fredag 3 juni 2011

Nyckeln är..


I mitt inlägg den 1 juni skrev jag lite om de kommande byggreglerna och den debatt som Hans-Eric Zetterström, Svensk Försäkring dragit upp från Svensk Försäkrings håll. Senare den dagen i artikeln http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/vi-maste-ta-hansyn-till-byggkostnaderna_6214435.svd får Hans-Eric Zetterström svar av 3 brandingenjörer från Boverket. Bland annat framkommer det att Svensk Försäkring tillstyrkte Boverkets förslag på de nya reglerna när dessa var ute på remiss 2010. Sedan undrar man över försäkringsbolagens egna ansvar och vill gärna ta del av deras skadestatistik och vill gärna ha svar på varför brandkostnaderna ökar. De vill jag med och då menar jag VARFÖR Svensk räddningstjänst inte kan släcka mer än svaret NEJ och att räddningstjänsten inte har haft någon inverkan på en brands skadekostnad de senaste 5 åren.

Jag tror jag har delar av svaren redan men, det vore intressant att se det analyserat från Svensk Försäkring och tänk om vi vore överens… Bra ”rutet” tyckte jag då och att det behövdes en debatt. Det tycker jag fortfarande så vi får se om man vågar fortsätta med den offentligt eller om man kryper in i konferensrummen för att slippa allmän beskådan. Det finns en uppenbar risk när varför-frågorna kommer att ställa neddragningar och omorganisationer och ansvaret för den avveckling av svensk räddningstjänst som skett och sker i fokus, att det blir..för jobbigt och svårt och det är inget bra att bitas i boxen. En ganska liten box som ibland känns lite som KPA-Pensions reklamen med de ”inkedjade protestanterna”: -Du, vet du vem som har nyckeln, jag är kissnödig..
Men, vi får väl se.

Annars var, föga förvånande, den mest lästa artikeln hittills i veckan, igen, generellt: ”Dog efter lång väntan på ambulans” och ett nytt fall. Det anmäls friskt till Socialstyrelsen nu och kan det vara så att räddningstjänsten står på tur? Inte med anmälningar till Socialstyrelsen utan till… ja vadå, de som borde ha nyckeln? Hade`

torsdag 2 juni 2011

Kung, chef och ledare


”Det skadar självfallet mitt förtroende och även monarkins förtroende och även Sverige. Det beklagar jag verkligen” men han hade inte gjort något och i så fall var det i ovetskap, en definitionsfråga eller nått han inte kunde komma ihåg..men hallå:

Jag fattar verkligen inte hur en människa som i hela sitt liv levt som kändis och offentlig person är så extremt dålig på att klara av ett offentligt liv. Har han inga rådgivare eller vägrar han lyssna? Varför klantar han till sina svar så otroligt mycket trots att en inte ens ljummen journalist som låter honom ”komma undan” får honom, dvs Kungen, att ställa till det.. Hade någon annan betett sig på detta sätt hade drevet slukat honom innan programmet var över och alla hade tyckt att han hade sig själv att skylla. Här känner jag att man måste hushålla med föraktet med tanke på det stora antalet behövande för i själ och hjärta tycker jag synd om karln.

Detta skulle kunna vara ett..skämt, om det inte vore för att det faktiskt är vår statschef och rent ekonomsikt handlar det inte ”bara” om apanaget utan om de dörrar som ska öppnas för Sverige. Eller inte och han nämner det själv fast i meningen att andra har skulden.. ”Har han eller inte” bryr jag mig mindre om, faktiskt inte alls, men varför hyckla och än värre, kanske ”ljuga”. Är det någon som inte tror att det kommer att grävas fram sanningsvittnen, (har redan börjat så smått), diverse bilder och att det faktiskt efter detta blev legalt, som ”största scoopet”. Fanns det tveksamheter och en slags journalistisk ljummen hederskodex mot kungahuset är den borta nu. Faktiskt välförtjänt om kungahuset är så extremt dåliga på att förstå hur andra människor tänker och rent av att de tänker. Själva. Teoretiskt kan Sverige bli republik med en folkvald statschef men det kräver dock en grundlagsändring och ett sådant beslut måste fattas av två av varandra följande riksdagar. Jag har aldrig brytt mig eller ens tänkt i dessa banor tidigare men jag tror inte jag är ensam som börjat tänka. Sen tror jag inte det blir billigare, (och om får väl knappast räddningstjänsten överskottet), så kanske det är dags för Victoria att bli drottning så många slipper fundera och livet kan gå vidare. Också för Kungen men vad har det med räddningstjänst att göra? Tja(bo) kanske inte mycket om inte det ska vara för ledarskapet och att jobba som högre chef då:

Att jobba som högre chef och ledare innebär mycket men i det här inläggets perspektiv kort och gravt förenklat, att man sitter inne med mycket övergripande information men med mindre aktuellt. På golvet är det tvärs om. Mellancheferna har lite av varje och ska dels vara lojala mot de övergripande besluten och chefen, (som man ofta inte har alla delar av och kanske inte alltid vill umgås privat med), och sen förklara det mot golvet som man vill vara lite mer ”kompis med och ofta kommer ifrån”.

Jobbigt? Tja, alla grupper behöver ledas men gruppen måste förstå och/eller vara inställd på det för att låta sig ledas. Av just de eller den och/eller just då. Förmågan att leda är till viss del personlig, till viss del inlärd men alltid beroende av gruppens vilja och den växlar över tid och på fråga. Förtroende, ansvar, förebild och rättvisa är fyra små men ack så viktiga ord i och runt detta och uppnår inte ledaren detta blir gruppens betydelse starkare än ledarens. Man väljer att vara kvar i det trygga, i gemenskapen, även om man kanske egentligen tycker ledaren har rätt eller åtminstone delvis rätt. Speciellt om man tidigare inte fått gehör, eller ens respekt för de förslag och tankar man fört fram. Ett dynamiskt samspel och nycklarna heter kort sunt förnuft och medvetenhet. Alla kan inte och har inte förmågan och alla vill inte. Inget konstigt i det. Det konstiga blir när man borde inse att man inte har förmågan och inte gör något åt det utan fortsätter med samma tänk, i likartade frågor/beslut, med samma stöd och/eller avsaknad av detsamma. (Läs kungen nu och kanske någon du tänker på i din omgivning.)

Förtroende, ansvar, förebild och rättvisa. Respekt, sunt förnuft/logik och medvetenhet/insikt, och så var det istället för fyra små ord två meningar av betydelse. Om..en organisation eller en grupp skall lyckas med det man vill. Sen kan det vara att bara delta, eller att vinna ”matchen” eller rent av kanske seriesegern. Man vinner en och annan match med dåliga ledare med men det beror då inte på ens egen förmåga utan att man då har mött ett lag med ännu sämre ledare. I längden går det inte om man vill uppnå något. Något annat eller något svårt som tex. att "prata in eller förklara bort något" om man inte har förmågan eller får hjälp. Hjälp av fler än den närmsta beroendekretsen. De kan helt plötsligt också komma ihåg varifrån de kom och vilka som var deras kamrater även när det blåser. Hade´

onsdag 1 juni 2011

Svensk räddningstjänst kan inte släcka


”Boverkets kommande byggregler kommer att motverka sitt eget syfte och i slutänden resultera i fler storbränder, negativ miljöpåverkan och en dramatisk kostnadsökning för samhället. Boverket bör ändra byggreglerna så att de vilar på både livräddande och egendomsskyddande grunder”, skriver brandingenjör Hans-Eric Zetterström i SvD Opinion. http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/nya-byggregler-leder-till-fler-storbrander_6205657.svd På BRAND 2011 var rubriken på ett miniseminarium; ”ska vi släcka?”, och där Hans-Eric Zetterström vände på frågan: ”- Jag vill sticka ut hakan och fråga: Kan svensk räddningstjänst släcka? Och mitt svar är nej. Brandskadekostnaderna låg ganska konstant på 3,5 miljarder kronor per år fram till 2007 då de steg till 4,7 miljarder för att sen ligga kvar på den höga nivån. Det här beror på en kombination av flera faktorer varav två är dominerande. Den ena är räddningstjänstens arbetssätt, bland annat beträffande rökdykning, men största orsaken är en förändrad syn på byggreglerna där man numera har ett uttryckligt ointresse för egendomsrelaterat brandskydd, det är nollprioriterat. Även om han tillspetsat hävdade att räddningstjänsten inte kan släcka menar han att den gör så gott den kan efter förutsättningarna, men icke desto mindre. Sedan 1800-talet har en av faktorerna vid premiesättningen i industrin varit tillgång till räddningstjänst. - Om vi går tillbaka fem år och tittar på vårt skadeutfall kan vi inte se att räddningstjänsten har någon inverkan på en brands skadekostnad. Därför har vi tagit bort begreppet räddningstjänst när vi bestämmer premien. Det måste bli en samklang mellan räddningstjänstens arbetssätt och bygglagstiftningen så att den också beaktar egendomsrelaterat brandskydd.”

Bra ”rutet” tycker jag och det behövs en debatt men håller inte med i delar, tycker andra är tveksamma och framförallt då det ansvar som försäkringsbranschen skulle kunna ta, negligeras totalt. Om de hade en ”egen säkerhet och brandklassning” för att sätta premier skulle det vara en faktor som piska och/eller morot tror jag. Vad hindrar det egentligen och det är knappast.. resurser.

Cyniskt kan det också vara så att det samhällsekonomiska perspektivet ur det allmänna, ur tanken på kronor och ören, spelar roll fast man inte vill lyfta upp det och inte vill visa det på det sättet. Om det brinner, för säg 5 miljarder/år, och ändrade regler gör byggandet dyrare än det…
Nu tror jag inte dessa beräkningar håller och det beror helt på var man lägger kraven och på vem/vilka men oavsett, finns det fler värden än pengar.

För sen är detta oroande ur fler aspekter och jag tänker då i kombination av att den operativa räddningstjänsten också rustats och fortfarande rustas ned. Förmågan minskar för mer komplicerade och längre insatser generellt men tyvärr i vissa kommuner, även för vardagsolyckorna. ”Någon” som idag saknas, måste ta ett helhetsgrepp över hela området och över samtliga kommuner/förbunds gränser och se över vad vi har, vad vi kan och om det är vad vi förväntar oss och tror för att bestämma vad vi ska. Nu ligger det på enskilda kommunala politiker och enskilda tjänstemän och följer knappast lagens intentioner i delar och absolut inte likvärdighet och närhetsprinciper. Sluta tro utan skaffa kunskap och förbered en strategi för hur den enskilde medborgarens dom kommer att bli medan det fortfarande går. De vet inte utan tror de får hjälp i mängd och omedelbart för sina skattepengar och vari består mycket av den pågående debatten om ambulanser och SOS-Alarms förmåga? Jo ”den enskildes” ökade kunskap om den otillräcklighet som råder. Visserligen, och starkt drivet av media, men detta samverkar för media vet vad som intresserar och säljer och ”den enskilde” ÄR intresserad av dessa frågor. Vi får aldrig glömma bort att ytterst är det faktiskt inte ”bara” en fråga om pengar utan om hälsa och liv. Deras och våra alltså allas våra liv.

Kort, för kort inlägg för en så allvarlig fråga, men det kommer mer, mycket mer. Sen, för särintressen är som popcorn. Öppnar man locket har man dom över hela rummet. Hade´

tisdag 31 maj 2011

Konkurrens


Företagarna i Dalarna anmälde Räddningstjänsten Dala-Mitt, RDM till konkurrensverket för ett år sedan. De ansåg att Dala Mitt utnyttjade sin dominerande ställning när det gäller brandutbildning i konkurrens med näringslivet och att räddningstjänsten stänger övningsområdena för företagen. Företagarna Dalarnas åsikt var att räddningstjänsten missbrukat sin dominerande ställning när det gäller utbildning i brandskydd och utnyttjat sin roll som tillsynsmyndighet för att värva kunder till egna utbildningar. ”- Problemet är nationellt. Räddningstjänsterna stoppar möjligheten för privata företag att erbjuda brandskyddsutbildning”, enligt Karin Torne-klint, från Företagarna Dalarna. Igår kom Konkurrensverkets utlåtande; http://www.kkv.se/t/NewsPage____7385.aspx och för första gången tar nu Konkurrensverket en offentlig aktör till domstol för att ha begränsat konkurrensen genom sin offentliga säljverksamhet. Man ger alltså Företagarna i Dalarna rätt och sen får vi se vad tingsrätten i Stockholm säger. (Stockholms tingsrätts domar och beslut i konkurrensrättsliga frågor kan överklagas till Marknadsdomstolen. I dessa fall krävs prövningstillstånd.) Stämningsansökan är gedigen och mycket intressant och finns till höger på sidan som länken ovan anger. Om problemet är nationellt får stå för Karin men helt klart är att utfallet av domen och vad man belyser ur stämningsansökan och på vilket sätt är det. Jag känner till en del företrädare i organisationer som nog är lite kallsvettiga nu och det kan jag förstå. En del av ”finansieringen” av svensk räddningstjänst kommer från dessa och relaterade intäkter. Är den finansieringen, dvs. sättet man gör det på schysst? Vi får se vad som händer mellan verket och RDM men en hel del är och blir lite "konstigt" för en oinvigd och det är lite svårt att överblicka eventuella konsekvenser.

Sen kan jag inte låta bli att tänka mer marknad och ur ett annat perspektiv för: ”företag som har en dominerande ställning på marknaden får inte missbruka sin makt. Att vara dominerande innebär att ha en stark ekonomisk ställning som gör det möjligt att hindra en effektiv konkurrens. Företaget kan då i hög grad agera oberoende av sina konkurrenter och kunder.”

Tänk om det också gällde på arbets-marknaden och för fackliga organisationer? Det är även förbjudet för företag att:

”Ingå avtal där syftet eller resultatet hindras, begränsas eller snedvrider konkurrensen på ett märkbart sätt. Förbudet mot konkurrensbegränsande samarbete omfattar samarbete mellan två eller flera företag och gäller avtal, beslut av en företagssammanslutning eller så kallat samordnat förfarande. Företag som är konkurrenter får inte komma överens om priser, rabatter eller leveransvillkor. De får inte heller dela upp marknaden mellan sig. Ett företag som har deltagit i en kartell kan dömas av en domstol att betala en konkurrensskadeavgift på upp till tio procent av företagets årsomsättning.”

Fem minuter är vad det tagit för mig att skriva en stämningsansökan med en begäran om ”ett tionde av årsomsättningen” om detta gällt även arbets-marknaden och några organisationers tolkningar för att cementera sina monopol i den ”svenska modellen”. Problemet skulle mer vara kan man skriva ansökan mot flera eller måste man ha bara en motpart. Jag hade löst det med minst två ansökningar och parallellt, tror jag. Jag hade ju oavsett fått samma argument och motverkan i gemensamma skrivelser men med olika brevhuvuden så vaddå? Skriver jag ett får jag ju minst två ändå. Delad glädje är ju dubbel glädje, eller/liksom. Hade´

måndag 30 maj 2011

Svengelsk MSB-utredning?


”Deltidsanställd räddningstjänstpersonal är en oerhört viktig resurs för samhället, men den tas alltför ofta för given och förbises av såväl politiker som tjänstemän, såväl lokalt som regionalt och nationellt. Men ett förändrat synsätt på deltid ställer också högre krav på prestigelöshet, ledningsförmåga och de administrativa systemen. Det kanske är där skon klämmer…?” skriver Stefan Svensson bland annat i sitt inlägg på: http://www.tjugofyra7.se/msb/Blogg/Stefan-Svensson/Deltid--viktig-resurs-som-ofta-forbises/ som i övrigt också är ett mycket inlägg som relaterar till MSB:s ”utredning” om gemensamma blåsljusstyrkor som täcker in räddningstjänst, sjukvård och polis. http://www.tjugofyra7.se/msb/Avdelningar/Nyhet/MSB-vill-testa-gemensamma-blaljusstyrkor/

Jag har tidigare nuddat detta i inlägg sedan MSB i februari varit till USA på studiebesök och fått erfarenhet och konstaterat att: – Det är inga problem med verksamheten utan handlar mer om att övervinna fackligt motstånd, framförallt från brandmännen. Erfarenheten säger att det är lättare göra brandman av polis än tvärtom, enligt Anders Axelsson, MSB. Jag tyckte den 21 mars: Lycka till säger jag som nu är minst sagt irriterad. Ytterligare ett arbete som kanske kunde blivit bra men som saboteras redan innan det ens kommit igång. Med en total inkompetens i hur man bör driva ett projekt för att få delaktighet, "medarbetare" och lokal förankring istället för misstänksamhet, "motarbetare" och faktiskt, nu först, irriterade fackliga företrädare, och ja, jag är inte mer glad nu.
Sen vill jag, som lite svar på dels till Stefan om prestigelöshet och till en anonym kommentar till mitt inlägg då; ”Men det är det inte så det ofta blir? Intresset är ofta svalt för det fackliga och till slut blir det den eller de notoriska gnällspikarna (som ser en chans att vara motståndare mot arbetsgivaren bara för sakens skull) som blir fackombud på arbetsplatsen.”, svara,att nej, det är inte så för BRF. Längre, kanske det ska tilläggas, för visst har det funnits viss sanning i det tidigare och för alla som arbetar i opposition, läs tex. alla fackföreningar, men jag påstår att det i det stora och i det mesta är förlegat och numera ersatt av kvalitet. Evidens, erfarenhet och vetenskaplighet med stora mått av omvärldsanalys och inte bara nationellt, bygger vad vi vill utifrån vad vi vet och mindre på vad vi känner. Sen kontrolleras, debatteras och samverkas det i den ”vetskapen” mot andra ”vet-skapar och inte minst veten-skapar” och vi har gång på gång visat att vi vill och att vi verkligen arbetar framtåriktat. Vi är ett nyskapande och modernt fackförbund. Punkt, men klart det skrämmer och tvingar en del företrädare att bekänna färg och det är inte alla gånger den färgen stämmer med vad man sagt eller tror. Fått en del att gömma sig och dessvärre en del att dra upp enskilda mindre och ofta lokala ärenden som en skrämmande sanning om Brandmännens Riksförbund för att kunna visa sin egna förträfflighet och oantastbarhet. En ren skär förhandlings och personlig överlevnadstaktik av några enskilda tjänstemän och ett fåtal politiker. Den stora massan däremot och de som granskat vet numera vad BRF står för och vill och blivit förbluffad av att det oftast samma saker som de men under ordnade former som följer lag, föreskrift och under samverkan.

Apropå ”stora massan” så representerar vi den gällande arbetstagare inom svensk räddningstjänst och har vad som kan beskrivas i det närmsta en ”monopolställning” gällande deltidsbrandmännen och att då inte med ett enda ord, en enda ställd fråga, nyttja vår kunskap om branschen INNAN, man lägger fram ett betänkande i en så stor och viktig fråga som denna är…så dumt att jag inte finner orden. (Eller vill se de tankarna i tryck.)

Det handlar inte om PRESTIGE utan det handlar om att BRF faktiskt kan mest och har den längsta erfarenheten som finns att uppringa i just denna fråga i Sverige. Vi visste och vet dessutom vad MSB måste åka till USA för att se för vi har dels gjort de resorna, tillhör det globala fackföreningsparaplyet för just den här branschen som ensam representant och vi har flera gånger i veckan kontakter med dem. Vi vet vad som hänt och hände och varför även utanför Sveriges gränser alltså. Den KOMPETENSEN bryr man sig inte om och jag undrar lite också hur stor är, och var, gruppen som jobbat med denna fråga och, som var till USA och vad och från vem/vilka fick man sina uppgifter?

Ett namn tack, från USA, också, och BRF lovar att vi inom en vecka har kvalitetsgranskat detta med hjälp av våra amerikanska kollegor och vänner och det hade vi kunnat göra oavsett, och delgett, om vi bara fått ”vara med.” Jag menar då inte till USA, utan i gruppen. Eller åtminstone fått information om gruppens arbete. Vilka satt och sitter i MSB;s grupp kan vara intressant men vi kan ju läsa innantill i och för sig, sen, men, som Torkel Schlegel skriver i sin blogg; ”att vi på MSB deltar gärna i diskussioner om gränsdragning och samverkan men det förutsätter naturligtvis att den som upplever problem på något sätt tar upp frågorna med oss..” gällande okunskap och juridiska gråzoner, men nej Torkel, du har fel. Ni lever inte som ni lär eller säger eller som du skriver och jag är oerhört besviken på vissa av era företrädare. Som då i sin tur borde ha en chef som har en chef så frågan är var egentligen ligger de felen eller okunskapen? Hos chefer, tjänstemän eller i organisationens struktur för vet man inte eller vill man inte eller vet man och tillåter? Ovsett svaret på detta är det ingen bra grogrund för kvalitet, för kunskap och/eller för en samverkan som löser och eller flyttar fram frågorna. Kan jag tycka.

Jag avslutar med ett till Torkel-citat; ”…jag vet så mycket att jag vågar påstå att de allra flesta juridiska frågor som rör samverkan vid olyckor och extraordinära händelser faktiskt har ett svar. Och dessa svar har vi alla som arbetar med samhällsskydd och beredskap en skyldighet att söka rätt på…” Och det är precis här MSB brister och då blir inte heller frågan, eller som här; ”utredningen”, trovärdig.

MSBs förslag ska lämnas till regeringen nästa vecka… Lycka till! Hade´

lördag 28 maj 2011

Bästa kommun?


Sveriges bästa bostadskommun blev Lomma i Skåne. Tidskriften Fokus sammanställer varje år 44 variabler som livslängd, folkhälsa, lärartäthet, företagsklimat, flyktingmottagande med mera. Resultatet presenterar tidningen sedan i en lista där alla kommunerna rankas.
I år toppar Lomma, (Lomma består av orten Lomma och Bjärred som båda ligger längs havsstranden norr om Malmö. Tillsammans har de 21 600 invånare och fjärde högsta medelinkomsten i landet). Danderyd norr om Stockholm var 2:a följt av Ydre i Östergötland.
Sist blev Ljusnarsberg, (ligger i Bergslagen med Kopparberg som huvudort åtta mil norr om Örebro med en befolkning på cirka 5 000 personer.)
Jag bor ju i Gävle och vi hamnade på plats…234 vilket jag hade kunnat stå ut med om det inte vore för att vi blev slagna av Sandviken på 222, medan Hofors hamnar på sjätte plats – från botten. Alltså plats 284. Sen kan man undra vad Herman och gänget på räddningstjänsten i Dorotea gör, från plats 13 förra året till 123 i år. Tja, i detta kan de nog inte göra mycket och vi släpper denna ”statistiska krumbukt” och väntar till SKL/Pacta visar liknade för svenska räddningstjänstkommuner. Igen.
(Eller tills Gävle ligger i topp eller åtminstone före Sandviken.)

Apropå Sandviken, (en olycka kommer sällan ensam), tror ni inte de fått pris också: ”Sandvikens kommuns mångfaldspris för 2011 går till brandmän inom Gästrike räddningstjänst. Valet motiveras bland annat med att brandmännen varit bra förebilder för barnen på Nya Bruket.”
Brandmännen har medverkat i olika turneringar, spolat skridskois för barnen och låtit dem utforska räddningstjänstens fordon bland annat.
BRA jobbat på er och GRATTIS tycker jag, (egentligen).

Nu bär det iväg till Stockholm, sen Finland, det är Förbundstyrelsehelg och en massa beslut att fatta. Hade´

fredag 27 maj 2011

Vad kostar det


Vi som svenska medborgare har ingått ett kontrakt med staten (och dess kommuner) som går ut på att vi betalar skatt och i gengäld får vissa tjänster utförda. Generaliserat handlar det om:
-Sjukvård i alla former (primärvård, långtidsvård, äldrevård)
-Utbildning (grundskola, gymnasium, högskola)
-Skydd mot inre/yttre hot (polis, brandkår, rättsväsende, militärt försvar).
-Fungerande infrastruktur (vägar, järnvägar, flygplatser, vatten, elektricitet).
-Pension som tack för lång och trogen tjänst.
-Solidarisk hjälp (sjukpenning, försäkringskassa, socialbidrag).
-Chansen att hjälpa andra (flyktingpolitik, bistånd).

Merparten av dessa ”saker” kan vi inte klara själva och det är helt rimligt att vi då också betalar för dem men vad är det egentligen vi får för pengarna? Vad får vi för över 46 % av de pengar som annars hade varit våra att spendera fritt? Trygghet och vetskap att någon kommer när jag ringer efter polis, ambulans eller brandkåren? Inom rimlig tid.. Att mina barn och barn-barn ska få en bättre eller lika bra skolgång som jag? Slippa vänta och sitta på försenade tåg? Pension och vård som gammal? Vård nu och en eventuell operation om jag behöver? I rimlig tid.. En avreglerad elmarknad, vatten utan bakterier, sjukpeng/försäkring.. Ja, jag är lite bekymrad, nä fundersam, över vart vi är på väg när jag gång på gång i det som upplevs och beskrivs som goda tider för Sverige, möts av besparingskrav och orimliga prioriteringar. Vad är grunduppdragen och vad vill folk i gemen ha för sina investerade pengar i ”sitt kontrakt”? Knappast en överbyggd administration, kultur- och idrottsarenor i stora skrytbyggen innan man tillsett grunderna. Prioriteringen är bara så fel i en del kommuner och så genomskinligt att det är uppenbart men, ibland är det så uppenbart att ingen ser det.

De som bestämmer är ju folkvalda … så ni/vi har oss själva att skylla eller? Nja, mitt intryck av en del kommuner är nog att det i många fall snarare handlar om oligarki, (en begränsad grupp med stor makt), än demokrati. De folkvalda har större beslutsrätt, tjänstemännen är mindre viktiga, och saknas det pengar till det där senaste vallöftet, kanske en sporthall, då rycker det må hända en deltidskår eller en brandman från styrkan.
Det är dags att inte bara titta, (på), utan faktiskt se.
Vad händer och ifrågasätta varför det händer, hur har man prioriterat, hur tänkte man, vad finns för alternativ, vilka står bakom beslutet och vilka inte och varför då…och så vidare?

Jag bor i Sverige och landet utför tjänster till och för mig och då ska jag också betala ”avgiften” för det, i form av skatt. Faktiskt och absolut men, och ett viktigt men, då vill jag faktiskt ha en bra förvaltning och en hyffsad prioritering av mina pengar. Jag skulle aldrig i andra sammanhang betala in blanco och speciellt inte dessa summor så varför ska jag acceptera det här? Jag vill inte ha en till sporthall, större kommunalt finansierat kulturutbud, mer administratörer och att delegationer åker land och rike runt, (i bästa fall), och projekterar, sammanträder och …funderar. Jag vill ha ortens/stadens räddningstjänst kvar och/eller fungerande. Först.

Jag är orolig för en del orter, en del kommuner, och när den ena handen inte vet vad den andra gör kommer det ologiska beslut som inte hänger ihop. Allt medan politiker och tjänstemannaledning kastar ansvaret mellan sig som Svarte Petter. Vad kom man fram till på BRAND 2011 relaterat till detta? Något nytt, något framåtriktande, något man kan se en strimma ljus från? Nä, mer att ingen kan eller klara detta självt men sen då? Ska vi vänta på BRAND 2012 eller kanske vi ska starta ett uppror och göra en Bengt Sändh? På 70-talet tryckte han upp egna A-4 papper i lite större storlek så de inte passade i pärmar. Han hade fått nog av de myndigheter som han var i fejd med. (Skatte och Kronofogdemyndigheten). De fick då vika och håla om alla brev han skickade och det var inte några.

Lite kul kan jag tycka som slapp tilltaget men helt klart gav det tankeställare och hörde talas om sig. Fortfarande, nästan 40 år senare, och det är nästan under samma tidsperiod vi sparat på operativ räddningstjänst. Hade´