Chefer och "ledare"

Diskrimineringsombudsmannen sparkas | Nyheter | Aftonbladet

Efter vad som verkade som en aldrig sinande kritik fick till slut Regeringen nog och sa upp Diskrimineringsombudsmannen Katri Linna igår.
Regeringen har bestämt att hon ska sluta omedelbart.
Eller rättare sagt: förflyttas till andra arbetsuppgifter på regeringskansliet. Att utlösa hennes fallskärm med fyra år kvar på uppdraget var förmodligen lite för dyrt så nu ska hon arbeta vidare som generaldirektör, med uppdrag att ta fram en vitbok om övergrepp mot svenska romer under 1900-talet.
(Vitbok är en skrift som med viss auktoritet sammanfattar idéer eller ambitioner inom ett område, kan också benämnas policydokument.)

Katri Linna har tidigare utsetts till en av de sämsta cheferna i Sverige då branschtidningen Chef synade 50 av Sveriges mest kända chefer. http://www.chef.se/dynamisk/index.php/index/artikel/hela-betyget-pa-katri-linna
Med ett slutbetyg på 16 poäng fick Katri Linna sämst rankning av alla chefer som har betygsatts i branschtidningens ledarliga och artikeln är lite intressant utifrån egna bedömningar över andra chefer. Alltså hur många ”poäng” får din chef? DO som myndighet har också kritiserats efter att personalundersökningar visat att ett 90-tal anställda känner sig ledsna eller nedstämda på jobbet och mer än var tredje uppgav att de sällan eller aldrig får stöd eller hjälp av sin närmaste chef.

Bara 90 personer, var tredje, tänker jag, och tänker på andra organisationer med likartade problem.

– Det är egentligen Linna som inte fungerar. Jag tror inte att någon förstår vad hon vill. Vi har en väldigt dålig psykosocial arbetsmiljö och det är helt och hållet ett ledningsproblem, säger en medarbetare till Aftonbladet.

"Kampen mot diskriminering är central. Därför behövs en välfungerande Diskrimineringsombudsman och en stark diskrimineringslagstiftning. Med en ny chef för myndigheten kan DO och arbetet för att motverka diskriminering få en nystart."
Tydligare än så brukar man knappast uttrycka det på byråkratsvenska och fler kommentarer från flera av medarbetare var på normalare svenska och av stilen;
”– Jag mår fullkomligt illa, men gör mitt jobb och håller näsan över vattenytan. Men jag känner ingen som trivs här. Inkompetens i ledningen, fladdrigt och med en högsta chef som inte tål någon som kan bättre än hon. Det känns som 1500-talets ledarskap eller i diktaturländer, där människor blir rädda för varandra. – Vi är som en stor dysfunktionell familj, som försöker vara en allmänt lynnig ledargestalt till lags. Det är uppgivet, ledningen är ett skämt och många slutar. Det är ett slöseri med skattebetalarnas pengar. Jag vill härifrån.”

Läser man lite mer, och upprinnelserna, och framförallt de svar som Katri Linna gett på kritiken, ser man ett mönster. Ett tydligt mönster och en röd tråd av en gammal skolning och ren taktik i att inte säga något. Egentligen. Alla dessa glidningar i svaren där inte hela sanningen presenteras utan enbart den lämpligaste delen. Säkert inga lögner i sig men med en utvald sann del av helheten kan ordens summa lika snabbt övergå till en lögn. Eller en sanning för någon annan, nu regeringen, och tydligen äntligen för var tredje eller 90 personer. Alla dessa floskler, ord med dimmig och suddig innebörd tillhör den dålige Ledarens obligatoriska verktygslåda men, de funkar bra på en blogg…
Linna slutar som hon börjat och som hon verkat och vill inte prata med några medier efter beskedet men i ett pressmeddelande skriver hon att hon anser sig ha haft "förutsättningar att fortsätta utveckla DO-myndigheten" men att "regeringen har dock gjort en annan bedömning". Bra när politikerna känner av och tar sitt ansvar tycker jag. Bra tycker jag också om den här kommentaren från voter.se var: Människor i Sverige är inte dumma och elaka när de är missnöjda med DO:s arbete. Och vi vill inte tvingas att känna oss dumma och elaka bara för att DO har problem med sitt sunda förnuft. Kanske blir det bättre nu och kanske fler politiker tänker över vad det finns för problem och vad det sunda förnuftet säger. Hade´