skriver GD på ledarsidan idag och klickar ni på rubriken blir ni länkad dit. Nu ska vi se då-då.., ”om trovärdigheten i feministfrågor är en katastrof för Vänsterpartiet att ha dubbelt ledarskap istället för att ha ryggrad nog att rätt och slätt bestämma sig för att ett feministiskt parti ska ha en kvinna som ledare då åtskilliga kommer att se den kvinnliga kandidaten som det feministiska alibit”, vad är då bara en ensam mans ledarskap?
Det är svårt med ambitioner, mål och visioner även om man är politiskt korrekt och i främsta leden i vissa frågor och vill följa lagar/stadgar när man sen ställs inför kompetensfrågor och sunt förnuft. Kanske rent av överlevnad. Ytterst handlar räddningstjänst också om överlevnad men inte den sorten utan för enskilda människor. Väljare typ…
Politiken i det stora landet i väster, och nu med i Sverige, har förskjutits från folkrörelsedemokrati till publikdemokrati och då handlar det om att få fram sitt budskap, att nå publiken, och på ett sätt som uppskattas. En tredjedel av svenska folket bestämmer sig sista månaden vilket parti de ska rösta på och de är i grunden inte intresserade av politik och häpnar över att man skall välja också till kommun och landsting och vadå, kyrkoval. (Jo, jag raljerar och generaliserar. En del.). En annan tredjedel är mer insatta, dvs.de följer nogsamt debatterna om välfärd, arbetslöshet och skatter sista månaderna före valet, men röstar efter egen plånbok i slutändan. En sista tredjedel är oerhört politiskt kunniga och insatta i den ekonomiska politiken och kan lika mycket som politikerna själva, om inte mer. (Ibland inte svårt alls..) De är även insatta i utlandspolitik och har stor kunskap om EU och har även historisk bakgrund och fakta. Generellt för minst 2/3-delar så kan man sammanfatta; Folk är trygga i att de får en välfärd oavsett styre men kanske lite mer för någon person eller någon sakfråga och då var vi tillbaka i publikdemokratin: Man måste kunna leverera från scenerna, vara trovärdig, kompetent, ha humor och likna väljarna eller ge det förtroendet att man som väljare slipper, lita på sig själv och kan luta sig tillbaka och låta någon annan göra jobbet.
Annars når man bara delar av en tredjedel och får liksom tomten på bilden plocka i resterna efter "festen".
Det insåg nog Vänsterpartiet. Om de insett det för sig själva kommer de och fler politiker inse att för vissa yrken fungerar det inte heller med kvotering utan det handlar om att jobba för mångfaldsfrågorna på andra sätt. Göra yrket synligt och med en generell styrning och inte i varje kommun och av olika skäl och med olika förutsättning, attraktivt på fler sätt än ”kamratskap och träningsmöjligheter”, möjligt i metoder, arbetssätt, utrustning, lokaler och att inse att alla kan inte och ska inte bara för att man själv vill. Våga säga nej. Vänsterpartiet vågade eller tvingades, i elfte timmen, och så är politiken, och knappast något långvarigt för en förvaltningschef att hålla i handen när det blåser eller går riktigt fel, så våga ta ställning ni chefer: Organisationens bästa och era medarbetares förtroende eller sätt all er tillit till er egen förmåga, karriär och till era chefers, politikens vilja. Naturligtvis bestämmer den politiska församlingen ytterst men att våga stå upp och förklara konsekvenser och ge alternativ innan beslut är ert jobb och att välja behöver inte betyda en sida utan olika sidor i olika frågor men där alltid organisationens bästa och förmåga bör vara i först rummet. Det blir fel annars och det syns, redan före, vad som kan ske sen. I elfte timmen, när även de som ytterst bestämmer märker att detta var inget bra, och snart är det val igen….
BRF har inlett sin valrörelse och som partipolitiskt obundna stöder vi dem som stödjer våra frågor och de handlar bara om brandmän och brandmän sen får de vara vilka som helst, dvs brandmännen, då
alla är hjärtligt välkomna och med
lika förutsättningar.
Hade´