"Sjukt" SOS-Alarm?

Socialstyrelsen kritiserar SOS Alarm för allvarliga brister i bedömningarna av ambulansutryckningar efter att ha fått in drygt 50 anmälningar från hela landet om långa väntetider på ambulans, eller att ambulans aldrig skickats ut. Sen visade Kalla Fakta att det senaste året hade 123 larmoperatörer och sjuksköterskor sagt upp sig från SOS Alarm i Sverige, motsvarande var tredje schemalagd operatör och sjuksköterska. De beskriver den låga bemanningen som samhällsfarlig och vittnar om långa arbetspass utan tid för toalettbesök eller matpaus och så vidare och ja, det är nog sant det med men; var ligger grundproblemen?

Jag har skrivit om detta förr, faktiskt tiotalet gånger, som tex. här: http://brf-peter.blogspot.com/2011/07/sos-alarm-ambulanser-och-brandbilar.html Otroligt märkligt att inte pudelns kärna berörs mer, ”vad har beställarna, kommuner/landsting/staten som dessutom/tillika är ägarna för direktiv i sina avtal med SOS-Alarm?” Kort, vad faktiskt utsätts, operatörerna för? Jag menar inte en enskild operatör, för naturligtvis finns avarter även här, men den operatör som inte frågar, vänder och vrider lite i sina samtal för att få en klarare bild när den är osäker kommer snart att ha hela ambulansflottan upptagna med att åka runt på bom-körningar eller skjutsar ”friska” människor till akuten. Så ser det ut. En normalstor svensk stad med runt 100 000 invånare har kanske fyra, fem, ambulanser att tillgå dagtid och under natten två eller tre. De är hårt nyttjade och en enda längre transport till ett universitetssjukhus gör att man har en mindre resten av den dagen eller än värre, den natten. Vid brist lånar operatören av granndistriktet på så kallade passningar och det kan vara en av det distriktets två eller kanske rent av den enda ambulansen och så var hela området desarmerat och har längre insatstider. En ambulans tar en patient och från larm till åter ledig inkluderande framkörning, vård i hemmet, transport till sjukhus, överrapportering till akuten och återställande av fordon…

SOS-operatörerna är själva underdimensionerade och därför slutar de, sägs det, men de har om möjligt ännu knappare resurser att hantera. De flesta förstår inte hur små resurserna är egentligen och hur svår ambulanslogistiken blir som följd av detta. En enda trafikolycka med fyra-fem skadade, två personer i den ena bilen och två-tre i den andra är de osannolikt.., påverkar ofta ambulanssituationen i många distrikt och i flera län och det vet operatören, hela tiden, som då naturligtvis vill hålla i sina ambulanser till rätt transporter och inte låta dem köra…(jag höll på att skriva akuta nageltrång, fylltranor och jag-har-minsann-rätt-och-betalar-skatt-aktivister.) Förutom bom-körningarna. Med de resurser man normalt hanterar finns inte ens någon realistisk möjlighet att skicka ambulans på det som ”larmas” om. Även om det direkt kanske fanns inom ramen för det så kallade medicinska indexet, operatörens riktlinje och Bibel, utan man måste försäkra sig vidare att det stämmer. Annars blir man tom på bilar och även om inget hände, blir man som bäst utskälld av den frustrerade ambulanspersonalen. Som då var på bomkörningen och letade eller hamnade på det ”akuta nageltrånget”.

Att vara SOS-operatör måste vara ett av de värsta jobb man kan ha. Jag vet lite vad jag pratar om för jag har varit det om än det då fanns mer resurser och var på Hedenhös tid. Jag har varit larmmottagare och utförare från ambulans samt brandkår, befäl och tjänsteman i beredskap och senare även varit såväl beställare av tjänster som upprättare av styrdokument från landsting och kommun till dem. ”Så vill vi att ni ska sköta logistiken och dirigera våra resurser”, kort, men med mycket, mycket mer. Att när det sen inte fungerar vill vi att ni tar på er skulden, hela skulden stod det inte någonstans. Så, det är märkligt, mycket märkligt och kan det ha att göra med att det är Stat, kommun och landsting som äger ”firman”? Att om man tittar på namnen och varifrån de kommer i styrelser centralt, i de respektive lokala organisationerna samt även i de ”granskande” myndigheterna, så ser man band och linjer. Såväl tjänstemanna som politiska men det verkar inte vara något som gör yrkeslivet enklare för larmoperatören…

Den enskilde larmoperatören har inte ens den teoretiska möjligheten att klara sitt jobb som den normale svensken, utan kunskap i och om detta, tror. Med de resurser de har tilldelade, de direktiv och styrdokument och de verktyg de har till sitt förfogande men tro inte det blir bättre med privata alternativ. Jag har sett och arbetat åt de privata med, men det är ägarna det är fel på, eller beställarna, eller om de är samma, eller om/och/eller hur det hänger ihop....
Det, det borde Kalla Fakta eller Uppdrag Granskning ha tittat på, tror jag. Hade´