I går samlades ett antal födelsedagsfirare för att fira en kille lystrande till Ankan. Klädseln skulle vara ledig och färgglad och vet man att han själv fortfarande anser sig vara lovande inom både fotboll och hockey kanske rent av en fotboll skulle komma fram. Eller inte. I tanken var det åtminstone några Mellberg, ett par Henke och kanske även någon Pelé bjudna men är man själv en Zlatan är det ju lugnt. Jag hade nog intalat mig lite att det verkligen skulle bli fotboll så jag provade faktiskt de gamla shortsen innan och insåg att jag skulle ha träningsbrallor ifall att. Ifall att det skulle fotas. Sen plockade jag fram bollen som Izzy, min hund, lekt med hela vintern och var ute lite i trädgården och tränade dribblingar. Och skott. Nu var det ingen större skillnad mellan dribbling och skott om jag ska vara riktigt ärlig och lite av de senaste takterna från Korplaget 2006 var inte helt på rätt ställen men vadå, jag var bra, och fullt tillräcklig för det brö-gäng Ankan möjligen skulle ställa upp.
Kommer ni ihåg tidningen Buster, det gjorde jag, mitt i min tänkta tjuvträningsrunda, och plötsligt blev jag Benny Guldfot. Där slutade träningen och jag haltar lätt fortfarande och nu tror jag att jag vet hur en foglossning känns. Hade jag inte bara halkat hade det kunnat bli match och nu vet jag att jag fortfarande kan. Om jag vill och inte halkar och det är bra väder och om man får röka i pausen och undviker närkamper och inte tar så många löpsteg. Då är jag bäst, eller näst bäst om man jämför med festen, igår, som var bäst, och helt utan fotboll.
Glada vänner med mat och dryck och underhållna av ett band ni kommer få höra talas om; Family X. De spelar normalt egenskriven musik åt, som jag då tycker låter modern rock, lite U2 och en del Thåström men de kan annat också eller som de sa åt Ankan, (pappa till en av ynglingarna), sen de sett sällskapet;
-vi kan svensktopp med. Varje fackförbund med självaktning ska ju ha en kampsång och vi har ingen så här kanske vi kan få till nått. Tänk er sen när de avslutar sina konserter inför 50-60 000 människor med BRF-hymnen och alla vajar med tända cigarettändare. Istället för royaltys blir alla som köper skivorna stödmedlemmar till BRF. Eller nått, troligen nått. Annat. Vi avhandlade annat viktigt också och framförallt fyllde jubilaren år och imorgon är det måndag. Igen, och jag ska till Tyskland. Kan bli lite si och så med bloggandet alltså.
För att klara alla måndagar måste man ibland ha lite mer och lite annat och mycket roligt, och det hade vi. Tack Ankan och Bitte för en jättetrevlig fest och ”ja må han leva” som på bilden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar