Kommer ni ihåg Sigbjörn?
Jag har skrivit några gånger, (detta är 10:e inlägget…), om chefsturer och konstigheter i Sundsvall och sist så var det om hans avgång och fallskärmar med rubriken, ”Sigbjörn sista versen”. Då trodde man det var slut med detta men, icke då. Nu JO-anmäls avtalen av en före detta lektor i arbetsvetenskap vid Linköpings universitet, Arne Grip och med kommentaren; ”-Så lätt får man inte lura skattebetalarna på pengar”. http://st.nu/medelpad/1.3702691-sigbjorns-avtal-jo-anmals Denna artikel var då inne samma dag som http://st.nu/medelpad/sundsvall/1.3702924-80-jobb-forsvinner-fran-primarvarden och som säger att lagom till semestern fick vårdsanställda i Västernorrland, Sigjörns förra arbetsplats alltså, beskedet att 61 miljoner ska bort vilket innebär totalt 80 anställda med kommentaren: ”- Det är en anpassning till den ekonomiska verkligheten..
Primärvårdsdirektör Lennart Moberg svarar senare i artikeln också på frågan; kan du förstå att de berörda kan tappa sugen när de får ett brev om detta i semestertider?
” - Nej, det förstår jag inte för det här har vi pratat om så länge. Däremot har jag stor respekt för att det kan känns påfrestande för dem som drabbas och att ovissheten kan vara tung. Därför jobbar vi med hög intensitet för att identifiera övertaligheten och lämna besked till dem det gäller.”
Bara Sigbjörns nu synliga uppgörelse kostar 4 miljoner och den kom efter ett år av bråk och ständiga processer, skadestånd till facken och duktiga medarbetare som hoppade av och bytte jobb. Pensionsinbetalningar och övriga omkostnader har också nämts men, om vi leker med siffrorna lite och tänker till så torde minst 10 procent av besparingar man nu tvingas genomföra kunnat vara mindre och kanske tio-talet ”vanliga vårdarbetare i den patientnära vården” kunnat behålla sina jobb. Vad vet jag, men, det sticker ut och jag antar att det blir ett elfte, tolfte och ännu fler inlägg i och om detta och egentligen är personen Sigbjörn ointressant, det är principen att skydda en omöjlig chef, att stå upp bakom något som många vet eller tycker är fel och att försvara sina tillsättningar in absurdum..som är intressant. Det sker på fler ställen och även inom räddningstjänsten och kostar inte bara pengar utan dåligt engagemang och ständiga fejder. Sen slutar det till 99% på samma sätt som för Sigbjörn, det går inte att inte ha medarbetarnas förtroende någon längre tid. Så enkelt är det. Bara.
Om det inte finns förtroende stjäl det manövreringsutrymme och ger betydligt längre förankringsprocesser. Förtroendet måste underhållas så ständigt bör man berätta ledningens syn på framtiden och aktuella prioriteringar och är det ”kris”, måste en massiv insats av ”kriskommunikation” genomföras. Tyvärr siktar de flesta förändringsarbeten på förändring av nuläget och inte på vad som ska åstadkommas. Om man inte förstått skillnaden på mål och medel och missar möjligheten att skapa attraktion kring vad som ska uppnås, hur uppnår man det så? Alla bör vara uppdaterade om vilka aktiviteter som genomförs, hur och varför, för i tider av förändring eller kriser blir relationerna i arbetsgruppen tajta och man tvingas välja sida. För sin arbetsgrupp eller sin ledning. Vet man hur och varför och att det gäller alla finns stora förutsättningar för att det blir en gemensam strävan och inte dom och vi. Om man då är lojala i krisen förväntar man sig en kompensation när det blir bättre och att alla efterlevt det man kommit överens om. När det då visar sig att man har haft och har ”Stigbjörn-ärenden”, dvs. chefer uppfattas som att ha skonats eller än värre, skott sig, hur kommer det att fungera i den organisationen?
Det blir en ”utmaning” att hantera och tar tid så jag återkommer i den frågan och tror på 5-6 inlägg till och håller tummarna för den nya ledningen och organisationen men, jag är inte övertygad om att det går bra. En diktatorisk chef och ett centralstyre kan bara fungera om det stöds av nära/kära som på olika sätt fått sina positioner. Allt för ofta för sin lojalitet. Till den gamle nu avsatte chefen. Kommer de att medverka frivilligt till något nytt som visar upp deras egentliga kompetens? Har de egentligen medarbetarnas förtroende eller har de ”bränt sig” för mycket? Därför, tror jag att det bli 5-6 inlägg till. Jag är övertygad om att det i en så pass stor organisation finns 10-talet ja-sägande-lojalister-till-chefen i betydande ställningar som måste hanteras. Också.
Det här är ett bra exempel på att det inte går att hantera kriser och stora förändringar i toppstyrda organisationer bakom lyckta dörrar utan att tappa förtroende. Och hur det går till slut. Förutsättningen är att ledningen inser att man måste samverka, vara synlig och kommunicera kontinuerligt kring strategi, mål och aktiviteter. Medarbetarna bibehåller då sin tillit till ledningen men ledningen måste sen visa att man tagit sitt ansvar för organisationen och de anställda. För alla. Att själva vinna eller utöka skaran som ses som politruker, blir alltid ett slags lednings-kamikaze och försök få mig att tro att inte Sigbjörn insett det. Han hade 4 miljoner skäl och det är tredje gången han försvinner i fallskärm. Övning ger färdighet och hur lojal var han omvänt till ”sina politruker”?
Det, är också nått att tänka på om man känner sig politrukiskt tillsatt av chefen eller är överordnad ansvarig för chefen och kanske rent av ska väljas om vid nästa val.
Till och med hopplöst toppstyrda länder tvingas nu..så, slutligen, handlar det om att vi är i behov av ledarskap. Vi har många chefer men få ledare. Våra organisationer måste nödvändigtvis förändras och utvecklas för att klara framtidens krav. Därför är det nödvändigt att utveckla såväl gott chefskap som gott medarbetarskap samt att göra förändring och utveckling till en naturlig del i vardagen.
BRF vill samarbeta och samverka i det och vågar och/eller kan ni hålla oss utanför? ”Nobody can go back and start a new beginning, but anyone can start today and make a new ending.” Hade´
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar