Bomben var en brandsläckare

Bomben var en brandsläckare | Nyheter | Aftonbladet

Bomben var en brandsläckare… och lite så känns granskningen av Ingvar Kamprad med. Avsnitt två igår av granskningen blev bara en halvtimma och en del var intervjuer i hur människor upplevt första avsnittet. Och en tysk skatteexpert. Okey, blev det inte mer? Jag hade förväntat mig mer för att få ett större sammanhang eller åtminstone ett KASAM, känsla av sammanhang, eller någon skandal. (Nä, det sista hade jag inte förväntat mig alls för då hade man klämt fram glimtar av den/det då man blev så pressad för dålig journalistik efter det första avsnittet.)

Det jag oförhappandes kom att tänka på var tiden då han flyttade och hur såg Sverige ut då och vilka förutsättningar och tankar fanns det och så kom det för mig: Pomperipossa i Monismanien. Det var en saga skriven av Astrid Lindgren, publicerad i Expressen 1976. Hon skrev den då hon hade upptäckt att hon betalade 102 % i skatt, och den blev ett viktigt inlägg i debatten om höga marginalskatter och sägs vara en bidragande orsak till att socialdemokraterna förlorade makten senare det året. För första gången på 40 år.

I en tydlig allegori berättas historien om Pomperipossa som i ett rike långt borta skriver böcker för barn, men trots att hon jobbar och sliter får hon bara 5 000 kronor om året kvar att leva på. I förbifarten nämner Astrid att man kan sänka sin skatt genom att köpa hus med stora skulder. Det var en passning till Sveriges dåvarande finansminister Gunnar Sträng som just hade gjort det och kunde därför, trots att han var höginkomsttagare, betala en låg summa i skatt det året. I riksdagen läste moderaternas partiledare Gösta Bohman upp sagan i talarstolen. På det svarade Sträng att Astrid Lindgrens inlägg i skattedebatten röjde "djup osakkunskap" om skattesystemet. "Men det begär vi ju inte att Astrid Lindgren ska klara". Astrid svarade i radio dagen efter: "Men jag begär att Gunnar Sträng ska klara det. Om det är någon som har räknat fel så är det Riksskatteverket, för det är från dem jag fått siffrorna. Sträng kan berätta sagor, men räkna kan han tydligen inte. Vi borde nog byta jobb han och jag."

Vilken underbar människa, och tänk er, hon var svenska och kom från.. Det är i den här tiden som Kamprad och Rausing m.fl flyttar utomlands och det tycker jag helt kommit bort i granskningen av Kamprad. Man behöver inte älska IKEA, men faktum kvarstår, IKEA är en förebild för många andra länder och har haft och har större betydelse för Sverige än vad vi kanske anat och om vi nu ska börja hata Kamprad måste vi också se till att åtminstone förakta Ingemar Stenmark, Christian Olsson, Mats Wilander m.fl. också. De har ju också flyttat utomlands för att behålla mer av sina intjänade pengar och nu blir det jobbigt. Dom som inte fattar att Ikea är ett multinationellt megaföretag och att Kamprad själv är en slug och skicklig affärsman får skylla sig själva för sin naivitet. Sverige är en lite ankdam i den stora världen och våra skatter har varit och kanske fortfarande är världsberömda. Jag säger inte att de är rätt eller fel, med skatterna, men så är det och ibland blir de till ett skott i den egna politiska foten om regelverken tillåter eller rent av uppmuntrar saker man inte tänkt sig när man stiftat dem.

Självaste finansministern Gunnar Sträng köpte en fastighet och fick ned sin skatt och Kamprad flyttade utomlands. Är det egentligen skillnad i hur de tolkade reglerna, för sin egen vinning, och vilken hade minst moral? Svår fråga och enklaste är att vända på den för högst moral hade Astrid Lindgren och dessutom kunde hon både skriva och räkna, åtminstone till 102. Hade´

Chefer och "ledare"

Diskrimineringsombudsmannen sparkas | Nyheter | Aftonbladet

Efter vad som verkade som en aldrig sinande kritik fick till slut Regeringen nog och sa upp Diskrimineringsombudsmannen Katri Linna igår.
Regeringen har bestämt att hon ska sluta omedelbart.
Eller rättare sagt: förflyttas till andra arbetsuppgifter på regeringskansliet. Att utlösa hennes fallskärm med fyra år kvar på uppdraget var förmodligen lite för dyrt så nu ska hon arbeta vidare som generaldirektör, med uppdrag att ta fram en vitbok om övergrepp mot svenska romer under 1900-talet.
(Vitbok är en skrift som med viss auktoritet sammanfattar idéer eller ambitioner inom ett område, kan också benämnas policydokument.)

Katri Linna har tidigare utsetts till en av de sämsta cheferna i Sverige då branschtidningen Chef synade 50 av Sveriges mest kända chefer. http://www.chef.se/dynamisk/index.php/index/artikel/hela-betyget-pa-katri-linna
Med ett slutbetyg på 16 poäng fick Katri Linna sämst rankning av alla chefer som har betygsatts i branschtidningens ledarliga och artikeln är lite intressant utifrån egna bedömningar över andra chefer. Alltså hur många ”poäng” får din chef? DO som myndighet har också kritiserats efter att personalundersökningar visat att ett 90-tal anställda känner sig ledsna eller nedstämda på jobbet och mer än var tredje uppgav att de sällan eller aldrig får stöd eller hjälp av sin närmaste chef.

Bara 90 personer, var tredje, tänker jag, och tänker på andra organisationer med likartade problem.

– Det är egentligen Linna som inte fungerar. Jag tror inte att någon förstår vad hon vill. Vi har en väldigt dålig psykosocial arbetsmiljö och det är helt och hållet ett ledningsproblem, säger en medarbetare till Aftonbladet.

"Kampen mot diskriminering är central. Därför behövs en välfungerande Diskrimineringsombudsman och en stark diskrimineringslagstiftning. Med en ny chef för myndigheten kan DO och arbetet för att motverka diskriminering få en nystart."
Tydligare än så brukar man knappast uttrycka det på byråkratsvenska och fler kommentarer från flera av medarbetare var på normalare svenska och av stilen;
”– Jag mår fullkomligt illa, men gör mitt jobb och håller näsan över vattenytan. Men jag känner ingen som trivs här. Inkompetens i ledningen, fladdrigt och med en högsta chef som inte tål någon som kan bättre än hon. Det känns som 1500-talets ledarskap eller i diktaturländer, där människor blir rädda för varandra. – Vi är som en stor dysfunktionell familj, som försöker vara en allmänt lynnig ledargestalt till lags. Det är uppgivet, ledningen är ett skämt och många slutar. Det är ett slöseri med skattebetalarnas pengar. Jag vill härifrån.”

Läser man lite mer, och upprinnelserna, och framförallt de svar som Katri Linna gett på kritiken, ser man ett mönster. Ett tydligt mönster och en röd tråd av en gammal skolning och ren taktik i att inte säga något. Egentligen. Alla dessa glidningar i svaren där inte hela sanningen presenteras utan enbart den lämpligaste delen. Säkert inga lögner i sig men med en utvald sann del av helheten kan ordens summa lika snabbt övergå till en lögn. Eller en sanning för någon annan, nu regeringen, och tydligen äntligen för var tredje eller 90 personer. Alla dessa floskler, ord med dimmig och suddig innebörd tillhör den dålige Ledarens obligatoriska verktygslåda men, de funkar bra på en blogg…
Linna slutar som hon börjat och som hon verkat och vill inte prata med några medier efter beskedet men i ett pressmeddelande skriver hon att hon anser sig ha haft "förutsättningar att fortsätta utveckla DO-myndigheten" men att "regeringen har dock gjort en annan bedömning". Bra när politikerna känner av och tar sitt ansvar tycker jag. Bra tycker jag också om den här kommentaren från voter.se var: Människor i Sverige är inte dumma och elaka när de är missnöjda med DO:s arbete. Och vi vill inte tvingas att känna oss dumma och elaka bara för att DO har problem med sitt sunda förnuft. Kanske blir det bättre nu och kanske fler politiker tänker över vad det finns för problem och vad det sunda förnuftet säger. Hade´

Kraftfulla tag har minskat bränderna

Kraftfulla tag har minskat bränderna - Sandviken - www.gd.se
Antalet anlagda bränder har minskat drastiskt i både Gävle och Sandviken de senaste åren. Det är resultatet av ett samarbete mellan räddningstjänsten, polisen och kommunerna. Antalet har mer än halverats på ett par år och utan att skära i den operativa räddningstjänsten. Berömvärt och kanske något att ta efter? De stora, de ifrågasatta och de mer kanske politiska åtgärderna finns inte utan lite andra grepp. Jag har skrivit om Per Ringvist förr och den samverkan han, läs räddningstjänsten, har med polisen och kommunerna i Gästrikland och är personligen inte överraskad. Kul att kunna se det visat i grafer och på pränt med. Hade´

Vem behöver en jetdriven vattenkanon

Video: Kina bygger jetdriven kanon släckvatten och vad har ni för vattenkanon då? Är det en vattenkanonernas Åsbrinkare som på bilden eller inovativ Kinesisk eller ingen alls. Lite kul var det också med Jantekommentarerna.. Hade´

Jag är med traktor

www.helahalsingland.se Bekymmersamt – så kan situationen inom Norrhälsinge räddningstjänst sammanfattas. Enligt en medarbetarenkät saknar 85 procent av personalen förtroende för ledarnas konflikthantering och jag hade tänkt skriva en del om det men det får bli sen för..

Roligt – så kan situationen här hemma sammanfattas. Jag har fyllt år och igår var det invasion och en total överraskning som började med att stordottern kom inkörande på gården med en traktor. Hon bor i Lilla Edet där jag trodde hon var och jag bor ju i Gävle. På draget stod mågen och de var följda av ett antal bilar och på 10 sekunder var hela gården full av människor. Jag betraktade först spektaklet genom fönstret och fattade ingenting men när dessa visade sig vara släktingar, nära kära, vågade jag mig ut. JAG HAR FÅTT EN TRAKTOR. Igår fick hon, alltså traktorn, en pressening och en filt och nu ska hon strax få disel och visa vad hon kan. Iklädd snökedjor.

Sommarens byggplaner för huset har jag reviderat i huvudet och ska försöka förankra hos hustrun, på något sätt, för nog måste det väl vara viktigare med ett traktorgarage än nytt kök? Nu har jag inte tid något mer utan måste ut och starta traktorn för nu orkar jag inte vänta mer på att huset och grannen ska vakna och så. De får min skäl vakna till mullret, så det så. Hade´

PS. Traktorn på bilden är en annan och från en av mina otaliga tjatanden, får-man-prova-övertalanden-runt-om-i-Sverige. Fattar ni att jag har en egen? Tack-tack-tack :-) DS

3,3 meter nysnö

5,7 meter. Så mycket snö kom det i Gävle rekord¬året 2010. – Det är betydligt mycket mer än 1998, då det kom så mycket snö, säger Hans-Olov Åström, teknisk chef på kommunen. Allt som allt hamnade notan för plogning, bortforsling och plogskador på omkring 60 miljoner kronor. Det innebär att den budgeterade kostnaden på 25,3 miljoner överskreds med cirka 35 miljoner. De hårda vintrarna 2009 och 2010 gör att budgeten för snöröjning ökat något till 2011, till 27,7 miljoner kronor.

”Snötippen” i Gävle har denna säsong passerat 15000 lastbilslass snö så vad blir resultatet 2011? Ställer man alla de lastbilarna på rad så blir de en kö mellan Gävle och Västerås och enligt SMHI har det, över mig, kommit 3,3 meter nysnö denna vinter. Hitintills. Men åter till snönotan och då budgeten för den i Gävle, och vad stod det egentligen; En budget på 25,3 miljoner men det kostade 60 för 2010 och då det var illa även 2009 höjde och anpassade man den med.. + 2,4 miljoner.

