American Heros

Lieutenant Scott Ritter från Delmar firedepartment NewYork, fick frågan av BRF:s tidning SFF: Varför dör så många brandmän i bränder?
– Det är många anledningar. En anledning beror på att utryckningsstyrkorna är olika dimensionerade och att utbildningsnivån skiftar enormt mycket över landet och att man inte får en enhetlig grundläggande utbildning. -En annan sak är att det oftast inte finns en rökdykarledare, om det finns så blir han ofta insatt att göra andra arbetsuppgifter. Ytterligare en aspekt är att eftersom man i många fall inledningsvis kommer med små styrkor så blir det lätt att man slarvar och chansar. Han ser de Svenska föreskrifterna (AFS) om bemanning som en bra säkerhet för rökdykarna. -Man måste lära sig att förstå vad bränder är, säger Scott Han pekar på att val av taktik ska bygga på kunskap om att förstå bränder och hur dessa påverkar en byggnad och dess konstruktion. -Tyvärr kör man alltid efter en och samma taktik, ”wet stuff on the red stuff” och det är mycket onödigt vatten man använder. Brandmannayrket är enligt Scott det mest respektabla yrket i USA. Man får uppskattning överallt. Under sin tid i Sverige har han hört talas om neddragningar och hans enkla kommentar blir –Vill man ta död på brandmän ska man dra ner på styrkorna. Don´t mess with the system that works.

Nu ska vi se, Scott Ritter tyckte vi var bättre för vi hade inte: Olika dimensioneringar – Skiftande och ej enhetliga utbildningsnivåer – dåliga rök/kem-dykningsregler – små styrkor – chansade inte –okunskap om brandförlopp och konstruktionskunskap – använde för mycket vatten. Detta var 2007.
Hur ser det ut nu och har vi följt hans råd: Don´t mess with the system that works. Visst i många fall, tveksamt i andra och tyvärr klart nej i andra.

Jag tror att där vi nu ser ett nej kommer att få problem och så pass att det på sikt både blir dyrare och besvärligare än vad man anat och absolut i relation vad man hade för bekymmer. Oftast "ekonomi", och oftast i realiteten ganska små summor i förhållande till den totala budgeten och även i förhållande till den administration som brett ut sig under de senaste 15 åren. Samma period som räddningstjänst, vård, skola och omsorgs skurits ned i antal ”operativa händer”.
En bärande tanke eller slump?

Både och tror jag och sanningen ligger väl mittemellan. Här är inte mittemellan lagom, utan för mycket. För vår bransch. Andra får svara för sig vilket de gör. En klar uppfattning finns i media över analyser och vad folk i gemen tycker om den svällande byråkratiseringen och det är skönt att kunna känna sig som folk i gemen. Och försöka hjälpa de som jobbar i ett av världens mest respektabla yrken och om det nu är så, även här, då borde det ju vara lätt att….
Heureka!! påstås Arkimedes ha sagt när han kom på sin princip; ”-jag har funnit det”. Frågan är vad vi gör med våra upptäckter. Återkommer.