lördag 8 januari 2011
Var skall skåpet stå?
Att vara räddningschef i en av Sveriges tre största städer anser jag borde innebära lite mer än att vara räddningschef "i staden". http://blogg.rsyd.se/perwidlundh/2011/01/05/tyvarr-skulle-jag-kunna-kopiera-ett-inlagg/comment-page-1/#comment-801 Att i den positionen ”luta sig tillbaka” och konstatera att: ”MSB iallafall producerat en strategi som bygger på flera spår. Lovvärt, men utan verkstad – inga resultat.” Det håller inte att ”frånskriva sig ansvaret” och precis som det skrivs under ”självklarheter” är det er fråga.
Men den största och övergripande frågan är nog; varför.
Varför är det ingen verkstad?
Det är lätt att gå fel i tanken och uppfatta arbetsplatser med offentliga arbetsgivare som spelplaner för demokratin. Men på arbetsplatsen är du anställd i första hand och inte medborgare. Politiker är ägarnas representanter och ska sätta mål, följa upp och kontrollera att de uppnås. Kompetenta chefer ska verkställa uppdragen och se till att man når resultat. Gör man inte det inte bara bör det finnas, utan finns det ett ansvar i att förklara varför inte, och komma med åtgärdsplaner och underbyggda förslag på hur. I privata företag är det oftast ”enklare” då det överordnade målet i alla privatägda företag är svarta siffror. Men ”ägarna” i offentlig verksamhet, politiken, har mycket mer komplexa mål som man vill uppnå och det måste man klara av att styra tjänstemännen mot. Utan att blanda sig i den löpande verksamheten. Lik väl som högre tjänstemän ala ”katten på råttan” bör agera på samma sätt utan frestande detaljstyrning.
Det är inte lätt att vara chef i en politiskt styrd verksamhet , jag vet, och leva med alla de lagar och förordningar som finns i den privata sfären och dessutom ovanpå det en särlagstiftning och dessutom ofta myndighetsutövning. Sen ska cheferna genomföra den politiska målsättning som för tillfället råder där det inte alls är ovanligt med helt motstridiga krav på ökad kvalitet och sänkta kostnader, precis som på vilket företag som helst…
Men, det går att göra det ännu svårare..
Chefer är viktiga personer. En bra chef kan och gör ofta skillnaden mellan en bra och en dålig arbetsplats och skillnaden mellan goda resultat eller sämre. Av det följer att om man vill försäkra sig om goda resultat så ska man satsa på chefen. Som i sin tur orkar med och förstår att satsa på organisationen och som via den får tillbaka måluppfyllelse, framsteg och lösningar på problem som kanske innan var ”oöverstigliga eller ens uppmärksammats”. Åtminstone inte kända av chefens chefer.
Varför är det ingen verkstad var frågan som egentligen Räddningschefen ställde sig och sköt skulden på MSB och senare i inlägget också landets räddningstjänster. Det finns fler, och alla i sig duktiga och bra aktörer och kanske är det just i detta svaret finns. Nån-annan-ismen och ta egentligt ansvar, för hur förklarar man att man vet allt och inte agerar? Speciellt om man tillhör den innersta kretsen av dem som skulle kunna göra något. Räddningstjänsten i Sverige är inte stor och gruppen som ”har betydelse” naturligtvis ännu mindre och det är förbluffande att prestige, karriär, revir och förmågan att bara göra en sak i taget och på bekostnad av något annat utan att ”kräva” mer resurser får råda. Det ligger ett ansvar också i att visa, och så lekmän förstår, var gränserna går och vad man kan och inte kan vilket också är ett sätt att ”kräva” i en politisk organisation. ”-Nä men så kan det ju inte vara” borde inte vara en kommentar från en beslutande politiker när sånna som jag förklarar samma sak, samma företeelse eller samma organisation men så är det. Frekvent. Många, alltför många, har fullt sjå med att spara bort för att kunna göra egna experiment istället för att få någon form av samordning och ledning och dela på försöken och lära sig av varandes misstag och framgångar. Framgångar som ofta missunnas, vilket ligger i samma skola och jag blir inte bara lite trött, på chefer som hellre väljer att förverkliga sig själva än att ta till sig det självklara. Samarbete, samverkan och tillse att någon leder det nationella arbetet och samtidigt försöka förstå att även om man som påve i sitt eget påvedöme är svensk räddningstjänst liten och Sverige är ett litet land. 99,85% av världens befolkning är inte svenskar.
Vi har fantastiskt mycket att vara stolta och glada för men vi har inte ensamma svaret på alla frågor och lösningen på alla problem och speciellt inte i en ensam kommun eller i ett kommunalförbund och någon måste kliva fram och visa var skåpet skall stå medan vi fortfarande, om än litet, har ett skåp.
Man behöver inte ha en säker bil även om man kan visa upp en airbag.
Tack för "ordet" nu ska jag skotta snö från garagetaket. :-) Hade
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar