Att kalla en spade för en spade är aldrig fel men om skaftet är trasigt fungerar bladet tillfyllest då? Nä, det hänger ihop, eller?
Vårens och försommarens slingrande med olika utfall bara mot SOS-Alarms skuld i ett antal ärenden var allt annat än övertygande. Klart det finns brister men, ligger felen bara hos larmoperatören och ambulansdirigenterna och de företag som står bakom dem? Numera är det ju inte bara SOS-Alarm AB som sköter detta/kommer att sköta detta, då de fått konkurrens.
Nej eller mer kanske; NEJ! Då har man gjort det väldigt enkelt för sig och nu kommer förhoppningsvis nästa kapitel i detta drama: http://www.dn.se/sthlm/vardpersonal-slar-larm-om-brist-pa-ambulanser
”– Befolkningen och vårdbehoven ökar kraftigt för varje år, men Stockholm har haft lika många ambulanser sedan 1993. Det säger sig självt att väntetiderna för patienterna blir längre och det kan inte avhjälpas med sex bilar, säger Tomas Buxbaum, ambulanssjukvårdare och skyddsombud.” i artikeln och han slår då i en inledande mening exakt på spikens huvud.
Är detta då ett utpräglat Stockholmsproblem och jag måste upprepa mig: Nej eller mer kanske; NEJ, och jag återkommer i detta men räddningstjänsten är väl förskonade och det gäller bara ambulanserna? Nej eller mer kanske; NEJ, och ställ er frågan var är er närmsta ”brandkår” nu och var fanns den för 10 sedan? Vad kunde man göra då och vad kan man nu? Klarar ni flera samtidiga insatser och hur ser det ut om det är lite läge, något större? När kommer förstärkningen och hur länge klarar ni en insats och på vilket sätt? Åter till ambulansen.
Få organisationer, möjligen med polisen som undantag, har centraliserat så hårt som ambulanssjukvården i Sverige. Samtidigt har man rationaliserat, förlåt jag menar effektiviserat, och faktiskt utvecklat arbetssätten och höjt kvalitén. För vården, för jag kan tycka det är lite si och så med resten som tex förmåga att köra, räddning, omhändertagande ur ett socialt och medmänskligt perspektiv, samverkan, ledning mm. och mm. De ordinära, vanliga landstingsägda ambulanserna, har varit utsatta för konkurrens och många gånger utifrån kriterier som satts upp av en politisk och/eller tjänstemannaorganisation som egentligen inte förstått vad prehospital vård handlar om utan mer sett statistik och beläggningsrapporter som enda kriterier. Man måste vara ledig för att kunna ta mer/fler uppdrag och det går aldrig att få 100% beläggning för vad händer med det man inte hann med, vem/vilka tog/tar de körningarna?
Att ambulanserna utvecklats medicinskt och idag är mer eller mindre rullande akutmottagningar som tekniskt står i direktkontakt med akutsjukhusen är inte bara bra, det fantastiskt bra. Men, det innebär mer saker att göra, det innebär mer saker att bära, mer saker som ska fungera och det tar mer tid per utryckning. Är det kompenserat för tidsförskjutningarna då, och läs artikeln om Stockholm igen, nej eller mer kanske; NEJ, och det gäller generellt i Sverige och inte bara i Stockholm.
Jag anser att man på många ställen gått för långt i rationaliseringar, centraliseringar, inte kompenserat för nya arbetssätt och insett att är ambulansen upptagen är den upptagen. Att ha en ambulans på den lilla orten, på papperet och i planen, innebär ofta i praktiken att den nyttjas till stor del av det närmsta sjukhuset och i den större orten och staden. Åtminstone dagtid. Sen har en del en-bils-stationer omloppstider på många timmar, dvs. från de hämtat, varit till sjukhuset, och åter är tillbaka och kan ta nya uppdrag i sitt område.
Det handlar inte om EN lösning likväl som att det inte handlar om att bara SOS-Alarm gjort och gör fel. Det handlar om att skilja de akuta uppdragen från de sjuktransportmässiga och låta ambulanserna renodla sin akuta verksamhet. Sjuktransportbilar, Distriktssköterskor, läs andra alternativ får mer ta ansvar för det o-akuta så ambulanserna kan stå för sin beredskap och vara tillgängliga. Att återinföra eller komplettera vissa fordon/ambulanser. Att införa mer och bättre triagering, fast-tracks och fördjupa samverkan med medicinskt ansvariga/primärvården etc som kan avfärda, boka, boka om och föreslå alternativ till akutsjukhusen eller rent av komma och ta över. I större städer tror jag dessutom mer på akutbilar som med sin kompetens kan ta första stöten, behandla och/eller rent av avfärda ambulanstransporter till annat när man sett och undersökt patienten, hellre, än fler ambulanser. Med mera och med mera och med mycket mera…
Jag är för gammal för att prostituera mig och tycka det här är bra.
Det krävs flera och många ansvariga företrädare som berättar det annars blir du/ni lite ensamma och ensam är inte stark. Jag väntar och/men var är ni? Jag såg tendenser från Rdch Granath när han tidigare, som jag tolkade det, protesterade mot sin politiska ledning och berättade i media att: ”detta går inte”. Men sen då? Sen är det tyst och allt går överallt och frågan jag ställer mig är: För vad eller vem det går bra, organisationen och det skydd, vård eller den trygghet man skall erbjuda sina skattebetalare eller ledningens karriärer?
Man är inte ensam i BRF och här finns och får du möjligheten att göra något och jag är övertygad om att vi kan. Tillsammans. Kom du/ni med men tyvärr går det inte som ambulansare. Vi är exklusiva. För brand och räddning, och där har vi grepp om hela spaden. Hade´
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar