Resningen i Egypten verkar ha varit en genuin folklig revolt och arabvärldens motsvarighet till ”murens fall” blev igår ett faktum. Vi såg historia skrivas och lycka till på er väg till demokrati och på det sätt detta inleddes så bådar det gott för framtiden. Otroligt roligt tycker jag av många, många skäl där de flesta för mig är rent humanitära, demokratiska, frihetliga och/eller rör sig i den sfären. Sen kan jag inte låta bli att förundras över hur olika vi ser på saker och ting då jag hittade denna kommentar i en av tidningarna där signaturen Christer skriver, och denna rad är allt; ”Det var fan i mig på tiden….så det blir lite lugnt på aktiemarknaden”. Jag kan inte låta bli att tänka lite missunnsamt;
Må Christers aktieportfölj bli uppäten av Egyptens gräshoppor eller att han får det mörkt i tre dagar.. (Andra Mosebok 10:1-20)
Refaat el Sayed, född i Egypten och årets svensk 1985 men störtfiasko 1986 efter Fermenta-affärer och doktorshattar myntade; ”här ligger en gravad hund.” Exakt så känner jag det då jag denna helg har inlett en granskning av ett digert material som jag fått tillsänt mig om en organisation. Vi pratar inte ett par mail utan tresiffriga antal då detta pågått ett tag och de papper som kom, var i en kartong. En kartong som jag fick hämta på posten. Gissa om jag får telefonsamtal och gissa om många av dem handlar om ”gravade hundar” som brandmän upplever sig känna lukten av, se och/eller har sett och i många fall faktiskt kan visa. I en del bevisa. I mycket handlar det om att samla smulorna och forma en större kaka om de inte är så stora från början att de mättar utan mer bara frestar.
Igår kom tre mail relaterat till ”kartongen” och från för mig helt ”nya namn” och dessutom inte av BRF:are och man kan säga att dels har vi en organisation som har ett internt informationsläckageproblem och dessutom alltfler externa belackare. Prästabarn är värst och högmod går före fall. Jag tar den sista på tyska med; Hochmut geht vor dem Fall och associerar till öststater och murar och hamnar åter i tanken över gårdagens fall och det Egyptiska folkets glädje. Vilka som ska glädjas ”imorgon” visar framtiden men det känns så skönt när folket/golvet får rätt och rättvisa att jag glider runt smånynnade och rent av lite fånigt lycklig. Lite bubbligt glad ni vet. Nu ska jag sortera i ”min kartong” för har man tagit fan i båten får man ro honom i land. Hade´
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar