Jag hörde lite ”korridorsnack” igår om tjänstefel, hur man överklagar, vad man har för juridiska möjligheter mm och etc. och jag bör tillägga att det inte var i BRF:s korridorer, inte ens i närheten, men väl i Stockholm, dvs rykten som nått hufudstadens tjänstemän. Mer om detta sen, kanske, men:
Formellt sett finns lagstiftning om tjänstefel: -brott som innebär att någon uppsåtligen eller av oaktsamhet vid myndighetsutövning åsidosätter vad som åligger honom. BrB 20:1.
BrB 20:1. Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet vid myndighetsutövning genom handling eller underlåtenhet åsidosätter vad som gäller för uppgiften skall dömas för tjänstefel till böter eller fängelse i högst två år. Om gärningen med hänsyn till gärningsmannens befogenheter eller uppgiftens samband med myndighetsutövningen i övrigt eller till andra omständigheter är att anse som ringa, skall inte dömas till ansvar.
Om ett brott som avses i första stycket har begåtts uppsåtligen och är att anse som grovt, skall dömas för grovt tjänstefel till fängelse, lägst sex månader och högst sex år. Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaktas om gärningsmannen allvarligt har missbrukat sin ställning eller om gärningen för någon enskild eller det allmänna har medfört allvarligt förfång eller otillbörlig förmån som är betydande.
Den som är ledamot av en beslutande statlig eller kommunal församling är inte underkastad ansvar enligt första eller andra stycket för någon åtgärd som han vidtar i denna egenskap.
Vad som sägs i första och andra styckena skall inte heller tillämpas, om gärningen är belagd med straff enligt någon annan bestämmelse. Lag (1989:608).
Tjänsteförseelse är något annat och förklaras med:
åsidosätter arbetstagare uppsåtligen eller av oaktsamhet vad som åligger honom i tjänsten och denna förseelse inte är ringa kan han åläggas disciplinpåföljd.
Men det är i praktiken obefintligt, det döms inte ut. Därför är det kanske riktigt att hävda att tjänstemannaansvar inte finns i Sverige.
Medborgarrättsrörelsen skrev angående Grundlagsutredningen om skärpt straffansvar vid tjänstefel: ”Medborgarrättsrörelsens kritik var hård när straffansvaret för tjänstefel vid myndighetsutövning togs bort 1975. Beteckningen tjänstefel återinfördes 1989, men med en annan innebörd än vad tjänstefel tidigare haft. Exempelvis är straffansvaret vad avser adekvansläran inte densamma som i straffrätten, utan är densamma som i civilrätten. Det innebär att det inte räcker med ett samband mellan en handling och en skada, utan att det också måste föreligga ett ”tillräckligt” samband. Det betyder i praktiken att riksdagen förklarat att vissa tjänstefel inte ska kunna straffas även om samband mellan en felaktig myndighetsutövning och skada är påvisat. Man anser inte att felaktiga ”bedömningar” ska kunna straffas. I en jämförelse mellan enskilda medborgares ansvar gentemot staten och myndighetspersoners ansvar gentemot medborgare gäller alltså helt olika ansvar. Detta är orimligt. Det svenska adekvansbegreppet har ingen förankring i europarätten. Innebörden för svensk del synes vara att ”eliten” antages göra sitt bästa för samhället och att den måste ha utrymme för misstag eller betungande konsekvenser för enskilda utan eget ansvar, eller ansvar för stat och myndigheter. Det bör i grundlagen uttryckas att denna skillnad i straffansvar inte får förekomma i svensk lag.”
Vad händer i en förlängning utan allmän rättssäkerhet – om utvecklingen fortsätter som beskrivs idag – där svenska medborgares rättigheter nonchaleras – hos landets högsta tillsynsmyndighet(er)? Är inte det en fråga av högsta rang som både talar och svarar för sig själv och hur kommer det sig att det är nästan tyst i den svenska samhällsdebatten i den här frågan? Någon författningsdomstol finns inte Sverige. Inte heller den traditionen, men vi har i alla fall Riksdagens Ombudsmän. Tyvärr har JO också alltmer blivit en instans som har som huvudsyfte att hålla ärenden borta från Europadomstolen och de anses har blivit "myndighetskramare" istället för att stödja enskilda, eller åtminstone försöka utreda tjänstemän och myndigheter. Finns det då inte några möjligheter alls om myndigheter och myndighetspersoner missbrukar den offentliga makten?
Den Europeiska unionen (EU) ställer krav på medlemsstaterna att upprätthålla rättsstatliga principer, inte bara vid tillämpning av den gemensamma rätten utan - numera - också när det gäller statens interna förhållanden.
EU-kommissionen har trehuvudprinciper relaterat till detta: - att regering och myndigheter respekterar lagen, - att domstolarna är självständiga under lagen och - att det finns verksamma medel mot missbruk av den offentliga makten.
Ska bli intressant ur ett strikt juridiskt perspektiv, om ”korridorsnacket” stämmer och det läggs en anmälan mot en räddningschef som ansvarig för ”sin” handlingsplan och konsekvenserna av den. Mycket intressant för tänk om detta skulle vara ett första steg i att man inte kan gömma sig i ett slags tjänstemannaanonymitet utan faktiskt, som i allt annat, måste ta ansvar för sina handlingar. Hade´
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar