- "Vi ville hämnas. Vi är soldater och polisen är våra fiender och vi är i krig. Brandkår och ambulanspersonal har inget att frukta ", säger en av de drygt 50 ungdomar som deltog i upploppen i Rinkeby.
Oj, oj, oj, och oj säger jag fast jag egentligen velat skriva något annat. Något "kraftfullare". Hur många känner som jag som hanterar och är i detta, alltså vill skriva något annat. Det handlar inte ett dugg om främlingsfientlighet, kultur, segration eller att jag har politiskt inkorrekta åsikter utan att nu måste väl snart detta tas på allvar. Det ÄR allvar för läs igen; vi är soldater och vi är i krig.
http://www.dn.se/sthlm/utanforskapet-for-ungdomar-okar-i-rinkeby-1.1119790 Har polisen kapitulerat läser man lite här och där men är det en polisfråga egentligen och vad kan de göra mera och på annat sätt? Vad kan sjukvården och räddningstjänsten göra mera än att vänta ut tills de med någorlunda säkerhet kan utföra sitt jobb? Sitter vi fast i ett politiskt korrekt och extraordinärt försiktigt svenskt naivt tänk som håller på att växa oss över huvudet? Ja tyvärr tror jag det och att det blir värre innan det blir bättre. Tyvärr tror jag att en sten måste träffa olyckligt innan ansvariga myndigheter och dito politiker vaknar och säger stopp. Nu får det vara nog om så vi ska tillgripa extraordinära insatser för att skydda det svenska samhället.
För mig är det fullständigt absurt att kriminella gäng och faktiskt barn, ska styra över vad vi i demokratisk ordning har bestämt skall gälla i vårt samhälle och att de vi valt att försvara de idealen, våra styrande politiker, låter det ske. Som ansvariga departementsråd och kommunpolitiker har ni ett ansvar så ta det nu då och sluta hyckla och hymla för detta hör inte hemma i något samhälle för om, vad blir nästa steg, och varför ska vi överhuvudtaget ha en demokrati och ett regelverk när vi låter barn diktera villkoren? Visst, barn har föräldrar, men uppenbarligen har de tappat greppet och hur når vi dem? Kanske omvänt genom ”barnen”, jag menar soldaterna?
http://www.skanskan.se/article/20100610/MALMO/100619975/1057/*/*/forr-slogs-folk---idag-skjuter-man skriver Skånskan och det är ju ”tråkigt” när räddningstjänsten nyss skaffat stensäkra rutor. Dags att byta till skottsäkra?
Att smådutta med lasersäkra skyddsglasögon, stensäkra rutor, stanna och invänta att platsen är säker och tryggad av polisen innan insats och andra åtgärder är väl bra, men gör de något åt problemen och bidrar de till någon lösning och är de säkra nog? Nej, naturligtvis inte de skyddar mot symtomen och i efterhand och kan kanske rent av ses som en acceptans av tingens ordning. Föga förvånade kommer frågor av arten, har statsmakterna, (polisen), kapitulerat mot ungdoms-soldaterna?
Tänk vad glad jag skulle bli och skulle på stående fot, trots att jag sitter, utlova ”amnesti” till den räddningschef som tar ett initiativ och verkligen driver dessa frågor istället för att parera i efterhand och när han/hon blir tvungna. De andra kommer att få hänga med i alla rättsinstanser och utan pardon i ansvarsfrågorna om något händer deras personal, våra medlemmar. Uppenbarligen måste det statueras exempel och gås till ytterligheter för att något positivt skall ske i dessa frågor. Det är bara att hoppas att jag har och får fel. Det kan jag leva med.
Ja jag är frustrerad och det bygger på rädsla och oro över vad våra medlemmar utsätts för och då kan tonen bli lite extraordinär och nu får det väl…vara nog. Gör något Per, Nils och Jan och ta med er flera räddningschefer med samma bekymmer som er om det så bara är en gemensam skrivelse till Justitie och Försvarsministern. Lyft frågorna, markera och börja synas i debatten. Ni har det största facket i ryggen i så fall och gör gemensam sak med er, men gör då något nu. Ni har det yttersta arbetsmiljöansvaret i era organisationer, ni har storleken på dem som förborgar till mer, och ni har problemen. Ta ledartröjorna, för just nu känns lösningarna och diskussionerna som att spela luftgitarr.
Till sist; http://www.sydsvenskan.se/malmo/article897613/Revisionsbyra-ska-granska-Rosengard.html står om skolan och i min blick fastnade; ”Men statistiken ljuger. Mörkertalet är stort. Personalen anmäler inte allt eftersom det ”ändå inte leder till något”. Vilket i stora delar är precis vad som hänt även inom räddningstjänsten. Sakta har det vuxit fram en större acceptans att det tyvärr ÄR så här och vad ska vi göra. Det är oerhört allvarligt för det vi ska göra är att inte acceptera detta och driva frågorna för vår del och en enda sten mot en brandman är en för mycket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar