Start på detta inlägg är från tjugofyra7 och kommer att handla om Brand 2010 i Malmö.
Jämställdhets- och integrationsminister Nyamko Sabuni framhöll i sitt invigningstal att hon inte vill nå mångfald genom kvotering. Inte BRF heller och här har vi blivit missförstådda eller gjorts oförstådda och naturligtvis finns det även syften med det från andra utanför BRF.
Mångfald handlar om olikheter, men det är lätt att fastna där och att vi tänker att det bara handlar om att få en blandning, av kvinnor, män, svenskfödda, invandrade, unga, gamla, funktionshindrade, icke funktionshindrade osv., i arbetskraften. Men för att få en "fungerande" mångfald måste arbetskraftens mångfald sättas in i sitt organisatoriska sammanhang. Vanligtvis måste verksamheten utvecklas och bli mångfaldsorienterad för att kunna värdera och ta tillvara olikheter. Det första steget är att inte diskriminera, nästa att värdesätta och det tredje och slutliga steget handlar om att hantera mångfald. På engelska kallar man det ”managing diversity” och innebär att hela organisationen utvecklas mot ökad mångfaldsorientering och att varje medarbetares individuella mångfald blir en verklig tillgång. Detta innebär att hela organisationen utvecklas och förutsätter ett långsiktigt, strategiskt utvecklingsarbete som är en del av den dagliga styrningen. Det gäller att anpassa alla processer för mångfald och att undanröja eventuella hinder.
Brandmännens Riksförbund är inte ett hinder, vi är en tillgång, men hade vi sagt vad integrationsminister Nyamko Sabuni sa i sitt tal hade säkerligen vi uppfattats vara något annat av någon och/eller några som inte vill ha facklig mångfald och av olika skäl. En del är lätta att se och förstå och handlar om något så "simpelt" som ekonomi men...
Naturligtvis handlar det även om rädslor och oförmågor att hantera ”något nytt och något växande” och det ter sig olika i olika organisationer. För eller mot BRF tex, och baseras på hur mogen man egentligen är att möta nutid och framtid. Värdesätta, hantera och inte diskriminera och för oss kan stegen kännas lite omvända hos en del företrädare. Men generellt inte numera hos de flesta vilket vi gång efter annan fick bekräftat på konferansen. BRF är i nutiden och vi har våra planverk lagda för framtiden men har, som varje klok organisation, inte allt hugget i sten. Det är tur det för många av de samtal som fördes på, i och runt konferensen var minst sagt upplyftande för oss som organisation.
Vi deltar ju aktivt på alla de viktiga forum som finns och vi gör det seriöst både som utställare, deltagare och inte minst vimlare. Man skall inte underskatta kontaktnäten och det har också efter Brand 2010 blivit starkare, större och en del frågor har tydliggjorts och passerats. Tack ska ni ha, ingen nämnd eller glömd.
Det var många bra föreläsare och tänkvärdheter och mycket kan ni läsa om i tex. länken inledningsvis, och jag kommer att komma tillbaka till detta, men jag väljer nu att istället lyfta fram två andra. Räddningschef Per Widlundh och Anna Ekström, förbundsordförande för SACO. Jag hade bra samtal med Per och en del oklarheter reddes ut och detta har han och hans organisation gjort bra. Tro nu inte att jag delar allt och har ”pudlat” :-) men rätt ska vara rätt och bra jobbat på er Rsyd:are! Anna i sin tur hade ett kanonframträdande där jag satt och tänkte att vad bra vi är. Alltså ”vi är”, och trodde nästan hon pratade för BRF.
Jag tänker naturligtvis på hennes ”bransch och kåranda-tal” ur ett positivt perspektiv och i den reflektionen hamnar jag i dagens artikel från Kommunalarbetaren och över att kommunalare med mansdominerade yrken fått mindre och ligger i botten på listan i deras undersökning om löneutveckling. Det hänger ihop med att fokus för löneavtalet var de kvinnodominerade jobben skriver de i http://www.ka.se/index.cfm?c=92914 och jag undrar hur det blivit i ett särpräglat branschförbund där man anser att det ”ska vara lika” och som ”bara” representerar en bransch?
Sen att flygplatsen i Malmö spärrades av efter att en misstänkt bomb påträffats hos två personer i säkerhetskontrollen igår eftermiddag, att 230 piloter på flera regionalflygbolag gick ut i strejk, och att Ankan och jag var mitt i, var en ren slump och vi var bara indragna, om någon undrar.
Vi är inte mycket för bomber, och nu är det fredag och strax -mys.
Ha en bra helg på er.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar