onsdag 7 september 2011

Bekymmer kanske rent av kris?


I inlägget före skrev jag om SOS-Alarm och några kommentarer ala´de två nedan tänkte jag kommentera idag:

Akutpersonal skriver:
”SOS alarm har inget med detta ärende att göra. Ingen av er ovan är tydligen insatt i ärendet och har läst allt innehåll i media om saken. Samtalet är kopplat till extern enhet, sjukvårdsrådgivningen, och dom har bedömt ärendet. Vid samtliga 4 tillfällen under lika många dygn så var bedömningen att patienten hade adekvat andning & cirkulation och under 4 dygn borde patienten kunnat ombesörja att ta sig till sjukvården själv och inte bara ligga och ringa. I media läser man om hennes mamma och alla hennes kompisar som personligen vittnat om att hon var så "sjuk", varför körde ingen av dem in henne då? Eller varför ringde ingen av dem och påkallade hjälp? Det finns något som heter "egenansvar", men detta tycks fallit i glömska. Enklare att lyfta luren och gnälla än att ta sig till sjukhus.”

Ambulanspersonal skriver:
Jag vill inte uttala mig om aktuellt fall då jag betvivlar att samtliga fakta i ärendet är redovisade. Somliga kommentatorer visar vidsträckta åsikter och kunskaper som starkt kan ifrågasättas. Jag vill däremot uttrycka min generella åsikt om frågan i det stora hela. Om varje person som ansåg sig i behov av en ambulans fick sin önskan uppfylld skulle dagens beredskapsnivå av ambulanser inte klara av hälften av sina ålagda ärenden innan passets slut. Ambulans är en specialistinrättning inom akutsjukvården och bör i allmänhetens ögon även betraktas som en sådan. Det är idag ett stort missbruk av dessa livsviktiga resurser. Individen har ett egenansvar gentemot sina medmänniskor att nyttja vår hjälp när det är medicinskt motiverat. Tiden är över då ambulanser enbart utför transporter.”
Sen skriver Aftonbladet glädjande ungefär det jag skrev. Igår. Glädjande för att de vidgar fokus och sen att de tror att Stockholm är Sverige är en annan sak. http://www.aftonbladet.se/ledare/article13584273.ab

Både ”akut och ambulanspersonal” har rätt i sak men har förenklat frågorna och ser väl mycket till sitt eget perspektiv och det andas skylla ifrån sig. Ett citationstecken runt sjuk, alltså ”sjuk”, och vad som egentligen är ett ”egenansvar” kan man diskutera men jag läser det lite som brist på empati och förståelse. Att ambulansen ÄR en specialinrättning numera avsedd för akuta prehospitala insatser vet vi i branschen men vet patienterna, dvs de vårdsökande det och vem har ansvaret för att berätta och informera. Naturligtvis före men även under samtalet/en och ge förslag på alternativa lösningar? Vem/vilka har tagit bort ambulansresurserna i den gamla formen som ett slags fri rättighet och vad är de ersatta med? Sjuktransportbilar som tar de transporter som hamnar i gränslandet för SOS-Alarms bedömningar eller tvingas de ta ambulanserna ändå och finns det någon skillnad om vi ser på storstadens situation kontra landsbygdens? Vill någon sjuktransportentreprenör agera på mindre orter eller finns ”bara” en ambulans?

Jag har själv genom åren dels initierat och dels medverkat i ett antal undersökningar över de sk onödiga transporterna och visst finns de. Mitt syfte som verksamhetsföreträdare var naturligtvis att se rationaliseringspotential och eventuellt andra billigare lösningar än ambulanserna samtidigt som jag inte ville tumma på den medicinska säkerheten. Svårt kan jag lova. Sen hur många de onödiga larmen egentligen är tvistas det om beroende på vem som gör bedömningarna men visst kan det ses som lite märkligt att generellt där de anses vara flest har man minst resurser? Kan det vara så att man av resursbrist anser att det som i ett län är en akuttransport i ett annat är en brådskande transport för att i ett tredje ser det som en sjuktransport och det hänger ihop med vad man har at tilldela? Jo jag raljerar och generaliserar grovt men jag är övertygad om att det stora antalet onödiga transporter är mindre än vad man tror. Att det är många företräds av de som tittar på ambulansens beläggningsrapporter och ser strikt akut medicinskt och frågar du en ”civilist” och absolut en ”drabbad” finns det inga alls. Alla undersökningar jag deltagit i har åtminstone visat detta och det går inte att pricka rätt alltid vid en telefonkonsultation/prioritering. Då måste man vid osäkerhet prioritera upp och när man sen ser och undersöker patienten får man facit. Sorry, och det kräver resurser, ambulansresurser.

Ska brandbilarna bara åka på klart konstaterade och/eller kanske bara större bränder? Så kan man exemplifiera detta ambulansfiasko kort. Säkert en dröm för ekonomiskt hugade beslutsfattare men var går gränserna och jag hävdar att vi tangerar och på visa ställen överträtt dem. Vi i branschen, och då blir det inget bra om vi inte i elfte timmen granskar ordentligt och som det sägs, vänder på alla stenar” istället för at skjuta skulden på våra tillkortakommanden på ”egenansvar” hos de vi är till för att hjälpa. När de behöver hjälp och inte när vi kan oavsett om det handlar om korrekta råd eller direkta insatser.
Jag tycker vi bör starta att ”uppror” mot de företrädare och organisationer som inte tar det ansvaret och visa dem att vi inte accepterar att bli behandlade som mindre vetande och påminna dem om att det är vi som är cheferna. Det är våra skattepengar de sprider, (oftast på överbyggd administration så kolla gärna vad som hänt där de senaste 10 åren), och vi vill ha vissa grundläggande ”rättigheter” tillbaka som att någon kommer inom rimlig tid när vi på något sätt behöver hjälp och mer akut om det krisar. Glöm inte detta vid nästa val och jag struntar helt i vem eller vilka som får makten i länet x eller y bara de står upp för mina frågor.

Fråga era lokala politiker ni med och förbered er för krisbranschen är en krisbransch i nästan hela Sverige och jag avslutar med detta inlägg från Aftonbladets kommentarsfält: ”sjukvården kan vara livsfarlig för friska individer – skulle man däremot bli sjuk så måste man vara frisk nog att ta sig till sjukvårdinrättning på egen hand, ambulanstransport är ingenting man bör ta in i kalkylen…”

Rätt eller fel om "livsfarligheten" är inte frågan utan dessa åsikter är numera så vanliga att de är en sanning hos gemene man och man bryr sig inte. Inte synligt, och någon bör granska dem och hela blåljussfären för att få svar och sanningar. NU! Oavsett vad SKL/Pacta, Socialstyrelse eller, jag höll på att glömma, MSB säger. // Hade´

PS. Norpan, jag såg vad du skrev och har varit i en sådan upphandling för entreprenadssidan mot SOS-Alarm som konsult och nej, jag tror inte de ligger bakom utan detta har funnits "krtik" under så lång tid i och om SOS-Alarm. Alltså långt före det var möjligt att lägga anbud. DS.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar