Träskor och fordonsbudget

Jag fyllde 29 för 20 år sedan och är det fortfarande vilket kanske gör det bekymmersamt med pensionen. Men vem har tid med en sån nu eller snart och när jag var 25 år, alltså för 4 plus 20 år sedan, köpte jag ett par träskor. I dagarna har de nu gjort sitt, RIP. De kostade 160 kronor och det blev ett himla liv över att de var så dyra. 24 år är 8760 dagar och jag har verkligen använt dom. Mina träskor har kostat mig, avrundat uppåt, 2 öre per dag. Hade jag haft en normal avskrivningstid, säg 5 år, (träskor är ju ”hållbara” och direkt ingen modepryl med nya modeller i rad), hade de hamnat på 9 öre per dag. Ändå en bra investering! Lite så fast med större summor och tänkte jag när jag var ansvarig för drygt trettiotalet ambulanser, akutbilar och sjuktransportfordon. Alltså vad har vi för break even, för periodisering, hur länge kan de tänkas vara i aktiv tjänst och fungera. Akut när allmänheten behöver dem och för att personalen ska känna sig trygga. Det handlar inte om 24 år utan runt 5. Vi försökte få serviceavtal så långt det gick från leverans och ingen tillverkare ville skriva på längre tid för de hade upptäckt samma sak som vi, ambulanserna hade då gått cirka 40-45 000 mil och reparationskostnaderna steg katastrofalt och det blev allt svårare att få rätt reservdel pga tidens tand. Visserligen var de minutiöst servade och såg bra ut men problemen, ja de startade då. Försäljningsvärdet, möjligheterna till att bli reservbil, körutbildningsbil eller annat gick åt motsatt håll så även rent ekonomiskt fanns en ganska tydlig gräns för när det var dags för byten för körde vi ett-två år till fick vi mindre och fick ge mer för nytt. Förenklat, om man betalar 1 miljon och skriver av det på 5 år har man en årskostnad på 200 000. Lägg till serviceavtalet inkluderande allt utom drivmedel och teoretiskt har du en kostnad på 250 000. Om ett motorbyte kostar 200 000 och en växellåda 50 000 och du vet att de kommer efter 5 år..så i budget måste jag då ha 250 000 per ambulans/år föra att kunna byta vart 5:e. Har jag inte det så blev det dyrare då ras, bärgningar och taxi till personalen, hyra av reservbilar mm blev dyrare. Då har jag inte med ett ord, ännu, skrivit kvalitet eller medicinska risker. Här gäller verkligen; att det man förlorar på karusellerna vinner man på gungorna eller det något vassare; det blir som att kissa på sig, varmt och skönt från början men kallt ganska snart, om man inte har ordentliga fordonsplaner. Fordon är så dyra att man måste veta när gränserna går och vad man måste leverera i form av trygghet och kvalitet till både brukaren och brukarna.

Tyvärr får jag allt som oftast rapporter om att organisationer kortsiktigt tänker ”träsko” och just nu är det riktigt hett i ett av våra områden. Höjdfordon som inte kommer ut, kommer upp och sen omvänt. Problemet med höjdfordonen förutom att de räddar liv, vilket är obestridbart och inget problem om de fungerar, är att de dessutom i flera kommuner är fastighetsägarens ”nödutgång” och ett antal bygglov ligger godkända för att den/de fanns. En björntjänst till sin egen och andras kommunala organisation och ett elände för personalen men en presumtiv katastrof för den enskilde. Det är den enskilde som betalar allt och i värsta fall får plikta men han/hon har inget ansvar. Det har om man drar detta alltför långt, en trä-sko-kalle…

Jag har för övrigt fått nya träskor av barnen och de slog till med myggjagarträskor, de längst till höger i koskinn. Vilken fräck gubbe va´?
Gubbe föresten, och så var vi där vi började. Hade´

Barn vs ungar = ungdomar

Larmrapporterna haglar om hur dagens tonåringar får allt de pekar på och samtidigt inte vet hur man gör för att koka ett ägg. Barnpsykolog Elisabeth Cleve har tillsammans med journalisten Maria Carling gått på djupet med fenomenet ”curling” i boken ”Sopa lagom: bättre balans i curlingfamiljen”. Elisabeth Cleve berättar att hon i sitt yrke möter många tonåringar som mår dåligt när de hamnar i gymnasieåldern. Då förväntas ungdomarna ta egna beslut, men märker att de inte klarar av det särskilt bra. – De har under hela sitt liv varit inrutade i scheman som andra människor har gjort. De har inte haft så många möjligheter till att ta egna initiativ tidigare. Ett annat problem stavas pengar. Många ungdomar får en hel del pengar av sina föräldrar. Och har de skilda föräldrar händer det ofta att de får dubbelt så mycket pengar. Elisabeth Cleve tror att många föräldrar vill kompensera ett dåligt samvete. – Det som kan bli svårt för dessa ungdomar är att de inte kan hantera sina pengar. De har alltid fått allt de behöver. Flickor som alltid har fått pengar av pappa och helt plötsligt måste klara sig själva kan bli väldigt förundrade över att även saker som diskmedel och toalettpapper kostar pengar.

Vi som är mammor och pappor känner nog igen en hel del saker hemmavid men tar vi med oss kunskapen till jobbet över vad vi eller andra föräldrar ”ställer till med”? Har vi en högre acceptans och förståelse för en viss ”omognad” och ger ungdomarna en bättre introduktion, en längre startsträcka för att smälta in eller gör vi lika där curlar, eller tror vi att det fortfarande är som när vi började vår yrkesbana? Eller.. är ungdomar vid räddningstjänsten andra typer av ungdomar och; ”vi har inte de problemen”?

Som vanligt är de enklare att ställa frågor än att svara men jag träffade en stationschef för många år sedan som berättade en historia som kan ge oss en vink. Helt ovetenskapligt men, en vink. Han ansvarade för rekrytering och hade bland annat ett eget litet test som han kallade ”verktygstestet”. Kort handlade det om att han hade ställt fram 10 olika verktyg som han ansåg vara relevanta för jobbet i ena änden av en lokal och en skruva-meka-uppgift i den andra änden. Sen berättade han vilka verktyg som var relevanta, (en skiftnyckel och en stjärnmejsel) och man fick bara hämta två och springa en gång. Han hade kört detta egensinniga test under många, många år och tyckte sig nu se stora förändringar i hur det fungerade då alltfler, och i det sista testet som just varit, blev det fiasko. Man visste inte vad verktygen hette, hur de användes och mer än hälften hade då ”kuggats”. han menade att detta då var ett bevis för att de nya hade andra färdigheter men kunde inte andra och att det borde "man" beakta. Nu var han en klok och förstående stationschef som var lojal mot linjen och besluten, så att kuggas här, innebar inte att man inte fick jobbet utan att han mer visste var han behövde förstärka den nyanställdes kunskaper. Och det gjorde han med den äran. (Jag pratade också med några som varit utsatta för denne egensinnige man och de höjde honom hans introduktionspaket till skyarna.) En bas som alla fick och sen lades individuella delar som baserades på deras egna styrkor och svagheter till. Tex att veta vad som var en skiftnyckel och en stjärnmejsel.
”-Vi må hjälpas åt med dem för vi har mycke som behöver å göres.."
Må du vila i frid och att ditt minne förvaltas väl.

Naturligtvis kommer det ”en ny sorts människor” än vi själva och inte nog med att de är unga, de har andra kunskaper och brist på kunskaper. Även om man gått erforderlig utbildning och har MVG i alla kurser är man i början av sin yrkeskarriär och ofta har man precis lärt sig att ta ansvar för sig själv. Okey, några år då men vad har du då, du som bestämmer eller som är arbetskamrat? Hur många nya sjuksköterskor som frågade om de kunde låna den stora sjuktransportbussen för att de skulle flytta till helgen i mitt förra jobb tappade jag räkningen på i mitt förra jobb. De hade alla minst en treårig högskoleutbildning i bagaget och flytten, var påfallande ofta från sina föräldrar eller till sitt första samboskap. Vad jag svarade och hur vi gjorde? Grunna på den ni..

Hur svårt kan det egentligen vara att inse att alla är nya någon gång och att samhället förändras och att vi lite äldre bär ”skulden” för det oavsett vad vi tror och att alla behöver en chans i det vi varit med och ”ställt till”. Vi bör vara lika curlande mot andras ungar som vi är mot våra egna barn och hur skulle du reagera om ditt barn kom hem och berättade att på räddningstjänsten, eller i det där facket…. Du kan inte kräva mer av andra än vad du själv levererar så låt oss tänka på och slå fast, att den gamla tiden har varit och de nya människorna kommer och vi behöver både och för att kunna komma ytterligare framåt och känns slutcitatet från mitt hem igen; ”-Jossssssan!!! Nu har detta förbannade program slutat funka igen det är nått fel på den här förbannade data-xxxxxxx, KOM HIT OCH HJÄLP MIG!”
Trevlig helg och ha en bra fredagsmys på er. Hade´

PS. Jag skulle däremot aldrig be henne eller hennes syskon hämta en skiftnyckel men.. vems fel är det? DS

Sean Banan

Storstockholms brandförsvars ledning går vidare i sina Sean-Banan-förklaringar, vg. se inlägg även lite längre ned, och inleder efter att fått svidande kritik och blivit kallad kommunikationsstrateg:
”-Nej, min titel är kommunikationschef. Man kan ha olika åsikter om Sean Banans sketcher men jag tror och hoppas att de flesta människor kan skilja på en sketch och verkligheten. Igår gick ett avsnitt av serien Välkommen åter på tv. Där driver man med livet på ett varuhus. Jag tror att de flesta förstår att även detta är ett skämt och att det nog faktiskt inte är så i verkligheten på Kfem i Vällingby. Mikael Dubois gjorde en gång i tiden Elaka polisen. Jag tror att de flesta förstod att det inte heller var en dokumentär. I USA har till och med komiker med arabiska rötter börjat med stand up komedi om terrorister och al Qaida.
Söker man på Sean Banan på Youtube så får man 1110 träffar. I sina sketcher har han bland annat besökt Friskis och Svettis, Slottet, Ett Spa och Moderna museet. Man kan alltid fundera på vad som är ok att skämta om och inte och nivån på olika komikers skämt. Vi gjorde bedömningen att detta skulle kunna vara ett sätt att bjuda på oss själva och nå nya målgrupper och vi satte också upp vissa förbehåll. Tyvärr höll sig inte produktionsbolaget till vår överenskommelse. Detta har vi tagit upp med dem och vi väntar på en förklaring.
Att jämföra en sketch i ett humorprogram med vårt arbete med värdegrund, jämställdhet och mångfald tycker jag är lite märkligt. Det är tråkigt att du känner dig tvingad att sitta och lyssna på värdegrund och Mervärt. För mig är det både självklart och intressant att arbeta med värderingar och alla människors lika värde. Och jag kan också se skillnad på verklighet och sketcher.
Vill man se lite mer av verkligheten i vår verksamhet kan man titta på serien 112- på liv och död som går på Tv4+.”

En raljerande inledning och tillika slut och där mellan en förklaring som till några barn om man kan kommunikation. Dvs vet vad och varför och hur man borde bli uppfattad och framfrallt vill bli uppfattad. Jag har inga tvivel på kompetensen och heller ingen aning och antar då att han vet vad han gör och att texten då har ett syfte. Vilket??
Han är ju professionell kommunikations-stra..-chef.

”Rumpa" har kommit att bli en så kallad catch phrase, en typ av replik som karaktäriserar en rollfigur på ett tydligt sätt för Sean Banan. Det har aldrig varit någon hemlighet utan en medvetenhet i att han lanseras som en upptäcktsresande sexistisk och helt politiskt inkorrekt reporter. Då kan man tycka att garden skall läggas högt om man inte vill förknippas med just de sakerna och ”Tyvärr höll sig inte produktionsbolaget till vår överenskommelse”, håller inte. Det som det där klagats på från ansvarigt håll var att en ”Barbara” var med istället för en HLR-docka och att en filmning hade skett olovandes på Kungsholmen.

Jag kan tycka att vissa delar av vad Sean Banan gör är roligt, rent av underhållande men det mesta är bara tarvligt, barnsligt, högljutt och eländigt. Tyckte jag. Förutom detta har jag nu plöjt lite artiklar och intervjuer med honom ungefär som jag skulle gjort om jag hade tänkt göra ett inslag i ”mina lokaler eller under BRF:s flagg” och han framstår då alltmer som en förväxt nedre tonåring och man häpnar över en del uttalanden. Visst, jag är helt medveten om att det kostar på att hålla sig runt sitt catch phrase och kunna förnya ”chockeffekterna” så man framstår som..häftig? men jag är lik förbannat ingen sur tant, vilket enligt Sean själv säger, är de enda som inte gillar honom: ”- Det Finns alltid griniga tanter men de är bara sura för de inte kan skaka på sina skrynkliga Wettextrasor. För att bli älskad måste man bli hatad. Jag har fått alla möjliga reaktioner och det är mest positiva reaktioner därför tänker jag fortsätta värma Sveriges ringmuskel.”

-"Att jämföra en sketch i ett humorprogram med vårt arbete med värdegrund, jämställdhet och mångfald tycker jag är lite märkligt" säger vidare Kommunikationschefen men det tycker inte jag och uppenbarligen inte ett antal andra men frågan är egentligen, borde inte en Kommunikationschef förstått det. Före. Att andra kan tycka på ett annat sätt än honom. Till och med i hans egna organisation så vad tycker man utanför och i andra relaterade organisationer? Vad BRF tycker anar ni och jo, vår förbundsordförande finns bland de interna kritikerna.

Jag vet inte vad det finns för arbetsbeskrivning, eller mandat hos en kommunikationschef i Storstockholms brandförsvar men det vanligaste brukar vara att det ingår som prioritet 1 att just lägga till rätta och förklara så andra förstår och tillse att organisationen uppfattas rätt och skydda densamma. Oftast med ett prio 1 och stort A för ledningsgruppen. Diplomatiskt och ödmjukt helst.
Nu lägger han själv ribban för raljerar man i tolkningen kan man ju alltid oavsett säga; -Nääähh, det var ju bara på skoj och fattar ni inte det fattar ni ingenting och det är jag som förklarar vad och hur ni ska fatta. Svaren har alltså gjort mig lika fundersam som Sean Banan-inslaget till och med. Ska man kamma över bör man ha nått att kamma med annars bör man nog inta en liten ödmjuk och förklarande ställning. Hade´

Amerikat..och Rinkeby

I USA rasar brandkårsdebatten på relaterade sidor och den låter lite så här klippt från olika håll:
”Frågan om hur vi betalar för brandkåren är värd att diskutera men vi får inte missa skogen för alla träd. Två frågor är centrala:
1. När ekonomin fortsätter att sjunka och när skatt fortsätter att ses som en paria av framtiden för USA, hur betalar vi för brandkåren?
2. Det har varit - och kommer att fortsätta att vara - fall där medborgarna anser att oberoende av grunduppdraget att betala för livräddning, så bör brandmän inte bara göra det utan också rädda värden.
Brandkåren måste se till att medborgarna får vad de betalar för men att någon betalar för vad de får. Varje samhälle bör välja sin form (kvantitet och kvalitet) i brandskydd och hur de betalar för det. Alltför ofta är vi oärliga om vad vi kan, när vi kommer, eller är villiga att utföra. Det kan vara acceptabelt att i vissa att gå från 1+4 till 1+2 men om vi säger att besättningen kan göra samma arbete på samma tid, ljuger vi. Vad som fortsätter att oroa är kopplingarna mellan beslutsfattare och medier, som informerar allmänheten, och ofta fel. Med att försvara istället för att upplysa och den allmänna inställningen är att brandkåren förväntas och kan göra allt oavsett vad som egentligen står i dess makt. Allt oftare kommer sanningen fram i operativa skarpa situationer och syndabockarna i detta blir de som finns och syns för stunden. Den vanliga brandmannen.”

Känns det igen och har vi globalt samma diskussioner och likartade problem och förhoppningsvis lösningar? Tjänar vi på att se hur andra gör och slipper vi då göra samma misstag och kan plocka russin som gror bra i Sverige? Är svensk räddningstjänst stor, större, störst och ligger vi främst i alla delar? Retoriska frågor men det kan ibland vara nödvändigt att se utanför sig själv och bara se det enkla. Enklast är att samverka och samarbeta och se de svenska gränserna för vad de är numera. Nått i en kartbok. Problemet är att kommungränserna är starkare och vad gör man åt dem och hur nationella och internationella är de centrala myndigheterna, departementet och större organisationer egentligen på räddningstjänstområdet, dvs grunduppdraget i denna bransch.

Hoppas jag har fel men ibland kan jag känna att engagemanget är lite som när doktor Bängroth i Lorry säger; ”äsch, jag är skeptisk”, och frågorna som ställs till doktorn är av arten; ”sonen klappade vår minigris och är nu sjuk - har han fått svininfluensan?” Jag menar alltså att vi bör stärka vår delaktighet och höja kvalitén i räddningsrelaterade frågor internationellt för Sverige är för litet.

Därför är BRF med i både Europafacket som såväl i det globala för vår bransch. Vi vill veta före vad som händer sen och vara med och påverka vår yrkesvardag i framtiden.

Det fanns flera brister vid branden i Rinkeby i nordvästra Stockholm förra sommaren, då en kvinna och sex barn omkom. Det slår Statens haverikommission fast i sin utredning om olyckan som presenterades på onsdagen. http://www.havkom.se/virtupload/news/RO2010_01.pdf
Rökluckor gick inte att öppna och rekommendationer till Boverket och till Räddningstjänsten m.fl. och mm. om bättre rutiner i liknade situationer. Svårigheter att ta sig fram med fordonen ledde till att de skadade hamnade på en sida om fastigheten och resurserna på den andra. Kommunikationsproblem såväl mellan operativ personal som mellan flera/olika larmcentraler. Speciella förutsättningar som t.ex. demografiska skillnader skall tydliggöras och förmågan att få en snabbare och bättre lägesbild vid större olycksplatser förbättras. Ungefär samma för Socialstyrelsen men även att tillse att prehospital personal har adekvata kunskaper, resurser och framförallt syrgas och antidoter, (”motgiftsläkemedel”). Sen skall de även ha en ledningsorganisation som inte utgörs av för många som bör ingå i det pratiska sjukvårdsarbetet. Föga förvånade till alla medverkande anser man att samverkan mellan organisationerna bör övas mer och vidareutvecklas. Analyser och annat kommer säkert de närmsta dagarna från initierade och ansvariga och vi får väl vart debatten ta vägen och om den kommer. Såg på TV4 igår att de drabbade skulle gå vidare med de 19:felen, juridiskt, och sen hänvisade man till LSO:n. Av alla lagar...
Hade´

Oooops

Jag hade inte själv sett detta förut, men nyss, då detta tips nått mig och från flera håll. http://www.tv4play.se/noje/cirkus_moller?title=sean_banan_besoker_brandstationen&videoid=1107608
Apropå hur man framställer sin organisation i media eller hur man skall uttrycka det…

En debatt förs i Storstockholms brandförsvar ala` ”Representerar detta inslag vår värdegrund? Det är så osmakligt och förnedrande för oss som jobbar i organisationen,”
Och arbetsledningen svarar på kritiken;
” Sean Banan är en komiker som är väldigt populär bland framförallt unga människor. Hans sketcher finns på Youtube och har ett stort antal visningar. Jag tror att de som såg inslaget förstår att det är komik och inte allvar. Sean Banan driver mycket med sig själv och att han har invandrarbakgrund. Man blandar äpplen och päron om man tror att det är så här vi ska framställas i media eller att det skulle skada vårt varumärke. Man måste kunna bjuda på sig själv och förstå skillnaden mellan skämt och allvar. I serien kommer Sean Banan att besöka fler arbetsplatser och göra liknande sketcher. Däremot tycker jag att det var tråkigt att produktionsbolaget inte höll sig till det vi kommit överens om. Man hade lovat att inte ta med den uppblåsbara dockan och man har filmat på Kungsholmen utan att ledningen kände till det. Men det har jag tagit upp med dem.”

Vilken bild skapar medias framställning och vilka följder genererar den bilden? Är grundfrågor som tillhör grundkurs A i all medieutbildning och oavsett om man vill visa äpplen, eller päron bör man nog bestämma det före. Här blir det en fruktsallad om man vill vara ungdomligt populistiska, visa någon med invandrarbakgrund?, få PR för organisationen, yrket eller branschen eller vad det nu är man vill. Det som verkar bekymra är ”bara” att Barbaran var med och att en filmning hade skett olovandes på Kungsholmen. Då säger man samtidigt att allt annat var sanktionerat så vad var syftet tanken med den bild man ville förmedla? Egentligen. Jag såg, och min tolkning är att man befäste fördomar om yrket, förlöjligade det, och att inslaget var sexistiskt, även utan Barbara, och om man ville lyfta fram itegrationsfrågan, hur tänkte man då,
och finns det inget Kommunikationsavdelning i Stotstockholms brandförsvar? (Jo på sista frågan. Faktiskt.)

Jag undrar också lite, vad som hänt och hur man reagerat, om BRF gjort inslaget, haft samma förklaringar efter, som nu kom från arbetsgivarhåll? Jag är övertygad om att det varit ett..”himla” liv och att vi inte bara haft Stockholm ”efter oss” utan även andra ”centrala parter” både från arbetsgivar- som arbetstagarhåll. Kanske någon anmälan till DO, JÄMO eller liknade hängande eller redan inskickat.

Olika faktorer kan påverka de anställdas förtroende för en organisation. Dessa faktorer kan vara faktiska förhållanden på arbetsplatsen, inre processer i människans medvetande, organisationens yttre relationer samt olika kombinationer av dessa faktorer. Att de anställda inom en organisation har förtroende för sin ledning kan få följder både för de anställda samt organisationen som helhet. Citat mig själv: Vilken bild skapar medias, (Sean Banans) framställning och vilka följder genererar den bilden, (inslaget)? Och, vad anser jag om tidigare kommentarer från arbetsgivarhåll om vår vs deras värdegrund och att visa oss, alltså BRF, värdiga..

Surt sa räven... och ett botten-napp tycker jag och om jag skulle skriva för ungdomar, populistiskt, avlutade jag kanske med;
Wtf. Ja me. Men inte ett Lol. Hade´

Tuffare skyddsombud..

Skyddsombuden använder allt oftare arbetsmiljölagens hänvändelserätt så att Arbetsmiljöverket måste ingripa. Enligt tidningen Arbetarskydd har antalet registrerade ärenden ökat från under 100 per år i början av 1990-talet till över 350 årligen numera. Hänvändelserätten finns i lagens kapitel 6, paragraf 6a. Skyddsombudet kan begära en åtgärd av sin arbetsgivare, eller en undersökning. I de flesta fallen löser de båda parterna problemet på egen hand, vilket är meningen. Men om det misslyckas kan skyddsombudet kalla in Arbetsmiljöverket som då måste komma. Skyddsombudens rättigheter finns i arbetsmiljölagens sjätte kapitel som handlar om samverkan. Hänvändelserättens placering i paragraf 6 är ingen slump. Lagstiftaren ville signalera att det är en åtgärd att tillgripa om inte skyddsombudsstoppet nästa paragraf, nummer 7, inte är absolut nödvändigt. Nu tycker jag då att 6:6a också är ett slags misslyckande och inte bara för arbetsmiljön utan för dialogen och samverkan före. Men går det inte så går det inte och måste du så måste du och det kan då vara ett sätt att visa att ”jag/vi menar allvar” och få igång en dialog. Tappad eller ny.

Sen hamnande jag återigen, fascinerad, på Kommunals och Byggnads ”250 miljoner kronors renovering” av sina huvudkontor och en rapport som släpptes den 11 oktober. Nu kritiseras också rapporten.. och det hela betecknas som kaos från något som skulle tjäna som föredöme och vara en mönsterarbetsplats. Arbetsmiljöverket har ryckt ut minst fem gånger, det har saknats kollektivavtal ryktats om svarta löner, mm och mm och faktiskt..mm. Ja vad säger man, det är inte lätt detta, eller? http://www.byggnadsarbetaren.se/2010/10/rapport-byggnads-bygge-ett-kaos/

Sen jobbar jag numera alltmer med politiken, dvs med, och på alla sidor då vi är partipolitiskt obundna, och när jag var ute letade lite bland och i motioner och skrivelser hittade jag en rakt igenom rolig politisk sajt. De är inte vanliga. http://motionsfloden.se/ och temat är kort; ”läser riksdagsmotionerna so you don't have to.” Påminner lite i tänket om en annan bloggs tänk och upplägg och avslutar med att lägga ut en snabblänk. Hade´

Att göra skillnad

När man går ut sin sjuksköterskeutbildning är man allmänsköterska, skulle man kunna skriva... Sen väljer man, men behöver inte, en specialistutbildning, en vidareutbildning, mot det område man vill jobba inom. Nu visar en utredning detta ur ett privatekonomiskt perspektiv och det tar många år innan specialistutbildningen lönar sig ekonomiskt för sjuksköterskor. Genomsnittstiden är 19 år och för flera specialiseringar lönar det sig inte alls och sjuksköterskan skulle ha det bättre ekonomiskt om hon/han inte vidareutbildat sig överhuvudtaget. Ambulanssjukvård - efter 23 år, Anestesi - efter 13 år, Intensivvård - efter 12 år, antagandet att sjuksköterskan är 24 år gammal när han/hon börjar arbeta efter specialistutbildningen och pensionerar sig vid 65 års ålder. Källan är; The Shortage of Specialist Nurses in Sweden.

Lönar sig utbildning är den givna frågan och den är mångfacetterad. Kvalitativt och för den egna självkänslan, trygghet i det man gör eller är, och det är nästan aldrig en last att bära kunskap men… Nog blir man lite förvånad över resultaten i vad det ger i en del yrken för lönen. Är det likadant inom räddningstjänsten? Ja på sätt och vis. Skillnaderna mellan en brandman och en brandman ligger mer i vilken kommun/förbund du jobbar än vad man har för uppdrag i och utbildning för tjänsten har jag en känsla av. (Vi har kollat några gånger och jag tror inte det förändrats i närtid.)

Ska det vara så då kan man undra och både ja och nej för löner bestäms av mycket men en slags gemensam grund och tanke vore nog inte fel och sen kommer resten in i bilden. Nu är allt i resten eller tvärs om och helt lika är orättvist. Skapar inte motivation för vare sig mer, fler eller andra arbetsuppgifter eller ..utbildning. Beroende lite på hur det slår mot den egna personen brukar man ha sina åsikter i lönefrågorna men jag är ganska övertygad om att om ingen/inga går före kommer det inte ske nått för övriga heller. Mer än lite. Och lite har vi för mycket av inom den svenska räddningstjänsten och där kan vi både tacka arbetsgivare och fack. Inte BRF, då vi bara vill att våra ska få mer och våra bara är brandmän och inte andra som vill dela samma kaka. Vi har ett försprång där som andra omöjligen kan ta från oss eller ens göra till sitt eget. Många, många har förstått det men vi skulle behöva flera kloka och då gör vi skillnad.
Skillnad som märks ända till din lön. Också.

“Don’t spend you precious time asking ’Why isn’t the world a better place?’ It will only be time wasted. The question to ask is ‘How can I make it better?’ To that there is an answer.” ~ Leo F. Buscaglia ~

Snappat budskapet och sett ljuset så finns medlemsanmälan på brandfackets webb. Hade´