De senaste dagarna har mest tillbringats framför tv, tidningar, webben och i mailen. Otroligt hemska scenarior och ofattbra skildringar har avlöst varandra och det är inte bara en gång som ögonen tårats och hopplösheten i det man tror på slagit en i huvudet. Läs gärna detta och tänk på vad ni egentligen läser:
http://prableen.origo.no/-/bulletin/show/672218_helvete-paa-utoeya?ref=mst
Demokrati i ett öppet samhälle där allas rätt att vara och verka finns. Det påstås att Voltaire skulle ha sagt,"Jag delar inte dina åsikter men jag är beredd att dö för din rätt att framföra dem" och det här är precis tvärsom. Precis tvärs om vad jag vill ha för samhälle och jag är så i grunden påverkad och ledsen. Jag tror det till viss del även kan ha att göra med det man sett under trettio år av aktivt operativt brand och ambulansarbete på fältet som då gör att man ser/förstår och inser det hemska på ett annat sätt relaterat till erfarenhet. Från stora skadeplatser och olyckor, men detta?
Ofattbart gällande händelsen men förståbart gällande hanteringen "tekniskt" från vår räddningsoperativa synvinkel. Må man ta hand om den operativa personalen nu..men/och jag hyser inga tvivel i det för:
Jens Stoltenberg är utbildad och har deltagit i många övningar i krisberedskap skriver Norska medier och det syns. Jag upplever mitt i all sorg en stor statsman i Jens Stoltenberg som lugnt och balanserat förmedlar omtanke, trygghet och framtidstro. Jens Stoltenberg har det senaste dygnen verkligen visat ett värdigt och personligt statsmannaskap och visat sig vara den landsfader som inte bara Norge behöver i stunder som dessa. Kommer ni ihåg tsunamin 2004 och Persson, Freivalds och deras närmastes insatser? Kontrasterna är så stora att man häpnar och vi fick då en ”landsmoder” i Lottie Knutson från…Frididsresor.
Som sen, Göran Persson hade mage att hämnades på i sin bok och påstod hon bara framträtt för ”få bort mediernas fokus på kvalitetsbristerna på Fritidsresors hotell och reseföretagets egen krishantering”.
Herregud vad patetiskt och än sen då, hon gjorde i så fall både och medan våra folkvalda gjorde det mesta fel, och försent. Sanningen ÄR att det är skillnad mellan Norge och Sverige i hur man är förberedda och sen hanterar kriser och vi var en B-nation och frågan jag ställer mig är hur ser det ut nu?
Jag anar svaret och det känns inte bra men oavsett och till sist; jag är oerhört imponerad av hur Norges folkvalda och dess tjänstemannaledning hanterar detta.
Bra ledarskap kan man utbilda och öva men för stort ledarskap i dessa frågor krävs det personliga förutsättningar och engagemang.
Mitt i allt elände verkar Norge ha fått en landsfader och har en ledning som verkar vara högkompetent i dessa svåra kris-frågor. Då finns det hopp även om framtiden är det sista många direkt och indirekt drabbade tänker på idag. Eller imorgon. Hade´
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar