Försvarsrekryteringen – ett olyckligt genusexperiment | SvD
Försvarsmaktens rekryteringsprocess har förvandlats till ett olyckligt genusexperiment där man i ambitionen att locka fler kvinnor sänkt antagningskraven och öppnat för diskriminering skriver man i SvD. Den minskade ambitionsnivån för kvalitén på våra soldater är visserligen helt i linje med den moderate försvarsministern försvarspolitik, men inte desto mindre beklaglig. Sänkta antagningskrav är inte en nödvändighet för att locka fler kvinnor till försvaret. Den som påstår något sådant underskattar Sveriges kvinnor. Ett extremt stort antal kommentarer och bloggar följer och en hel del av dem är intressanta som tex en annan del av texten ur den här:
http://genusleaks.wordpress.com/2011/02/15/sveriges-forsv%E2%80%A6som-brandkaren/
Och.. det jag framförallt just nu menar är intressant är; ”Hoppas att du kan få ihop något med denna info. Hör av dig till mig om du behöver mer info. Självklart vill jag vara ANONYM då detta skulle kunna få stora konsekvenser för min anställning då den inte stämmer överens med min arbetsgivarens syn på jämställdhet. Mvh Den hemlige brandmannen.”
Om vi struntar i själva ”debattens ämne”, rekrytering och genus, så kan man konstatera att något är sjukt när så många vill vara anonyma i debatterna och frågorna inom svensk räddningstjänst? Inte då bara genusfrågorna utan i flera. Den hemlige brandmannen skriver här att ”detta skulle kunna få stora konsekvenser för min anställning” och jag har många, MÅNGA, liknade samtal, mail och brev. Inte bara från redan anställda utan även från människor som vill bli brandmän eller som betraktar detta utifrån av andra anledningar. Jag har det senaste halvåret försökt få en del av dem att framträda eller få använda en del av det som anförts och hade så sent som förra veckan ett överklagande, ett ärende att driva, och hade dessutom förberett ärendet både juridiskt, politiskt, medialt och strategiskt när man, för de var flera, hoppade av. Man vågade inte för hur de skulle drabbas som personer och individer. Jag försökte med att förklara och debattera/argumentera med det särskilda skydd som offentliganställda har och att de hade ”fackets resurser i ryggen” men fick till svar att ”-Jo, visst, det är bra, men ”de” går runt det och krånglar med mig/oss ”osynligt och snyggt” som är svårt att driva även om vi tror på er i BRF”.
OERHÖRT allvarligt och det finns en röd tråd mot några personer och organisationer som många pekar på och mot och det här ÄR inte bara en arbetsrättslig, arbetsmiljörättslig eller en utvecklingsfråga för räddningstjänsten, det är en fråga för grundläggande mänskliga rättigheter och en demokratifråga. Ett systemfel. Jag har förberett detta och har materialet/en som skulle kunna leda oss till EG-domstol med internationell uppbackning och det är en skam för Sverige och särskilt för den svenska räddningstjänsten att överhuvudtaget ens vara i närheten av de diskussionerna. Att ett fåtal ska vara totalt dominerande och att ett slags monopol på såväl ordet som av vem som för frågorna finns.
Detta är uppenbart och det är inte bara djupt olyckligt det är en skam som inte kan accepteras. Tror man på demokrati och allas rätt och värde måste man naturligtvis jobba för det. Oavsett vem man är och vad/vem man representerar sen spelar inte ”svenska modeller, egenkära chefer eller tjänstemän” så stor roll för det här håller på att bli eller är redan större.
Vågar man inte framträda kan vi lika gärna anta Libyens statsskick och där stängde man också ned internettrafiken inatt. Kanske en dröm för någon. Hade´
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar