Det ryktas om att en större räddningstjänstorganisation har ekonomiska problem. Stora. Tillskapade eller erhållna??, och Gud skapade ekonomen för att göra meteorologen mer trovärdig kan man ibland tro. Nu vill vissa att BRF skall kasta sig ned på bönemattor riktade mot stadshusen men frågorna är ofta besvärligare än så i detta läge, och handlar inte allt för sällan, om mycket mer. Mer som frodas i kulisserna och jag skulle bli förvånad, men glatt överraskad, om det inte är så.
Jag vill påstå att BRF, på tråkiga pratiska sätt, nog har tillförskaffat sig den största erfarenheten som finns att uppbringa gällande re- och omorganisationer inom räddningstjänstens område i Sverige. Och när vi, eller rättare sagt våra medlemmar och ytterst naturligtvis ”tredje man”, står inför dessa problem, har vi ett material från 25 år tillbaka att titta i. Hur brukar det vara, se ut och vad händer sen, och speciellt om man inte beaktar detta eller detta. Då, alltså innan, man ”gör förbund” eller en sammanslagning. BRF brukar prata om 3 års cykler för ett nytt förbund om, för att förvanska ett citat från Shakespeare; ”Mot din lögn väger vår sanning lätt”. Alltså, om man som beslutande politiker ensidigt lyssnar på ”sin/a tjänsteman” och inte vill beakta, och i en del fall inte ens vill lyssna, på vad andra som också äger sakkunskap och erfarenhet säger. Innan. Vad var det vi sa känns trist men är ofta ett faktum när man sen: ”Plötsliga upptäcker” att budgeten var fel och att man rent av i sin iver att genomföra, sköt vissa poster och beräknade snålt i andra, inte tog med den överbyggda administrationen man växt in i utan istället tillskrev sig stordriftsfördelar. Det blir inte alltid så som man tänkt sig och ofta, alltför ofta, blir det fel. Vi vet det och har otaliga exempel och speciellt i de ekonomiska beräkningarna om man inte visar rätt och allt och är för ivriga, av olika skäl. Det blir istället, förr eller senare, ett klavertramp och tyvärr som vanligt när någon klampar i klaveret, låter det lika illa eller värre, när man drar ut foten. Om man inte är försiktig.
”Besparingskrav!!,” ljuder det som mistlurar i korridorerna och ALLA måste ta ansvar och NU.. Varför och var är problemen är två relevanta förstafrågor men det är tyvärr sällan det finns svar. Åtminstone först.
Hur illa är det och kommer det mer är två följdfrågor och här kan jag försäkra er om att tro inte på den första rapporten; det kommer mer.
Men det finns väl några som ansvarat tidigare, ansvarar nu, och i en tid av att; ”hästarna bits i boxen och särintressenas tyranni råder” kommer lite av det att dominera för alla kämpar för att vara längst fram för att inte sparas bort. Det omvända gäller i, hur kunde det bli så här, för då vill man vara längst bort. Det brukar bli trångt i vid bägge polerna och här finns minst sagt en grogrund för oro och för allsköns elände. Men inte för alla för:
Visste ni att redan 1997 fanns det fler konsulter än statsanställda? Och om, har ni funderat i varför? En ”sanning” är just detta för hamnar man i knipa är det just de, och gärna de stora firmorna, som anlitas av främst politiken för att ”utomstående part” skall granska och då oftast kommer fram till; vad var det BRF sa. Innan. Men då var det gratis nu blir det..dyrt.
(Jo jag vet vad jag och "man" debiterar och ibland bleknar man. Som här.) Här.. ligger också ”facit” i vad man bör göra, och alltså inte gjort eller gjort, och får försöka göra o-gjort, men med den skillnaden att en hel del kan vara svårt att återställa till vad man egentligen behövde och behöver. Vari består grunduppdragen? Vilken budget hade man behövt för det dumma med att bryta benet i sin iver att genomföra något är att man sen inte har så många ben kvar att stå på… Det kan också komma i konsultrapporten men ofast i version tre eller fyra..
Helt klart är att ett ben är den operativa räddningstjänsten om vi pratar, vilket vi gör, räddningstjänst. Förebyggande verksamhet, tillsyn och praktiska lednings och administrativa uppgifter, som får det hela att fungera är ett annat men; vad kan man ta bort och det fungerar ändå? Kanske något sämre, kanske något mindre, kanske något mindre bekvämt eller rent av, som inte egentligen ligger i uppdraget? Oftast finns svaren i hur såg det ut före och vad har man tillfört som man inte hade och varför har man det nu? Drabbas tredje man av det, primärt eller sekundärt, och kan andra, ska andra, för organisationen är inte budgeterad för detta och pengarna finns vid någon annan förvaltning, göra det vi gör ”extra” och kanske rent av då bättre? Vad är uppdraget kort, men;
Problemen med att ta fram de underlagen är att det oftast visar på olika projekt, fler administratörer och med nya flera titlar och oftast, i denna grupp, är det i nära relationer med ledning och även med de externa konsulter som skall bringa synbarhet och förslag till ”ordning”. Man jobbar med de uppgifterna "normalt" helt enkelt och i samma lokaler och är då direkt inblandade i eventuella förändringar som ….t.ex. en besparing.
Tror någon att man självmant vill spara bort sig själv eller att det kan vara svårt för en ”utomstående konsult” att få uppgifter som visar att det borde göras? Av den som blir drabbad? Det är något som BRF i dessa skeden kontrollerar för sina medlemmar för hur var det; när hästarna bits i boxen…några år senare”. Här har ni återkopplingen om att det kommer fler rapporter, tro inte på den första för det blir oftast värre innan det blir bättre.
Självgodhet är också en godhet men i de här lägena är BRF inte goda, vi är sura och smakar beskt. Vi kastar oss inte på marken och ber om mer pengar från stadshusen innan vi vet, vet på riktigt, men visst, vi brukar be om det, också för ofta är det en del av sanningen. Underfinasierad verksamhet och rätt ska vara rätt och har man gått in med fel förutsättningar är det inte bara våra medlemmar utan också ”tredje man” som drabbas och vi vill inte att oljuden ska låta för våra intressen när man drar ut foten, ur klaveret. Det är tillräckligt oroligt och smärtsamt när den stoppas där.
För det är vi beredd att strida för våra ”indianer” för en sista sanning som brukar upptäckas är också att det finns många, för många eller fel ”hövdingar” men ett indianöverfall med eller utan hövding/ar vill vi inte heller ha. Öppenhet, samverkan och hjälpas åt är lösningen och det bästa är att hitta dit direkt. Man måste ju dit oavsett. Hade´
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar