Omöjligt finns inte det tar lite längre tid bara

Jag hörde att VD:n för Centrum för Rättvisa, Clarence Craaford, är med bland de 10 som finns kvar att utse till Årets Jurist. Clarence är enligt mitt förmanade klockren och oantastbart den självklare vinnaren den här gången.
Jag är, föga förvånade för bloggens läsare , riktigt irriterad av att i Sverige är det nästan är omöjligt att komma förbi de administrativa målvakterna och sen ännu svårare att få rätt mot myndigheter och förvaltningar. Har du inte kunskap eller tid är det bara att ta bort ordet ”nästan” i förra meningen och då blir det två ”omöjligt” i samma mening. Genom CFR och Clarence arbete sätts gemene mans rätt och myndigheternas nonchalans i ljuset på ett mycket bra sätt med stort engagemang, kvalitet och kunnande och med förståelse för verkligheten och gräsrotsperspektivet så väl jurister de är. –”Så säger ni, men era direktiv och lagen föreskriver och konsekvenserna blir”… Sånt förklarar Centrum för Rättvisa och Clarence Craaford så ”överheten” tvingas lyssna och omöjligt blir möjligt. Ridåer som nedan går inte hem i hans gäng, de ser igenom och har en sanslös förmåga att se enkelheten och frågans centrum genom all rök.

Ironiskt, om man vill dölja något eller vända någon lite större fråga bör man lyfta vissa positiva fakta och lägga många ”meningslösa” andra fakta uttryckt i text eller tal. Kan man dessutom lyfta fram något annat som är värre, bättre, större, mindre, sämre och så vidare och lägga fokus på det istället är halva segern vunnen. På byråkratiska gör man en ”halmgubbe” och jag har skrivit om det förut och har man gått halm-gubbe-kursen är den ganska lätt att se. Funkar inte halmgubben och grundfrågan biter sig kvar lik förbannat, får man ta till ”arbetsmaterialtrixet”: Man hänvisar till arbetsmaterial (sekretess) när man efterfrågar siffror eller fakta och så är det omöjligt att riktigt veta vad tex. besparingarna (kostnaderna) är och blir, annat än det som förslagsställaren, (beslutsfattaren), själv har sagt och säger. Mot facken används detta tyvärr flitigt och ja, jag har själv ur ett arbetsgivarperspektiv nyttjat det, och man är ju inte direkt stolt över allt man gjort men att erkänna, inse och göra om och annat gör ju ”bördan” lättare så ibland kan jag känna att i det jobb jag har nu, har jag ”fått det bästa av två världar” eller kanske mer korrekt, perspektiv. Arbetsgivarens, arbetstagarens och förhoppningsvis kunna göra skillnad i det som dyker upp, igen, och igen, och igen, i problem men med andra namn såväl i geografi som person.

BRF har också ”tränat” och pratar vi ”modern tid” och de senaste 20 åren så har de innehållit så mycket granskande, vridande, räknade och relateranden till föreskrift/lag, risk och sårbarhetsanalyser och andra styrande dokument att jag vill beteckna organisationen som unik inom den svenska räddningstjänsten. Som kunskapsbank i detta. Sen är ju frågan om man vill nyttja det i samverkan eller i opposition men även här har BRF svängt eller åtminstone blivit tydliga; vi vill samverka, men, de som skall vara de goda gör allt och mest i det dolda för att hitta käppar till hjulen. Inte så lätt när hjulen snurrar fort och trenden är fortare..
Syftet med samverkan relaterat till arbetstagare och arbetsgivare är att ”från idé till beslut öka inflytandet och delaktigheten i arbetet genom att arbetstagarna ges goda möjligheter till information och medskapande. Målet är att få en kontinuerlig utveckling av individen, arbetsplatsen och verksamheten”. Det går oftast både fortare och blir vad man vill i slutändan, faktiskt, och var inte tid samma sak som pengar?

En organisation är alltså i grund och botten en samling individer och enskilda individer är utbytbara men inte massan. Vad är så svårt att förstå?
För då kan jag tycka att för att få MEDarbetarna med på tåget och dess fackförbund som de är MEDlemmar i ska man nog vara lite vaken på vilka de är och både nyttja och uppskatta dem för att de är organisationen och dina vänner. Om du gör det ärligt och öppet. Även när man inte har fullt förtroende, faktiskt, men väl samverkan men saknas både förtroende och samverkan är nog du eller ni nog.. ”rökta”.
Frågan blir inte om utan när och kanske när BRF kommer eller rent av CFR eller någon annan. BRF vi vill ju egentligen bara samverka och CFR bara ha rättvisa men vad vill någon annan och gemensamt har vi och CFR att vi aldrig ger upp. Aldrig. Hade

PS. http://fib.se/inrikes/item/1215-ockupanterna-far-flyktingstod
Uppsnappat från Doroteabornas kamp för sin akutsjukvård:
”Nu är det bara 532 dagar kvar till nästa val! Vi har bara några platser lediga på bevakningslistan.” Gissa om ett fackförbund som är partipolitiskt obundet bevakar och lär sig mycket för att kunna omsätta i andra krisbranscher.. Benchmarking över demokrati när folk fått nog helt enkelt. Otroligt intressant och nu har man fått internationell betraktelse som uttrycker bestörtning. Över Sverige….Visst är det sorgligt egentligen? DS.

Vilka tar fajten..

..och prioriterar branschen och de brandmän som finns däri istället för att prioritera andra fackförbunds görande och låtande i praktisk handling som slår på den enskilde istället för förbundet men vill sabotera för? Det går som på räls nu. För BRF.

Nalle Puh, en av mina favoriter säger: ”För att verka avspänd och helt tillfreds kan man gnola tiddeli-pom några gånger på ett vad-ska-vi-göra-nu-då-sätt”. Det funkar med att vissla med….men, gör man det tillräckligt många gånger och inte syns i debatten eller i frågorna kan man börja fundera, om man är fackföreningsidiot som jag, över de konkurerade fackens förhandlingar med.

Är det förhandling eller inhandling?

Jag har sett så mycket exempel nu att jag har min åsikt klar generellt sen finns det bra exempel lokalt där personen trots organisationens ”stöd” klara sig bra. Det är bra för alla det och sådana personer behöver facken och avsett vem man jobbar åt kommer det brandmännen tillgodo. Därför stödjer vi ibland andra företrädare också men omvänt… Glöm det. Otroligt knepig inställning om man vill värna om branschen eller alla brandmän och ja, jag kan exemplifiera, visa och faktiskt bevisa men väljer ett annat tillfälle att göra det men avslutar, det kommer inom en relativt snar framtid och i det är det inte BRF eller jag som sätter tidpunkten.

Däremot tror jag att det blir en ”kioskvältare” och ett uppvaknade för branschen. Det behöver nog inte minst den enskilde brandmannen istället för ankdamsbevakning som går ut över honom eller henne för det behövs en enad opposition och flera i den än bara BRF. Alternativet är nog annars enkelt för de fåtal som inte är i vår gemenskap, ännu, men, det är ju inte BRF:s fråga vill man bli medlem hos oss får man vi tvingar ingen.

Vi driver ju ”bara” våra frågor och för alla brandmän och faktiskt, oavsett vem och vilka de är eller är organiserade. Det är tur det för icke-BRF:aren men kanske inte så lojalt mot främst kamraterna. Går man mot eller från något eller rent av springer som på bilden i inlägget och sist en annan bild jag bara måste avsluta med. Bilden på Kommunals hemsida där man ser en rygg med texten ”Vi tar fajten”. En rygg…. Hade det inte varit bättre att ha just det budskapet på bröstet? Hade´

Simma-slimma

En amerikansk artikel från Los Angeles om ett ”kärt bekymmer” där en räddningschef betts förklara för sin ”kommission” detta med insatstider finns i rubriken om ni klickar där. Den är relaterad till nedskärningar och varför och hur man använder datoriserade beräkningar istället för faktiska uppgifter från tex insatsrapportering över hur det sett och ser ut i ”verkligheten”. Vidare används alltid tanken att styrkorna är intakta och står på sina stationer och ja..det känns igen. Jag har själv blivit utsatt i mitt förra arbete av en konsultrapport som visade att en helikopter kunder ersätta hälften av alla ambulanser/akutbilar/sjuktransportfordon som fanns i mitt län och då utan begränsningen i text att det kan vara dåligt väder, den kan vara upptagen på ett annat larm och det sista var ju uppenbart med en statistik över året på drygt 44000 uppdrag. Tar man bort hälften av resurserna som utfört 44 000 uppdrag och ersätter det med en resurs….

