Brandmän i Malmö är ”tuffa vita män som borde öka sin kvinnliga sida” slår en ”brobyggare” fast som skall utbilda brandmännen i ”likabehandling och minska avstånden”, enligt tidningen City.
Ett tufft? generaliserande uttalande som omvänt säger att brandmännen i Malmö inte behandlar människor lika därför att de är.. män.
Kan bli en intressant utbildning men hur tänkte man inför den för det finns ju ett stort antal anledningar till varför jag då känner till ett uttalande i en lokal tidning i Malmö.
Om det är den ”politiskt korrekta” synen på genusfrågan som utgör mall för vad som är ”bra” och ”dåligt” genusperspektiv kan man ju exempelvis konstatera att denna bloggs innehavare ligger illa till. Trots att jag helt enkelt kämpar för sann jämställdhet och mångfald, som gäller alla, enligt definitionen ”lika rättigheter och skyldigheter” och har många invandrare, HBT:are och kvinnor som vänner, nära vänner, har jag ju lik i lasten, jag är vit man.
Det är viktigt att vi tillämpar bra perspektiv och ett rättvist genusperspektiv och inte generaliserar och detta liknar nästan det skräckexempel på hur det inte får fungera, som vi ser på våra… sedlar.
Som tur är, har Esabelle Dingizian, riksdagsledamot och jämställdhetspolitisk talesperson för Miljöpartiet, upptäckt detta: ”Att vi har Selma på tjugan och Gustav Vasa på tusenlappen speglar hur män fortfarande värderas högre än kvinnor”. Jo, jag är ironisk, men det är precis sånt här som gör hela debatten en ”björntjänst” och får Esebelle i mina ögon att ligga illa till när hon istället borde ha uppmärksamhet för annat som hon kanske gör bra.
Nu lyser solen oavsett och idag lägger man i sina båtar i Gävle. Inte jag. Jag njuter av att vara först i.
Att min båt inte kom upp glömmer jag att berätta och inte heller det, är en del av en manlig konspiration, utan ren och skär lathet i kombination av dumhet, som oväntat och helt oförtjänt, gett mig lägga-i-båte-först-hjälte-status.
Så fel kan bli så rätt, och omvänt, och det är nästan aldrig rätt ”att döma hunden efter pälsen”.