Läser man lite siffror för januari i år att höga kostnader för bortforsling medför att januarinotan ser ut att stanna på 8 miljoner kronor, att jämföra med drygt 6 miljoner samma månad 2010, blir man lite orolig som Gävlebo och ställer sig en del frågor, för få se nu.. 2010 slutade på 60 miljoner och ett underskott på 35 miljoner. Då sköt man till 2,4 som nu nästan är borta och kan det peka på ett till år med 35 miljoner i underskott. Kanske minst, + de tillskjutna 2,4 och totalt ca 37-38 miljoner. Nu undrar jag vad kommunen kommer att strunta i att göra för att det inte finns pengar. Hade det inte varit bättre att budgetera 50 miljoner och se över hela snöröjningsverksamheten för detta måste gå att göra och dels planera bättre. De akuta extraentreprenörerna och de extrabetalda timmarna är inte bara dyra de är i mycket onödiga och kan man ha något i egen regi som kan göra annat om det inte snöar? Eller hjälpa SJ att knuffa på tåg. Eller välta kor..för nästan lite byfåneri kan man ana i styrningen av och i detta.

Ansvaret finns hos någon/några tjänstemän men ovan dem bestämmer en politisk nämnd och nu ska ni/vi lära oss ett nytt ord; Demokratur.
Ett missnöjesbegrepp där minoriteten härskar över majoriteten i en slags pseudodemokrati. "I en demokratur råder allmänna och fria val, åsiktsfrihet råder formellt men politiken och massmedia domineras av ett etablissemang som anser att bara vissa meningsyttringar skall släppas fram. Konsekvensen blir att medborgarna lever i en föreställning att de förmedlas en objektiv och allsidig bild av verkligheten. Åsiktsförtrycket är väl dolt, den fria debatten stryps.", Vilhelm Moberg 1965.

Alla Gävlebor jag pratat med tror att det kommer mer än 2,4 meter snö under resten av året, läs till 31/12 2011 och även om vi hitintills skottat 3,3 meter och är lite trötta, halta och lessa så är vi beredda. Varför är inte samhället det? Och varför kan man år från år missa sin budget med över det dubbla utan att det görs något och får några som helst konsekvenser. Varför är det lika med elpriset varje vinter, bensinpriset varje sommar och varför kommer jag inte fram i tid mer än 2 gånger av 10 när jag åker tåg. Kan det vara så att vi har en bestämmandeelit som har tilläggsisolerade fastigheter och en alert vaktmästare. De ser resandet som ett äventyr och en krydda i den byråkratiska tillvaron och något att skriva om i baksätet på tjänstebilen men framförallt, de vet att det inte får några konsekvenser att ”göra fel” ur folkets synvinkel. Lever vi i en Demokratur?

Jag förstår inte.. hur så många kan säga så mycket och både visa, bevisa och utkräva förändringar utan att det sker. Utan att man släpper kompisgreppen mellan tjänstemän och politik och tittar lite i sin egen navel och ställer sig frågan; har de rätt? Ser de en annan verklighet som jag missat och vad gör jag åt det? När det är ”uppenbart fel” blir det problem och bekymmer, förr eller senare, och i Gävle väntar vi då först på potthålen. Hade´

BRF har brööd..

En anka går in på en bar och fram till bardisken.
Ankan (till barkillen): Har ni brööd?
Killen: Nej vi har inget bröd.
Ankan: Har ni brööd?
Killen: Hörde du inte vad jag sa? Vi har inget jävla bröd!
Ankan: Har ni brööd?
Killen: Har du helt dum i huvudet? OM DU INTE HÅLLER KÄFTEN SÅ SPIKAR JAG FAST DIN JÄVLA NÄBB I BARDISKEN!
Ankan: Har ni spik?
Killen: Nej vi har ingen jävla spik!
Ankan: Har ni brööd?

Vill man verkligen något måste man ofta kämpa för det och undanröja de hinder som finns på vägen och jag har nyss tittat på lite siffror och resultat för Brandmännens Riksförbund från 2010. Viket år! Tack alla förtroendevalda, alla gamla trotjänare och nya medlemmar, och ni är många. Tack alla räddningschefer, politiker, myndighetspersoner och andra ledningspersoner som förstått att BRF är här för att stanna och att vi levererar kvalitet och vill samverka. Tack för stödet och samarbetet till de gamla och de många nya samverkanspartners vi har och fått under året och till er andra säger jag bara, vi ger inte upp och är starkare än någonsin och:

Har ni brööd? (Annars har vi det och nu visar det sig att ungdomarna sett det med. Riktigt kul.) Trevlig helg på er alla. Hade´