Polis och brandmän som slåss

Protesting Firefighters Clash With Police - Topix och vad säger man...tur det inte är i Sverige eller och lycka till i framtida samarbete.

Spanska ordförandeskapet i Europaparlamentet, som tog över efter Sverige, tycker återhämtning från krisen är viktigast men man diskuterar även Michel Barniers idé om en gemensam europeisk räddningstjänst och det underströks att en sådan "hade kunnat förbättra EU:s arbete när det gäller katastrofen i Haiti”. Detta i onsdags. Samtidigt kan man läsa; Violence erupted after cops warned the protesters to stop throwing fireworks and nails outside a local government building. Around 500 firefighters from Galicia had gathered at the main city square and made their way to the headquarters of the regional council. They were protesting against privatisation of the emergency services and demanded talks with the local government representative.Anti-riot police charged the demonstrators, beating them back with batons and firing rubber balls. The emergency service workers retaliated by throwing traffic signs and stones. Several of the demonstrators were taken to hospital with minor injuries. Samordnad eller rent av gemensam europeisk räddningstjänst?

Vi borde bli mer franska, spanska, eller rent av internationella sägs ibland, känns det resonemanget igen? Jag tycker inte det.. i vissa delar. Den svenska modellen är att löner och trygghet på arbetsmarknaden sköts genom förhandlingar mellan fackföreningarna och arbetsgivarna. Avtalet ger också arbetsfred. Arbetsgivare och arbetstagare kan arbeta utan konflikter under avtalsperioden. Kollektivavtalet är en grundbult i den svenska modellen.

Jag tror på ”den svenska modellen” men gör Arbetsgivaresidan det och AD efter ”Sopåkar-domen” när man idogt håller emot att vi skall få ett till kollektivavtal för Sverige.
Vad betyder det egentligen och vad säger Lavaldomen om bärigheten i den svenska modellen mot EU och har vi fredsplikt på heltidssidan och behärskar vi detta ändå och det kanske rent av är en fördel att slippa ett kollektivavtal. Ja kanske och jag börjar allt mer tro det och den tanken tycker jag inte om, den strider mot min grundsyn. Jag har mailat lite ”kontakter” och nu ska jag ringa till Bryssel, sen Spanien och troligtvis till Bryssel igen. Hörs.

PS. Glömde, jag är inte odelat negativ till konkurrensutsättning och privata entreprenörer. Ej heller odelat positiv.. men är övertygad om att vi har debatten snart. Det blir kul och nyttigt för räddningstjänsten. BRF kommer att vara i den debatten. Vad jag ska tycka ordentligt offentligt bestämmer mina chefer, dvs FS. DS.

Nakenchock

Ibland tar det liksom stopp och nått blockerar hjärnan.
Jag är så dryg att jag vågar erkänna det och dessutom vet jag just nu vad själva stoppet är. (Det underlättar.) Det är världens sämsta vits som liksom fastnat;
Jag var fotbollsligist, men nu har jag börjat virka. Jag är en huligarn”.

Kan inte låta bli att tänka på hur dålig den är.. och så flinar jag. För mig själv. Undrar vad folk ska tänka….

Jag tänker... att snart är det fredag och jag vet att vår vice ordförande Ankan är på Öland och inte har någon uppkoppling, dvs vare sig ser eller..kan läsa bloggen, så.. därför lägger jag ut en nakenbild på honom ovan. Ett slags BRF-nakenchock.
Jag har en till nakenchock för det 100:e inlägget.
Men, inte på Ankan. Hehe. ..

Å ena sidan men å andra..

Ingen strejk. Sopåkarna i Stockholm bestämde i stället på onsdagskvällen att man ska följa arbetsmiljölagstiftningen till fullo, något man inte gjort tidigare och som kan orsaka kaos. (Ett gammalt beprövad syndikalistknep. Man följer regler och bestämmelser och då funkar inte arbetsplatsen.)

Det här är en reaktion på renhållningsföretaget Liselotte Lööfs beslut att övergå från ackordslön till fast månadslön för sopåkarna – en förändring som godkändes av Arbetsdomstolen. Sophämtningen i Stockholm sköts av privata bolag. Tjänsterna upphandlas av Stockholms stad. Det innebär enligt sopåkarna att lönen för Liselotte Lööfs åkare på Östermalm skulle sjunka från i snitt 30.000–32.000, till 29.600 kronor per månad.

Detta verkar vara en ganska vettig grundtanke. Fasta arbetstider och fasta löner låter som en förbättring i mina öron. (Även om lönen är lägre än dom 30k+ som man haft hittills. En BRA lön kan man också…tycka, men, det är svårt med jämförelser.)

Jag tror mig dock se att detta inte är allt vad konflikten handlar om.

Det finns en genuin rädsla att de fasta månadslönerna också kommer att innebära större arbetsmängd och man bryter den överenskommelse som gäller som första lönesystem inom den här branschen under pågående avtalsperiod. Entreprenören vill tjäna mer vilket är helt rätt ur dennes perspektiv men om detta tillåts på detta sätt mitt i ett avtal så kan det kanske praktiseras på nästan alla jobb, dvs. att arbetsgivare tillåts ensidigt sätta sig över ingångna avtal. Transports ordförande Lars Lindgren säger. – Detta är så upprörande att jag knappt finner ord. Tvärtom vad man får för intryck av i tidningarna så är sopåkarnas önskan att maxtaket i poängssytemet faktiskt borde sänkas vilket då också skulle ge ungefär samma effekter men…..

Facket skildras medialt lite som ett samhällsproblem och lönerna sätts i fokus då man vet att det kommer att sticka ut och få ”samhällskonsekvenser” och inte på vad jag då mest är bekymrad över: Att Arbetsdomstolen (AD) godkänner att arbetsgivarna ensidigt kan bryta ett kollektivavtal. Eller?

En rökare..

Jag brukar.. raljera? med att jag är ganska vältränad för att vara rökare, i min ålder och viktklass. Faktum är att jag nog är en av de mer vältränade i Förbundsstyrelsen, på Kansliet inom hela BRF och då fortfarande under samma jämförelsemönster. Konkurrensen är ju inte så stor….relativt sett.

Visste ni att om man är rökare i USA och Kanada och jobbar som brandman gäller inte deras försäkringsskydd i något som är relaterat till cancer eller kan härröras mot tobak. De har annars ett välutvecklat försäkringsskydd mot cancerrealterade sjukdomar i sin anställning. För att de är brandmän.

Jag lärde mig detta nyss då jag sitter och kollar igenom ett stort material jag fått av våra vänner over-there och fick också då ytterligare en anledning att sluta röka. Ja, ja, jaaa, jag ska.
Vilken dag som helst.

Lära av verkligheten

Jag skrev för en stund sedan ..ser ett blåviolett tåg som det stod Skånetrafiken på och jag bor i Gävle.. I Lund uppmanades resenärerna igår att lämna tåget för att till fots gå till Lunds centralstation. Att resenärerna uppmanades att gå via spåret hör inte till vanligheterna vid en evakuering av ett tåg och jag tänker lite på alla de gånger jag suttit väntat 100-talet meter från Stockolms central.
Kul? Nej. Ett tåg i Billeberga har också evakuerats och det skrivs om 100-tals bilar som fastnat i snöovädret, bandvagnar som varit ute och hjälpt till och många trafikolyckor. Det blev vinter i Sverige. Igen. Konstigt?

Det största problemet för Banverket är växlarna, de är eluppvärmda och stora mängder snö eller is gör att det hinner smälta undan i tid, säger Banverkets Driftschef för Stockholmsområdet, Joakim Larsson. Då måste man ut manuellt och hacka bort isen. Det finns 1300 växlar i Sverige och av dem är 300 sk. prioväxlar. I en prioväxel larmas det redan vid milimetersmå störningar och manuell kontroll måste ske. Nu ska Banverket öka tillgången på de manuella, bättre samarbete med entreprenörerna, utveckla de tekniska systemen och se över och ta dessa erfarenheter med sig för förändringar.

Joakim är en pendlingskompis och man lär sig mycket av dem, jag har många, och det slår mig helt plötsligt:

Likheten med räddningstjänstens problem i många avseenden och jag undrar lite när man kommer till samma slutsatser som Banverket; vi har för lite operativ personal, vi måste utveckla all samverkan och samarbete, ta till oss tekniska utvecklingsmöjligheter och lära oss av vad som inte är bra.
Tyvärr har vi då problem redan i grunden som styr all utveckling; vi är inte riktigt överens om vad som inte är bra.
Kanske rädda för att vara tvungna att erkänna felsatsningar och felprioriteringar, vad vet jag.

För något är sjukt i en organisation eller företeelse när verklighetens siffror visar en sak och åtgärderna inte följer efter. Helst "följer" före och vad visar statistiken?

För Banverket visar den på katastrof och då först gör man något som alla vetat och sagt. Vi är ju inte riktigt där ännu inom räddningstjänsten, vid katastrofen, även om vi är på god väg.
Speciellt i vissa självbestämmande ekonomiskt dysfunktionella, insynsskyddade kommuner och organisationer som har siktet ställt maximalt…men, bara till valet.

Det kommer en tid efter jul, hoppas grisen, vi hoppas på efter valet, och aldrig trodde jag att jag skulle tänka:
Tänk om vi kunde göra som Banverket.

Nu har jag tänkt det och ska surra mer med Joakim på Banverket om detta också och jag gissar....att vi inte är helt överens. Kul det med...

Hoho, varför händer inget..

Länsstyrelserna i Sverige ska ha samråd och vara experter på tillsyn enligt LSO:n. Tyvärr så funkar det ungefär som råden man kan få från tidningarnas experter, i efterföljande, i en del kommuner. Man läser men bryr sig inte mycket.
Jag tror att jag ska börja kalla mig själv för myndighet och starta en myndighetsspalt. Eller traktorförarspalt. Traktorförare har jag alltid velat bli.

Verkar ofarligt när man kan tolka hur som och inte behöva bry sig.

Man bör ha ett objektivt förhållande till lagar oavsett vilken men LSO:n är otydlig och delvis godtycklig och utan sanktioner och medborgarna är utsatta och i princip utan rättigheter. Jo man har ju ett utökat egenansvar innan samhället tar vid men, var det ena slutar och det andra fortsätter, vet ingen.

Färre händelser, mindre konsekvenser och en ökad förmåga att hantera händelser om de ändå händer, är visionerna från den lagskrivaren och den svenska räddningstjänsten. Och så ser vi på statistiken inom detta område för hur blev det och vart är vi på väg? Det ser inget bra ut under hela denna tidsperiod och detta år må vi hoppas inte fortsätter som det börjat. Katastrofalt.

Och alla tiger. Var är debatten, visionerna, tankarna, ideerna, frågorna och svaren eller början på svaren? Har någon ansvar för detta och vem och kan vi ställa politiken till svars och hur?

Jo om vi börjar nu och driver dessa frågor fram till valet tror jag det visar sig.
Ta kontakt med din lokale politiker och hör vad han/hon vet och kan och vill med oss i räddningstjänsten. Putta lite på dem och putta igen och igen och gör detta till vår valfråga så vi vet vilka som anser att vi tillför något och vilka som tycker vi är en ekonomisk belastning.
Jag kommer inte bara att putta utan ni kommer få se en och annan driver troligen.

Visioner, farhågor och politik

I länken
http://www.malmo.se/Kommun--politik/Sa-styrs-Malmo/Kommunfullmaktige/Webb-TV-fran-kommunfullmaktige.html
från Kommunfullmäktige i Malmö informerar Räddningstjänsten SYD:s Räddningschef om organisationens första 4 år och dess framtidsvisioner. Kolla en bit in.

I Huvudsak bra tycker jag för naturligtvis är det bäst att nått inte händer och att vi måste jobba med det men, med vilka och med vilka resurser och hur hanterar vi de operativa resurserna?

Med speciell personal särskilt utbildade eller annan personal som är, eller borde vara, särskilt utbildade och övade för annat. Brandmannayrket innehåller kanske redan idag för mycket att hålla sig ajour med och vad är grunduppdraget och vilka kvalitetsmått skall det hålla?
Lägger man då till att den operativa numerären minskat sen år 2000 från 85-86 till idag 61-64 i Syd och att insatserna ökar, befolkningen har ökat med 30-35 000 innevånare, och att riskbilden kommer att både öka och bli komplexare, så håller jag med Per även här; att gränsen för vad man kanske klarar är nådd.

Risken är tyvärr att man går över den gränsen om man tillför mer sekundära arbetsuppgifter vilket kanske är ett annat sätt att se på detta. Ta bort ur anställningen helt eller pga mer arbetsuppgifter för vem och vilka ska utföra allt det nya och hur och vad ska man då stryka?
Att möta 45 000 medborgare måste ju ta en del tid.

Jag håller också med Per om att detta nya är bra och borde varit här redan och att det funkar visas redan internationellt. Är detta bara räddningstjänstens problem. Nej säger Per, och jag håller med även här. Men...
..få då resurserna för det också, vilket borde följa med besluten, eller låt andra ta det.

Enkelt kanske men vi måste börja säga nej och jag tycker alltså inte om potatis-tanken i detta. Potatis och brandmän kan man använda till det mesta, citat från en annan räddningschef, Sunkan. Men då på 90-talet med just dessa farhågor inför framtiden. Från 85 till 61 brandmän på 10 år i Syd och mer att göra och mer förväntas man göra OCH på det, ytterligare sekundära arbetsuppgifter. Nja..framtiden är här Sunkan.

Rätt i tanke men fel i sak och kanske en bra början för det borde vara fler än Per som oroas av utvecklingen och ...avvecklingen och... kan det höra ihop? Också. Sen var det då väl attans vad jag höll med AG-sidan då. Eller inte, i de delar som får detta att fungera, bra, i praktiken.