Torsdag och fredag inklusive sena kvällar var jag i Stockholm och så sov och slappades lördagen bort som ett slags reaktion. Nu är det söndag och strax, efter en liten tripp till en veckas försenat farsdagsfirande av min pappa, är det dags att förbereda nästa vecka.
(Pappa är gammal…brandman, så han förstår att jobbet gick före honom förra söndagen och är troligen del av varför yrkesvalen blev som de blev...) Men, en otroligt hektisk vecka som var kommer att ersättas av en ”bara” hektisk så det går ut rätt håll.
Jag har, sekundärt från början, fått möjlighet att ”granska” räddningsskolorna. Jag var med före 1986 och BRF var starkt drivande till att få till de skolor vi har idag och till nationella räddningstjänstutbildningar med tron att det skulle verka och borga för kvalitet och likhet. Att de skulle främja nätverksbildande även bland redan anställda och nya brandmän. Naturligtvis relaterat till vad kommunerna behöver och söker för brandmän i samverkan med myndigheter, arbetstagarorganisationer och andra intressenter. Två skolor lades ned och två behölls i MSB:s regi efter Räddningsverkets sorti och ett antal miljoner sparades och gav möjligheter till investeringar och en tryggad utveckling där Sverige fortfarande kunde vara ledande. Trodde vi då.
Att låta kommunerna själva utbilda sina brandmän var och skulle bli just så, trodde och tror vi: Alltså utbilda ”sina”, och för sitt syfte och för syftet just då utan större hänsyn till framtid, forskning, utveckling med mera och med mera men kort; vad som skett och sker utanför kommunen. Stora förbund har kanske möjligheten men Svensk räddningstjänst består inte bara av stora organisationer och är de helt normgivande för hur arbetet skall bedrivas även i en liten kommun eller riskerar vi att det blir tvärsom? Den lilla kommunens åtaganden torde vara mindre än den stora och då blir det ju billigare att lägga en låg tröskel. ”Money talks”, som bekant…
Utbildning, kompetens och rekryteringsfrågor är i allra högsta grad en framtids och arbetsmiljöfråga och det är oerhört svagt att det inte skett något, sker något, eller sker något syn och hörbart. Offentligt och i samverkan. För visst, det viskas i korridorerna och jag vet att det tänks och skrivs men nästa lite i ”lönndom” om MSB:s skolor och utbildningar.
(I lönndom enligt Svenska Akademiens ordbok; i hemlighet, i det fördolda, i smyg, hemligen.) Nästan oavsett vart jag kommer, kommer frågorna om detta nu och stämmer det vi trodde på då, nu, och vad vill man med framtiden?
Idag vet jag inte och ser man till hur det rekryteras vid vissa kommuner verkar det som om man övergett eller aldrig haft samma tankar som oss. Eller som Räddningsverket och sedan MSB hade eller åtminstone sade sig ha. Jag hörde nyss i rätten att den räddningstjänstorganisation som denna företrädde hade egen utbildning som motsvarade kraven och var minst lika bra som MSB:s. Märkligt kan jag tycka då det innebär att man på betydligt kortare tid kan göra samma eller nästan samma sak som vid SMO-utbildningen.
Att vi har haft ”Simonfallet i Södertörn” och flera på uppgång kan direkt eller indirekt också relateras till detta om jag citerar Norrtälje, Attunda, Södertörns och Storstockholms brand-/räddningschefers öppna brev till MSB rörande utbildningssystemet: ”Vi är också bekymrade kring frågan om rekrytering av SMO-utbildad personal. Den gruppen är fortfarande alltför homogen. Om vi enbart anställer personer från den här gruppen kommer vi inte att få tillräckligt med kvinnor och personer med annan etnisk bakgrund.” Om det är sant eller relevant vet jag inte och frågan är om de fyra herrarna vet det heller, då de också tycker de får för lite information och inte är delaktiga. Samtidigt, har man ”knäckt koden” på Öland, själva, utan att slå knut på sig och överarbeta, läs reta upp, om man läser denna artikel. http://www.olandsbladet.se/index.php?id=18176&placid=1&template=0
BRA JOBBAT Öland!
Jag instämmer med mycket i brand-/räddningschefers öppna brev, för övrigt, och det kommer att bli intressant hur detta utvecklar eller avvecklar sig. Det finns bara två alternativ och som idag, förvalta och riskera att dö sotdöden är det dåliga av dem. Kavlitetssäkra/utveckla är det andra men gör det nu, egentligen nyss, och vad är det som är så svårt? Vi pratar knappast raketforskning. Sen, till sist i detta för denna gång, såg jag ett inlägg från Rdch i Rsyds blogg från maj 2009 där han skrev att Rsyd, Göteborg och Stockholm var överens om att utbildningen var bra och att citat; Vi som är chefer i Storstockholms Brandförsvar, Räddningstjänsten Storgöteborg och Räddningstjänsten Syd anser att SMO-utbildningen är en grundförutsättning för att vi ska klara det framtida och breddade uppdraget. SMO-utbildningen innehåller väsentliga delar inom räddningstjänst, skydd mot olyckor, samhällsinriktat säkerhetsarbete och krishantering. De som anställs har stor förmåga att både arbeta praktiskt som brandmän, som kommunikatörer, ”förebyggare” och självständiga säkerhetsarbetare.
Något har hänt, eller kanske är felet är inte något alls hänt sen maj 2009, (eller rent av från 1986), för det finns dubbla budskap från storstadsbrandcheferna nu och då. Kan det också vara ett problem det med månne? Vem gör vad och vad vill man och vilka får vara med och vem bestämmer? Det här är…mystiskt. Hade´
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar