Denna dag..

I helgen knäcktes taket till Katrinelundsskolans slöjd-, musik- och bildsal i Sundsvall. Det hade fallit för mycket snö som lagt sig på taket. Liknade bekymmer kan man läsa om runt om i landet och i Gävle rapporterade tidningarna om att det inte finns några skyfflar och spadar att uppbringa. Affärerna har sålt slut och leverantörerna kan inte leverera. Kanske var det desperation som drev de två män som greps i samband med stölden av snöslungor från kommunens förråd på Plåtslagarvägen i Timrå? Oavsett så åtalades de på torsdagen skriver (ST) och.... idag så har jag en så hög snövall vid uppfarten så postlådan är täckt.
Täckt,den syns inte!

Tack plogbilarna och tack tidningsbudet som lagt morgontidningen ovanpå vallen. I snön. Startar min snöslunga? Nej. Är detta en bra start på dagen? Nej. Nu ska jag leta fram bilen så jag kan handla tändstift, (man skall alltid byta tändstift om motorn inte funkar sa salig morfar), och försöker intala mig att snälla Peter, det finns värre saker. Jag har redan försökt med det finns bättre..

Facklig kritik mot företagsbesöket - Gävle - www.gd.se

Facklig kritik mot företagsbesöket - Gävle - www.gd.se handlar om att man bör slå vakt om den svenska modellen och ha en positiv inställning till att företag tecknar kollektivavtal. Unionen i Gävleborgs Janne Asplund tycker också att det sänder konstiga signaler när statsministern besöker och berömmer ett företag som väljer att inte teckna kollektivavtal. Ja, tja..och nja kan jag tycka för om man anser sig ha monopol på den svenska modellen bland de stora facken och vägrar andra mindre, faktiskt kollektivavtals bärande fackförbund, sin rätt på olika sätt, då är faktiskt hela modellen illa ute. Om man inte tillåter dialog och ett besök hos oliktänkande för att det stör den svenska modellen... I ett EU perspektiv, vilket Laval-domen visar då man överprövade den svenska modellens yttersta väktare, AD, vår Arbetsdomstol tänker man lite annat.

Nu handlar min reflektion i detta inte om Unionen utan om ett annat större fack som i ett slags monopolställning tagit sig tolkningsrätten i vad som är den svenska modellen eller inte. Hitintill har man skrämt arbetsgivarsidan och politiken till följsamhet men om vi ser till fakta, juridiska prövningar, till världen utanför Sverige och kanske bara till Brussel, kan det vara närmare än vad många tror innan modellen havererar. Totalt.
Det är synd tycker jag men det finns en anledning och ett ansvar i varför. För..när man tror att allt kan vara som förr och man möter nya tider, andra krafter och åsikter med över statlighet och monpolisering då reagera omvärlden. Omvärlden är det utanför kommunen, utanför LO-borgen och faktiskt, utanför Sverige.

De förstår inte detta och jag har frågat flera och kommer fråga ännu fler, men dessbättre/dessvärre, är de beredda att hjälpa till och globalisera tänket i Sverige. Det kan mycket väl bli den svenska modellens död och inte att Unionen misslyckats ansluta en liten företagare under ett lokalt kollektivavtal.
(Se gärna John Kidds skrivning tidigare till den spanska ambassadören där han till och med där särskriver Sverige som inte lyda uder lagarna.)

Världen är större än Sverige och makten kraftigare i...

Kan det förhindras, om vi vill? Ja absolut, för modellen hade och har fördelar men den måste anpassas till dagens samhälle. Också.

Jag sätter detta under politik för det är förra regerings fel att detta inte är påbörjat vilket jag kan förstå, men tar sen, (ekonomi och stöd till partikassan är ledord), nu i opposition. Och den sittande regeringens fel i att de har exakt samma handlande, faktiskt, (men utan stöd till sin partikassa utan drivna av rädsla och..annat) men som sagt. Detaljerna och sammanhangen sen, det är ju valår och som en annan Gävlebo sjunger;
vem skall man tro på tro på.....

Kul? Nja..

Ska ju också vara lite..personlig och inte så torrbyråkratig. Ibland. Så.. Fick lite inspiration av äggmålningen nedan och gjorde nått snyggt som likande detta. Hehe, tycker jag, men..inte hustrun. Konstigt och tur hon inte varit i skafferiet. Än. Nu, slår jag mig för magen och skrattar högt åt min egen fiffighet.

Politiska krokodiler

Hur gör man för att få tyst på en riksdagsledamot som öppet vågar kritisera den egna regeringens politik?
Jo man gör som man gjort med Birgitta Ohlsson, man gör vederbörande till regeringsmedlem och ger henne en egen stol i regeringens sammanträdesrum fram till den 19 september, skrev Jinge den 3:e februari därifrån bilden kommer. (jinge.se)
Hon är en riktig feminist som vågar säga nej till vårdnadsbidrag och ja till fler föräldralediga pappor. Modigast var hon dock när hon sa nej till regeringens FRA-förslag.
– Det var inget kul som partiledare att få någon som offentligt gick ut och kritiserade partiets linje, sa då, Jan Björklund. (Läs gärna vad han säger nu.)

En Demoskopmätning,(DN 19/11), visar att 84 procent av svenskarna anser att föräldrarna själva ska få bestämma över barnledigheten. Det är en överväldigande majoritet för valfrihet och bara åtta procent av de svarande, under 44 år, vill dela. Lite tillspetsat skulle man kunna säga att Ohlsson är besviken på medborgarna eller, inte förstår dem. Ur hennes perspektiv missbrukar folket ju sin frihet att handskas ”korrekt” med barnledigheten. Därmed har vi förbrukat Ohlssons förtroende och således är det ”dags att"....
Kanske man gjorde ett val av EU-minister som man inte behöver ångra. Eller?

Jag känner inte Birgitta Ohlsson men jag känner, igen politiken, och medicinen, och kan inte låta bli att ironiskt konstatera att Birgitta Ohlsson som med lagstiftning vill lägga sig i andra familjers liv nu blir upprörd över att utsättas för råd i sitt... Är det kanske dags att dra några slutsater av det som vanlig medborgare. också, och inte bara som politiker, (visserligen har ju några gjort det), och/eller ta en tablett?

Har Sten Tolgfors, vår Försvarsminister och räddningstjänstens "högste chef" fått någon tablett? Citat från hans blogg; Det är för tidigt att nu döma av exakt vilka åtgärder som kommer att finnas med i skrivelsen till riksdagen under våren, m.a.o. vilka tekniska lösningar som väljs för att nå målet. Men det senaste årets olyckor har visat att mer behöver göras för att hindra att bränder uppstår och att människor far illa av bränder. På politiska tolkar jag svaret som nej. Men de kommer. Fler, starkare och viktigare än man kanske anar innan september men som blir uppenbart i oktober.

Politiska ägg, finns de?

Höstens kommunval i Helsingborg kan bli en rysare skriver HD. Det är högst ovisst om något block får egen majoritet och minst tre partier i fullmäktige hänger löst. Helsingborg är smått unikt. Här har det blivit maktskifte de senaste åtta valen. I så fall står de röda partierna på tur att ta över i höst men i många fler lokala tidningar och i rikspressen ser man liknade inlägg.

Valet i höst kommer att bli en osäker historia.

Frågan om hur man besegrar en motståndare och vad som verkligen är en seger har sysselsatt militärstrateger genom tiderna. Det centrala konceptet är att knäcka motståndarens vilja att fortsätta slåss och då måste man hitta motståndarens tyngdpunkt. Tyngdpunkten är den faktor som avgör motståndarens vilja/förmåga att fortsätta kriget. Inom politiken har det länge funnits en intuitiv känsla för att finna och exploatera tyngdpunkter, även om det sällan uttryckts i sådana termer. Istället har man diskuterat kring motståndarens svaga punkter. Traditionell politisk logik har handlat om att förstärka där man har ett övertag.

I rikspolitiken förra valet var kanske socialdemokratiska tyngdpunkten Göran Persson. Även om svenska partier ogärna talar om negativa kampanjer, så var det uppenbart att en viktig förklaring till valframgången för Alliansen att ifrågasätta Göran Perssons personliga egenskaper (trött, arrogant, bufflig etc).
Förmågan att vinna en politisk kampanj avgörs dels av möjligheten att sätta frågan på dagordningen (top of mind, dvs högst i människors medvetande då de står i valbåset), dels av hur väl man klarar av att vinna själva sakfrågan.
Det finns stora möjligheter att stärka analysen, både av de politiska motståndarnas tyngdpunkter (vilket handlar om deras interna förmåga att föra debatten och klä den med politik)och sen hur man för ut det smart i det offentliga ljuset.
I spelet om makten är trots allt själva politiken underornad numera. Faktiskt.
Det är lätt att sitta och skapa listiga lösningar på samhällsproblem, som i verkligheten aldrig kommer att gå att kommunicera av en mängd olika orsaker.
Kravet på enkelhet också i politiken handlar inte bara om att underskatta medborgarna, det kommer också av hela den omgivning där den politiska debatten utspelar sig i. Bland politiker och redan frälsta. Vill man övertyga "verklighetens folk" om att man är precis som dem, så är det ingen bra idé att säga att man för en diskussion om dem.

Kanske är det inte bara partiernas fel, utan också väljarnas, som alltför länge har struntat i att ställa krav på sina politiska företrädare och accepterat partiernas överhöghet även sen vi fick personvalda kandidater. Vill inte politikerna själva bidra med synlighet kan man själv göra det genom att begära ut och offentliggöra besluts och röstprotokoll tex. i en för en själv viktig fråga. (Jo, de är naturligtvis offentliga). Här kan du se om din lokale politiker röstade för dig och er eller böjde sig för partipiskan och politisk prestige.

-Hur många partier? Flera partier ligger besvärande nära den avgörande procentspärren.
-Hur många uppstickare? Kommer de in kan hela maktbalansen förändras.
-Slutspurterna. En tredjedel av väljarna bestämmer sig för vilket parti de ska lägga sin röst på under valrörelsen. Den som är bäst på slutet kan alltså sopa hem valsegern.

Jag jobbar i en o-politisk organisation och därför kan vi välja våra frågor utan hänsyn till rött eller blått och vi kommer stödja både och. Alltså de som stödjer oss oavsett om de verkar kommunalt eller nationellt. Även omvänt. Just nu är det lättare att se det omvända för en del riktiga svikare och en del riktiga ägg har vi lärt känna sen förra valet.
De kommer få känna oss nu. Skithugg går igen och nu är det strax pay-back-time om ni inte skyndar er att göra bättring. Ni har ännu chansen och rådet blir; ta den, för jag tror;
vi, och de vi tar med oss, kan bli skillnaden. För en del.
I slutspurten.

Vart tar...

Visst ser man bortappade vantar lite här och där.
Det gör Elin Jantze också. Hon tar upp vantarna och det är hon som ordnat snören och tvättklämmor till en utställning med bortappade vantar i Lund. Där kan man leta efter en make till den vante man har eller hänga upp den udda, som någon annan kanske kan få att passa till sin udda. Inte helt fel tänkt kan jag tycka och undra när någon gör en utställning om vart strumpor tar vägen när de ska paras ihop, efter tvättmaskinen, eller är det redan gjort?

LO-tidningen var nog ingen rolig läsning för ordförande Wanja Lundby-Wedin där de visade att medlemsflykten visserligen har bromsats upp men 43.000 personer valde ändå att lämna LO-förbunden 2009. I lågkonjunkturer brukar utvecklingen vara den motsatta. Om det stämmer har vi haft en otrolig lågkonjunktur i BRF för medlemssiffrorna får en att flina och smågnola.

Nu vill ju inte vi tro på alla teser utan vi tror att det beror på insikt och att man nu börjar välja de som kan och driver sina frågor och den gångna tidens smutskastning och tvivelbyggande har spelat ut sin roll. Det går inte mera nu och det hjälpte inte utan snarare tvärs om när vi blev beskrivna som att bara organisera de borttappade strumporna på heltiden. Nu har tiden visat och visar vad vi går för. I våra analyser ser vi att vi fixar hela tvätten. Däremot ger vi våra belackare rätt i att vi är ett fritt och opolitiskt fackförbund och smala. Vi kan ju bara förutom det fackliga arbetet bara skydd och räddningstjänst.
Kul med en större klyfta och den ska vi förvalta men nu ska jag skotta tak. Det är lördag och hyffsat…BRF fritt.

Kära SKL och Pacta, medlemmar, kamrater..

Ett mail fk till mig, hyffsat översatt, som gått från våra Irländska bröder och systrar angånde de spanska brandmännens fajt med polisen, eller tvärs om. Eller både och men, det finns annat intressant som direkt berör BRF i texten med. Och SKL/Pacta och flera.... Vi tillhör samma internationella organisationer med mer än 500 000 brandmän anslutna...
Okey, här kommer det :

Till Ambassador D, Jose de Carvajar

Som ordförande för SIPTU en fackförening som representerar brandmän i Irland och medlem i en global allians av brandmän från hela världen vill jag föra en direkt talan mot det sätt ni behandlar våra bröder och systrar. Jag kommer att göra en insamling till förmån för våra bröder och systrar i Spanien från Irland och föra frågan till ledamöter från hela världen och även be dem att skicka stöd till våra bröder och systrar i La Coruna och deras kamp för att behålla sin nuvarande anställning, och förmåga att ge bästa brandskydd för medborgarna i La Coruna. Detta chockerar mig.

Myndigheterna i La Coruna har förnekat brandmän sin rätt att förhandla kollektivt och i FN: s artikel 23 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna identifieras möjlighetrna att organisera fackföreningar som en grundläggande mänsklig rättighet. Punkt 2 (a) av Internationella arbetsorganisationens (ILO) deklaration om grundläggande principer och rättigheter i arbetslivet definieras "föreningsfrihet och faktiskt erkännande av rätten till kollektiva förhandlingar" som en grundläggande rättighet för arbetstagare. I juni 2007 Högsta domstolen i Kanada omfattande översyn Logiken överväger kollektiva avtalsförhandlingar för att vara en mänsklig rättighet.
1. Rätten att förhandla kollektivt med en arbetsgivare förbättrar människans värdighet, frihet och självständighet på arbetsmarknaden genom att ge dem möjlighet att påverka införandet av arbetsplatsen regler och därmed få viss kontroll över en stor del av sitt liv, nämligen deras arbete.
2. Kollektiv förhandlingar är inte bara ett instrument för att bedriva yttre ändamål ... snarare är detta värdefullt som en erfarenhet av självstyre.
3. Kollektiva förhandlingar ger arbetstagare möjlighet att skapa en form av arbetsplats demokrati och för att säkerställa rättssäkerheten på arbetsplatsen. Arbetstagare får en röst att påverka införandet av regler som styr en stor del av deras liv.

La Coruna brandmän försökte att förhandla kollektivt med myndigheter vilket är den centrala roll som beskrivs i relationerna mellan arbetsmarknadens parter i EU och är erkända av EU i artikel 28 i stadgan om de grundläggande rättigheterna i Europeiska unionen i december 2000. ( "Rätt till kollektiva åtgärder"), och i artikel 12 gemenskapens stadga om grundläggande sociala rättigheter för arbetstagare 1989. "Rätten att förhandla kollektivt" var också deklarerat i de grundläggande rättigheterna i 1961 års europeiska sociala stadga Europarådet (artikel 6). Samt den tolkning som Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna i Strasbourg gav rätten till föreningsfrihet i artikel 11 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna.De grundläggande friheterna har förlängts ett visst skydd också att kollektivavtal (Wilson och National Union of Journalists , Palmer, Wyeth och National Union of Rail, Maritime and Transport Workers, Doolan m.fl. mot Förenade kungariket, beslutat 2 juli 2002).

Här beskjuts La Corunas brandmän av plastkulor och svängande batonger från polisen i sina försök att förhandla.

ILO angående organisationsrätten och den kollektiva förhandlingsrätten konventionen (nr 98), 1949 beskriver kollektiva förhandlingar som "frivilliga förhandlingar mellan arbetsgivare och arbetsgivarorganisationer och arbetstagarorganisationer, med tanke på regleringen av arbets-och anställningsvillkor genom kollektivavtal . Detta är rätt, nya mekanismer eller verktyg, att förutspå sådana anställningsvillkor som löner (som Sverige inte har någon lagstiftning om), arbetstider, arbetsvillkor, hälsa och säkerhet, missnöje rutiner och ge möjligheten att i förväg undvik dyra stridsåtgärder eller i bästa fall, tillse att det aldrig händer. ILO har också diskuterat och utfärdat positioner på rätten att förhandla kollektivt genom ett stort antal konventioner skall ges till arbetstagarnas representanter i företaget konventionen (nr 135), 1971 samt främjande av kollektivavtal konvention (nr . 154), 1981. Dessutom ILO har utarbetat flera rekommendationer i denna fråga. ILO och EU har varit konsekventa i sin syn på arbetsmarknadens parter och över 20 år av social dialog med en av dess mest grundläggande verktygen för den sociala dialogen är kollektivavtal och stridsåtgärder.

Det är för poängen i grunden som lagar, konventioner, rekommendationer och domstolsbeslut ovan, plus många andra som är för lång att visa i sin helhet här finns med, och jag vädjar till er att uppmana La Corunas myndighetern för att lösa tvisten och ge brandmännen i ert land som de tjänat, och förtjänar, möjlighet att ingå ett kollektivt förhandlade avtal och ha en röst om deras arbetsvillkor.

Vänliga Hälsningar John Kidd
Chairman/Convenor of Dublin Fire brigade SIPTU
national Secretary of full time profession fire fighters of Ireland SIPTU
Steering committee for Ireland International Assoc. of Fire fighters global alliance

Kommer vi att nyttja våra kamrater och vårt medlemsskap och vill de hjälpa oss också utan.. kulor och batonger? Sedan en stund, med hänsyn till vårt egna ordförandeskap i EU, håller VI dem tillbaka, (samhälls och ansvar för Sverige), men hur länge orkar vi det... Nu e´de´fredags-MYS.. Hade´ bra på er.