Hallå Rsyd-Per !

http://thecomments.wordpress.com/2010/05/09/de-styrande-i-malmo-har-misslyckats-totalt/ skriver en del om Malmö och Rosengård och det är inte utan att jag håller med i delar av detta. Avgå-ropen är jag försiktiga med, ännu, då jag har för lite fakta runt vad, var och vem, vilka som ansvarar för olika delar. Ligger detta i Malmö eller Stockholm, på politiken eller tjänstemännen. Ungefär. Däremot tycker jag det är uppenbart som utomstående betraktare att vissa åtgärder bara är politik och i princip verkningslösa då det är feltajmat, felorganiserade, oengagerade och bara syftar till att skydda den egna karriären. ”Man har gjort nått.” Men vadå och vilken effekt fick det och är den mätbar, alltså syns det för vanliga betraktare och speciellt för de som utsätts för dessa hot? Nej är det uppenbara svaret och det syns även i byråkratiskt och politisk tillrättalagd text för problemen är så stora att de inte ens där kan döljas.

Sorry, det är inte trovärdigt längre och "vanligt folk" är inte dumma utan det faller tillbaka i era egna knän om ni tror det. Tror jag. På måndagsmorgonen håller räddningstjänstens chefer möte om hur garagebränderna på Rosengård, bara i år ett 25-tal, ska hanteras och därför släpper jag måndagens blogginlägg redan på söndageftermiddagen. Syftet är ju naturligtvis att visa att jag ser hör och blir uppvaktatad i och om detta och mina egna uppvaktningar har resulterat i...
Så NU DÅ!

I DN finns en artikel och ett antal andra på länk därifrån: http://www.dn.se/nyheter/sverige/brander-och-stenkastning-i-rosengard-1.1090898 ”Under släckningen av branden i garaget utsattes räddningstjänsten för stenkastning” och huuuuuuuuur många gånger har vi läst det?

Om man som enskild brandman har betänkligheter, blir orolig och inte vill vad händer då? Jag har delar av det svaret från en förhandling för ett år sedan men antar att frågan kommer upp igen och då, då kommer jag inte vara att leka med för jag har ju delar av hela svaret från förra överläggningen kvar. Det funkar ju så att man samlar och jag har samlat och vem och vilka som ansvarar för detta och i det arbetsrättsliga samt arbetsmiljömässiga perspektivet är solklart. Ska det behöva gå så långt att någon skadas eller rent av värre och BRF dessutom behöver pröva detta ur rent strikt juridisk och straffrättslig form?

Jag är minst sagt orolig för våra medlemmar och naturligtvis även annan operativ personal och kommer att stå upp, hela vägen, för de våra. Hela vägen, och det är ett löfte till medlemmarna och deras anhöriga och inte ett hot till ledningen som jag i detta perspektiv inte bryr mig om. Ett dugg.
Respekt förtjänar man och visst finns chansen men då bör det nog ske nått. Positivt.

Jag ska till Brand 2010, (suprise?), som i år är i Malmö och naturligtvis har jag ett syfte med det och även att jag varit i Skåne så många gånger under vintern och våren. Jag har med mig vår Förbundsordförande.
Temat för konferensen är Mångfald, och konferensen har underrubriken Mångfald - hur svårt kan det va? Riktigt svårt uppenbarligen och jag håller med i detta men ännu svårare blir det när man utestänger det största facket från punkten: Vad tycker facket?
Ironiskt kan man säga; Bra jobbat och kanske, gick tåget här. För vem eller vilka och hur får framtiden utvisa men jag är sur, riktigt sur och har inget att förlora på en dialog om demokrati, rättvisa, särbehandlingar, fackliga rättigheter och skyldigheter samt om föreningskränkande organisationer. Har ni, eller när vill ni ha dessa diskussioner? Jag har ju fått nej några gånger och dessutom ett diariefört; Dnr 3001.2009.01442 från drygt ett år tillbaka.

Inte på Brand 2010 uppenbarligen och ni hade absolut sluppit ”ytterligheter” om vi fått vara med som ”andra fack” för vi, vi kan hålla på etiketten och även hålla masken. Om vi behöver. I detta nu behöver vi inte det och det borde man som politisk korrekt och strategiskt tänkande organisation insett. Eller så gjorde man det men fick avslag från några/någon och kunde inte själv hantera situationen.

Frågan blir om man lyckas i nästa situation, och i nästa och i nästa……

Vad har Rsyd lärt sig sen förra våldsperioden? Har man utvecklat planer för hur personalen ska agera och övat organisationen i sådana säkerhetsplaner. Jämför tex med på Paris brandmän i nästa SFF, dvs BRF:S tidning, där de har säkerhetsplaner lika väl inövade som ett nödläge vid rökdykning. (Det övar man väl, nödlägen vid rökdykning, eller var det en dålig jämförelse?) Hur har det gått med prioriteringen kring kameraövervakningen som länsrätten beviljade för "jättelängesedan" eller har man haft andra.. prioriteringar. Vem håller i det strategiska säkerhetsarbetet för den personal som möter våldet som blir mer och mer sofistikerat och planlagt? Nu sätter man fordon i brand i ”undermarksanläggningar” och Rsyd har redan haft en incident som kunde slutat i tragedi. Vem som är ytterst ansvarig i Rsyd vet vi men har han gett befogenheter och ansvar till någon att arbeta med frågan skyndsamt och hur ser då de ut? Jag menar alltså mer än utredningar och andra byråkratiska ”pågående arbeten” och apropå dem, när ska de redovisas?

Politiken torde, speciellt ett valår, vara intresserade av vad man får i förändrad och förbättrad organisation så man kan möta sina väljare och sådana som jag när vi ställer de frågorna. Detta kommer att bli intressant och ett råd är att tillse att det är logiskt, hyffsat vetenskapligt och ordentligt genomarbetat och kostnadssatt så det tål en granskning när medborgarna vill se vart deras skattekronor går. De tror att de får röda brandbilar som kan göra allt och direkt så det blir en viss ”pedagogik” att förklara deras ”egenansvar” och att den torde öka om inte räddningstjänsten har förmågan. Men det kanske man har? Vi får se och vi får även se vad man avser att göra i Löberöd/Revinge med ”rekryteringsproblematiken” tex. apropå förmåga och planering och vad enskilda kommuner får för sina satsade "medlemsavgifter" i förbundet.

Det hopar sig så att säga och var finns bromsen? I Stockholm och Göteborg vet man och en rad positiva saker händer när man vill samarbeta och samverka. Bägge dessa organisationer förtjänar egna inlägg i positiv anda och de kommer likväl som aktioner och annat kommer till Rsyd. Du har fått dina utsträckta händer Per och jag har fortfarande dina negativa svar kvar. Nu går vi kanske in i en annan fas till den 19:e september. Kanske eller först. Jag vill också poängtera att detta inte gäller Skåne då mycket annat imponerar och är tillfyllest. Väl tillfyllest, i andra delar av Skåne.

Jag och BRF har tiden för oss men det har inte den operativa personalen som tvingas konfrontera den verkliga verkligheten. Pröva någon gång Per och kanske med några intresserade? folkvalda politiker också. Jag är övertygad om att det finns möjligheter till operativa studiebesök när man kan känna och lukta på stämningen och se stenarna som precis missade hjälmen och då blir det något annat än att läsa om eller höra om organisationen.
Från ett och samma håll. Tillrättalagd, uräkta, jag menar tredje-fjärdehandsinformation är aldrig som förstahandsinformationen.
Det ligger i sakens natur.

Om jag kan förhindra att en enda brandman slipper en sten i huvudet, utsätts för andra risker och vinglar på linjen till psykosocial ohälsa med att ta en strid före så gör jag det och det är gudskelov, i delar, fortfarande före men jag vågar nog inte vänta mycket längre. På så sätt tar jag mitt ansvar för våra medlemmar och det ska bli intressant hur Rsyd tar sitt för sina medarbetare och politiken för ”sin” organisation. Fortsättning lär följa och kanske blir det som bilden i inlägget avseende vem/vilka som får "betala kalaset". Den/de som ansvarar oavsett om man försvarar sig att bara ha en del men för den delen gäller det. Och för mig gäller det att rädda liv och hälsa hos våra medlemmar.