Oroligt i Uppsala?

I Uppsala Nya Tidning kunde man inom några dagars intervall läsa;

1 = Räddningstjänsten i Uppsala kommun står inför nya besparingar under de kommande åren. Trots flera sparåtgärder på senare tid ser man behov av att spara ytterligare åtta miljoner kronor fram till 2012, annars går inte räddningstjänstens budget ihop.

2 = För sjätte året i rad gjorde Uppsala kommun ett överskott. Resultatet för 2009 hamnade på 202 miljoner kronor. Det är ett avsevärt större överskott än året innan, då resultatet blev 136 miljoner kronor. ”- Här går vi igenom den värsta finanskrisen sedan 20-talet. Ändå kan Uppsala redovisa en kraftig serviceutbyggnad och 202 miljoner i överskott. Det är fantastiskt och ett nästan exempellöst resultat, säger kommunstyrelsens ordförande”, Gunnar Hedberg

Oavsett hur man räknar summor, roten ur eller på annat sätt svänger sig så: 1 + 2 eller 2 – 1 blir det 194 miljoner kvar av överskottet, för alla, om man tar 8 miljoner. För räddningstjänsten blir 8 miljoner av budgetens 120 miljoner inte bara ett problem för räddningstjänsten utan för alla. Också. Samtidigt som alla vet att riskerna och insatserna ökar, blir alltmer komplicerade, den nationella statistiken går mot all-time-high och.. här har vi ett kärnkraftslän. Dessutom.

Öhhh.. hur tänker man här och vad säger väljarna och vet de ens om det mer än i dessa artiklar och stämmer det verkligen? På riktigt alltså och här blir det nog inte roten ur utan vad roten vill. Gräsroten. Jag har väldigt svårt att tro att man vill spara på trygghet och säkerhet speciellt när man redovisar plusresultat. Vill man pröva det ett valår så varsågod för vi kommer inte vara nådiga och ser inga som helst möjligheter för räddningschefen att göra något i den här storleksordningen vare sig på del eller heltid. Vi är ett branchförbund och ser till helheten och gör inga skillnader därvidlag.
Vi skulle också bli ytterst förvånade om Länsstyrelsen tillät något liknade och om man oavsett vad vi tillsammans tycker beslutar något annat så välkomnar vi just ett sådant ärende till överprövning i regeringsrätten.

Lagen, LSO:n tillåter nämligen inte att man ”bara” av ekonomiska skäl raserar sin räddningstjänst och här finns ju inte ens de skälen. Jag som är en ”Prejudikat-Nisse” välkomnar faktiskt försöket i den tanken då vi kunde nyttja det på fler ställen och i andra kommuner man det vore tragiskt för medarbetarna och tredje man. Alltså att leva i ovisshet innan vi får rätt och man måste backa. Att det då får politiska konsekvenser det oroar mig mindre och kan till och med glädja mig i så fall. Någon ordning måste det faktiskt vara och litar men inte på sin räddningschef som egentligen säger att detta inte går kan man undra.
Vi får se och detta ligger på bevakningslistan. Av många skäl.
Tro mig.

På väg på land ?

Jag citerar några kloka? ord från en bloggande räddningschef:
”…så, när hela kedjan fungerar (med larm, den enskildes egna åtgärder, tekniska system och räddningstjänstens åtgärder) då blir det bra resultat. Motsatt, när någon länk i kedjan inte fungerar, så kan det går riktigt illa…”
Öhhh..och är påven katolik liksom?

Håller de vanliga argumenten på att ta slut när man måste vara så övertydlig i absoluta självklarheter eller finns nått att dölja? Jag hör en del av det sistnämnda och det finns en puttrande missnöjdhet som likt en vulkan på Island kan krevera och det gör den inte om ”kedjan håller”.
I idrottssammanhang är det en center som har en central roll i ”kedjan”.

Viktiga faktorer innan insatser, alltså delar av ” räddningstjänstens åtgärder” om vi nu tittar på operativ räddningstjänst, och som samvarierar anses vara:

• Att man haft tillräckligt med övningar och utbildningar
• Att man har en bra stressmedvetenhet och stresshantering
• Att man har tillräckligt med egna erfarenheter
• Att man har bra personkännedom
• Att man har bra mallar och rutiner
• Att man har bra organisationsklimat
• Att man har möjlighet till återhämtning

I organisationsklimatet innefattas mycket och inte minst ledning, styrning och naturligtvis förtroende i organisationen. Förtroende får man inte det förtjänar man. Kommunikation och tydlighet är två av nycklarna vilket då gör att man slipper en del..stressreaktioner.
Att skriva ”vid en brand i en källare på Ramels väg verkar det som allt gått enligt boken – igen,” utlöser naturligtvis en hel del reaktioner när insatspersonal dels inte delar den uppfattningen och dels när utredningen om den insats som så när kunnat hamna i tragik inte ännu är färdig. Jag tänker naturligtvis på det inlägg jag med flera hade den 10 mars, http://brf-peter.blogspot.com/2010/03/stolpe-in-gudskelov.html igen för att citera citatet av samme räddningschef.

Nej, det är något som inte stämmer i Rsyd och det blir alltmer uppenbart även om man inte direkt jobbar i organisationen eller för personer som inte alls har något med själva räddningstjänsten att göra mer än att de är väljare. De väljer de politiker som styr räddningstjänsten och det är inte svårare än så. Egentligen. Så visst, ”den enskildes egna åtgärder” är viktig. Men för att nå dem bör man ha sina medarbetare med sig och jag undrar om det är så nu i detta område? Mailskörden vittnar om annat och det brukar sällan heller vara något bra tecken.
Men, vi får väl se. Jag tittar på för fullt nu i varje fall.

Är Lillen en kattunge?

Själavandring eller reinkarnation är ett begrepp för trosföreställningar som innebär att en människas själ inte dör med kroppen, utan att hela själen, eller delar av den, kan övergå i en ny kropp, endera i människa eller djur. Centralt är den karma man skapat genom att utföra goda eller onda handlingar, enligt principen som man sår får man skörda. Karman i detta liv bestämmer nästa, och så vidare. Inom buddhismen är slutmålet nirvana och ungefär samma principer i ett återfödelsernas kretslopp.

Nu följer ju detta livet, alltså åldrandet också, och jag har till min stora häpenhet märkt att jag ändrat mitt slutmål. Tidigare ville jag bli ”kattunge och maskot på ett flickpensionat” och varför kan ni räkna ut själva, så vi skriver ”tonårsdrömmar” på det.
Även om det pågick lite längre, må erkännas.

Nu har jag helt släppt kattungedelen alltså och vill gärna vara bland mina barn, släkt och vänner och låta ”de mina ha mig hos sig.. ” Vad de vill har jag ingen aning om och jag vågar inte fråga. Men, kan man känna smak och lukt för jag tycker om mat, också, och vem/var börjar jag?

Jag har förhoppningsvis, med viss evidens och vetenskaplighet drygt 30 år på mig att bestämma, så det är lugnt. Och, jag kan ju ha ändrat mig igen då till ..kattunge och får man egentligen själv bestämma. Vem vet? Kanske Anders ”Lillen” Eklund som dog igår bara 52 år gammal. Han blev Europamästare två gånger på 80-talet. Han rankades i mitten av decenniet som en av världens 15 bästa boxare och blev 1989 amerikansk mästare. För mig var Lillen inte boxaren utan en fd Gävlebo, snickare, fiskare, musikälskare och framförallt en snäll och go kille. RIP Lillen.

Inspirationen till detta inlägg fick jag från en bloggkompis och det stämmer kanske i påsk-tider att tänka tankar i ”komma tillbaka” men ärligt har jag grunnat en hel del i och om detta med anledning av vad man sett, hört och varit med om i sitt yrkesliv. Jag vet att arbetskamrater också grunnat och grunnar för att få lite ordning i blåljusorganisationers baksida. Vem hjälper hjälparen och gudskelov finns andra rutiner nu än när jag började på 70-talet.
För de flesta.
Jag tror hjälparen hjälper hjälparen eller bör vara med och hjälpa till så underskatta inte fikat under och efter insatsen. Nu ska det sparas bort på en del ställen och på andra ersätts det med andra arbetsuppgifter.
Jag är helt övertygad om att det direkt är farligt att fylla operativ räddningspersonals hela arbetstid och se larmen som en störning istället för den insats som man är utbildad, tränad och övad, alltså förberedd för. Även psykiskt.

Vill man göra gott och håller sin linje får man tillbaka det och kanske, kanske, slipper man bli en encellig amöba. Jag känner till några kommande amöbor men tror att Lillen nu är en kattunge och det kan göra mig glad. Sån är jag.

Happy Easter !

Steve Jobs: How to live before you die | Video on TED.com

Visste ni att; ”..gemensamma regler inom kristendomen för att bestämma vilken kalenderdag påskdagen infaller på anses av tradition ha uppstått vid det första konciliet i Nicaea, 325. Regeln säger att påskdagen infaller den första söndagen efter den första ecklesiastiska fullmånen som infaller på eller efter 21 mars. I Sverige har samma regler använts för att bestämma när påsken infaller sedan 1844. År 2010 infaller påskdagen den 4 april och anledningen till firandet är ju minnet av Jesus från Nasarets död och uppståndelse.” Det sista kunde jag.

Jag kunde också vem som ställde den berömda frågan; "- Vill du sälja sockrat vatten resten av livet, eller vill du förändra världen?" till en av Pepsis chefer när han rekryterade honom som företagsledare i sitt företag, Apple, och som sen sparkade honom, alltså honom själv. Alltså, Steve Jobs.
Steve är en av mina stora förebilder och jag kan bara inte underlåta er detta klipp. Vilket tal! Passar mot den helg vi går mot, som rättesnöre i min barnuppfostran till mina egna barn och faktiskt.. i allt tycker jag. ”Det finns alltid en väg och du duger och kan. Om du vill.” Han har en hel del publicerat och ja, han är fascinerande genial och i mitt tycke lite av ”en av vår tids Jesus-ar”. Själv är jag inte speciellt religiös mer än till husbehov, även om jag kan bli heligt förbannad, men jag tror på människor.

Jag tror också att jag strax måste anträda den speciella påskpromenaden till svärföräldrarna. Som började som en lite vårtripp med gulliga småttingar på väg till en fest hos mormor och morfar och som nu blivit påsktradition med fullvuxna punkarmonster och ungdomsstilar jag inte ens vet namnen på. (Inte heller vill veta.) Och en 40 kilos hund. Och det .. regnar i Gävle.
Ungdomarna tror att varm choklad och ostlimpan i år ska bytas ut mot ööööl och ciiider, på halva vägen, och det kan de väl tro. Jag vet. Jag vet att det inte blir så för tradition är tradition och det enda nya är hundgodis.
Vissa saker bör man hålla på och andra inte och detta är en viss. Hehe.

Glad Påsk på er

The Duck

Vi får en ny ordförande, Anders Cederberg, eller det han lystrar mer till, Ankan.

Jag tänkte jag skulle vara lite före i presentationen och har kollat upp honom. Tama ankor började hållas i vårt land först under medeltiden. Till en början var det halvvilda gräsänder Anas platyrhynchos, som så småningom blev lantrasankor. Undantaget utgörs av myskankan. Dess vilda ursprungsart är myskanden Carina moschata. Den kom från Sydamerika till Europa med återvändande erövrare på 1500-talet. Till Norden kom den först något århundrade senare. Ankor är relativt härdiga mot kyla men liksom höns och kalkoner förfryser de lätt sina nakna hudpartier. Fjäderfärgen är vanligen brokig i vitt och svart. En del är vita eller nästan vita med lite svart på hjässan. Myskankan är en mycket trevlig fågel som dessutom är tystlåten. Idag är det väldigt många som håller den i villaträdgårdar bara för att den ska äta upp "mördarsniglarna" men den gör mycket annan nytta också. En myskanka kan äta upp till ett hundratal sniglar under en enda dag.

