Bomben var en brandsläckare

Bomben var en brandsläckare | Nyheter | Aftonbladet

Bomben var en brandsläckare… och lite så känns granskningen av Ingvar Kamprad med. Avsnitt två igår av granskningen blev bara en halvtimma och en del var intervjuer i hur människor upplevt första avsnittet. Och en tysk skatteexpert. Okey, blev det inte mer? Jag hade förväntat mig mer för att få ett större sammanhang eller åtminstone ett KASAM, känsla av sammanhang, eller någon skandal. (Nä, det sista hade jag inte förväntat mig alls för då hade man klämt fram glimtar av den/det då man blev så pressad för dålig journalistik efter det första avsnittet.)

Det jag oförhappandes kom att tänka på var tiden då han flyttade och hur såg Sverige ut då och vilka förutsättningar och tankar fanns det och så kom det för mig: Pomperipossa i Monismanien. Det var en saga skriven av Astrid Lindgren, publicerad i Expressen 1976. Hon skrev den då hon hade upptäckt att hon betalade 102 % i skatt, och den blev ett viktigt inlägg i debatten om höga marginalskatter och sägs vara en bidragande orsak till att socialdemokraterna förlorade makten senare det året. För första gången på 40 år.

I en tydlig allegori berättas historien om Pomperipossa som i ett rike långt borta skriver böcker för barn, men trots att hon jobbar och sliter får hon bara 5 000 kronor om året kvar att leva på. I förbifarten nämner Astrid att man kan sänka sin skatt genom att köpa hus med stora skulder. Det var en passning till Sveriges dåvarande finansminister Gunnar Sträng som just hade gjort det och kunde därför, trots att han var höginkomsttagare, betala en låg summa i skatt det året. I riksdagen läste moderaternas partiledare Gösta Bohman upp sagan i talarstolen. På det svarade Sträng att Astrid Lindgrens inlägg i skattedebatten röjde "djup osakkunskap" om skattesystemet. "Men det begär vi ju inte att Astrid Lindgren ska klara". Astrid svarade i radio dagen efter: "Men jag begär att Gunnar Sträng ska klara det. Om det är någon som har räknat fel så är det Riksskatteverket, för det är från dem jag fått siffrorna. Sträng kan berätta sagor, men räkna kan han tydligen inte. Vi borde nog byta jobb han och jag."

Vilken underbar människa, och tänk er, hon var svenska och kom från.. Det är i den här tiden som Kamprad och Rausing m.fl flyttar utomlands och det tycker jag helt kommit bort i granskningen av Kamprad. Man behöver inte älska IKEA, men faktum kvarstår, IKEA är en förebild för många andra länder och har haft och har större betydelse för Sverige än vad vi kanske anat och om vi nu ska börja hata Kamprad måste vi också se till att åtminstone förakta Ingemar Stenmark, Christian Olsson, Mats Wilander m.fl. också. De har ju också flyttat utomlands för att behålla mer av sina intjänade pengar och nu blir det jobbigt. Dom som inte fattar att Ikea är ett multinationellt megaföretag och att Kamprad själv är en slug och skicklig affärsman får skylla sig själva för sin naivitet. Sverige är en lite ankdam i den stora världen och våra skatter har varit och kanske fortfarande är världsberömda. Jag säger inte att de är rätt eller fel, med skatterna, men så är det och ibland blir de till ett skott i den egna politiska foten om regelverken tillåter eller rent av uppmuntrar saker man inte tänkt sig när man stiftat dem.

Självaste finansministern Gunnar Sträng köpte en fastighet och fick ned sin skatt och Kamprad flyttade utomlands. Är det egentligen skillnad i hur de tolkade reglerna, för sin egen vinning, och vilken hade minst moral? Svår fråga och enklaste är att vända på den för högst moral hade Astrid Lindgren och dessutom kunde hon både skriva och räkna, åtminstone till 102. Hade´