”Deltidsanställd räddningstjänstpersonal är en oerhört viktig resurs för samhället, men den tas alltför ofta för given och förbises av såväl politiker som tjänstemän, såväl lokalt som regionalt och nationellt. Men ett förändrat synsätt på deltid ställer också högre krav på prestigelöshet, ledningsförmåga och de administrativa systemen. Det kanske är där skon klämmer…?” skriver Stefan Svensson bland annat i sitt inlägg på: http://www.tjugofyra7.se/msb/Blogg/Stefan-Svensson/Deltid--viktig-resurs-som-ofta-forbises/ som i övrigt också är ett mycket inlägg som relaterar till MSB:s ”utredning” om gemensamma blåsljusstyrkor som täcker in räddningstjänst, sjukvård och polis. http://www.tjugofyra7.se/msb/Avdelningar/Nyhet/MSB-vill-testa-gemensamma-blaljusstyrkor/
Jag har tidigare nuddat detta i inlägg sedan MSB i februari
varit till USA på studiebesök och fått erfarenhet och konstaterat att: –
Det är inga problem med verksamheten utan handlar mer om att övervinna fackligt motstånd, framförallt från brandmännen. Erfarenheten säger att det är lättare göra brandman av polis än tvärtom, enligt Anders Axelsson, MSB. Jag tyckte den 21 mars:
Lycka till säger jag som nu är minst sagt irriterad. Ytterligare ett arbete som kanske kunde blivit bra men som saboteras redan innan det ens kommit igång. Med en total inkompetens i hur man bör driva ett projekt för att få delaktighet, "medarbetare" och lokal förankring istället för misstänksamhet, "motarbetare" och faktiskt, nu först, irriterade fackliga företrädare, och ja, jag är inte mer glad nu.
Sen vill jag, som lite svar på dels till Stefan om prestigelöshet och till en anonym kommentar till mitt inlägg då;
”Men det är det inte så det ofta blir? Intresset är ofta svalt för det fackliga och till slut blir det den eller de notoriska gnällspikarna (som ser en chans att vara motståndare mot arbetsgivaren bara för sakens skull) som blir fackombud på arbetsplatsen.”, svara,att nej, det är inte så för BRF. Längre, kanske det ska tilläggas, för visst har det funnits viss sanning i det tidigare och för alla som arbetar i
opposition, läs tex. alla fackföreningar, men jag påstår att det i det stora och i det mesta är förlegat och numera ersatt av kvalitet. Evidens, erfarenhet och vetenskaplighet med stora mått av omvärldsanalys och inte bara nationellt, bygger vad vi vill utifrån vad vi vet och mindre på vad vi känner. Sen kontrolleras, debatteras och samverkas det i den ”vetskapen” mot andra ”vet-skapar och inte minst veten-skapar” och vi har gång på gång visat att vi vill och att vi verkligen arbetar framtåriktat. Vi är ett nyskapande och modernt fackförbund. Punkt, men klart det skrämmer och tvingar en del företrädare att bekänna färg och det är inte alla gånger den färgen stämmer med vad man sagt eller tror. Fått en del att gömma sig och dessvärre en del att dra upp enskilda mindre och ofta lokala ärenden som en skrämmande sanning om Brandmännens Riksförbund för att kunna visa sin egna förträfflighet och oantastbarhet. En ren skär förhandlings och personlig överlevnadstaktik av några enskilda tjänstemän och ett fåtal politiker. Den stora massan däremot och de som granskat vet numera vad BRF står för och vill och blivit förbluffad av att det oftast samma saker som de men under ordnade former som följer lag, föreskrift och under samverkan.
Apropå ”stora massan” så representerar vi den gällande arbetstagare inom svensk räddningstjänst och har vad som kan beskrivas i det närmsta en ”monopolställning” gällande deltidsbrandmännen och att då inte med ett enda ord, en enda ställd fråga, nyttja vår kunskap om branschen INNAN, man lägger fram ett betänkande i en så stor och viktig fråga som denna är…så dumt att jag inte finner orden. (Eller vill se de tankarna i tryck.)
Det handlar inte om PRESTIGE utan det handlar om att BRF faktiskt kan mest och har den längsta erfarenheten som finns att uppringa i just denna fråga i Sverige. Vi visste och vet dessutom vad MSB måste åka till USA för att se för vi har dels gjort de resorna, tillhör det globala fackföreningsparaplyet för just den här branschen som ensam representant och vi har flera gånger i veckan kontakter med dem.
Vi vet vad som hänt och hände och varför även utanför Sveriges gränser alltså. Den KOMPETENSEN bryr man sig inte om och jag undrar lite också hur stor är, och var, gruppen som jobbat med denna fråga och, som var till USA och vad och från vem/vilka fick man sina uppgifter?
Ett namn tack, från USA, också, och BRF lovar att vi inom en vecka har kvalitetsgranskat detta med hjälp av våra amerikanska kollegor och vänner och det hade vi kunnat göra oavsett, och delgett, om vi bara fått ”vara med.” Jag menar då inte till USA, utan i gruppen. Eller åtminstone fått information om gruppens arbete. Vilka satt och sitter i MSB;s grupp kan vara intressant men vi kan ju läsa innantill i och för sig, sen, men, som Torkel Schlegel skriver i sin blogg; ”
att vi på MSB deltar gärna i diskussioner om gränsdragning och samverkan men det förutsätter naturligtvis att den som upplever problem på något sätt tar upp frågorna med oss..” gällande okunskap och juridiska gråzoner, men nej Torkel, du har fel. Ni lever inte som ni lär eller säger eller som du skriver och jag är oerhört besviken på vissa av era företrädare. Som då i sin tur borde
ha en chef som har en chef så frågan är var egentligen ligger de felen eller okunskapen? Hos chefer, tjänstemän eller i organisationens struktur för vet man inte eller vill man inte eller vet man och tillåter? Ovsett svaret på detta är det ingen bra grogrund för kvalitet, för kunskap och/eller för en samverkan som löser och eller flyttar fram frågorna. Kan jag tycka.
Jag avslutar med ett till Torkel-citat;
”…jag vet så mycket att jag vågar påstå att de allra flesta juridiska frågor som rör samverkan vid olyckor och extraordinära händelser faktiskt har ett svar. Och dessa svar har vi alla som arbetar med samhällsskydd och beredskap en skyldighet att söka rätt på…” Och det är precis här MSB brister och då blir inte heller frågan, eller som här; ”utredningen”, trovärdig.
MSBs förslag ska lämnas till regeringen nästa vecka… Lycka till!
Hade´
Peter,
SvaraRaderaJag uppfattar det som att Du gör en koppling mellan mitt blogginlägg (om deltid) och den artikel som var i senaste Tjugofyra7. Någon sådan koppling finns inte, åtminstone inte från min sida. Jag delar således inte vad jag skulle kalla för Axelssons (MSB:s?) uppfattning i frågan om "gemensamma blåljusstyrkor".
Dessutom anser jag att det kan vara lämpligt att inte plocka citat ur sitt sammanhang.
Vänligen
Stefan
Bra Stefan och nja, det var inte tänkt så, ur sammanhanget men, jag ser att det kan uppfattas fel och det var inte tanken. Den, tanken, är ibland snabbare än ordet/texten och på gehör. Läst, förstått och tagit till mig således :-) / BRF-Peter
SvaraRadera