Det finns en speciell kategori organisationer..

”Det finns en speciell kategori organisationer som Henry Mintzberg kallar professionella (Mintzberg, Structures in fives, 1983). Hit räknar han bl a organisationer som skola, hälso och sjukvård, polisen, delar av kommunernas socialtjänst, räddningstjänsten m fl. Dessa organisationer kännetecknas av att de har en yrkeskår med speciell, ofta kvalificerad, utbildning och som kräver inflytande över organisationens strategiformulering. Det är lätt att chefer i sådana organisationer av medarbetarna tilldelas rollen som företrädare för yrkesgruppen snarare än som ledare för organisationen. Uppdraget är inte omöjligt, tvärtom, men det kräver insikter om organisationens karaktär och förmåga att hantera dess mekanismer”, skriver Strategihuset på sin webb och fortsätter:
”Vår uppgift som konsulter är att söka och undersöka för att förstå mer om hur och varför organisationer fungerar eller inte fungerar. Varför hamnar vissa organisationer i ofas med omvärlden? Varför lever en del organisationer år efter år med en tyngande obalans mellan vilja och förmåga? Hur får man en organisation att vakna upp och se vad som verkligen händer? Det är viktiga frågor och de är lika relevanta i näringslivet som i den offentliga sektorn.”

Intressanta frågeställningar som ger en hel del svar generellt innan man ens börjar titta på en organisation. När man sen väl får insikt i en ser man om de teoretiska sanningarna stämmer med de pratiska, om det som för andra inte varit bra eller varit framgångsfaktorer också finns i denna sen är det nästan som ”matematik”. I organisationer finns människor och de fungerar på ett visst sätt och även om vi tror det är vi inte så unika som vi tror. Det unika blir till när någon tror att han eller hon kan sätta sig över de normala sociala och grupporganisatoriska ”lagarna” då gäller det att ha på fötterna annars får man på huvudet. Inser man inte det saknar man så mycket insikt i hur organisationer och människor fungerar så man får nog skylla sig själv om man inte förändrar sitt sätt att vara eller än värre, leda. Det går inte och frågan är inte om utan när det blir ett upp- eller ut-brott i någon form.

Johan Hermelin, är grundare och delägare av Strategihuset och har själv varit räddningschef i ett par Stockholmskommuner har hjälpt ett stort antal kommuner att se över sin räddningsverksamhet. Nu är ju ofta utgångspunkten för hans utredningsuppdrag att en organisation ”måste” sänka sina kostnader och då kan kanske intressena krocka i vad som verkligen händer och vad man egentligen har för vilja och förmåga? Hur hanteras det är också en intressant frågeställning för ”uppdraget är inte omöjligt, tvärtom, men det kräver insikter om organisationens karaktär och förmåga att hantera dess mekanismer”.

Jag avslutar med ett satiriskt politiskt citat; Varför satsar kommunen så mycket på räddningstjänsten vi har ju så sällan bränder och olyckor?Ja det är också en fråga men kanske, kanske, man skulle se under ytan någon gång varför det går bra, eller dåligt.. Hade´