1+1=3?

En arbetsgivare som vägrar att teckna kollektivavtal brukar leva farligt i Sverige. Då plockar LO-förbunden fram sina sympatiåtgärder, ”svarta listor”, och annat. Mycket annat och jag tycker mycket av detta är rätt ska tilläggas men.. men, om det är tvärs om för "Kollektivavtalens vänner" och man vill diktera hur och var Brandmän ska organisera sig med enda argumentet; "vi vill ha så få kollektivavtal som möjligt att arbeta med" känns det lite sådär faktiskt. Och dessvärre är det helt felaktigt, juridiskt tveksamt och omöjligt i det flesta andra länder men fungerar möjligen, enligt den svenska modellen.En stund. 8-10 år tog det för Finland och Island och vad tog det för en del svenska nu, "etablerade" fack? Vet vi och hur de gjorde och är det en retorisk fråga.

Brandmännens Riksförbund har sedan 1946 haft och har fortfarande kollektivavtal för svenska brandmän. Av hävd har det gällt för de deltidsanställda brandmännen men frågan är vad den Kungliga Socialstyrelsen egentligen menade då de skrev det, för över 60 år sedan. Det har inte funnits behov, tidigare, att pröva det. Det finns två avtal för den operativa räddningstjänsten varav vi då har ett och om vi får ett hängavtal på det andra, som andra fackförbund omvänt har på vårt, blir det flera avtal då? Oavsett kunskap om området, utbildning i matematik eller andra förmågor övergår det min kompetens att få det till fler. 1+1=2 eller? Vi har dessutom föreslagit x flera att bara göra ett avtal för räddningstjänsten enligt tex. Polisens modell. Då blir det färre. Det är ju märkligt att arbetsgivarna ostört ska få diktera hur löntagarna organiserar sig Wanja Lundby-Wedin? Eller bevakar SKL/Pacta Kommunals intressen för vad är det här?
(Jo kanske frågorna är åter kanske aningen.. retoriska, ala´ är bananen gul?)

Jag kan bara tolka tystnaden, de dåliga argumenten och de krystat svaga svaren som en bekräftelse på att systemet är korrupt och den ”svenska modellen” kommer bli sönderslagen när alla ”turer och habrovinklar” i detta skall granskas. Av de som inte är vana vid modellen och häpnar över att Sverige i vissa delar verkar, citat, fritt översatt från engelska; är som en diktatur eller en bananrepublik i dessa frågor..

Nog är det svårt att ha några invändningar och hitta argument mot att både heltids- och deltidsanställda brandmän jobbar fackligt tillsammans i ett branschförbund. Som man gör internationellt. Där har man insett att just antalet timmar med brandslang inte avgör vilket fack man tillhör. Vidare finns stora och högbelastade deltidsstationer och små och lite belastade heltidsstationer i ytterligheten eller kalla det då gränslandet. Att det är svårt att hitta argument förstår jag då det sker mot sunt förnuft, rättvisa, människors rätt att välja och faktiskt ytterst; ”mänskliga fri och rättigheter” för i Sverige är valfriheten underordnad de etablerade fackens och dess tillhörande politiska tillhörighets egenintresse, (ekonomi) och arbetsgivarnas egenintresse av få avtal och motparter??! Det kan bli färre och motparterna är lika många.

Brandmännens Riksförbund är helt o- politiskt och vi har lärt oss hantera frågorna med eller utan avtal på heltidssidan och många fackförbund har faktiskt inga alls. Vi samverkar även med dem och vet hur de jobbar och det kan faktisk vara en fördel att vara utan i vissa situationer. Då lyder man inte under fredsplikten och kan agera lite mer fritt. Om man vill eller blir tvungen.

Vilka politiker är beredda att jobba och ta ansvar för ökad valfrihet på detta område? Kommer de att företräda medborgarnas rätt till föreningsfrihet eller LO-facken och SKL/Pactas intressen? Vet politiken egentligen vad som skett och sker eller fastnar det hos tjänstemännen? Vi ställer de frågorna för fullt nu och snart kommer vi kanske till dig. Om du är politiker i kommun eller i riksdag eller, har, (kanske hade), de ambitionerna. Hörs, nu ska jag leta upp telefonnumret till Janne Josefsson. I krig och kärlek är mycket tillåtet och jag har ett förhållande med BRF. Min fru vet det också.