Jag har känt Anders i fem år och kände väl till en del av detta men aldrig trodde jag väl att han var ett slags ”mördarmaskin” utan mer var förtjust i reeekmackor. Sånna maneeeter. En snäll jordnära…branschivrare som tror på regler, rättvisa, människor och som då måste.. ”politiseras och media-utbildas”. Om man inte verkligen menar svart eller vitt bör man hålla sig till grått i hans nya förtroendeuppdrag för de andra färgerna är bara förunnat; media, opponenter, bloggare :-) Hehe, eller
...dess anonyma kommentars-rader.

En mediautbildning och sluta-äta-sniglar-kurs och han glider in på en reeekmacka är tipset då han gått i en tuff, hård och stundtals orättvis skola i tre år. BRF-s presidieskola. Bilden är från nästa BRF kongress..

BRF har centerbyte

Vår Förbundsordförande Kenneth Carlsson har nu fattat sitt beslut och han lämnar sina uppdrag inom förbundet som ni kan läsa på brandfacket.se
Jag har känt Kenneth och han är en av mina kamrater sedan 80-talet och vi kommer fortsätta att umgås och byta erfarenheter, (andra ord för bastu och gubbsnack) men visst känns det konstigt, vi har ju nästan haft ett "äktenskapsliknade förhållande" men var tid har sitt och Kenneth måste få välja sitt liv.

Kostade på att erkänna att han har ett annat liv utanför BRF. Grattis Kristina!

Samtidigt är det lite spännande....

Vi har ett starkt lag och en ny center träder in och han har tränats, inte minst av Kenneth. Välkommen Ankan, alltså Anders Cederberg, till 1.a femmans centerposition i ett nationellt branschförbund och; Tack Kenneth för coachning, träning och för att du förde fram laget till högsta divisionen.
Nu fortsätter vi förberedelserna för slutspelet

Utryckningskörning

I artikeln nedan anser trafikforskaren Jörgen Lundälv att en nationell förarutbildning för utryckningsfordon behövs och refererar till en studie av ambulansolyckor i Sverige som visade att förarna var vållande i 80 procent av fallen.
http://www.dn.se/nyheter/sverige/ambulansforare-for-daligt-utbildade-1.976559
”- Det finns inget lagkrav på att förare av utryckningsfordon ska ha en speciell förarkompetens och idag kan vem som helst sätta sig bakom ratten i ett utryckningsfordon”, konstaterar Christer Johansson, transportansvarig inom ambulanssjukvården i södra Älvsborg.

Nja, lagkravet är ju rätt men/och, Jörgen skrev lite som jag tänkte sen i sin kommentar: ”- Jag känner inte alls igen mig i vad Christer Johansson påpekar om att vem som helst får sätta sig bakom ratten i en ambulans. Jobbar själv på ambulansen i Sörmland och kraven på att köra utryckningskörning är dels personlig lämplighet med körtest vid anställning. Utöver detta skall du ha jobbat/kört ambulans i närmare ett år innan du blir behörig. Innan du kan sätta dig bakom ratten och köra utryckning skall du även ha "kört upp" med dina länsinstruktörer och av dem blivit godkänd för utryckningskörning med ambulans. Jag har mycket svårt att tro att det skulle skilja så mycket mellan länen vad det gäller krav för utryckningskörning.”

Hur är det vid räddningstjänsten i Sverige, bättre eller sämre eller likadant har vi kollat lite grand i stickprov då vi efterfrågat dokument, policys, utbildnings och övningsplaner relaterat till utryckningskörning. Nu pratar vi dessutom om STOOOORA bilar och inga små ambulanser och hitintills är vi lite oroliga för vad vi hittar eller rättare sagt inte hittar. Har ni bra dokument eller tvärs om eller tycker i och om detta maila gärna mig om detta för vi bör nog ta tag i det här innan någon råkar illa ut.

Länken nedan har någon gjort det men i USA.
http://www.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/utrikes/article6863697.ab och här går det..sådär:
http://www.youtube.com/watch?v=UMk92PJxILc
http://www.youtube.com/watch?v=CCUTKqXf-wE
http://www.youtube.com/watch?v=K43P0zdajZ8
http://www.youtube.com/watch?v=OQ7imzYtKq4