Räddningschefen i Los Angeles vill visa att han kunde ta bort en femtedel av resurserna och klara uppdraget ändå och hade inte ens tagit till nästa knep men det kanske kommer, att visa brandbilar som brandbilar oavsett kapacitet och ge ett sken av att alla klarar allt. Behöver man rökdyka behövs viss numerär och behöver man vatten är det bra med en tankbil och stegen på en vanlig brandbil är x antal meter och naturligtvis bör en hävare eller stegbil nå bättre och medge en evakuering. På ett annat sätt.. liksom.
En skillnad dock är att här, i Amerikat, går man till val i dessa frågor och engagerar sig från politiken och då kontrolleras uppgifterna på ett annat sätt för ytterst kan, och blir, konsekvensen personlig för tex de här borgmästarkandidaterna som nämns i artikeln. Då, duger det inte att i efterhand liksom säga att: -Jo simma ja, då tar det den tiden, jag hade räknat på att man springer...

"Jag bestört över hur man tagit fram dessa siffror de olika ursäkterna," skriver man och det är jag och BRF med. Men i Sverige. Känner ni till något annat fackförbund som så tydligt och som alltid driver just detta och behövs det en opposition till arbetsgivaren? Svaret för mig är nej och ja och bara det borde göra det ”attraktivt” att vara medlem i BRF om man vill branschen och yrket väl och kanske rent av själv jobbar i det. Man kan vara såväl stödmedlem som verksam och vad man erbjuds som verksman har jag inte ens nämnt här då det ovan egentligen och mest handlar om 3:e person och de som skall hjälpas. Förmågan är nummer två och mer facklig men BRF ser till helheten och önskar nog och kommer att fortsätta verka för att även våra politiker vet vad man egentligen beslutar och utifrån vilka ”sanningar” och vad som konsekvenserna blir vid olika beslut.
Det är vårt signum och vi kan vår bransch och håller oss, och våra medlemmar uppdaterade. Inta bara i Sverige. Hade´

Att undvika byråkrati och förenkla

BRF har växt både kvalitativt och kvantitativt. Såväl med antal medlemmar som med antal medarbetare och slutit avtal med en rad olika aktörer. Dels har vi nu flyttat fram positionerna gällande våra normala juridiska områden men även lagt till andra samt mot kringverksamhet som ett modernt förbund behöver. Vi har också slutit en rad samverkansavtal och etablerat fler och nya kontakter och så har vi startat om och upp en rad projekt och, och, och… verkar det mycket, och rörigt, och minns ni Parkinsons lag? I några få ord sammanfattar den år av byråkratisk erfarenhet:

”Arbete utvidgar sig så att det fyller den tid som är tillgänglig för att utföra det.” Om en avdelning får veckan på sig för en förstudie, tar det sju dagar för den att bli klar. Får samma avdelning en månad, tar uppgiften 30 dagar. Om det hela ska ske i september, vill säga. Är det oktober, går det åt 31. Hans andra lag sattes på pränt med den växande välfärdsstaten i tanke och blev nästan lika välbekant som den första: ”Utgifterna stiger till inkomsternas nivå.”

BRF minns Parkinson så vi valde februari att strukturera upp detta och fick då en extra dag i år, (jag skämtar) och nu provkör vi och fyller på med data. Vi kom också ihåg hans andra lag med men det blir faktiskt billigare än förut även fast vi inte räknat in sådana byråkratiska intäkter som ”nyttokostnadsanalyser i förväntad effektivitet” utan mer hårdvarorna och det man kan mäta och veta redan nu. Sen får facit ur verkligheten visa i genomslag från vår ekonomiuppföljning de byråkrativinster vi gör. Det gäller leva som man lär… och undvika elden i baken därför: Kort ändrar vi våra system för årsplanering och sedan i fallande skala via månader, veckor, dag ned till verksamhet och ansvarig person, process och projektstyrning, ärendehantering…mm:
Vem gör vad och varför och när och hur kommer man åt stödet när man behöver det. Tonvikten är att stärka våra lokala företrädare och då den enskilde medlemmen. Också. Centralt och internationellt har vi redan flyttat fram positionerna och där putsar vi mera och njuter av en del.. återbetalning. Nu ska det alltså hänga ihop. Bara.

Annars är det Förbundsstyrelsehelg till helgen och veckorna som kommer är nästan helbokade och jag själv är mestadels på resande fot. Bil, tåg, flyg och hotellnätter nationellt och internationellt för det är verkligen snurr på BRF nu. Lite rock´n roll faktiskt. Kul, så otroligt kul. Hade´

