Naturligtvis kunde ju inte helikoPetern som visades i förra inlägget flyga. Kolla igen så ser ni ju ….att vänstra bakhjulet är trasigt. Apropå högtflygande planer och antiplaner:
De välavvägda löneökningarna 2010 har varit ett viktigt bidrag till att Sverige snabbt återhämtat sig från krisen. Inför den kommande avtalsrörelsen – som ger ett delvis annorlunda utrymme för lönehöjningar – gäller det att också hitta avtalsnivåer som präglas av ansvar för samhällsekonomin. Det sämsta vore om förhandlingarna präglas av en attityd att ”nu ska man ta ut allt som går”. En facklig huggsexa driven av revanschlystnad leder bara till höga nominella löneökningar som inte blir något värda eftersom de driver upp inflation och räntor. Detta vore förödande och ett svek mot dem som står utanför arbetsmarknaden, skriver företrädare för Sveriges arbetsgivare. Skriver ett antal VD:ar i ett gemensamt utfall på DN Debatt med mera och så slutklämmen: Det vore ett grundligt svek mot de grupper som ännu står utanför arbetsmarknaden och som, för att komma ut i solen, behöver en fortsatt jobbtillväxt skapad av en stark ekonomisk tillväxt.
Förberedelserna inför den kommande avtalsrörelsen är i full gång alltså. Förhandlingarna inom industrins område kommer att påbörjas under hösten 2011 och övriga förbund startar i början av 2012. LO-samordningen bygger på att ett av de först slutna avtalen ska fungera som lönenorm för de övriga förbunden. Det blir med stor sannolikhet ett industriavtal. Industrin får alltså i viss utsträckning styra, men i gengäld förväntas industrifacken att backa upp de andra förbundens krav om satsning på de kvinnodominerade branscherna och på deras strävan efter att få upp de lägsta lönerna. LOs avtalssekreterare Per Bardh säger: - Den svenska ekonomin har återfått sin kraft mycket tack vare de uppoffringar som löntagarna gjorde under den ekonomiska krisen. När vi nu går in i löneförhandlingar i ett starkt ekonomiskt läge ska det synas i lönekuverten.
Ett antal bloggare och hundratals kommentarer följde, i stilen:
”Det är tack vare er bonusbaroner som ni arbetsgivare kommer att få en tuffare avtalsrörelse.” Här handlar det mycket om ”signaler” för det finns många, många tankevurpor, om, man förutsätter att folk redovisar inte undanhåller och betalar sin skatt och, jag har skrivit det förr och gör det igen: Jag har inget emot att man kan tjäna pengar och det ÄR ett konkurrensmedel. Skaffar man sig utbildning, erfarenhet och gör ett bra jobb, så vad bra då. Det som är bra för organisationen eller företaget är bra också för mig. Skatteresonemanget däremot, förenklat, och tex för en jämförelse mellan en person som tjänar 20 000 kr/mån och en som tjänar 50 gånger så mycket, 1 000 000 kr/mån, blir väldigt annorlunda efter skatt. Efter skatt är skillnaden nere i 29 gånger så hög lön. Skillnaden i hur mycket skatt de betalar är å andra sidan över 120 gånger så stor. En löneökning på fyra procent före skatt blir inte alls lika stor efter skatt. Inte för någon inkomst. Men det finns heller inget generellt omräkningstal, det slår helt olika beroende på inkomst. De som drabbas värst är de som har inkomster nära de båda brytpunkterna för statlig skatt (cirka 33 000-47 000/mån.) En löneökning på en procent före skatt varierar för normala inkomster i värde mellan 0,66 och 0,93 procent efter skatt.
Jag utvecklar detta mer sen och lägger man in en deltidsanställd brandman i resonemanget, och beräkningarna, ger en procent i ökning i princip…promille i handen att handla för. Nu behöver ju inte brandmän i gemen oroa sig för att komma upp till brytpunkterna för statlig skatt heller, men:
Helt klart är förväntningarna på löneökningarna betydligt högre den här gången för facken. En förklaring är självklart den förbättrade konjunkturen där majoriteten av företagen visar bra resultat. Kommunernas ekonomi är bättre och de svenska statsfinanserna förs fram som en framgångssaga. Sen har även ett antal fallskärmar, bonusar, chefslöner och politiska höjda arvoden varit och är uppe för debatt och i ett sådant läge är det inte återhållsamhet fackens medlemmar tänker sig. Ett annat skäl till att förväntningarna är höga är att det inom många sektorer finns ett djupt missnöje med nivån på de avtalade löneökningarna förra året. För många inom till exempel tjänstesektorn och handeln ansågs löneökningarna vara på tok för lite med tanke på de vinster företagen gjorde och knappt hade bläcket torkat på den uppgörelse som gjordes i kriskommunen innan de visade vinst. Stor vinst och som man istället lade på ytterligare överbyggd administration.
Vilka grupper kommer LO och Kommunal att "särskilt tillse" och finns brandmän med någonstans om ens i periferin? Redan nu kan man utläsa de svaren och drar man egna egoistiska slutsatser av det och är brandman, ja då finns det alternativ. Eller skylla sig själv. Om BRF är i klar majoritet i även det kollektivavtalsområdet då, vad händer?
Det blir en spännande avtalsrörelse 2011/2012.
Jag läste sen nyss på lt.se att ”brandmännen i Södertälje kritiserar brandberedskapen i stan” men inte mer, då detta var exklusivt för papperstidningen. Nu ska jag, då också, skaffa fram en papperstidning och har lite mycket denna dag, så.. Hade´
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar