Kartan, verkligheten och RIB-10

Avtalet har varit ”klart” några dagar och vi har bara väntat på underskrifter och lite teknikaliteter. Vi alltså. SKL/Pacta tjyvstartade lite med sin info i ett arbetsgivarnytt vilket vållat lite bekymmer. Det normala är samtidighet och förhandlingssekretess. Lite si och så kan jag tycka men okey då, detta var nyss och nu är nu.

Nu är RIB-avtalet klart för deltiden och ni såg kanske på vår webb vad vi skrev; bra men dåligt, och en del frustration mellan raderna.
Kommunal hade också en framställan till RIB:en, en fotnot ala´; vi hemställer löneökningar med x% under y månader, ungefär, och har avvaktat oss. Innovativt och bra jobbat och stödjer det samverkan och framförallt, gagnar det den enskilde brandmannen och branschen? Konkurrans gör det och om vi inte tillåts samverka ser vi gärna det istället för hur bemöter eller påverkar man passivitet.

Passivitet är det man ser från SKL och Pacta med, men här är det naturligt och ligger i deras roll då förändring är jobbigt och än värre, kan kosta pengar. Hur man får ihop ekvationen med rekryteringsproblem, kvalitetsnormer och dessvärre i en del fall, säkerheten, är ju något som kommunen ansvarar för lokalt. Inte SKL och Pacta. Lokalt kan vara och är ofta långt från Stockholm och återvänder man när det inte fungerar kan man ju alltid hävda att man bara ger råd, och inte kan besluta centralt. Det är sant, kommunen har ett självbestämmande men när vi lokalt i kommunen ställer frågorna över; hur kunde ni och hur kunde det bli.. skyller de på besluten i Stockholm. Ett moment 22 men man lär sig spelet efter ett tag även om logiken i orsak-verkan/handling-konsekvens av det centrala spelet ibland uteblir.

RiB 2010 känns så för mig, dvs effekterna av detta avtal från centralt håll kommer att utebli. I bästa fall. Visst, det tillhör vinnarna i procent men om redan ersättningarna är för låga, om rekryteringsproblemen är så stora, om man verkligen vill nyttja och samnyttja denna resurs ur ett samhällsperspektiv och där vi alla vet att utan deltiden kan vi faktiskt, och kommer, klappa ihop och borde det då inte vara mera eller annat? Grunden är lika i uppfattning men vi ser, som bilden till inlägget, bilderna lite olika, men vi jobbar på det och det går bra. Vi ligger före i planerna även om det tar lite tid för oss centrala figurer.

Vi vill ha stora förändringar och har nu avtalsperioden som arbetshypotes och det är en vinst i sig. Vi måste tillsammans nu ena och driva våra frågor och lägga olika taktiska utfall utifrån olika scenarier fram till och i nästa avtalsrörelse. Och vi måste faktiskt börja nu. Ni fick nyss denna info, är inte klara med era lokala överenskommelser och vi centralt har vårt första strategimöte i Göteborg redan under augusti. Vad/varför/hur, plus och minus just nu, och hur når vi det vi vill framgent och vilka aktiviteter och av vem/vilka skall in på den tidslinjal som sträcker sig cirka 24 månader. Alltså under avtalsperioden.
Man lutar sig inte tillbaka, man laddar om och med annan och i vissa delar kanske grövre ammunition. Vi vill att ni inte bara ska få det bra utan få det ni förtjänar och det gör man inte i an handvändning och absolut inte med engagemang ala´ löneökningar med x% under y månader.

Det krävs mycket, och vi har det, och det ska vi visa på denna resa. Håll i er, i vissa svängar, för nu anträder vi den, vi och våra allierade. Ni är alla välkomna att hänga med och jag ser fram mot detta. Nu semestrar och badar jag mig i form ett par veckor först för sen blir det ett resande och joxande och ett hopknytande av trådar. Små, stora, en del mjuka och andra av stål.
Åter till badet, hade bra på er.