Att göra en halmgubbe

”The straw man” eller på svenska den så kallade “halmgubben” är en argumentationsteknik och ett retoriskt begrepp som går ut på att man tillskriver motparten en åsikt eller ståndpunkt som denne inte egentligen framför och attackerar honom/henne med ofta överdrivna, totalt felaktiga eller på annat sätt irrelevanta åsikter. Inte sällan är halmgubben ett (påhittat) argument som är enklare att bemöta och vända än den egentliga frågan och då tvingas motparten lägga sin energi på att förklara vad den egentligen menar och hamnar därmed i ett defensivt läge. Halmgubbar kan leda till, vilket också är syftet, att fokus hamnar bort från kärnfrågan och ytterst att man slipper.. göra en pudel.
Förenklat: ”men du då” och mer förfinat exempel från Wikipedia:
A: Jag tycker inte att barn ska leka på trafikerade gator.
B: Jag tycker att det vore vansinne att hålla barnen inomhus hela dagarna!
Genom att insinuera att A:s argument är mer radikalt än vad det egentligen är har B flyttat debattens fokus och undvikit kärnfrågan. Halmdockan här består i att B förutsätter att "Det enda sättet att hindra barn från att leka på trafikerade gator är att hålla dem inomhus hela dagarna".

Ja, det finns mer, fler och varianter under just detta begrepp men känns det igen? Ante mig, men känner man igen saker kan man undvika fällorna och själv nyttja det och rent självkritiskt finns nog en och annan halmgubbe även i den här bloggen. Lika bra att erkänna det så slipper jag göra en till "strawman" för "strawmannen" och så kan vi alla fundera på varför jag skriver om just detta nu då-då. Nä, ni slipper och det är enkelt för jag har fått en hel del svar från organisationer och myndigheter på frågor ställda av BRF och problemet är att de inte svarar. Problemet blir alltså deras och inte vårt för så enkelt går det inte att komma undan om man kan sin läxa. Det kan BRF. Hade´

SMO

Hej, jag har åkt en del tåg med, som http://brandaspiranten.blogg.se/ skriver om, och då kan det bli lååånga inlägg. Jag har ett på gång alltså.. Men, inte nu. Nu bara puffar jag lite för den här bloggen och att läsas ur perspektivet; SMO-studenter vs olika projekt. Då blir det viktigt att allt är "rätt och förtåeligt" på något konkret vis. "Rättvisa och lika för alla" är svårt det och vi har alla olika bördor att bära och jag är faktiskt minst sagt ödmjuk för de begreppen. Fortsatt trevlig helg på er så, hade´

Tandlös?

Rikspolischefen Bengt Svenson vill att polisen ska kunna fokusera mer på att minska brottsligheten. Därför föreslår han att en rad uppgifter flyttas över till andra myndigheter eller till kommunerna, skriver flera medier och med efterföljande kommentarer och debatt. Passverksamheten, hittegods, handräckning i form av hjälp med transporter och Polisförbundet delar på flera punkter Bengt Svensons uppfattning. Polisförbundet tycker också att omhändertagande av berusade inte är polisens uppgift och då syftar man på de som är i behov av vård men blev missförstådda. Oavsett handlar detta om att renodla verksamhet och värna grunduppdraget och i huvudsak är åtminstone jag positiv och önskade att dessa tankar även syntes inom räddningstjänstsfären eller, att ”man” fick eller begärde betalt för det man gör. Samverkan och samarbete är bra och många gånger samhällsekonomiskt rent av det enda rätta så inte flera gör samma saker eller rent av ingen andra saker men man kan inte glömma bort grunduppdraget och bli tandlös. Ibland måste man kunna bita ifrån och inte framstå som tandlös för då uppkommer andra bekymmer. Detta får mig att komma ihåg en liten gullig? men, sedelärande historia:

En gammal man satte sig med ett hamburgermål och vecklade ut en servett och delar försiktigt hamburgaren på mitten och lägger halva framför sin hustru. Sedan strör han ut pommes, räknar dem och delar dem i två högar och placerade en hög framför sin hustru. Han tar en klunk av drycken, hans hustru med, och sedan ställer han muggen mellan dem. När han börjar äta reagerar människorna omkring dem och viskar sinsemellan; "Det stackars gamla paret - allt de har råd med är en måltid som de tvingas dela” och en ung man går fram till bordet och erbjuder sig att köpa ett till. Den gamle mannen avböjde och berättade att de alltid delat allt och att detta räckte bra. Den unge mannen satte sig igen men såg att den lilla gamla damen inte åt en bit. Hon bara satt där och tittade så återigen går han fram och bad dem att låta honom köpa ett till åt dem. Nu svarade den gamla kvinnan som sa: "-Nej tack, vi är vana att dela allt." Nu ger jag mig inte tänkte han och fortsatte: –”Okey, men varför äter inte du? Och hon svarar: "-Jag väntar på tänderna."

Det gör jag med, men från ”våra myndigheter”. Hade´