är samma grundfråga som: Är påven katolik? Ja, är det korta svaret men har man sett
en gris som svävar över publiken. Uppblåsbara jättemonster och fyrverkerier. En skenavrättning samt en barnkör och ett ljud som kommer från alla håll i ett jättelikt surroundsystem i en förväxt, mycket förväxt Globen, O2-arena i London, ja då är man lite tagen fortfarande. Pink Floyd-gubben sparar inte på det gamla krutet och Rogers Waters The Wall genomsyras av en bärande idé - att det enda som är värt något är kampen mot ensamhet och rädsla, mot våld, krig, förtryck, översitteri och murar. Och inte minst att den kampen bara kan vinnas om vi hjälps åt. (Lite fackligt där, kanske han vill bli hedersmedlem?) Bit för bit byggs "The Wall" upp på scenen, och när första akten av Waters pretentiösa show är slut är muren komplett. De bygger och bygger under spelningens gång en cirka 800 kvadratmeter vägg/mur som blir en häftig filmduk att projicera budskap och filmer på. Föreställningen var något mycket mer än bara en storslagen och extravagant rockopera med ett tänkvärt budskap. Den är en av världshistoriens mest framgångsrika artisters avskedsturne´ och ett testamente. Det kommer att finnas de som säger att Roger Waters bara är gammal stöt vars progressiva rockmusik och budskap om solidaritet tillhör en förgången tid men den som sett The Wall utan att bli berörd har förmodligen inget hjärta. Och den som inte inser att Waters budskap i all sin enkelhet är tidlöst och mycket viktigt har ingen hjärna och alla som någon gång besökt månens baksida, vet att de har fel, ack så fel.
The wall var helt magisk, inledningen var som en hästspark rätt i bröstet och sen bara fortsatte det. Detta var nog mitt livs största konsertupplevelse och jag förväntar mig faktiskt inte att någon framtida skall nå högre. Dels så är 'The Wall' kanske mitt absoluta favoritalbum och så är Roger Waters ett geni på att visualisera och dramatisera musiken - således lär jag aldrig knappast få uppleva dessa totala höjder under en och samma konsert någon mer gång i mitt liv... Ja, eller vi får väl se. Lite kocko är man nog. Kanske. Muren då? Jo den raserade man i ett strorslaget sistanummer. Sen som bonus hans det shoppas, gå på en musikal och ett antal turistfällor och..pubbar, såg oss med. Igår London idag Växsjö, först, otroligt skoj nu och jag bara ler. Hade´
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar