Fakta..

Det fanns omkring 17 700 personer anställda i utryckningstjänst inom kommunal räddningstjänst 2003. 11 500 (65 procent) var deltidsanställd personal och 4 000 personer fanns ständigt i beredskap.
Drygt 3 000 av dem (75 procent) var deltidsanställda. I 271 av landets 290 kommuner baserades kommunens räddningstjänst helt eller delvis på deltidspersonal och i 156 kommuner (54 procent) hade en räddningstjänst som enbart baseras på deltidspersonal.

Brandstationer med räddningstjänst på deltid fanns på 649 orter i landet.
Brandstationer med räddningstjänst på heltid fanns på 157 orter i landet.

142 av de 210 räddningstjänster som hade deltidsanställda brandmän uppger att de hade problem med rekrytering av deltidspersonal. 297 av de 649 orter där det finns deltidsstyrkor (46 procent) hade enligt kommunerna rekryteringsproblem. I 70 räddningstjänster (33,3 procent) och på 106 av deltidsorterna (16,3 procent) var rekryteringsproblemen omfattande. Så omfattande att kommunen uppger att svårigheter finns att upprätthålla beredskapen. 2003 var andelen kvinnor bland deltidsbrandmän 1,3 procent, 150 av 11 500. Källa: Räddningsverket.

Men…SKL/Pacta uppger den 19 augusti i år, http://www.skl.se/press/nyheter_2/brandmannen-kvar-pa-sin-post att det år 2000 var 5484 heltidsanställda och 10932 deltidare summa 16416 och kallar det fakta. 2010 skulle det varit 5400 respektive 10088 vilket då blir 15488. Det innebär att från år 2000 till 2003 anställdes det cirka 570 fler deltidare och drygt 700 heltidare eller totalt 1284 brandmän.
Någon som tror det?

– ”Det är viktigt att debatten om kommunernas säkerhetsarbete sker utifrån rätt siffror. Annars kan en felaktig bild spridas som gör allmänheten orolig eller minskar tilltron till räddningstjänstens arbete. Vi har undersökt de siffror som presenterades förra veckan och vi ser att siffrorna som rapporterats inte stämmer, säger Ingela Gardner Sundström, ordförande för SKL:s förhandlingsdelegation.
Jag håller med henne i allt, från detta citat. Sen är resten i hela artikeln ytterst tveksamt. Om man ska vara snäll och diplomatisk.

Varför kan man fråga sig? Och man kan också fråga sig varför SKL/Pacta inte medger att det finns rekryteringsproblem som för många kommuner växt dem över huvudet. Pratar inte en central organisation i Stockholm med övriga landet och vad är då för ”Stockholm tjänstemännen” övriga landet? För BRF är det alla och Sverige är större än man tror och finns hela tiden och de berättar. Berättar hur de ansätts och utsätts och har problem. Otroligt märkligt att inte en service och stödorganisation ägnar sig åt dem istället för pseudofrågor som fungerar om de får vara ostörda. Tex IVPA-larmen. Eller så är det just så att problemen sammanfallit och då visar en betydligt besvärligare och mer komplex verklighet än vad som framförts till Ingela Gardner Sundström och de styrande SKL/Pacta-politikerna. Jag tror på det sista för annars får jag inte ihop det men vad säger det då om ansvaret för ”allmänhetens oro och tilltron till räddningstjänstens arbete”?
Klart vi kör omkull och kör i diket när inte ens grundfakta mellan ansvariga stämmer. Så dåligt. Så otrooooligt dåligt. Hade´