I artikeln http://nlt.se/startsidan/lidkoping/1.924557-overvager-att-kora-utan-blaljus diskuteras det automatlarm och den 10 januari 2011 när jag tittade slumpade det sig att nästa rubrik var att ”Falk tar över räddningstjänsten på F7” och den tredje var ”Höjd lön för politiker.”
Essunga, Vara, Grästrorps och deltiden i Lidköpings oro för sin räddningstjänst som i allra högsta grad är relaterat till F7 och besparingar samt hur politiken skall agera i och om detta, finns inte med. Alltså hur det påverkar den kommunala räddningstjänsten för jo, om man söker på Essunga. http://nlt.se/startsidan/essunga/1.1079385-oro-for-essungas-raddningstjanst så framgår det att det finns flera sidor på en sådan medalj. Om man tappar ett uppdrag kan en naturlig tanke vara att det ”belastar” det som krävts för att genomföra uppdraget i extra-resurser för extra-uppdraget och inte i de kommunala, men så är det inte och här. Våra lokala BRF:are som kan sin bygd och riskerna i detalj är inte glada..
Många gånger ser organisationer över allt när man tappat ett uppdrag och tar liksom chansen, en gång till, oavsett besparingsplaner eller inte och visst, det ligger i uppdraget att göra det, faktiskt hela tiden, att vara kostnadseffektiv. Men en annan verkligheten kan vara att man oavsett förlusten av en entreprenad, vill behålla delar av den som tex utbildad personal och vad ska man göra då? ”Övervintra” på något sätt, kanske införa en extra dagstyrka, mer förebyggandeinsatser och tex. uppsökeriverksamhet som ju går bra och är korrekt.. Politiskt korrekt.
Nu formulerar man sig inte i termer som uppfattas som att brandskatta någonstans för att bygga upp och ut någon annanstans nästan någonsin och det är sällan man ser en så rak och ärlig förklaring som då räddningschefen deklarerar; ”-vi ska jobba mer förebyggande och lägga den operativa verksamheten på ett absolut minimum”. Klockrent, då vet vi det, men vad är minimum och när har man passerat gränserna och vad har skett på mindre än ett år sen förra planen som gör att det måste förändras igen och har man inte redan en bra förebyggande organisation? Nu är det är inget fel på förebyggande arbete i sig utan det är bättre att mota Olle än att släppa honom inpå sig så;
Jag kan förstå det, också, och om man strategiskt planerar förebyggande insatser är det helt rätt och tillsammans med annat som framkommer om man läser slutsatserna från tex MSB:s brandstatistik, riktigt bra och kanske rent av ”rättast” men: Varför måste det alltid, alltid, vara antingen eller och på bekostnad av den operativa räddningstjänsten?
Visa mig gärna svart på vitt från något enda område, klara siffror och riktig evidens, på att om man gör vissa saker så får man den här effekten och den här kostnadsnyttan och var brytpunkterna finns. Alltså när man får så pass effekt att man istället bör satsa på annat eller om man inför saker; vad är bäst och hur prioriterar man i utbudet och är effekten så pass att man vågar ta bort något?
T.ex. ett antal operativa brandmän som skall göra jobbet om det lik förbannat händer något, vilket det gör. Och allt mer och allt värre enligt statistiken.
Tro och tyckande och om någon gör något måste alla göra likadant, som hundar väntande på just DET trädet. Istället för att utveckla utifrån lärdom av varandra och just nu är alltså ”uppsökeri" grejen med stort G. Hur många deltidsorganisationer skall brandskattas för att finansiera det och hur många övningar och annan verksamhet måste man lägga ned för att hinna med sina besök och vad får man tillbaka i effekt, egentligen? Jag är oerhört tveksam och skarpt kritisk till att man innan man kan visa effekter på företeelser finansierar dem med befintliga resurser som om det nya redan har den effekt man tror. Innan och tror alltså. Visa och bevisa och jag ställer mig upp och applåderar för forskning och riktiga undersökningar i den här branschen är en bristvara.
Jag kan också förstå att man vill behålla utbildad och duktig personal även om man förlorar ett anbud men säg det då och berätta vad som händer och varför för jag förstår inte… Varför ska Lidköping deltid, Vara, Essunga och Grästorp tappa en brandman var på dygnsbasis för att man förlorar ett anbud på F7? I en organisation som fick sina nya handlingsplan så sent som februari/mars 2010, har man ”plötsligt” bestämt sig för att satsa förebyggande och skära ned på operativ räddningstjänst. Föga förvånade i grannkommunerna främst, för det är ju så i detta spel generellt, och alltså inte bara just här, att för en gångs skull kommer mindre orter och glesbygd främst. Först att få spara.
Dagtid i centralorten förstärker man, med en skärsläckarenhet, man då inte behöver nattetid underförstått, eller hur det är tänkt. Mystiskt, och även att det behövs ett befäl för det men det är ju ”chefen som leder och fördelar arbetet” men när det inte är lika, lika över dygnet blir jag ..fundersam. Fast egentligen borde jag bli lite glad för är det lika över dygnet och vad säger statistiken om det och det kanske är då man skulle ha sina offensiva enheter och på automatlarmen och ”spara på huvudstyrkorna”?
”Problemet” med Räddningstjänstens handlingsplaner är att de skall bygga på hotbild och risk och inte ekonomi och vad är förändrat till det bättre innan man gör förändringar, som tex här i Lidköpingsområdet sedan mars 2010? Eller har man haft en överdimensionerad operativ verksamhet tidigare? Varför då och är det inte samma ”gubbar” som nu tar fram den nya, kanske snart gällande planen som tog fram den nu gällande planen och vilken är i så fall den riktiga och vad kommer MSB och dess förlängda arm, länsstyrelsen att tycka? Vad brukar Länsstyrelserna tycka och vilka resurser och direktiv har de? Från MSB och ytterst regering/riksdag som ”äger” de reglerande lagarna för skydd och säkerhet? Har Arbetsmiljöverket någon del i dessa ”draman” för personalens säkerhet och har de något samlat grepp och förstår yrket och konsekvenser av olika företeelser inom det?
Före alltså, förebyggande…
Sen tycker jag en del om Kommunals agerande, om det är sant, och då lite synd om heltiden, också, för det finns en del frågor även där som jag tycker man passerat lite enkelt vad jag hört. ”Varför och hur är det tänkt här och skulle man inte istället kunna och hur löser vi då” och andra räddningstjänst, yrkesrelaterade och någon enskild personlig fråga borde ha ställts om de nu inte gjordes. ”-Inte alls”, sa några åt mig men jag vet inte direkt utan tycker här lite ovetenskapligt på hörsägen. BRF har ingen heltidsmedlem att företräda just här men annars är vi ju vana att se helhet och både och så det är numera inget bekymmer med hel eller deltid. För oss.
Automatlarmen då? Ja de är inte åtgärdade och utgör fortfarande en stor del av statistiken och borde det vara så? Inte bara här utan i Sverige generellt? Vad händer med statistiken, (bevisen för att man behövs), om man plockar bort alla automatlarm som inte direkt utgör fara för människor, de där man har egen personal och under den tiden, om det alltid ska ha varit två deckare som utlöst istället för bara en innan larmet går vidare till räddningstjänsten mm och mm och lägger dem på någon annan aktör eller larminnehavaren själv?
Nästan sist var det då politikens arvoden och kanske förvånade för er så tycker jag inte så mycket i och om det mer än att det är kompetens och arbetsbelastning som styr och att om man har förmågan att fatta kloka beslut.
Det får vi väl se.. Och till sist bör man ställa sig frågan om svensk räddnigstjänst egentligen skall ge sig ut på en marknad överhuvudtaget om man inte har förmågan att anpassa sitt huvuduppdrag i den egna kommunen så att oavsett om man "vinner eller förlorar" står det risken. Tyvärr känns det lite ibland som att man går eller gått, all-in. Hade´
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar