Sanningar eller utspel?

Denna helg är det "Stora Visningshelgen" hos allt mer desperata mäklare medan några funderar på vad 5-10 år av dåliga tider kommer göra med överbelånade svenska privatpersoner i den svenska privata skuldbubblan och bostadsbubblans priser skrev bloggaren Cornucopia igår och jag har fullt sjå att lägga bra-att-ha-artiklar till samlingsmappen; avtalsrörelsen.

En till, (och nu är det nästan dagligen), artiklar om rekryteringsbekymmer: http://www.dalademokraten.se/Avesta/Brist-pa-deltidsbrandman-i-sodra-Dalarna/ Vad gör SKL/Pacta och MSB mer än att dementera att det försvinner brandmän och hänvisar till ”möjligheterna”? Citat från Ingela Gardner Sundström, ordförande för SKL:s förhandlingsdelegation: ”-Teknisk utveckling, förändrade rutiner, ökat samarbete mellan kommunerna och utflyttning på mindre orter ställer både krav på och ger möjligheter till förnyade arbetsätt”. För mer information kan man vända sig till SKL och dess Marcus Cato 08-452 7857, marcus.cato@skl.se eller Håkan Palling 08-452 7619, hakan.palling@skl.se.
Och jag avslutar detta med ytterligare ett citat från Ingela;
”– Det finns säkert platser i landet där personalminskningarna kan vara större…” och min kommentar blir dagens underdrift:
-Ja, det finns det..
Eller är det så att de ”alternativa lösningarna med dess möjligheter” redan finns och täcker behoven? Se nedan saxat ur: ”http://www.riksdagen.se/webbnav/index.aspx?nid=3322&rm=2009/10&bet=F%C3%B6U9” lite över tankar och behandlingen av frågorna som avslogs och ..”fastnat” och i så fall var?

”I motion 2008/09:Fö282 av Tomas Eneroth m.fl. (s) framhålls att det har blivit allt svårare att både rekrytera och behålla deltidsbrandmän. Orsakerna är många – alltifrån försämrade ersättningar, bristande försäkringsskydd och kanske framför allt förändringarna på arbetsmarknaden. Liten bemanning i företag, korta ledtider med allt kortare tid mellan order och leverans och generellt ökad press på arbetsmarknaden har gjort att allt fler tackar nej till att ta ett erbjudande som deltidsbrandmän. Ur samhällssynpunkt är naturligtvis denna utveckling starkt oroande. I delar av landet är i dag stora delar av deltidskårernas bemanning vakant, och vid de pensionsavgångar som väntar de närmaste åren kan läget bli akut. Motionärerna yrkar på en översyn i syfte att förbättra rekrytering till räddningstjänsten.
Lars Wegendal m.fl. (s) anför i motion 2009/10:Fö219 att 271 av landets 290 kommuner har kommunal räddningstjänst som helt eller delvis baseras på deltidspersonal. Enligt siffror från SCB anger 142 av de 210 räddningstjänstkommunerna i landet som har deltidsanställda (dvs. 67,6 %) att de har problem med rekrytering av deltidspersonal. På de totalt 649 orter i landet där deltidsstyrkor finns uppger kommunerna att rekryteringsproblem finns på 297 av dessa orter (45,8 %). Det kommer sannolikt aldrig att finnas förutsättningar för heltidskårer i hela landet, och deltidskårerna kommer alltjämt att vara en förutsättning för snabba insatser i mindre tätorter och i glesbygd. Motionärerna menar att det är angeläget att en översyn av rekryteringsfrågan genomförs för att belysa om ytterligare ekonomiska incitament eller regeländringar är nödvändiga.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att räddningstjänstens svårigheter att rekrytera deltidsanställda, framför allt i glesbygden, inger oro. Utskottet konstaterar också att problemet har visat sig vara svårt att lösa. Den nyligen genomförda utvärderingen av SMO-reformen, som bl.a. innebar en analys av utbildnings- och kompetensfrågor, har dock resulterat i ett antal förslag på åtgärder. Utskottet välkomnar regeringens initiativ att pröva alternativa lösningar. I avvaktan på att dessa prövas avstyrks motionerna 2008/09:Fö282 och 2009/10:Fö219.”

”Fastna” ovan är ett annat ord för ”avvakta” och mer på jordnära svenska istället för byråkratiska men tyvärr lider under tiden vissa räddningstjänster, och inte minst skadedrabbade i många fall, obotlig skada under tiden. Erfarenheter visar att har man en gång lagt ned är det i princip omöjligt att rusta upp. Utan betydande resurser. Som att kissa på sig, skönt och varmt direkt, kanske, sen blir det kallt och olustigt. Det blir kanske så när man planerar över mandatperioder istället för hållbarhet och kvalitet och nån-annan-ismen smyger sig in mellan stolarna. Det är inget kul när "man" försöker släta över och det syns och märks ändå. Som på bilden idag.

Jag avlutar med nått bra. (Alla mötesgurun/konferansare/serie och filmskapare vet att man ska avsluta med nått bra eller spännade att komma ihåg till deltagarna/läsarna.) Aftonbladet har en artikel om Leif Karlborg som i 50 år, nu 80, räddat liv och utbildat minst 1500 andra livräddare i Tylösand. Föga förvånade har han bland sina ”civila yrken” även varit brandman. Jag lyfter på hatten! http://www.svenskahjaltar.se/article13497722.ab Hade´

Börs, ekonomi, en brandmansfru och 9/11

Datorer köper och säljer och påstått feltryck gör att börserna går i spinn och en vecka på börsen. I spinn går inte riksbankschefen Stefan Ingves som i veckan uttalade sig om att det inte hänt något dramatiskt i världsekonomin i sommar som inte var känt sedan tidigare.
Bankfolket och börsklipparna rasar och lyssnar. Lyssnar på om en mås fiser i Kina och om roboten blankar blint medan den 25-årige Stureplansbörsbrattsen säljer i panik. Media hänger på…mellan kungabebisextraartiklarna. Förvånande? Nä! Men..kolla vinsterna, kolla bonusarna, kolla småkostymerna på fina gatan och är det rimligt att drygt 20-åriga klippinvesterare tjänar så mycket, (eller har så stort apanage), att de måste vaska champagne för att göra av med dem? Sätt åt bankskojarna och skydda vanligt folk tycker jag. Jag andas som vanligt och nyss firade jag mina SAS-aktier som vännerna idiotförklarade mig för. Förr.. med att vaska en kopp kaffe och läste om när en brandman ”lämnar hemmet” från anhörigperspektiv: http://tommysjostrand.wordpress.com/2011/08/10/oro-pa-hemmafronten/ Tommy tipsade även om http://zizzismurf.blogg.se/ och jag citerar delar rakt av:

…”Inatt pep Jonas sökare 23.30 jag hade somnat, sov jättegott och undrade vad Jonas höll på med och va han förde för oväsen! Det är ju larm svarade han. Har du jour? Ska du inte åka? JO! jag klär på mig... Sen va han borta. Och jag låg där och hörde Jonas köra ner för backen tätt följd av Rickard. Sen hörde jag fler gasa på rejält och efter en stund hörde jag brandbilen susa genom Frövi.... men denna gång låg jag inte och funderade på hur Sara skulle komma till jobbet på morgonen om Rickard skulle bli kvar länge... haha vilka problem jag har och den gången sov Sara så gott hon hade knappt reagerat på att han åkte:)
I natt somnade jag om sen vid kl 3 eller 3.30 minns inte riktigt kom Jonas hem. Då är han pigg:) jag TRÖTT! men såklart hör jag hur det har gått för dom drabbade och för brandmännen. Pigga Jonas berättat tills jag kommer på att jag måste sova för jag ska upp 5:/ så jag vänder ryggen mot honom och sover vidare.
Håller tummarna för att han ska få en lugen dag efter som han ska jobba i natt... TJI fick jag!!! efter 6 när jag och pojkarna är inpckade i bilen kommer Jonas ut på trappen och ska åka på eftersläckning:// Så så blev det med den sömnen... Men eftersom jag är en såååå snäll fru :D hade jag maten klar när han kom hem efter dom återställt brandbilen. Sen tog jag och kidzen en långpromenad runt Lia, jag gick/joggade dom cyklade på:) så mysigt med sällskap och Jonas kan jag tro är nöjd eftersom han fått sova några timmar innan nattjobb:)
Jonas hade ju oxå sällskap av Kira:) Att vara brandman är då inget häftigt yrke... men dock så välbehövligt! Att vara brandfru är faktiskt ganska tufft det med.... blev så glad när det var avtackning från Lindesbergs räddningstjänst då dom gick med i Närkes brandkår. då fick vi fruar, sambos, flickvänner en varsin ros som tack för vi lånar ut våra män på dygnets alla tider i alla väder och vind... i hopp om att dom alltid kommer hem välbehållna! Tack för att vi ser efter barn hem och lever i ovisshet....
För så är det när Jonas och gubbarna åker iväg finns det alltid en oro!
Och det är ju jag som ser till att barnen kommer till och från dagis, skola, fritids att det blir mat, att man faktiskt måste lägga sig även om inte pappa kommer hem och säger godnatt, alltid jag som ta all oro från barnen för nu är dom så stora så dom förstår att pappa har ett farligt jobb! Men sen när Jonas kommer hem pratar vi alltid med barnen dom från fråga så mkt dom vill... Men denna oro kommer alltid finnas inom oss när sökaren piper och han åker iväg...
Min bild av att vara brandfru. Men det finns ju mkt positivt och det är ju alla härliga brandgubbar med fruar:) och den årliga brandkårsfesten går inte av för hackor:P…”

Tänkvärt och bra skrivet/betraktat. Till sist har vi fått ett par frågor om den 11 september i New York av resande svenska brandmän. -"Finns det någon särskild plats man kan gå till och är det någon speciell tid, vet ni nått?" Svaret från kamraterna ”over there” är: …”go to the FDNY firemen s memorial at 100 St and Riverside Drive in Manhattan where a memorial service begins at around 8am that day.”

Nu ska jag inte på brandkårsfest men väl på kräftskiva och har lite att förbereda så, Hade´

Offentlighetsprincipen

Tydligen har Södertörn och "Simon-fallet" satt lite bollar i rullning om vem och vilka som får tjänster och varför inom räddningstjänsten i Sverige. BRF får en del frågor om offentlighetsprincipen, tryckfrihet etc och relaterat så lite, alltså lite, om detta idag:

När en handling, alltså även en platsansökan, är diarieförd omfattas den av tryckfrihetsförordningens regler om allmän handling, vilken ska vara offentlig om den inte beläggs med sekretess. Handlingen kan bara vara sekretessbelagd och hållas hemlig om det finns stöd för det i någon bestämmelse i offentlighet- och sekretesslagen (OSL) eller i annan lag dit OSL hänvisar. Men, även om detta skulle ske/skett finns i OSL ett kapitel om fackliga företrädares rätt:
Fackliga företrädare, m.m.
11 § Sekretessen enligt 19 kap. 1-6, 9 och 10 §§, 28 kap. 4, 11 och 13-15 §§, 31 kap. 1 § första stycket, 2-5, 12 och 16- 18 §§ samt 39 kap. 1-5 b §§ hindrar inte att en myndighet fullgör vad som i lag är föreskrivet om skyldighet att lämna information till företrädare för arbetstagarorganisation eller till skyddsombud eller studerandeskyddsombud.
Sekretessen enligt första stycket hindrar inte heller att en myndighet lämnar
1. sådan information till en ledamot i skyddskommitté som behövs för hans eller hennes uppdrag, eller
2. sådan information till en deltagare i en särskilt organiserad arbetsanpassnings- och rehabiliteringsverksamhet på ett arbetsställe som behövs för verksamheten. Lag (2010:85).

Det här är offentlighetsprincipen. Det innebär att vem som helst har rätt att se en ansökan, han eller hon behöver inte ens presentera sig eller tala om vad uppgifterna ska användas till. Detta gäller ÄVEN om kommunala förvaltningar använder sig av privata rekryteringsföretag då företaget biträder det offentliga med rekrytering omfattas just det uppdraget också av offentlighetsprincipen. Det är heller ingen skillnad om det är ett kommunalt bolag. Det finns bland annat en dom i Regeringsrätten där man försökt åberopa affärssekretess för att slippa att avslöja de sökandes namn. Men det godkändes inte, offentlighetsprincipen är starkare.
Enligt 2 kap. 12 § tryckfrihetsförordningen, TF, ska en allmän handling som får lämnas ut - och alltså inte omfattas av någon sekretessbestämmelse - på begäran "genast eller så snart som möjligt" på stället utan avgift tillhandahållas den som önskar ta del av handlingen.
Av 2 kap. 13 § TF framgår att den som önskar ta del av en allmän handling också har rätt att mot fastställd avgift få en avskrift eller en kopia av handlingen till den del den får lämnas ut. En begäran att få en avskrift eller en kopia av en allmän handling ska behandlas skyndsamt. Besked i en utlämnandefråga bör normalt lämnas samma dag som begäran gjorts. Någon eller några dagars fördröjning kan dock godtas om en sådan fördröjning är nödvändig för att myndigheten ska kunna ta ställning till om den efterfrågade handlingen är allmän och offentlig.

…och tilläggas från ”verkligheten” kan vara när jag i min förra anställning som verksamhetschef vägrade TV-4 att läsa min mail om ett anmälningsärende mot en ambulanspersonal på dess fritid och de dagen efter kom med ett åklagarbeslut och via ”min” jurist och bad mig öppna min mail och flytta på mig från kontorsstolen. Nu fann man inga relaterade mail.. :-), men/och jag lärde mig att ha olika döpta mappar och flera mailadresser och sensmoralen är;
-detta gäller även digitala handlingar, så:

Jobbar du i offentlig förvaltning och/eller myndighet är huvudregeln och nästan utan undantag i Sverige till en facklig förtroendeman, som frågorna till oss främst gäller, öppna arkivet och lämna ut vad han/hon vill ha. Det är oftast enklast och ger mindre material att lämna ut för chansen är annars stor att ”allt relaterat” begärs och tillika en anmälan och eventuell stämning och att en grinig Förhandlingschef från BRF kommer. Det vill varken ni eller han. ”Han” vill att ni löser saker i samverkan och helst lokalt. Det är bäst så för alla och BRF har duktigt folk lokalt som vet och har möjlighet att enkelt införskaffa vetskap så det de säger och anför stämmer troligen. Det känns bra som BRF:are att ha en moderniserad, platt, enkel och snabb organisation. Sägs det, och jag håller med.

Till sist och över till det viktiga i media just nu. Extra-extra! :
Vad skall Victorias och Daniels barn heta? Trevlig helg på er. :-) Hade´

Såga en "ledare"..

...kan betyda olika saker. I DN:s ”anonyma” ledare den 14/8 är i delar en klar partsinlaga som försvarar neddragningar inom räddningstjänsten, MSB och raljerar nedsättande till den operativa brandmannen med citat: ”En sotig brandman som bär ut en kvinna eller ett barn utgör själva sinnebilden av kåren trots att det finns åtskilliga som under ett helt yrkesliv aldrig varit inne i en brinnande lägenhet. Och som än mindre lyft ut någon därifrån.”

Hehe och kul tycker jag och vi behöver en och annan ”käftsmäll” för att få fart i debatten. Mindre kul tyckte jag: ”Därutöver måste det finnas en operativ beredskap på nationell nivå för de allra största katastroferna. Det är därför vi har Myndigheten för samhällsskydd och beredskap..”, var.
Bara för att man har lärt dig skriva fullständiga meningar i sin journalistkarriär betyder det inte att man kan göra analyser av samhällsproblem och branscher man bara läst eller hört om. Inte ens att du är kompis med eller själv är en skrivbordsbrandman ger dig den tyngden alltså och det märks. Den här texten är högkvalificerat snömos från någon som inte själv har en aning om vad han/hon skriver om. En rolig populistisk liknelse och teorier som känns igen och i delar har hörts från andra ”sandbeströdda, enögda räddningsbyråkrater” som i delar naturligtvis stämmer. Även en blind höna…och gissar man tillräckligt mycket klart att något blir rätt.

I andra delar är detta självklarheter och då rätt:
”Den dagliga verksamheten kan inte bemannas för att klara ett kärnvapenkrig eller att en hel stad står i lågor. Det kostar för mycket.” Är ju lika sant som att gräset är grönt, himlen blå och att i vissa yrken blir man experter på allt redan i sin grundutbildning.
Men det handlar inte om det. Att man skall klara allt alltså, utan om att den operativa räddningstjänstens oro numera grundar sig i att numera ens klara av vardagsolyckorna. ”Vardagsolyckor” kära ledarskribent, det är när du och din familj drabbas enskilt och den lilla styrkan inte kan utföra sitt uppdrag av pga låg numerär eller avsaknad av rätt utrustning/fordon och/eller samverkar/samarbetar med den andra lilla styrkan i en annan vardagsolycka. Redan. Eller rent av är i den bortre ändan av sitt släckområde och informerar ”den enskilde” hur han/hon själv ska sköta sitt skydd. Du läste ordet ”själv” va´? Trots din ”skattefinansiering” och de fina politiska orden över grundtrygghet, allas rätt och likhet.

”Bränder med dödlig utgång är fortfarande en så extraordinär händelse att tidningarna skriver om dem. Ett drygt hundratal personer mister årligen livet i lågorna. Det finns naturligtvis alla skäl att sträva efter att minska den siffran ytterligare. Men frågan är i vilken mån man gör det genom att anställa fler brandmän.” Debatten och oron handlar inte om att anställa fler, den handlar om att kanske/troligen, och absolut i vissa delar, har vi, dvs ”de”, tagit bort för många. Sen är det knappast en extraordinär händelse för den drabbade eller dennes anhörig och vad är alternativet? Att media informerar och ger rädda-dig-själv-tips på samma sätt och med samma kvalite´som ät-dig-smal-reportagen?

”Om det står personer på en balkong och behöver hjälp, om det finns människor i trapphus som är rökfyllda, eller människor i en lägenhet, så måste man välja mellan de här tre sakerna.
Är det sant? Och är det i så fall rimligt?”
Ja och nej och det blir allt fler och mer risk för att just den sanningen drabbar den drabbade och som bekant handlar ansvaret för detta på ingen och planläggs som längst i politiska mandatperioder på fyra år. I-N-G-E-N och inte ens eller absolut inte heller MSB, så varför har vi dem? (Jo jag raljerar. Till viss del...)
Här är ledaren, http://www.dn.se/ledare/huvudledare/risker-man-far-ta läs och ”njut” och bilden idag ska naturligtvis ge ”redaktören” ett riktigt brandtips.
Nästan ett scoop på "journalistiska". Hade´

Vem har sand i håret?

SR Skaraborg skriver; ”Sökes: deltidsbrandmän”, i inslaget http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=97&artikel=4645295 och sveper och gogglar man lite över Sverige är inte som i Skaraborg bristen påtaglig utan på många ställen akut. Vi har sagt det förut och vi säger det hela tiden och vi kommer fortsätta att tjata på SKL/Pacta och MSB och det är helt osannolikt vad fullständigt döva och handlingsförlamade de är. Det finns mycket att göra men hela tiden förnekar man bekymren och driver istället antikampanjer MOT att människor skall kunna ha möjlighet att kunna verka som deltidare. Krånglar till, sänker löner och de få förmåner man har, (haft), och vad sker egentligen med körkortsfrågan mer än att dessvärre många helt själva får stå för detta. (Av egna skattade pengar vilket gör att det år innan man tjänar något alls). Mm och mm och mm och jag vet till vilka och i vissa fall vem jag kommer lägga skuld. Och försöka kräva ansvar, när något händer. Det kommer det att göra och det, det är det enda som är säkert i vissa avseenden. När snålhet, rädsla och skrivbordsgeneraler som inte vet skillnad på en smal eller grovslang ska ha så mycken påverkan att de raserar svensk räddningstjänst måste det fram. Och det kommer att komma fram och egentligen är det bara att titta vem/vilka som har ”sand i håret”. Domen blir nog hård även om den inte är juridisk och jag ber att få återkomma. Läs gärna tidigare inlägg tex; http://brf-peter.blogspot.com/2011/06/en-krona-i-timmen.html och http://brf-peter.blogspot.com/2011/07/den-som-graver-en-grop.html SKÄMMS!

Sen, snubblade jag över Jenny Nordberg i SVD:s
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/goda-tankar-maste-bytas-mot-nya-ideer_6388673.svd En hel del tänkvärt där och jag tänker på tex vissa räddningstjänstförbund eller rekryteringsproblemen eller något helt annat relaterat. Några citat ur texten: ” Bara för att något var en god tanke från början kan det ju ändå behöva omvärderas…Men kanske förenades alltför få saker…I stället för en kung skulle alla få vara med och bestämma lite. Med tiden tyckte dock de som hade makt att det var så härligt att de gjorde allt för att bli omvalda. Ingen ville göra eller säga något med längre perspektiv än en mandatperiod…jag tror att det är upp till oss att börja fråga varför…trots att vi betalar skatt blir vi varken omhändertagna eller lämnade ifred längre…

Det gäller att vara..vidsynt och fråga mycket varför för att kunna grunna ut ”hur” men när inte ens frågorna ställs, eller inte är intressanta och ignoreras av de som skulle kunna göra skillnad, då blir jag misstänksam, sur och sen förbannad. Och ungefär i den ordningen.

…och, till sist idag, i Göteborg har det varit brandbomber mot polisen i något de betecknar som en ”Londoneffekt” inatt. ”Har de ingen lokal”..? http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.700010-molotovcocktails-kastade-mot-polisen-i-angered Hade´

Vi har ingen lokal...

Bloggaren Morgonsur, fd polis, militär mm skriver en del om upploppen i England och som vanligt levererar han klokheter. http://morgonsur.wordpress.com/2011/08/12/om-upploppen-i-england/
” Jag tror nämligen upploppen i England kan tolkas som ett av många symtom på långsiktiga globala processer som kan föra en hel del både gott och ont med sig. På kort sikt – enbart ont. På lång sikt – förhoppningsvis en del gott också. Jag har tidigare skrivit om hur man hanterar denna typ av ungdoms- och gängproblem i inlägget ”Bråkiga ungdomsgäng? Så här gör man:”. I korthet handlar det långsiktiga polisiära arbetet mot denna typ av problematik om tre huvudprinciper:
(1) närvaro, empati, humor och respekt i kombination med
(2) konsekvent, korrekt men fast repressivitet vid ‘gränsöverträdelser’ och
(3) uppföljning av de repressiva ingripandena.”
Sen lägger han ut texten och hänvisar till andra inlägg och ni kommer att ha göra ett tag för att läsa detta men det är det värt, för det är bra. Mycket bra. Det blir gärna det när det handlar om egen upplevd verklighet och reflektioner från det i kombination med evidens och teori. Istället för enbart statistik, teori och skrivbordslösningar.

I artikeln http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/om-britterna-sjalva-far-forklara_6383944.svd frågar sig skribenten: Vad var det som hände, varför, och hur kan man undvika att det upprepas gällande samma tema och det engagerar visar många kommentarer på alla likande artiklar.
Föga förvånade dras paralleller till ”svensk dito”.
Jag har läst en del under semestern i och om dessa ämnen och en som jag läst mycket är den brittiske socialläkaren Anthony Daniels som under namnet Theodore Dalrymple blivit känd för sina böcker om utanförskapskulturer. Han har arbetat i några av jordens fattigaste länder, i fängelser och ¬socialt utsatta områden i en av Englands storstäder. Den på svenska aktuella boken, "Livet på samhällets botten", bygger på hans erfarenheter som fattigläkare och boken vill utmana och väcka diskussion. I sin bok ger Dalrymple många målande, för att inte säga uppseendeväckande beskrivningar över hur livet är ”at the bottom” i Storbritannien. Det handlar om våld, drogmissbruk, splittrade familjer, kriminalitet, oförmåga att behålla ett arbete, analfabetism, bidragsberoende m.m. Endast några få av hans ungdomspatienter kan multiplicera sex med nio eller vet att andra världskriget inte var under 1800-talet. Exemplen ska visa hur det brittiska skolsystemet totalt misslyckats och han lyckas. ”Fattigdomen” handlar egentligen inte om materiell nöd menar Dalrymple utan att ”underklassen” fastnat ”at the bottom” därför att de internaliserat en dysfunktionell ideologi som ursprungligen formulerats av den ”intelligenta överklassen”. Ideologin har spridit sig i samhällets alla skikt och till slut bitit sig fast där man definierar de fattiga som offer för omständigheter de inte rår över och som de inte heller kan ändra på. De är helt enkelt hjälplösa och oförmögna att ändra på sina livsvillkor själva. Ett system där alla garanteras att bli mätta utan minsta krav på motprestation har, enligt Dalrymple, skapat en kast av människor i Storbritannien som inte har något att hoppas på men inte heller något att vara rädda för. Ingenting att vinna men heller ingenting att förlora.
Livet har helt enkelt tömts på mening.

Hur fastslaget och i sten bestämt detta är ger Dalrymple ett exempel på när en producent på BBC ville göra en dokumentärserie om baksidorna av välfärdsstaten. Han ville speciellt ta upp upplösningen av familjen (äktenskap existerar knappt längre ”at the bottom” i Storbritannien) och alla problem som är förknippade med detta, inte minst barnens situation. Cheferna på BBC hade alla tänkbara invändningar mot projektet. Man menade att producenten ifråga överdrev fakta, att han ägnade sig åt moralpanik och att det ändå inte finns något man kan göra åt saken, för så är livet i en modern välfärdsstat. När producenten menade att hela situationen är resultatet av medvetna politiska beslut och att han ville att allmänheten skulle bli medveten om detta och att saken skulle debatteras offentligt blev det blankt nej. Kan du ha en ”avvikande” mening och bli hörd/sedd i det politiskt-korrekta-media-Sverige och/eller har journalister sina egna experter, ”reglerverk” som tycker samma saker som de skriver? Eller tvärs om.

”De fattiga är en guldgruva” menar Dalrymple och försöker räkna ut hur många som har sin utkomst från att arbeta med dem och dessa problem och hur gott vissa faktiskt lever på dem och ställer frågan: Är alla som arbetar med dem ”at the bottom” verkligen intresserade av att göra någonting åt fattigdomen eller handlar det mest om att man vill ”få sin utkomst eller må bra själv” genom att få visa sig god? Oj-oj vilken svår fråga och hur var det i det gamla svenska Röda Korset, vilka inkomster/förhållanden har ordförandena/cheferna i hjälporganisationerna? Naturligtvis kostar det med bra ledare/chefer och man måste ha dem, men var går gränserna?

YouGovs mätningar i samband med upploppen sa att nästan 50 procent av britterna ser kriminalitet som ett av de tre största hoten mot landet. Nästan 70 procent lägger skulden på ”kriminellt beteende” och gängkultur. Vad gäller polisens befogenheter är statistiken generös mot ordningsmakten och:
90 procent vill att polisen använder vattenkanoner
84 procent vill att ridande poliser sätts in
82 procent vill att utegångsförbud ska kunna införas
78 procent ser positivt på att polisen använder tårgas.
72 procent tycker att elpistoler ska kunna användas mot folkmassorna
65 procent vill att polisen bekämpar oordningen med gummikulor.
33 procent skulle inte klaga om polisen sköt skarpt mot de kriminella.
….och hela 77 procent ville att armén kallas in för att få ordning!
Sensmoral: Det är få som tycker synd om de kriminella.
Många kallar dem offer, eftersom samhället har misslyckats med att ge dem möjligheter att utveckla sin potential.
Samhället har misslyckats? De flesta vanliga människor säger nog lite som Dalrymple att detta är nonsens och är de offer är det nog mer för en urspårad social grundsyn där allas rätt har blivit individens.
"Någonannansfelismen och jag gör som JAG vill…”

Nu beskriver undersökningen och Dalrymple erfarenheter från England men är det annat gällande Sverige? En skola bränns ned och/eller bilar brinner och insatspersonelan möts av stenar, raketer och laser och från politiskt och intellektuellt håll råder det närmast total enighet om att det är brist på ekonomiska resurser eller är någon annans fel. Håkan Juholt var under sitt besök i London tydlig med att påpeka att ligisterna ska straffas för sina handlingar, men han tillade samtidigt…. att det lagts ned många fritidsgårdar... Visst, och om något händer, här, har det lagts ned mycket annat med. Sådana som skall åtgärda och tex. rädda och släcka. Vad har Räddningstjänsten för förmåga och vilken hjälp från militär och frivilligorganisationer mm kan vi förvänta oss och har polisen de resurser som gör att vi får en hyffsat skyddad arbetsplats?
(Inga brandmän skadades i England men brandbilar blev attackerade och förstörda.)

Här har Stefan Svensson reflekterat över svensk rädddningstjänstförmåga:
http://tjugofyra7.se/msb/Blogg/Stefan-Svensson/Beredskap-mot-kriser-och-olyckor-har-minskat/

Politiker, domstolar, poliser, lärare, ungdomsledare och inte minst..föräldrar, med modet att tvinga människor att lyda regler som resten av oss vanliga människor har accepterat i våra liv kan vara en nyckel och vi andra för stödja dem så gott vi kan. Vi accepterar inte detta och vi står upp för att vi inte gör det sen får de intellektuella proffstyckarna tycka/skriva vad det vill och dagens Pink Floyd citat måste bli: Is this the way it has always been? Could it ever have been different och kommer ni ihåg detta klipp med Lorry-gänget: http://youtu.be/WMZdA-b2Vdw , vi har ingen lokal? Juholt gjorde tydligen det, kom ihåg ”lokalen”, men Håkan det, det räcker inte. Hade´

Äntligen.. är semstern slut

Jag är tillbaka...och har lite att komma ikapp med men visste ni att antalet anställda i räddningstjänstens uttryckningstjänst totalt i kommunerna, december 2010 var:
Heltid: 4920
Deltid:10883

Anställda brandmän och brandbefäl totalt i kommunerna 2000:
Heltid: 6162
Deltid: 11 492

Siffror avser kommunernas egna siffror som rapporterats in till Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. Mindre variationer kan förekomma. Källa: MSB

Jämför med Sveriges befolkning:
9 440 588 personer 31 maj 2011
8 882 792 personer år 2000
Källa: SCB

Jag tycker detta står för sig själv och kommenterar inte mer än så. Det gör däremot Per Widlundh, förbundsdirektör för Räddningstjänst Syd.
-”Men det är oklart om det medfört att insatserna blivit sämre”, och fortsätter; ”Svenska räddningsinsatser har traditionellt organiserats efter en femmannastyrka. Men istället för att lägga ner flera brandstationer i Skåne valde man att införa tremannastyrkor för att kunna behålla brandstationerna. Man räknade med att de skulle klara 75 procent av alla insatser, men en utvärdering som gjordes efter ett par år visade något helt annat. – Efter några års erfarenhet ser vi att den tremannastyrkan har klarat uppåt 90 procent av alla sina utryckningar själv”.. http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=83&grupp=10974&artikel=4643291

Man klarar 90%? Med säkerhet och kvalitet? Men oavsett så klarar man INTE 10% enligt Widlund själv och hur många ”automatlarm” finns i de 90%-en och jag vill påminna mig en dödsolycka med mycket rabalder i Eslöv. Bland annat. Räddningstjänst Syds verksamhet tillhör de 25 billigaste i landet trots att folkmängden i det området har ökat med 50 000 personer de senaste fem åren och frågan är var gränserna går.

Jag inser att det råder delade meningar om det men 1851 brandmän, minst enligt MSB, de sista 10 åren, håller nog med mig.
Svensk operativ räddningstjänst håller på att kapitulera.
Läs gärna detta med:
http://www.dn.se/ledare/huvudledare/risker-man-far-ta
Hade´