En ekonom tror inte på någon eurokrasch 2012 men den andre gör det och dessutom en global rescession. Några svenska politiker vill gå in i eurovalutan nu andra påminner om varför vi inte är det redan och att det fortfarande är en dålig, och just nu, mycket dålig ide´. Samlar du 10 ekonomer och politiker på samma plats så kommer du ha 24 olika åsikter verkar det som när jag sitter på centralen och läser ..allt, i väntan på mitt tåg. Magnus Uggla har nog rätt; -”Vem ska man tro på, tro på, tro på nu…”
"Men vadå-då och humdidum”, tänker jag. ”Snart kommer tåget. Då ska jag arbeta flitigt på min lilla dator igen, sippra lite på en härligt underbar kopp SJ-kaffe och reflektera lite mera och om nått av detta kan slå mot oss. Eller tvärsom. Tittar på tavlan och det är dags och ute på perrongen trängs redan luttrade resenärer i snålblåsten varav jag ”känner” en hel del. Åtminstone så pass man kan när man delar olika äventyr tillsammans fast man inte vill. Hon som aldrig får igång sin dator men aldrig ger upp utan ger sken av att hon kan själv och säkert med den IT-tekniska begåvningen är den som trycker på fel knapp i sitt jobb. Alltså i Riksdagen. Han som är VD i energibranschen och låter hela kupén förstå hans betydelse via sina högljudda samtal. Han som är chef vid Banverket men inte berättat det och ofta tittar ut, ensam, drömmande och bara vid ett tillfälle försagt sig: -Jag sa ju åt dem igår att det inte går att stå på spåret 100 meter ifrån perrongen, det är oacceptabelt, det är för uppenbart det är.. Det sista fick vi aldrig reda på vad det var innan han upptäckte att vi upptäckt att han pratade högt och om sitt jobb och det var nog det viktigaste, för det har fortsatt. Ett antal fler ”kändisar” med och faktiskt en hel del som jag fått som vänner, också, stod där. Och jag. I blåsten. På perrongen…Pling-plong: ”En spårändring. Tåg xxx mot…” Owahooo!!.. och det-går-ju-snart-ju-tankarna smittar av sig till nästintill panik hos 150 talet hugade resenärer när de ska ned, sen upp, sen på rätt ställe på nästa perrong med väskor, vagnar, paket, barn och allsköns..och är alltid lika ”underbar” att beskåda. För oss luttrade. (Jag åker nästan alltid med lätt packning, dator och.. ett utifall-vi-stannar-på-spåret-kit bara.)
Lugnet lägger sig. Över spring och flyttandet, men oron över vad tåget är breder ut sig. (Inte hos de luttrade de har sett tavlan innan utropet..)
Pling-plong: ”En tågförsening. Tåg xxx mot…” , och tåget är framflyttat 13 minuter. Inte 10, 15 eller som det här senare visar sig, 1 timme och 17 minuter, utan 13 minuter. Åt gången, nästan, i en timme och sjutton minuter. Små intervaller och så pass små att de flesta står kvar på perrongen. Den med snålblåst och utan kaffe. (Inte de luttrade som jag, vi sitter i loungen och läser om ekonomer och politiker. Igen.)
Tåget går. I omvänd vagnordning och de luttrade vet vad det innebär på perrongen, till Uppsala och 300 meter till norrut. Jag ska till Gävle. Signalfel. Vi rör oss igen men jag känner inte igen mig helt plötsligt. Är jag helt ute och…vad är detta då-då: Pling-plong: -”Ett meddelade från föraren, pga av öhhh.. problem, (jahaja..), kommer vi att ta en alternativ väg till Gävle och vissa förseningar kommer att uppstå. Vi jobbar med frågan och återkommer med besked om anslutande tåg och bussar”.
Vi åkte över Dalarna och jag var 2,5 timme sen till Gävle vilket är 1 timme mer än vad hela resan skulle tagit och fick 147 kronor i kompensation, (i poäng som kan lösas in mot SJ...), så varför var jag ändå glad, nöjd och flinade.
Jo jag tillhörde dels de luttrade och hade fikat upp mig innan och två gånger, jag hade reservkost i form av godis och dricka och luttrad betyder.. van, härdad eller rent av.. resignerad. Också. Sen började "de stora problemen" ju norr om Gävle, jag kom hem, och att det var så berättade en ”VD i energibranschen” två dagar senare för kupén. Men i sin telefon. Så kan det vara och ofta och ännu mer så tack SJ för att ni förlänger mina arbetsdagar och jag tackar gud att jag tycker om mitt arbete. Älskar det faktiskt. Hade´
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar