2010 och jag har nog ett av de bästa jobben. Tack BRF-medlemmarna.

2011 kommer bli ännu bättre och ändå roligare men även innehålla en hel del re- och omorganisationer och tråkiga personalärenden och vi vet redan nu i stora drag var striderna kommer att äga rum och har en plan. Många planer faktiskt och vi är fulla av tillförsikt och framtidstro. Karin Boyes mest berömda dikt är troligen "Ja, visst gör det ont när knoppar brister" och det kan faktiskt kännas lite jobbigt att växa och utvecklas ibland, även om det är ett angenämt problem, och vad vi har växt. Över förväntan och vi som inte hade bråttom.
2011 får vi hjälpmedlen på plats också och redan i januari sker en kontorsflytt från Farsta till centrala Stockholm. En ny webb, ett nytt ärendehanteringssystem och med inloggning för lokala företrädare för tips/trix och undvikande av fällor. Medlemsregistret ses och har setts över, teleservicen förstärks och lokala ombudsmän införs, flera och nya samverkanspartners ska stödja och hjälpa oss och en rad internationella gäster kommer på besök. Flera och förändrade/förbättrade försäkringar och ett förstärkt stöd då något hänt relaterat till detta. Politiskt/strategiskt/lobbymässigt har vi mycket på gång och jo, vi kommer att finnas i Bryssel kontinuerligt i en samverkan med andra fackliga kamrater och, och, och …diverse innovationer i samma form och tanke kommer att ske.
BRF vilar inte på lagrarna även om också tiden verkar för oss.
”Ni äger klockorna men vi äger tiden” och den förvaltar vi väl tycker jag och:

Vad händer med ”Bloggen” 2011 trängtar ni väl om besked i då, eller inte, och jag vet inte riktigt är svaret. Dels är den mest skriven under resor och i en del förtroendemannatid och hur vida jag reser nästa år vet jag inte riktigt. Vidare vet jag inte om jag dels blir nominerad till omval eller annat på kongressen under hösten 2011 och mitt förordnade som vice Förbundsordförande går ut då, alltså förtroendemannatiden. Och vad tycker Förbundsstyrelsen att jag ska göra med den.
Den är ju lite som en ”bisyssla” och Förbundsstyrelsen är ju min/mina chefer.
Att den ändrar form och kanske inte blir daglig som under 2010 är nog ganska klart, åtminstone för mig, men här kan ni få tycka till så tar jag det med mig och till mina chefer och grunnar själv så får vi se. peter.bergh@brandfacket.se om ni inte vill figurera i kommentarsrutan, och så då, till sist, vill jag önska er:

Ett trevligt och lugnt slut på 2010 och Ett gott Nytt År 2011. Hade´.. och var försiktiga med smällare och raketer.

Skrivbordsutveckling

Försvarsmakten tar bort snö från Malmö bangård och det är väl bra det men samtidigt tur att inte fler behöver den hjälpen. Försvarsmakten finns ju knappt längre och inte heller civilförsvaret. Något hände 1986 och som vi fortfarande inte rustat oss för. 1986 beslutade nämligen riksdagen att även ansvaret för hemskydd skulle föras över på kommunerna. Civilförsvarsförbundet fick i uppdrag att rekrytera och utbilda 30 000 hemskyddsombud, allt på frivillig basis. Lokala civilförsvarsföreningar bildades i många kommuner, starkt understödda av länsstyrelser och kommunala förvaltningar. 1991 introducerades en ny hemskyddsutbildning som även exporterades bl.a. till Baltikum. 1992 nåddes målet 30 000 hemskyddsombud. Samtidigt fortsatte den stora omvandlingen av totalförsvaret till följd av det kalla krigets slut och kommunismens fall. 1995 trädde en ny lag om civilt försvar i kraft och ansvaret för hemskyddet överfördes på kommunerna. 1996 blev, till följd av ansvarsöverföringen och ekonomiska nedskärningar i kommunerna, hemskyddet mer och mer en papperskonstruktion. 2002 fattade riksdagen beslut om att införa ett nytt krishanteringssystem med kommunerna som samordningsansvariga för krishanteringen på lokal nivå. Överstyrelsen för civil beredskap, ÖCB, lades ner och istället inrättades KBM, Krisberedskapsmyndigheten. De var en svensk statlig förvaltningsmyndighet för frågor om samhällets säkerhet när det gäller krishantering och civilt försvar. Myndigheten sorterade under Försvarsdepartementet. Från 1 januari 2009 ersattes den av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. Där är vi nu. Än så länge måste man lägga till och är vi på rätt väg eller finns den någon väg? Någon tanke överhuvudtaget som är generell, övergripande, strategisk, normsättande och framförallt som tillser att vi får hjälp om vi behöver den?

Hur och har kommunerna förvaltat detta antyder jag i texten ovan och tittar man internationellt blir man förvånad och tittar de på oss, blir de chockade. Allt ytterst består egentligen av den räddningstjänst ”man” också rustar ned. Nu. Alltså kommunerna. Är det klokt det här och vad anser MSB, regering/riksdag eller om jag formulerar om; när ska de reagera? Troligen försent och det har passerats för några, är nära på andra håll och händer det något stort eller större på de flesta ställen. Sverige har en av världens minsta räddningstjänster och inget eller lite stöd. Så är det bara och man gapar och tror vi ljuger, de internationella kamraterna.

Landet lagom och nånannaismen har bitit sig i tummen, kissat i brallorna och väntar nu på kylan,(som kommer), om ni frågar mig, och jag avslutar idag med en länk från begravningen av en av de förolyckade brandmännen i Chicago. http://www.fireengineering.com/index/articles/display.articles.fire-engineering.incidents.2010.12.stringer-funeral.html
Jo, det är skillnad i uppskattning och ett helt annat tänk internationellt och framförallt i USA. BRF har kondolerat och är representerat via våra fackliga kamrater i USA och Kanada. En av dem syns kort i denna länk och i en videosnutt och läs gärna kommentarer och annat relaterat och ni förstår lite av ”kulturskillnaderna”: http://www.chicagobreakingnews.com/2010/12/funeral-today-for-1-of-2-fallen-firefighters.html?obref=obnetwork Känns lite som två ytterligheter, två världar och kanske lite i mitten vore bra…
Man är ju svenskt mittimellanlagom.

Kul däremot "är nytt", oftast, och i dessa sammanhang, och vår förrförres förbundsordförandes förra arbetsplats, brandstationen i Laholm är nu i om och tillbyggnadsfas. http://hallandsposten.se/nyheter/laholm/1.1071744-brandstation-byggs-i-partnerskap Synd tycker jag att man inte fick ihop ett ”blåljushus” men kul att de oavsett nu då går vidare och en intressant variant på hur. Hoppas de kommer ihåg att bygga bort cancerrisker och har med sig ”friska brandmän” tänket redan från början då det är billigt. De har de nog för det är duktigt folk i Laholm. Också. Hade´

Bra jobbat men..

Jag läste i BLT.se ”att taket på Ahlsells i Karlskrona var på väg att rasa in under måndagen men Räddningstjänstens snabba ingripande gjorde att lokalen kunde säkras och snön skottas bort.”
Vad bra tänkte jag och sen läste jag kommentarerna;

- Alltså, varför kan inte företagarna i stan jobba lite förebyggande? Jag menar, hur svårt är det att kolla taket med tanke på all snö som kommit den senaste tiden? Är det mycket snö... upp och skotta för bövelen.

- I stort sett samma sak hände i en radhuslägenhet på Carlandravägen på julafton vid halv två. Räddningskåren larmades eftersom taket knakade oroväckande under snömängderna, men när de kom dit konstaterade de bara att det inte kan bli tal om räddningstjänst innan taket rasat och att det är fastighetsägarens ansvar att skotta. Brandbefälet försökte få tag i PBA:s jour, men misslyckades. Han rekommenderade lägenhetsinnehavaren med familj (småbarnsfamilj) att inte vara inne i lägenheten tills taket blivit skottat och besiktigat. Därefter lämnade räddningskåren platsen. Skillnad på folk och folk?

Otack är världens lön kan man tycka men visst, kommentarerna är ju korrekta i sak och det blir alltid problem om man gör olika. Om man nu gjort det. Sotningstaxorna i Räddningstjänstförbundet i västra Blekinge har bidragit till att kommunen har gått med vinst i över tio år på sin egen verksamhet, (förbjudet enligt kommunallagen), får i samma tidning en törn. Kommunens revisorer har granskat Räddningstjänstförbundets sotnings- och brandkontrollsavgifter från 1999 och framåt och det finns en kommentar här med;

- Jag tycker att överskottet kan användas till att anställa extra personal. Det tjänar både kunderna och arbetstagarna på. Mindre stress, slarv och sjukskrivningar. Sotaren som var här var både kompetent och trevlig. Han var dock otroligt stressad, arbetade i ett rasande tempo och sprang fram och tillbaka hela tiden. Det ska inte behöva vara så, om det nu dessutom finns ett överskott att anställa en sotare till. Då får vi också en arbetslös mindre.

En kommun får inte gynna en annan, heller,(även omvänt för vänd på det igen så har ni samma sak..) och mycket, mycket mera och tänk om någon skulle få för sig att anmäla och driva det och en hel del annat för att pröva frågan/orna vad skulle man upptäcka? Jag påminner också då om att det heter landstingskommun och inte bara landsting och då blir det än mer komplicerat. Eller? Sen har vi konkurrenslagstiftningen: - Kommunerna ska i första hand ägna sig åt sin kärnverksamhet och inte agera på privata marknader eller erbjuda tjänster som privata företag kan utföra. Med stärkt konkurrens kan fler företag startas, växa och anställa vilket ger mer tillbaka till vår gemensamma välfärd, säger näringsminister Maud Olofsson. Ett antal artiklar och anmälningar kommer i och om detta och vi får se hur länge Konkurrensverket står rycket i påtryckningar från alla möjliga håll. http://www.dt.se/nyheter/borlange/article671233.ece

Okey, och oavsett, det är inte så enkelt, är sensmoralen men då kan man åtminstone göra det så enkelt som möjligt istället för tvärs om. Nagga inte och usslas med er kärnverksamhet för då kan någon bli riktigt trött och var slutar då det för man kan inte utreda det man inte sett eller ser och det finns alltid sådana som sett. Och hört och vet men är "lojala" av olika anledningar. Lojalitet är en färskvara och måste odlas. Nu ska jag handla lite ingredienser till nyårsmaten och fortsätta att läsa och ”forska” i rapporten; ”Öppna jämförelser, Trygghet och säkerhet 2010”. Mycket intressant och lite beroende på hur man läser, tolkar och mot vad, vem och vilket man jämför. Kanske blir lika med nyårs-maten. Hade´

Kompisar från förr..

Peter Bergh vs Snön 1-0 och jag har så pass grepp på tillvaron att jag läser ikapp lite artiklar, protokoll, böcker och annat nyttigt och roligt.
http://www.dn.se/insidan/insidan-hem/man-ska-inte-lata-sig-klappas-pa-huvudet ”….där bodde också en farbror Hedmark i en liten mörk stuga. Ibland gick Stefan och hans pappa för att hälsa på. Inne luktade det snus och gammelgubbe. I stugan fanns en vedspis, ingen elektrisk och inga element. En dag hade fabror Hedmark tröttnat på bruket som ägde nästan allt i den lilla byn och levererade all elström. Resolut tog han en avbitartång och klippte av ledningarna…” – Farbror Hedmark var en idol för mig. Under senare år har han allt oftare dykt upp i mitt huvud. Kanske för att jag håller på att bli gammal själv, fyllde femtio i år. För mig är det viktigt att åldras med värdighet, att behålla mina gamla ideal och inte bli en anpassling. Alltför många blir vindflöjlar och glömmer bort vilka de var en gång.”

Visrockaren? Stefan Sundström har jag alltid haft lite blandade känslor för och en del låtar och framföranden har varit sagolikt bra. För att sen bli rena rama kalkoneriet och jag tycker han blivit sämre med åren. Sen kommer denna artikel och allt är förlåtet. Nästan allt, för jag tycker den sista liveskivan hade kunnat få vara ogjord. Men det är jag det och vilken tur vi är olika. Artikeln var rolig och jag har också liknade gubbar i mina barndomsminnen och kände nästan lukten. Lukten av några visdomsord också. ”…att behålla mina gamla ideal och inte bli en anpassling. Alltför många blir vindflöjlar och glömmer bort vilka de var en gång.” och vilka som var deras kamrater, och också rent av arbetskamrater, tillägger jag.

Det är nämligen svårt att bli påve i sitt eget påvedöme och ännu värre att bli mellanchef och klämd mellan påven och de forna kamraterna. Många gånger handlar det mer om diplomati än chefs eller ledarskap där du å ena sidan ska försöka få chefen ovan dig att förstå varför de gör eller reagerar på det här sättet och omvänt till de forna arbetskamraterna, nu dina underordnade. Om detta och om indirekt ledarskap, organisation och värdegrund, att leda verksamhet och humankapital, framtid och omvärld, kan du läsa i analyser gjorda inom ramen för Polisens Ledarprogram. Inte helt olikt vad vi borde ha inom räddningstjänsten. I delar men oavsett en nyttig och intressant halvtimmes läsning kan utlovas om man är intresserad av dessa frågor. http://www8.pedag.umu.se/forskning/publikationer/rapporter/rapport_82.pdf

Andra veteraner och ”kompisar från förr” är de två lok från Sveriges järnvägsmuseum i Gävle som har fått lämna stugvärmen och rycka in i snöröjningen på stambanan i Småland. DA-loken, byggda i mitten av 50-talet, körs sammankopplade och uppges röja undan snö med den äran. ”– Det här är verkligen stabila grejer som tål vintrar och vi är jätteglada att kunna hjälpa till med att hålla järnvägstrafiken rullande”, säger Henrik Reuterdahl vid Sveriges järnvägsmuseum. Googlade snabbt på ”Railway Snow Plow” och det känns som om mer kommentarer är överflödiga men nu ska det skottas så snart är det Peter Bergh vs Snön 2-0 hemmavid. Hehe och Hade´

Brinnande pelargon en kyrka och meddelarskydd

Brinnande pelargon orsakade utryckning - - Nyheter - Norrländska Socialdemokraten - NORRLÄNDSKA SOCIALDEMOKRATEN får nog hamna i avdelningen konstiga insatser alternativt en smart rubriksättare. Brinnande pelargon.

Sen rapporteras det om att vädret höll hastigheter nere och trafikhelgen blev bra ur ett skadeperspektiv. Bra. Däremot har det brunnit en del och dessutom en del dödsbränder. Det kommer att bli tråkigt att läsa 2010 års statistik för den här branschen. En del tak börjar nu också ge vika men kolla här då för:

….bara några timmar efter att de sista besökarna lämnat midnattsmässan på julaftonen rasade hela kyrkan i den belgiska byn Diepenbeek ihop. ”-Vilken tur..och vi skonades från en svart dag denna vita jul”, sa biskop Patrick Hoogmartens lättat. Vilken kille, alltså vilken inställning, tänker jag. Att se positiviteter och som det verkar direkt och spontant och man har en hel del att lära sig även om man övat och övat i folks elände i hela sitt yrkesliv är det bra att ibland få en påminnelse så man stannar upp och tänker till lite.

När människor i offentligt finansierad verksamhet blir rädda för att säga vad de tycker hotas demokratin. Det öppna samtalet på arbetsplatserna är grund¬läggande i ett demokratiskt samhälle. De offentligt anställda har meddelarskydd, men hotas ständigt med att framstå som illojala och vågar därför inte tala fritt. Att gå till media är anställdas sista utväg när brister som påtalats inte åtgärdats och nu från årsskiftet blir Meddelarskyddet starkare för kommunanställda. Även tidigare har det varit förbjudet för arbetsgivare inom kommuner och landsting att bestraffa personal som talat med medier. Men hittills har förbudet varit tandlöst, eftersom det inte varit kopplat till någon straffsats. Från och med 1 januari 2011 rättas alltså den luckan till. Meddelarfrihet är en svensk juridisk term som syftar till att bidra till ett öppet och demokratiskt samhälle. Den står inskriven i yttrandefrihets- och tryckfrihetsgrundlagen och innebär att anställda inom offentlig sektor får lämna uppgifter till massmedier. Meddelarfriheten kompletteras av efterforskningsförbudet som säger att arbetsgivare inte får försöka ta reda på vem som spridit uppgifter till media, samt repressalieförbudet som innebär att arbetsgivare inte får bestraffa anställda som talat med medier.

Nått att tänka på och ta itu med efter nyår men…och ett stort men, sen är det alltid bäst och man når oftast de snabbaste resultaten om man kan ha en dialog och hitta en samverkan och lösningar på problemen internt. Nu går ju inte det av många orsaker, eller en enda, (chefens inställning till sig själv och ”sin” organisation ofta), och då kan det ju vara bra att det finns fler möjligheter att synliggöra missförhållandena. Nu ska jag ta itu med missförhållandena mellan skottning och snöande på min gårdsplan och sen provlaga delar av nyårsmaten. En italiensk potatiskaka ska jag ge mig på. Hade´

Hela familjen och katten räddades

Hela familjen och katten räddades | Nyheter | Aftonbladet Är en bra artikel med en underbar bild på en räddad katt där ”man” gjort skillnad och från räddningschefens i rsyds blogg finns en statistisk uträkning som gör gällande att detta då motsvarar 120 års tjänstgöring. Alltså..om jag är lika vårdslös med tolkningen av dels artikeln och statistiken och att du måste arbeta i 30 år för att göra en (1) livräddning i skyddsnivå för rökdykning vid brand i byggnad.
Finns mycket att säga och skriva om detta och det kommer väl vad det lider men oavsett så tror jag familjen här, och även katten, var glada över att de kom och att de fanns. Med möjlighet till rökdykning. Hur många tjänstgöringsår räknar man på en katt och tar man hänsyn då till att de sägs ha nio liv?

Och kommer ni ihåg Kärråkra? Nu kommer lite mer och jag tror det kommer ännu mer och man kan tycka mycket om detta vilket också främst kommer fram i kommentarerna. Kan jag tycka. Är/var detta en fälla för den nye chefen eller hade det hänt ändå då han saknade medicinsk utbildning och de inte hade hunnit få rutiner som var anpassade till den..bristen, läs ansvar, och det slumpande sig att det blev nu? Chefsöverläkaren kommenterar: ”– Det var ett fel men ingen skada är skedd. Jag har haft ett korrigerande samtal med chefen, och jag har även talat med sköterskan som kunde ha läst själv i journalen och sett att ordinationen fanns där.” Tja..jag tror inte så mycket på slumpen med betoning på tror utan tror att detta handlar om en del i en lång rad av olika protestaktioner vi kommer få se mot det nya styret. Kommer de eller dem att vinna och går detta att vinna och vilka förlorar under tiden och till slut? Patienterna, dvs. brukarna/nyttjarna men de har förstått och vidtagit de åtgärder de kan vilket inte arbetsgivaresidan gjort och inte heller kan göra. I allt faktiskt. Ett slags moment 22 som egentligen handlar om ledarskap eller avsaknaden av kunskap om ledarskap och organisationers styrka. Speciellt i motvind. http://www.skanskan.se/article/20101224/ESLOV/712239951/1005/*/vikarierande-chefen-pa-karrakra-anmald

Det har varit en stökig natt med mycket fylla och misshandel runtom i hela landet skriver tidningarna och SMHI varnar för ännu mer snökaos i dag när hundratusentals hemvändande julfirare beger sig ut på vägarna.
Vägar som man uppmanas att inte vara på utan; Stanna hemma, är råden. Problemet är att 100 000-tals svenskar inte är hemma så många hemvändande tomtar är och blir det idag. Man har utfärdat en klass 2-varning från Västernorrland till Gävle och längs södra Norrlandskusten väntas 30 centimeter snö. En del av det har kommit under natten, kan jag tillägga, jag blänger på det nu och det bara fortsätter och fortsätter och fortsätter att snöa. Sen är det fortsatt kallt... Jag har inga problem just nu med rådet att stanna hemma då jag helt enkelt inte kommer ut genom snövallarna och det ska jag väl ägna resten av dagen åt att åtgärda. Igen och igen och igen så…Hade´

Alternativ jul

Trots tomtarnas lyckade anfall mot Högvakten och en del bränder så är nog julens mest diskuterade ämne väder och kaos på både vägar och järnvägar. Tomtar föresten, de har varit igång förr och jag kommer ihåg när en av dem tillsammans med en papparkaksgubbe 2005 sköt eldpilar och brände ned en 3,6 ton 13 meter hög och 7 meter lång bock i Gävle. (Kan man flyga en sådan under en helikopter? Nej) Bocken klarade sig över den här julen. Bra det.

Efter decennier av eftersatt underhåll på både järnvägsnät och vägar är infrastrukturministern Catharina Elmsäter-Svärd (M), "mycket nöjd över hur Trafikverket och SJ har hanterat tågkaoset. Väl förberedda. Insiktsfulla. Bra på att kommunicera. Det kanske till och med är så att man inte kan fira jul på jul¬afton, utan att man får ställa sig in på att ha julfirande någon annan dag". SJ menar samtidigt att det har fungerat bättre än förra året. Vart då, undrar jag då? Sen visar det sig att ingen av cheferna för vare sig SJ, Trafikverket eller infrastrukturen vågade sig på att ta tåget själva. Det hela är löjligt och jag tycker de allihopa ska sluta skylla ifrån sig och på varandra. Det är väl klart ingen kan rå för vädret, men att vi inte är bättre rustade än såhär är skrämmande. Alla talar om extremväder, men vi bor faktiskt i Sverige. Gå istället ihop och ta ert ansvar, för ett sånt har ni allihopa! Jag är glad att Catharina är nöjd med SJ och Trafikverket samtidigt gör det mig lite orolig. Om hon är nöjd med nuvarande situation så tyder det på att hon inte har kontakt med verkligheten. Hon talar nog i och för sig bara om kommunikationen mellan SJ och Trafikverket men hon ger samtidigt ett intryck av att kommunikationen med oss resenärer skulle fungera. Den fungerar om möjligt sämre än tågen. Att sen vara infrastrukturminister utan att förstå vikten av att kunna kommunicera är i sig en bedrift. Hon har så klart aldrig varit i länder där det fungerar trots snö och annat elände och hon faller extremt väl in i den svenska mentala mittfåran. Vi får väl trösta oss med att åtminstone en järnvägslinje i Sverige också går som ett urverk, nämligen malmbanan mellan Kiruna och Narvik.

Nu ska jag julfira "någon annan dag än julafton" också då med mina föräldrar och lite tänker jag på infrastrukturministern och..räddningstjänsten i Syd som haft en del rökdykar och steg-insatser men mest tänker jag på.. ”morsans mat”. Idag. Hade´

Tomtarna anfaller idag

Jag älskar alla familjehögtider och top-of-the-line är idag så ”tippe-tipp-tapp, snön lyser vit på taken, ända till påska” och allt det där och ha en riktig riktig * God Jul på er *

Merry Christmas and a Happy New Year/Joyeux Noël et une Bonne Année/Frohe Weihnachten und ein glückliches Neues Jahr/Gleðileg jól og farsælt komandi ár/Hyvää Joulua ja Onnellista Uutta Vuotta/Glædelig jul og et godt nytår och då, borde jag täckt in kamraterna och de jag vet ibland tittar in på bloggen trots att de inte riktigt eller alls pratar svenska. Tack Google.
PS. Danskan får täcka in skånskan med. :-)DS.

Tänk till före

Dan före dan och jag har under natten fått mail från två fackliga kamrater i Chicago och lite känns kyla, snö och försenade tåg som fjuttigt om än det är min och vår verklighet. De har en annan. 2 döda brandmän och 17 skadade varav 5 är kvar på sjukhus sedan den rivningskåk de försökt släcka rasade samman när de genomsökte den. 4 brandmän hamnade direkt under massorna varav man relativt snabbt fick ut 2 men 2 av dem fick grävas fram och det var också de två som nu är omkomna. Varför söker man i en rivningskåk kan man undra och här handlade det om att man visste att bostadslösa normalt befann sig i byggnaden och de var det man ville kontrollera. Byggnadens ålder och skick var en riskfaktor som man visste om men misstaget som man tror var avgörande handlar om snö och is. Tyngden av is-snömassorna tillsammans med delvis försvagade konstruktioner av både ålder och nu branden blev en livsfarlig kombination. Tror man. Orsaken till branden är också under utredning men man spekulerar i att husockupanterna eldat skräp för att hålla sig varma. För exakt 100 år sedan, och med bara någon timmes skillnad, dog 21 brandmän i Chicago och detta var före 9/11 den största interna tragedin för USA:s brandmän och man hade minnesstunder för just detta då denna brand bröt ut. Naturligtvis prats och spekuleras det en hel del om detta också och visst kan man oavsett hålla med om att det verkligen var ödets ironi i sitt mörkaste väsen.

Kan vi svensk räddningstjänst lära sig något av detta då? Absolut och mycket. Dels bara det att det händer, att det ni håller på med är farligt. Att komma ihåg att det som gäller på sommaren förändras med is, snö och väderlek. Att värdera vad ni kan rädda och om det står i proportion till insatsen/risken mm och mm och kort, en tankeställare för om det sker där borta, kan det ske här hemma och den här insatsen påminner mycket om en ”normal svensk rökdykning” och var inte en klassisk ”amerikansk-ösa-vatten-på-branden-insats”. Redan nu pratas det och debatten är i uppblossande i USA om nyttan vs risken med invändig släckning ”The Swedish way” och detta lär knappast minska den. De skärper och riskvärderar vi tonar ned och negligerar. De enda likheterna i debatten länderna mellan är att orden, riskvärderar och negligerar rimmar.

Vi är inte längre först eller bäst tyvärr och i princip inte i något i denna bransch och vår oförmåga ligger mycket i att vi tror det och att vi numera inte jämför oss med andra brandmän och brandkårer internationellt. Vi jämförs av chefer och administratörer nationellt och mot andra yrkeskategorier i Sverige och där fokus ligger på lika, inte mer, inte annorlunda även om det vi gör, våra arbetsuppgifter i sak och dess risker, har en helt annan verklighet. Den verklighet vi delar med bröder och systrar internationellt. I Sverige blir vi då en särgrupp och sådana kan inte, får inte och är inte politiskt korrekt att uppmärksamma. Hur många gånger har jag inte hört just det och jag kan namnge, men kommer inte göra det, höga tjänstemän och politiker som rakt ut sagt och säger just det. ”-Vi vågar inte för vad skall xx säga?” Vi har inte heller som nation de resurser som krävs för att kanske vara först eller bäst men snälla, snälla; de resurser vi har måste väl då prioriteras till rätt saker och nog är det väl lite begärt att vara mer öppen för vad man gör och gjort internationellt och ta hem russinen i den kakan och anpassa dem för Sverige? Måste vi uppfinna hjulen själva och måste vårt kommunala självstyre skapa gränser och fostra egna projekt som i mycket syftar till att bevara en och annan lokal chefs namn till eftervärlden istället för att stärka hela den svenska räddningstjänsten. Slöseri av knappa resurser och ett gigantiskt tecken på o-styre centralt. Tycker jag och oavsett tyckande så vet jag, att det som skett i Chicago, kan ske i Sverige och är det först då, dags att vakna? Jag är orolig och djupt orolig över vissa företrädares negligeranden som göms i vackra ord och långa utlägg som i sak inte säger eller visar något och rent konkret inte betyder något. Det är i handling man kan bevisa och den handlingen är just det som skrämmer och oroar mig så…

Var försiktiga och tänk till före och kom ihåg att alla och envar är sitt eget skyddsombud och inget eller inga tjänar på att den som skall rädda och hjälpa skadar sig och absolut inte den drabbade. Er egen säkerhet är alltid i första hand och för att överhuvudtaget kunna göra något.
”Hjälten” finns i vardagen och på film men inte i tjänsten där är det teamet som gäller. Oavsett om man jobbar i Chicago eller i Malmö. Hade´

2 brandmän döda, 16 skadade i Chicago

2 brandmän döda, 16 skadade i Chicago Fire och så händer det igen. Men "bara" utomlands. Lyssna på engagemanget, känslan, suckarna..som reportrarna har när de berättar om detta. Här uppskattar man sina Firefighters och har insett att de behövs. Alla mina tankar och min djupaste medkänsla går till de drabbade och deras familjer.

All my thoughts and my deepest sympathy to the victims and their families.

Mission impossible

-Någon har inte gjort sitt jobb, sa man frekvent i Sydafrika när jag var där för SIDA:s räkning och man skulle visa något som inte fungerade. Jag träffade aldrig ”någon” eller så var det precis det jag gjorde utan att förstå det och det kan till och med vara så att jag var en del i det. Del i att de inte fick rätt förutsättningar, egentligen, för att göra jobbet men nu ska vi inte vara självkritiska. När en VD i ett privat företag inte gjort sitt jobb brukar man kunna läsa pressmeddelanden ungefär som så här; ”Företaget XX:s VD Chefen Chefsson lämnar organisationen. Nya utmaningar kräver ett annat ledarskap och därmed en annan profil på vd", skriver Företaget XX i ett pressmeddelande. När läste vi det inom kommunal verksamhet som exempelvis vid räddningstjänsten? Om en organisation haft har och förutspås få problem och problemen rör ungefär samma sfär och trots att personerna under och runt varierar men samma namn i ledningen består..är det alla andra som inte förstår, inte kan samverka och inte är toleranta nog, inte…och så vidare. Nja..jag tror nog organisationen har en och annan ”någon” och i värsta fall vid rodret.

Vad krävs då för att hans eller hennes chef/er ska bli varse det kan frågan vara och svaret är mer och mycket och ofta uthållighet ju högre chef vi pratar om. Chefen är tillsatt av chefen som är tillsatt av..och att utnämningen inte fungerar är ju ett nederlag även för den chefen och vad ska eventuellt de/den nye säga/tycka om man får gå för minsta skärmytsling i den här organisationen. Vi måste framstå som solida och attraktiva där även chefer har trygghet.
Är det så och låter man hellre stora delar av övrig personal må dåligt och förundras över att konflikterna aldrig tar slut?

Ja tyvärr på något ställe och åter, är då svaret på kanske just din frustration, uthållighet, uthållighet, uthållighet för det går inte, det är helt omöjligt, att leda en organisation om man inte har förtroende från organisationen. Man kan chefa och peka och statuera exempel, skriva fina handlingsplaner och statut men man överlever inte i ett längre perspektiv i den rollen och än värre, inte organisationen heller.

Jag och många med mig, faktiskt de flesta som är intresserade eller jobbar med dessa frågor samt egentligen all tillgänglig forskning, tror att oavsett hur smart du är eller hur bra dina idéer är, är det enda sättet att förverkliga dina planer, eller dig själv, är om du har förmågan att inspirera dem omkring dig. Det kan man inte i motvind, det kan man inte som ”gammelvärldens chef”, det kan man inte om man saknar eller har få ledaregenskaper, det kan man inte om man hela eller stor del av tiden får försvara sig som person mot sin egen organisation.
Det är ett ”mission impossible” och alla, även den som inte klarar sitt uppdrag och absolut organisationen mår bäst av att avsluta och göra det bra. Det kommer att ske oavsett och nej då, ni behöver inte tro mig, men läs själva, hör med andra och förkovra er lite i ledarskaps och organisationsteori. Det kommer ett avsnitt här inom kort och i kort-version. Det är inte bara bloggen som är frostig idag utan även vädret och det känns som en utmaning att bara skotta av bilen. Men nu ska det ske.
I varjefall. Hade´

Tunnelseende

Facket: Brister i säkerheten i tunnelbanan | Nyheter | Aftonbladet visar en undersökning som fackförbundet Seko presenterade på måndagen.

Är jag förvånad? Jag tycker ju inte riktigt om SL. Eller min nya Mac. Eller den krånglande I-Phonen. Men mest eller minst av allt just nu SJ. (08:12 beräknas 09:50) Nej förresten. Minst/mest av allt tycker jag inte om snön för tillfället och den som ställt snökanonen utanför min dörr, vill du vara så vänlig att flytta den eller låna ut pistmaskinen också? Nu finns ju en direkt koppling mellan spårbunden trafik och snö. Det vet vi ju allihopa. Ja förutom SJ då.

Tillbaka till ..spåret, i inlägget, och vilken beredskap har Storstockholms brandförsvar för en tunnelbaneolycka och vilka resurser kommer att krävas och varifrån tar man dem och finns planverken och fungerar de mer än på papperet? Många frågor och ni har säkert svaren och ni har min mailadress. Samma frågor gäller ju alla räddningstjänster som har "tågtunnlar" och det är några fler än man tror. Faktiskt.

Slutligen och äntligen, tänkte jag när jag nyss såg de lokala nyheterna, klarar man en sändning utan strul och fel. Då avslutar programledaren morgonsändningen med att hälsa oss alla Gävleborgare en god kväll. Sen har SMHI utfärdat en klass 1-varning för hela Gävleborgs län och längs kusten ska det tydligen bli värst, så visst, det blir nog en god dag och sen kväll med. Hade´

Mailen ligger nere..

..för uppgradering och lite pyssel tills imorgon för er som har brf-mail enligt uppgift. Inte visste jag att mellandagarna var nu, dvs tanken var att det skulle ske då. Nu är det som det är och försök med något annat, nått gammalt kanske, :-) om det är akut. Ring.

Snö..ängel?-väder

Snöovädret klingar av och det ska ersättas med – svinkyla, sägs det. Själv har jag tappat räkningen i hur många gånger jag skottat i helgen och som pricken över i:et eller prickarna över (sn)ö:et, Taken med. Problemet med takskottning är inte bara just att det är tak och på en del ställen högt, (och halt), utan sen då? Sen ligger ju snön på många ställen där den måste tas bort och skottas en gång till. Fotbollsknät morrade, ishockeyhöften protesterade och ambulanssjukvårdar-ryggen skrek men nu är det klart. Eller var, för hela gårdsplanen och uppfarterna är fulla igen efter nattens snöade och det där med klingat av, glöm det. Julen närmar sig och då kan ett nytt snöväder komma in söderifrån, som det ser ut just nu för; – Det är lite tidigt att sia om, men det kan bli blidväder på julafton i södra och mellersta Sverige. Okey och vilken tur man skottat taken tänker jag men hur var det nu, är blöt snö på taken tyngre än vanlig kall snö? Kommer du ihåg formeln: densitet = m/(h r2), och kan begreppen fukthalt och vattenkvivalent? Inte riktigt? Inte jag heller men läste nyss på men å andra sidan ÄR ju taken skottade. Hehe.

Jag jobbar hemifrån idag då blotta tanken på vart SJ skulle tagit mig, eller inte, gör att jag inte ens försökte idag. Nu snackar vi tappat förtroende. ”Inte ens försökte” men hur är det:

Hur får du människor att känna förtroende för dig?
Du kan inte kontrollera andra människor, och om du försöker kommer det paradoxalt nog att rasera ditt förtroendekapital. Men om du helt och fullt accepterar de människor vars förtroende du söker, kan det förtjänas på tre sätt.

1. Lita på dem Människans sociala nätverk byggs på ömsesidigt utbyte. Inom varje gemenskap skapar vi outtalade förhållningsregler – om någon behandlar mig väl, är jag ”skyldig” att behandla henne på ett likvärdigt sätt för att gemenskapen skall fortleva. Och samma regler gäller alla former av gemenskaper, från det västerländska julfirandet till Don Corleone’s makt över sin ”familj”. Vi är m.a.o. förprogrammerade att behandla andra så som de behandlar oss. Vill du förtjäna andras förtroende, börja med att lita på dem.

2. Var värd att litas på Det kan låta trivialt, men det är det inte. För att förtjäna andras förtroende, bevisa att du är värd förtroendet. När allt annat är lika, litar människor på dem som de anser har gjort sig förtjänta av det. Och människans förmåga att bedöma huruvida en annan människa är värd att litas på eller inte, är vida mer sofistikerad än vad vårt språk kan ge uttryck för. Det handlar om att attrahera, inte övertyga; du kan helt enkelt inte övertyga andra att lita på dig, du får dem att vilja göra det.
Trusted Advisor Associates Förtroendeekvation utgår från hur människor betraktar dig i termer av attribut – inte beteenden. Det handlar om din trovärdighet (T), pålitlighet (P) och intimitet (I), samt om du fokuserar på dig själv eller på andra människor (S).
F = T+P+I delat med S

3. Lyssna Det enskilt viktigaste beteendet för att förtjäna andras förtroende är att ge dem din fulla uppmärksamhet. Lyssna koncentrerat och fördomsfritt. Lyssna på det som sägs och det som inte sägs. Och förstå det du hör.
Men det handlar egentligen inte så mycket om vad som sägs, det handlar om att skänka bort uppmärksamhet. Genom att göra det, visar du respekt. Och genom att visa respekt erbjuder du något mycket kraftfullt och attraktivt i det sociala utbytesspelet. Den som får din uppmärksamhet, och därmed respekt, kommer att återgälda ditt agerande genom att förära dig sitt förtroende.

För att dessa tre förtroendestrategier skall fungera måste de tillämpas utan dolda motiv. Om du söker andras förtroende enbart i syfte att gynna din egen sak, kommer det inte att lyckas. Att lita på andra, att agera på ett sätt som förtjänar andras förtroende och att verkligen lyssna är att dela med sig av sig själv utan att förvänta sig någonting i gengäld. Lyckas du, kommer du att förtjäna andras förtroende. Men om ditt motiv är att bli en förtroendeingivande person, kommer du att misslyckas. Det är det som är förtroendets paradox för förtroende kan du inte köpa. Det måste förtjänas.

Stackars SJ och någon Räddningschef. En lång och oftast ensam väg att vandra som inte alltid leder fram utan i diket men nu:
Ska jag skotta lite. Det rensar hjärnan. Också. Hade´

Kärråkra

http://www.skanskan.se/article/20101118/ESLOV/711179840/1005 är en artikel i en serie som handlar om en Hälsocentral. Det hade lika gärna kunnat handla om en nedlagd brandstation eller en omorganisation inom ett räddningstjänstområde eller egentligen, vad som helst. Det jag vill visa är; vem äger ansvaret i Sveriges kommuner och landsting och vad händer när det går fel eller det blir ifrågasättanden. Citat från den politiker som i tredje hand tvingas fram och kommentera: ”-Det skulle vara ministerstyre att gå förbi förvaltningschefen..” och så har hon klarat sig. Tror hon. Och visst, rent juridiskt. Kanske...

Korta citat från flera artiklar som säger mig att det nog inte är över även om man gömmer sig bakom ”ministerstyret” och jag har markerat en del stödord; Personalen på Kärråkra vårdcentral ”rasar” mot att de mister sin omtyckta chef. Enligt Peter Wallström, läkare och fackligt ombud på Kärråkra, är beslutet en ”förolämpning mot alla anställda”. Personalen på Kärråkra vårdcentral ”kräver” nu att Region Skåne river upp beslutet att sparka chefen Ulla Wikström. Annars kan verksamheten ”ta allvarlig skada”, befarar de. Läkarna på Kärråkra vårdcentral hotar nu att ”lämna sina arbeten” om inte Region Skåne tar tillbaka avskedandet av chefen Ulla Wikström - eller ”låter personalen ta över” verksamheten. ”Den tillfällige” vårdcentralschefen på Kärråkra, Peter Nirum, ”ville inte veta av någon protest” mot beslutet att sparka Ulla Wikström och plockade med sig de fulltecknade namnlistorna från vårdcentralen. Liksom ”många andra Eslövsbor” ilsknade Irene Strand till när vårdcentralschefen Ulla Wikström fick lämna sin tjänst på Kärråkra med buller och bång. Hon ville ”visa sitt missnöje”, och låta övriga Eslövsbor ”göra detsamma…..”
Så ..vi får väl se vad och vart det tar vägen.

Regering och riksdag bestämmer kommunens ansvar genom lagar och regler, i stora drag, vad en kommun får och inte får göra. Kommunens uppgifter regleras i de så kallade speciallagstiftningarna och kommunallagen. I övrigt har kommunerna fri rätt att bestämma och det är detta som kallas kommunal självstyrelse och hör samman med demokrati och medborgarens möjlighet att påverka kommunala beslut.
Kommunens uppgifter är uppdelade i två delar; obligatoriska uppgifter och frivilliga uppgifter. De obligatoriska uppgifterna regleras genom så kallad speciallagstiftning. Obligatoriska uppgifter är:
-social omsorg (äldre- och handikappomsorg samt individ- och familjeomsorg)
-förskola, grundskola och gymnasieskola
-plan- och byggfrågor
-miljö- och hälsoskydd
-renhållning och avfallshantering
-vatten och avlopp
-räddningstjänst -civilt försvar
-bibliotek
-bostäder
Alla andra verksamheter som kommunen bedriver är frivilliga, exempelvis fritid och kultur, teknisk service, energiförsörjning och gatuunderhåll.

Ifrågasätts och debatteras detta, och ja visst. För det finns hur många hål som helt att gömma sig i och skiljelinjen mellan beslutande tjänstemän och beslutande politiker är bara en av många gömställen som vid Kärråkra vårdcentral. Jag är lite intresseard relaterat vart detta tar vägen, dvs. Östersunds vattenproblem; http://op.se/ostersund/1.2550326-kommunens-ansvar-utreds

Sen, till sist, är jag för och positiv till ”kommunalt självstyre” men anser att gränser bör tydliggöras och att det snabbare och enklare ska gå att överklaga ”fel och brister” för det är ganska få som vet hur, var och när man kan och bara tanken på allt krångel och vilken tid det tar avskräcker, förutom för oss inbitna byråkrater och är det demokrati eller egentligen tanken? Hade´

Hälften så många..

Hälften så många snöröjare som tjänstemän på Trafikverket - Nyheter - Senaste nytt | Expressen - Nyheter Sport Ekonomi Nöje och är jag förvånad är ni förvånad eller är någon förvånad?
Och visst, jag hörde förklaringarna i nyheterna igår men vad sas egentligen mellan raderna och kom någon som helst relevant information eller förklaring? Nä. Kommer man att fortsätta på "samma spår" och inte bry sig ett dugg om kritik från golvet? Ja. Kritiken kommer från fel riktning det är inte svårare än så men...

från inlägget igår så blev telefonen laddad men är trasig så jag har hittat en gammal "hajfena så länge, datorn är ominstallerad, bocken står kvar, taket är skottat och är hyffsat lagat. Gävle renhållare har plockat upp OCH kört bort soporna. Gården blev skottad, (flera gånger), några BRF-julklappar inhandlade och några dokument skrivna, många mail och telesamtal fixade och sen var det fredagshandling, Djurgårdens förre klubbläkare Magnus Forssblad ”opererade” Lennart Johanssons pokal och hittade den inristade texten.
Det stod inte "Bajen forever" inne i SM-bucklan. Utan: "Djurgården är bäst!". Oj!, och, och, och..vilken fredag. Nu är det lördag.

Jag lyssnade nyss på en ljudfil jag fått men klarar inte att lägga ut den då min datakunskap för detta är ett par kragnummer för litet men, en skånsk röst i en telefonsvarare säger: ”Välkommen till Brandkåren, just nu är det många som ringer men vi lovar att besvara ert samtal så fort vi kan. Brinner det, tryck 1. Brinner det mycket, tryck 2. Han ni försökt släcka branden själv, tryck 3. Besväras ni av röken i lukt och andningsvägar och vill bli kopplad till vår rökavvänjning, tryck 4 och vill ni hälsa hem, tryck 5.” En ny variant, åtminstone för mig, och kanske ett komiskt inlägg i debatten. Oavsett har någon uppenbarligen reagerat och det är bra det för helt omöjligt på vissa orter är inte detta snart, så tack SKL/Pacta och MSB för era expertkunskaper och fantastiska engagemang i nedan så våra deltidare var vad de har er och vad vi har att jobba mot:

I motion 2008/09:Fö282 av Tomas Eneroth m.fl. (s) framhålls att det har blivit allt svårare att både rekrytera och behålla deltidsbrandmän. Orsakerna är många – alltifrån försämrade ersättningar, bristande försäkringsskydd och kanske framför allt förändringarna på arbetsmarknaden. Liten bemanning i företag, korta ledtider med allt kortare tid mellan order och leverans och generellt ökad press på arbetsmarknaden har gjort att allt fler tackar nej till att ta ett erbjudande som deltidsbrandmän. Ur samhällssynpunkt är naturligtvis denna utveckling starkt oroande. I delar av landet är i dag stora delar av deltidskårernas bemanning vakant, och vid de pensionsavgångar som väntar de närmaste åren kan läget bli akut. Motionärerna yrkar på en översyn i syfte att förbättra rekrytering till räddningstjänsten……………………… SKL understryker, enligt vad utskottet erfarit, att det är ett problem att man tidigare bara har vänt sig till män när man rekryterat. Fortfarande är det få kvinnor i räddningstjänsten. SKL menar att man bör arbeta mer med mångfalds- och jämställdhetsperspektivet i räddningstjänsten. Dock, rekryteringsproblemet består mest i en demografisk förändring och en förändrad arbetsmarknad….Bemanning med två personer var möjlig på de flesta orter, oavsett befolkningsunderlag, och det förklarades med ett stort engagemang för att behålla servicen räddningstjänst på dessa orter. Vid övergång till bemanning om tre eller fyra personer uppstod rekryteringsproblem vid tätorter med färre än 1 000–1 100 invånare. Rökdykning för livräddning var inte en särskilt vanlig uppgift, medan användning av andningsskydd för egendomsskydd var mera frekvent……….
Beslut; Försvarsutskottet delar motionärernas uppfattning att räddningstjänstens svårigheter att rekrytera deltidsanställda, framför allt i glesbygden, inger oro. Utskottet konstaterar också att problemet har visat sig vara svårt att lösa. Den nyligen genomförda utvärderingen av SMO-reformen, som bl.a. innebar en analys av utbildnings- och kompetensfrågor, har dock resulterat i ett antal förslag på åtgärder. Utskottet välkomnar regeringens initiativ att pröva alternativa lösningar. I avvaktan på att dessa prövas avstyrks motionerna 2008/09:Fö282 och 2009/10:Fö219.

Denna och några till motioner kan ni läsa om i hänvisningen nedan och samtliga är avslagna. Gudskelov för en del men herregud i andra men händer det något och vill man egentligen att något ska hända? Jag undrar ju lite fortfarande vilka som representerade och vad som sades från SKL/Pacta och MSB. Ett speciellt bra jobb och helt sanningsenliga tycker jag inte man varit eller så har man som vanligt blivit misstolkade. Nästan lika allvarligt det för under tiden HAR många bekymmer, stora bekymmer och hur många gånger ska vi behöva tråckla igenom detta till någon/några som ”bestämmer” innan det riktigt tas på allvar? Klar att man blir besviken när man vet processtiden men VI, dvs BRF, är på väg igen.
Ensamma som vanligt för Kommunal vill ju inte driva Räddningstjänstfrågor och många andra aktörer har fullt upp med annat viktigt. Just nu politiskt riktigt och det kommer hela tiden ”just-nu-frågor” som inte har sin bäring i branschen. Egentligen och tyvärr. Katten på råttan och räddningstjänsten är möjligen bara ost-biten i en och annan fälla. Vet man det, kan man göra tvärs om och det är snart hög tid för funkar det utan ost eller annat bete? http://www.riksdagen.se/webbnav/index.aspx?nid=3322&rm=2009/10&bet=F%C3%B6U9

Mot…snöskottning, igen, och det är lördag och inte ens en vecka innan det kommer en gubbe med skägg och ho-ho:ar, Hade´

Konflikter?

Min telefon är på laddning för andra gången och det är bara fm och jag har upptäckt vad som är värre än en blå skärm med vit text. Två blå skärmar med vit text och jo, jag är en sån där som har två skärmar och det är otroligt praktiskt. När de inte samtidigt blir blå. Då blir man…förbannad. Bocken i Gävle skulle kidnappas till Stureplan i Stockholm skriver medierna, mitt tak läcker in på ett ställe och plogbilen har plogat soptunnan till..ja vadå, och på det hela har inte fredagen börjat bra. Här gäller det att vara rationell och det här måste skötas logiskt och korrekt och hur gör jag i andra.. konflikter?

Konflikter finns på alla nivåer i samhället; på individ-, grupp-, och samhällsnivå. Att en konflikt uppstår kan bero på en rad olika saker, men några exempel är att man har olika mål, värderingar och intressen, feltolkningar av situationer eller otillfredställda behov. Att leva med konflikter, såväl inre som yttre, tar mycket energi och gör att man känner sig tyngd och splittrad. Det är alltså viktigt att inte blunda för dem. Istället ska man försöka ta reda på orsaken och dess verkan, och därefter försöka påverka och lösa konflikten.

Att ta itu med konflikter är ju numera ett kärt ämne och många konsulter lever bara i och på detta. Oavsett sätt och metoder och var i processen du väljer att genomföra en konfliktlösning finns det dock några röda trådar och viktiga principer ”experterna” är överens om. Tidigare erfarenheter spelar ofta en stor roll för hur omgivningen uppfattas. Den stress som en konflikt innebär gör att personer tar till olika försvarsmekanismer. Det är dessa försvarsmekanismer som gör att det blir svårare att se verkligheten som den är eller som den uppfattas av andra och framförallt av utomstående, dessutom försvårar det möjligheterna att lösa konflikten. Sen måste man komma ihåg att den inte bara är av ondo då den ofta är en förutsättning för utveckling. Konflikten är ju nära släkt med förändringen, och kan i bästa fall leda till en öppning och rent av en förbättring.

Principerna är egentligen enkla, i all sin svårighet, och
sammanfattade: -aktivt lyssnande, -klara och uppriktiga budskap, -tillit, -respekt för andras behov, -öppenhet för ny fakta och –uthållighet och den röda tråden hos alla ”experter” är; Lyssna och skilj på sak och person. Jo LYSSNA kom två gånger och ”du har en mun och två öron” vilket kanske ger en hint..

En modell för hur man löser en konflikt kan vara:

1. Att identifiera och definiera problemet: Formulera problemet så att det inte uttrycker klander eller nedvärdering. Jag-budskap är alltid det mest verkningsfulla sättet att formulera ett problem. Du ska med andra ord utgå ifrån hur de själv känner och tänker. Be sedan motparten beskriva sin syn och sina känslor inför problemet. Lyssna aktivt, dvs låt denne tala till punkt, försök att förstå motparten och ställ kontrollfrågor för att se till att du inte missförstått något. Motpartens formulering av problemet kan leda till att du ser allting i ett nytt ljus. Du får dock inte ge för svagt uttryck för dina egna känslor. Om du gör det kanske motparten inte är särskilt motiverad att göra något åt problemet. Innan ni går vidare till steg 2, bör ni vara säkra på att båda parter accepterar definitionen av problemet. Förvissa dig att motparten har förstått att ni ska söka efter en lösning som kan tillgodose bådas behov - en lösning sådan att ingen kommer att förlora.
2. Att komma med olika förslag till lösning: Det är ofta svårt att finna en bra lösning omedelbart. Be motparten om förslag först - du kommer också att få tillfälle att föreslå egna lösningar. Använd aktivt lyssnande och respektera motpartens idéer. Försök att få fram ett antal tänkbara lösningar, innan ni värderar eller diskuterar någon speciell.
3. Att värdera de olika lösningarna: Här gäller det att tänka kritiskt och vara så uppriktig som möjligt. Även här är aktivt lyssnade viktigt.
4. Att fatta ett beslut: En gemensam överenskommelse om en lösning är nödvändig. Ni bör formulera lösningen för att förvissa er om att ni båda är klara över vad ni ska besluta. Gör inte misstaget att försöka övertala eller utöva påtryckningar på motparten om en viss lösnings fördelar. Om inte motparten känner sig fri att välja en lösning, som han/hon kan acceptera, finns det risk att inget händer.
5. Att genomföra lösningen: Omedelbart efter att ni kommit överens om en lösning, är det i regel nödvändigt att diskutera hur den ska genomföras. Vem ska göra vad och när? Om motparten inte fullföljer sin del av överenskommelsen bör du konfrontera denne med jag-budskap. Undvik fallgropen att ständigt påminna motparten om att göra vissa uppgifter - denne blir då beroende av dina påminnelser istället för att ta ansvar för sitt eget beteende.
6. Att genomföra en uppföljande värdering av beslutet: Ibland kommer ni att märka att det finns svagheter i era lösningar. Ni bör båda ha klart för er att lösningar alltid kan revideras, men att ingen av er godtyckligt kan ändra ett beslut. Ni måste gemensamt komma överens om alla förändringar - precis som ni tillsammans kom fram till det ursprungliga beslutet.

En personkonflikt är något helt annat än en sak-konflikt och det är betydligt besvärligare med skadade relationer. Om man efter vissa meningsskiljaktigheter börja arbeta som enskilda individer, i stället för i ett team eller får bekymmer mellan teamen är ofta det resultatet av just relationstrassel. Ibland, kanske.. också.

Det här är inte lätt och man kan bli rädd för mindre men vi har ju alla något att vara rädd för. Det som gör att människor lyckas, medan andra inte gör det, är hur de väljer att hantera sina egna rädslor. Jag tror vinnare också är rädda men de har kuraget att möta sina rädslor och att erövra dem istället för att försöka "undvika" dem. Eller, men det får bli ett eget inlägg för nu har jag undvikit min ordinarie dator, taket och soptunnan så länge att det faktiskt får vara nog i min rädsla för de blåa skärmarna, höjden/halkan och soporna längs vägen och det är dags att kolla vad ”konflikten” består i, alltså;
Att identifiera och definiera problemet.
Att komma med olika förslag till lösning
Att värdera de olika lösningarna
Att fatta ett beslut
Att genomföra lösningen
Att genomföra en uppföljande värdering av beslutet Och faktiskt, har inte sonen vaknat och nu blir det lite enklare.
Delad börda efter lite pappa-ledarskap. Hade´

Kanske bra "chefer" men..

Kommer ni ihåg Sigbjörn Olofsson, sjukhusdirektör i Sundsvall. Nu vägrar han avgå, trots att landstingsrådet Jacomina Beertema (M) krävt det. Bakgrunden är missnöje med direktörens besparingar, och personalkritik mot honom. - Jag har inget förtroende för en ledning som låter verksamheten förfalla på det här viset och ändå inte varnar landstingsstyrelsen om vad som håller på att hända, säger Jacomina Beertema. Under året som gått har hon på olika sätt signalerat sin misstro mot Sigbjörn Olofsson ledarskap och bland annat sagt att hon inte kan acceptera ett "skräckvälde". Hon säger sig ändå inte vara orolig för att det här utspelet ska tolkas som populistiskt. - Det är klart att det kan göra det. Men här handlar det om en konkret verksamhetsfråga. Som dessutom drabbar hela länet, säger Jacomina Beertema. Nu kontrar Sigbjörn Olofsson med att nominera sig själv till utmärkelsen: Årets Västernorrlänning. Motiveringen: Han har sparat en kvarts miljard kronor till skattebetalarna, och fått bort köerna till sjukhuset, skriver Dagbladet i Sundsvall. Ja herregud...

Och vad säger man, och vad gör man samtidigt i Malmö:
Bryter mot det fackliga samverkansavtalet med regionen beskriver Malmö Läkareförening regionstyrelsens beslut att förlänga regiondirektör Sören Olofssons förordnande till och med 2014. Det är han som inte han inte vill ha något "fackligt käbbel" och som visat sig vara en chef som gör som han behagar och inte riktigt förstått eller klarar av ledarskap och samverkan. Trots att förhandlingarna med de berörda facken inte är avslutade valde alltså regionstyrelsen igår att ge Sören Olofsson nytt förtroende. Mellersta Skånes läkarförening tycker inte att arbetsgivaren tar facken på allvar. – De kom sent in med en kallelse till samverkan om Sören Olofssons förordnande. Vi fick några dagar på oss att ta ställning, men det gick inte. I fredags framförde läkarföreningarna sin kritik mot förlängningen av Olofssons förordnande och nu har arbetsgivaren bestämt sig, säger Erik Dahlman, ordförande i Mellersta Skånes läkarförening. På fredag träffas de fyra läkarfacken i Skåne igen. -Vi kommer att framföra våra synpunkter. Vi vill ha en annan kandidat till jobbet som regiondirektör.

Kommer Sigbjörn att sitta kvar och vad händer under resan fram? Kommer det att finnas förutsättningar för Sören Olofsson att verka och dyker mer bekymmer upp, frekvent och hela tiden, och även små saker läggs i träda eller får brottas igenom och vid minsta lilla avsteg dyker protester och aktioner upp. Begäran om överläggningar och insyn och ifrågasättande av allt och inget och går det att bedriva en verksamhet och orkar man i längden om man totalt krockat med det ”käbblande facket”? Svaret är ett enda ord, NEJ.

Facket är oppositionen som framför sina åsikter förankrade hos sina medlemmar, dvs organisationens medarbetare, och de som skall ledas mot målen. Har man åtminstone 1 högskolepoäng i organisationsteori och en minst en korpfotbollsutbildning i ledarskap vet man hur det slutar. Organisationen haltar och hackar och det blir aldrig lugnt och även skitsaker blir problem.
De informella ledarna får syre och tar plats och även om man inte egentligen stödjer dem normalt så i sakfrågan, vilken den nu är, stödjer man dem. Har man dessutom flera ”ledare” får man flera ”sakfrågor” men egentligen handlar det inte om de eller det utan om ett misstroende mot ledningen. Evidensen och bevisen på de teserna finns i uppsjö och det är bara att läsa innantill och se var man befinner sig i den ”processen”.

Att som ansvarig försvara och hamna i prestige bara försvårar och sprider kraven på att ”flera bör ta sitt ansvar” om man kommit för långt och precis så brukar det sluta. Det är oerhört svårt att få stopp på denna spiral och gör man inget i tid blir det inte bara kvalitets och kompetensförluster utan dessutom utomordentligt kostsamt. Som också någon eller några ansvarar för. En organisation i ständigt trubbel med administrativ och ledningspersonal som slutar och hittar andra jobb. Där till och med de övergripande målen inte förstås eller frekvent diskuteras har problem. Stora problem. Om man inte gör dem mindre och tar den väg ut man oavsett i sinom tid ändå måste för:

Sigbjörn och Sören har inte en chans enligt litteraturen och den evidens som finns i ämnet att någonsin bedriva ett ledarskap som får en organisation till besinning och lugn. Kanske det inte heller är deras uppgift och då får deras chefer det man faktiskt själva bäddat för och får acceptera att det även kommer att blåsa runt dem. Mycket och hur är det nu i Västernorrland? Jo just så men, nu ska ni ju inte tro Sigbjörn går lottlös och det kanske är just det han vill uppnå, att slippa. För i så fall; http://allehanda.se/start/harnosand/1.2584196-sigbjorns-avtal-kostar-7-miljoner

Spännande, kan man tycka om man är lite på sidan, skrämmande om man är i det men nödvändigt om man förstå de krafter som formar organisatoriska strukturer och därmed ”ser felen”. Ser man och förstår varför gör man inte något åt dem och ofta honom eller henne och får positiv energi ur detta istället. Det går och är egentligen inte svårt i en organisation med mycket problem. För utveckling kallas även detta men organisations-utveckling tillåts bara om man förstår sambanden och faktiskt inte ens nödvändigtvis i alla delar. Man vill oftast bara vara med och känna att man faktiskt haft möjligheten att vara med och får man "bara" det kan det faktiskt funka med ett dåligt ledarskap också. "Med" är inte BRF i en del organisationer och i en del frågor och accepterar vi bara det eller tänker vi göra något åt det? Grunna på den ni och svaret är nog självklart för vi har tiden även om en och annan räddningsnämnd eller "chef" äger klockan. Hade´

Kommunerna går med överskott

Kommun och landsting går med överskott - DN.se och ja, vad säger man och vad har man sagt?

Visste ni föresten att årets skörd av matpotatis blev 4,5 procent lägre än 2009 års skörd ändå kan de upplevas många och mycket ibland? Nä det ante mig att ni hade en kunskapslucka och man får lära sig mycket på SCB;s webb men nu om andra knölar.

I år blir vinsten i den samlade kommunsektorn hela 19 miljarder kronor och det är andra året i rad med starka resultat. Nästa år blir överskottet 7 miljarder kronor, vilket är 4 miljarder kronor bättre jämfört med tidigare prognos, enligt intresseorganisationen, Sveriges Kommuner och Landsting (SKL).

I hur många kommuner har inte jag eller BRF varit i som ett slags ”följe i finanskrisens svans” och hört hur man omöjligen klarar sin budget och att man måste spara. När Borgpengarna, 11,9 miljarder, kom, och på vissa ställen var vi mitt i nedläggningar och omorganisationer, var de försumbara sas det och täckte inte ens potthålen i den kommunala asfalten.

Samtliga landsting och drygt 90 procent av kommunerna räknar alltså med ett nollresultat eller ett överskott. I rapporten redovisas också att antalet anställda i kommuner och landsting har minskat med mer än fem procent sedan 2006. Totalt sett ökar dock antalet arbetade timmar som finansieras av kommuner och landsting. Det beror dels på ökad medelarbetstid och dels på att verksamhet har överförts till privat regi.

Men efter 2011 blir det sämre igen — vargen kommer smygande, som SKL uttrycker det och behöver mer pengar av staten. – Det finns utrymme i statsfinanserna att kompensera sektorn om bara viljan finns, säger SKL:s ordförande Anders Knape (M). Det är främst landstingen som har problem med sin ekonomi av demografiska skäl — mer vård för den allt äldre befolkningen.

Sveriges export ökade i volym med 13 procent under årets nio första månader och SCB noterar att Sveriges BNP ökade med 2,1 procent under det tredje kvartalet, jämfört med kvartalet innan. I jämförelse med motsvarande kvartal året innan ökade BNP med 6,9 procent. "Ett flertal faktorer ligger bakom optimismen; fortsatt låga räntor, stigande börskurser och fastighetspriser, en allt starkare arbetsmarknad samt gynnsamma konjunkturutsikter", skriver SCB

Okey…och nu ska vi sammanfatta:
- Kommunsektorn gör en vinst på 19 miljarder kronor i år.
- Prognosen är 7 miljarder i överskott nästa år.
- Efter 2011 blir det sämre? ..igen, men det finns utrymme i statsfinanserna att kompensera sektorn om bara viljan finns. (tex som de nödvändiga Borgpengarna på 11,9 miljarder)
- Sveriges export ökar, Sveriges BNP ökar och……..

Var är krisen som svensk räddningstjänst och dess operativa organisation brandskattats för och vart har ni gjort av pengarna
eller på ren svenska: Tror ni vi är helt dumma i huvudet?

10% av kommunerna skulle behövt en försumbar del av de 19 miljarderna och alltså mer av Borgpengarna än andra. Tjänsterna minskar i kommunerna, (vid sängsidan, vid strålröret eller är de inom administrationen?), men inte de totalt samhällsbetalda arbetade timmarna utan där sker det omvända. Är kommunal räddningstjänst någonstans på entreprenad? (Än.) Hur är fördelningen, demografin och saker man själv inte kan påverka och även de saker man faktiskt kan och varför har man inte gjort det och… vad är det här?

Ni som läste mitt inlägg om ”polisens löneutveckling över tid” slår kanske ihop 1+1 och det finns ”fler siffror” att hämta i flera inlägg som tex efter årets RiBB-förhandling och otaliga om nedläggning och omorganisationer mm och mm för det är nära nu, att måtten är rågade i mycket och vi går en spännande framtid till mötes. Kom inte och säg att det inte finns pengar utan det handlar om att prioritera och när är det räddningstjänstens tur? Vi tycker att det är nu och behöver ert stöd och då kör vi för det tar en stund och det är hög tid att anslå den resan. Vill man tillhöra ett kommunal som strider för sin vård och omsorg eller ett BRF som är räddningstjänstens fackförbund och var har man tillsammans störst möjlighet att göra något för denna grupp. Den egentligen lilla räddningstjänstgruppen. Försvinnande i någon organisation och allt i en annan. Jag fattar inte riktigt likväl som den kommunala ekonomins förklaringar för det handlar bara om prioritering och vilja. Vilja för den egna personen och yrket gemensamt och tillsammans med likasinnade. Möjligheterna finns och är vi flera, alla möjligheter. Värva en medlem vettja så hjälps vi åt.

Vad har då detta med Rsyd att göra? En hel del, också. Hade´

PS. Om man tänker sig att man staplar 500-kronors sedlar på varandra så skulle 1 miljon kronor bli ca 1 meter. Staplar man 1 miljard blir det 1 kilometer vilket då ger 19 kilometer hög stapel eller lång rad av femhundrakronorssedlar som kommunsektorn fick över 2010. Nästan som mellan Gävle och Sandviken i avstånd, och vilka köer det skulle vara där då. Undrar vad det blir i potatis om ett kilo kostar..DS

Gloria på sned

Det blir ingen besparing på 150 miljoner kronor för polisen nästa år. Det står klart sedan Sverigedemokraterna i igår gett beskedet att partiet lägger ner sina röster i dagens omröstning i riksdagen. Sen är det en osedvanligt dålig tid att föreslå besparingar på just polisen med tanke på vad som hänt och händer och jag hade gärna sett den debatten. Tyvärr är det ofta så att man saknar inte kon förrän båset är tomt vilket också syns inom vårt område, räddningstjänstens.
Ju bättre vi jobbar ju mindre acceptans finns för kostnaderna och ett slags moment 22 i en ständig spiral i öka/minska/förändra är verkligheten för de som ska arbete i och med detta. Utveckling kallas det, och visst, till viss del är det också sant men i en annans värld stavas utveckling bara; p-e-n-g-a-r.
Nu får polisen behålla sina, troligen, skönt det.

Men vart tog de 300 miljoner kronor man sparade på att brandskatta regeringskansliet på i förra veckan då vägen? Jag vet var de behövs! Fler Räddningstjänster skulle jubla och Rsyd kanske skulle behöva en 5-6 miljoner till en ny stegbil kanske. Istället för den handdragna Åsbrinkaren som jag inte kan glömma. I artikeln http://sv.wikipedia.org/wiki/Brandbil så beskrivs räddningstjänstens fordon, maskinstegar och..Åsbrinkaren. ”Fram till 1960-talet fanns det faktiskt två svenska märken också, Wibe och Åsbrink.” Vad stod det nu..fram till 1960-talet var det ja.

Läkare i Norrbotten har 200.000 timmar i outtagen jourkomp och en läkare har Sverigerekordet, tror man, på 8.096 timmar vilket motsvarar fyra års heltidsarbete. http://www.kuriren.nu/nyheter/?articleid=5696015 Apropå arbetstider och gissa om detta är besvärligt. Och dyrt. Jag har varit i detta från arbetsgivarhåll och längtar inte tillbaka till de frågorna i den branschen därför skrev jag "tror man" för här mina vänner finns en bomb både gällande ekonomi och vad då arbetsmiljö och arbetstider och ytterst, den läkare som kanske ska behandla just dig eller de dina när han/hon knappt håller sig vaken. När jag fortsatte och kolla lite mer i Norrbotten fick jag se en annan artikel där en Peter Berg uttalat sig; Vi ska bort från godtycket. Testerna ska utformas utifrån vetenskapligt underbyggda värden. - Det finns inga nackdelar med fler kvinnor i yrket. Det blir bättre arbetsmiljö för alla, en större rekryteringsbas och en breddning av yrket. Kvinnor och män är lite olika, det behövs olika kompetens, olika människotyper, säger Peter Berg som företräder Brandmännens riksförbund. http://www.nsd.se//nyheter/artikel.aspx?ArticleId=5630590

Jag hade inte kunnat säga det bättre själv, och det hade jag ju gjort tydligen, men jag är ju så märkvärdig att jag stavar med H, alltså i Bergh. Aldrig får man vara riktigt glad.. men, var står BRF i denna fråga? Här har ni ju facit och det är vi glada för och det kan inte bli tydligare sen kan ni vinkla och klanka och försöka vrida detta hur ni vill. Hur ni vill..men jag och de flesta andra vet att det är helt andra agendor som gör att ni fastnat i detta enda mot BRF men det håller inte, inte på något sätt, så var lite kreativ och hitta nått annat. Det borde finnas för vi hittar ju dagligen, just nu, motsvarande mot er och det är inte speciellt svårt heller. En och annan organisation eller rättare sagt dess ledning kanske bör byta ut glorian mot törnen för när man observerar och granskar bör man se hela bilden och inte bara "22 grader" av den. Jag bilägger en förklarande bild men nu mot dagens vedermödor, Hade´

Övning och utbildning

”Säkerhetspolisen ansvarar för terrorismbekämpningen i Sverige. Det innebär att vi arbetar förebyggande för att förhindra attentat i Sverige eller mot svenska intressen. Det innebär också att försöka förhindra att terrorattentat planeras i eller stöds från Sverige. Terrorister ska inte kunna gömma sig eller kunna samla in pengar som är avsedda att användas för terrorism här. De ska inte heller använda Sverige som bas för rekrytering eller logistiskt stöd. Om ett terrorattentat skulle ske i Sverige är det Säkerhetspolisen som ansvarar för att utreda brottet. På samma sätt som i andra polisutredningar sker dessa utredningar i form av en åklagarledd förundersökning. Säkerhetspolisen deltar också i det internationella samarbetet mot terrorism och bistår andra länder i deras förebyggande arbete samt i deras utredningar.”

De får nu ändra ordet ”om” till ”när” och har MSB nått uppdrag här då? Jo att stödja samordning och samverkan. Vad är och innebär det? Det blir vi nog varse. Också. Oavsett bör nog någon upplysa och utbilda åskådare, (människor), i lite riskmedvetenhet men kanske med betoning på lite för jag instämmer helt i statsministerns tal om att inte offra det fria svenska samhället: ”–Vårt öppna samhälle betyder just att det är öppet, och människor ska kunna röra sig i frihet (…) sen finns det sådana som utnyttjar det, och jag har svårt att se hur man skulle kunna göra något åt det med annat än att friheten försvinner.” Kolla detta klipp så förstår ni med att vad jag menar med ”lite mer utbildning eller kanske efter-tanke”.. http://www.youtube.com/watch?v=AiEvEPEimTk&feature=player_embedded

Sen har den polska poliskåren ont om pengar. De har trots klagande inte fått gehör för sin situation och lärare på polisskolan har blivit uppsagda, läroböckerna är gamla och ingen bensin finns till deras bilar. Så när denna film kom ut blev det folkstorm i Polen och man kan nog förstå varför. Nu är vi inte riktigt här ännu i Svensk räddningstjänst även om nog några skulle vilja påstå det för sin organisation, eller, att de är duktigt på väg dit. Kolla det bisarra klippet: http://www.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/utrikes/article8252292.ab

Nu är det full rulle mot några journalister som skall få sina kommentarer och utlåtanden i lite andra frågor än terrorism och polsk polis men om vad och var och när lär vi, dvs ni, bli varse sen. Hade´

Déjà vu

Alla media idag berör det som kan vara Sveriges första terrorattack. I den här formen. Är jag förvånad och bör vi vara det? Nej för varför skulle vi vara skonade, för att vi bor i Sverige och har haft ett folkhem? Fråga nummer två är om vi är beredda och här tänker jag bara tänka och inte svara mig själv för som ni vet anser jag inte ens vi är kapabla i vissa kommuner att ta hand om det lagstiftade grundskyddet och jag lämnar frågan. Så länge för..

Pappa Byråkrat, alltså jag själv, läste en intressant artikel i:
http://www.tjugofyra7.se/msb/Avdelningar/Nyhet/Curlingsamhallet/ om att ”Med frihet följer ansvar”. Torkel Schlegel, chef för MSBs rättsenhet, ger juristens syn på den enskildes ansvar. ”-Vi måste ta konsekvenserna av våra egna val – vi har ansvar. Frihet och ansvar är så starkt bundna till varandra att jag skulle säga att det är näst intill samma sak, eller åtminstone två sidor av samma mynt.”

Författaren och samhällsdebattören Åsa Moberg Boije hade invändningar. ”– Jag har inte varit medveten om att den fria viljan är grunden till hela statsskicket, det är bara det att vi har ingen fri vilja. Nu förstår jag äntligen varför ingenting fungerar. Felet är att vi lagt ansvaret på individen.” Åsa Moberg Boije hävdar att vi inte är någonting i oss själva utan det viktiga är hur vi fungerar tillsammans. Grundfelet i samhällsorganisationen är att man låtsas att den består av fria individer.

Människor tar så mycket ansvar som de förmår. När de inte gör det är det för att de inte har förmågan. Läs den meningen igen och tänk på vad det egentligen står och konsekvenserna i och om det skulle stämma? Jag inte bara tror det utan är övertygad om att den stämmer och här finns hela grundfelet i varför det är fel, riktigt fel, att tro att man kan förlita sig på och tro man kan luta sig tillbaka och lägga ansvaret på viktiga, livsviktiga samhällsfunktioner, på den enskilde. Utan stöd och varierat stöd beroende på olika behov. Sen måste det göras först och få verka och utvärderas INNAN man brandskattar annat. Som tex. den operativa räddningstjänsten. Praktisk erfarenhet och evidens slår alltid administrativa tänkta planverk då erfarenhet och utvärdering sker från verklighetens facit.

Robert Ekman, MSB, framhåller kunskapsaspekten och att man inte kan begära att individen ska ha de kunskaper som krävs för att kunna ta ansvar i ett komplext samhälle och Jan Schyllander, MSB, är inne på samma linje. Ska större ansvar läggas på individen krävs en stor folkbildningsinsats. ”– Att det offentliga vill lägga över ansvaret på individen är antagligen för att spara pengar, vilket jag inte tror att man gör. Människor är väldigt olika och det är bara titta på olycksstatistiken för att se vilka som behöver ”curlas”.” Jag känner inte Robert och Jan på MSB men önskade att jag gjorde för klokt ”gubbar”, klokt, och jag hade inte kunnat skriva det bättre själv och ett slags ”Déjà vu”, (redan sett), infinner sig. Igen och jag vill minnas att precis detta sa jag och skrev BRF i sin inlaga inför den nya lagen. Alltså LSO:n.
(Jodå jag har den kvar och kan också bevisa mitt påstående.)

Déjà vu:
• Allt som händer omkring en människa blir för mycket för hjärnan, och minnessystemen kan för ett ögonblick inte hänga med. När minnet sedan kommer ikapp känns det som om man tidigare varit med om det som händer.
• Déjà vu är en förmåga i hjärnan vi inte kan använda annars; det är hjärnans sätt att logiskt förutse vad som bör eller kan hända.
• Hjärnan sänder två signaler efter varandra som leder till att man tror att det har hänt två gånger som leder till att man tror att det hänt tidigare.
• Hjärnan stängs av under ett par mikrodels sekunder för att sedan slås på igen. Detta leder till att hjärnan kommer ihåg det som hände innan den stängdes av och uppfattar sedan det som händer efteråt. Eftersom detta händer så fort "händer" samma sak i verkligheten genom hela förloppet.

En mer religiös tanke är att drömmar berättar vad som ska hända i framtiden. När man får en déjà vu-känsla är det händelserna man har drömt om som inträffar och rent psykologiskt talar man om ”flashback”.

Staffan Moberg Boije, jurist på Försäkringsförbundet tog chansen till en partsinlaga och relaterade till tsunamin; ”-Försäkringsbolagen blev mer eller mindre utkastade och fick inte ta sitt ansvar, vilket de hade klarat mycket bättre än staten”, och kräver egentligen ett eget inlägg för troligen, har han rätt. Där och då och vad har hänt sen?

Sen är sen och nu är nu och nu ska Pappa Byråkrat räkna ut var eluttagen och lysknapparna ska sitta och varför i den nya utbyggnaden hemmavid. Stor inblandning av störande element, inte sådana som finns på väggen, snart, utan familjen kan jag räkna med, eller in, också. Känns som en lagom söndagssysselsättning och det övergripande målet är att sen, slippa skarvsladdar. Att hustrun och jag har olika syn på nödvändigheter och att ”barnen” är på hennes sida är en liten besvärande faktor som kanske kan uppvägas med mitt tekniskt-manliga-veto-ala´ ”-det går inte”, men vi får se. Eller jag. Hade´

Är Malung-Sälen Dalarnas Chicago? - Falun - Dalarnas Tidningar

Är Malung-Sälen Dalarnas Chicago? - Falun - Dalarnas Tidningar

För tredje året i rad presenterar SKL i samverkan med MSB, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap hur tryggt det är att bo i landets kommuner och man tar sig för pannan. Nä det räcker inte, man blir lite förbannad. Det utredarna inte har brytt sig om är den extrema fjällturismen i Sälenfjällen, som dubblar kommunens befolkning flera gånger och under vintersäsongen finns ungefär 60 000 fjällturister där. SKL och MSB har inte fel siffror, men det framkommer inte att brotten handlar om skidstölder, och att de flesta "bränder" handlar om automatlarm och utryckningar på engångsgrillar och ytterst, att allt räknas mot den bofasta befolkningen på drygt 10 000 innevånare. Jag förstår att kommunen är lite ledsen över denna uthängning men då borde det vara tvärs om i Salem. http://www.dagenssamhalle.se/nyheter/salem-aer-landets-saekraste-kommun-18773 Salem är landets säkraste kommun slår man fast i kommunernas egna tidning.

Malung-Sälens kommunalråd Kurt Podgorski säger; - Jag kan säga så här - det finns lögn och så finns det lögn och så finns det statistik, och det som gör att jag blir lite förbannad och inte bara tar mig för pannan är precis samma sak. Jag åker land och rike runt och jo då, förra året var jag i Malung-Sälen med, och penetrerar risk och sårbarhetsanalyser som ligger till grund för räddningstjänstens handlingsplaner. Ofta beroende på att "man" vill dra ned på styrkor och numerär, åtminstone den operativa delen, och vad finns ALLTID som en punkt i den granskningen? Jo statistiken och tolkningen av statisktiken och vad den egentligen visar. Eller som här, vill visa fast sällan så tydligt och uppenbart fel. Om mina/våra motparter och den myndighet som skall vara "skiljenämnd/facit" och stöd till våra Länsstyrelser så extremt vårdlöst hanterar statisktik hur ska jag/vi kunna lita på annat material?

Ett riktigt, riktigt bottennapp men om våra centrala motparter och myndigheter hanterar statistik på detta sätt förstår jag varför annan statistik också accepteras som sanningar i enskilda kommuner. "Sanningar" som skall visa att åtgärder burit frukt och förklara felsatsningar, åtminstone på ett politiskt plan. Man kan, och naturligtvis gör alla och ska alla se sin verklighet, men hallå, någon måtta får det väl vara. Det skall bli otroligt intressant att se årsstatistiken för ett visst område och en viss stad och gissa om vi har underlag för den bedömningen redan klara och bara väntar?

Nu väntar inte mina lördagssysslor längre så mot snöskottningen och mera julpynt.