IVPA vid Färgelanda och Orust

I Färgelanda och på Orust rycker inte brandmän ut i väntan på ambulans. Detta trots att färre ambulanser hinner fram i tid än i NU-sjukvårdens övriga kommuner skriver man i artikeln:
http://bohuslaningen.se/nyheter/bohuslandal/1.1454522-orust-och-fargelanda-vantar-pa-en-losning

”Mellan 15 och 38 procent av de 75 akutlarm som inträffade i Färgelanda under årets första åtta månader nåddes av en ambulans inom 20 minuter och genomsnittsmål är 90 procent” står det med, och jag förstår inte.
Är det 15% i Färgelanda och 38% vid Orust eller något mittemellan för dem tillsammans eller tvärs om och sen är detta mål, fel använt, ett riktigt dåligt mål egentligen för en hel region. Har du ett område med säg två-tre städer och resten mindre orter och landsbygd, behöver du bara ha bra täckning på de två-tre städerna för att uppnå det och kan då med lugn och ro dra ytterområdenas resurser och lägga dem i städerna. Jag vet och har själv fört den argumentationen när jag klarat mina övergripande mål som ansvarig men ändå haft bekymmer i vissa områden. Närhet, likhet och samma villkor är svårt men det blir inte bättre med otydlighet i för övergripande och trubbiga mål om man inte förklarar vad man menar och hur det slår i praktiken.

Kommunernas chefer säger att de är positiva till IVPA och vill men, och det var ett roligt uttryck; ”-väntar kraftfullt”. Tyvärr lär man nog få fortsätta med det för Nu-sjukvården säger: – ” Tanken är att alla räddningstjänster ska vara med på sikt, men det är en komplicerad sak, organisatoriskt. Det är en process som tar tid, man får ta en kommun i taget.” På byråkratiska betyder det att man inte vill för av alla Sveriges kommuner är man snart ensamma och om de övriga klarat av det.. komplicerade. Man har drygt 200 kommuner att titta på och ett antal landsting och så kallade sjukvårdsregioner och har de löst det borde man ju rimligen inte behöva uppfinna hjulet. Kvar är då personalen och om de vill/kan och, det där facket. Som sägs vara motståndare men inte är det utan sedan 20 år tillbaka verkat för IVPA och samverkan i och om detta. De borde då inte heller vara några större problem att prata med… Om man vill alltså. (H)jul:en står för dörren så det är bara att öppna ju.. Hade´

En bock en mus och ..Orvar

Är det kommunledningen i Gävle som i PR-syfte tuttar på eller är det en feministisk konspiration som symboliskt bränner ”bocken" eller rent av den civila olydnadens konkreta framgång över att julens kommers och vidrigheter göms under traditioner och religion? Djupt va´.. :-), men vad vet jag, mer än att den har brunnit igen och Gävle har sorg och det pratas inte om annat trots: Att Brynäs är i serieledning och jag inte lyckas fånga den gäckande söta musen som ställer till det i det Berghska hemmet. Den fulingen har nu två nätter efter varandra käkat upp osten och först utan att fällan slog igen och inatt, efter att den gjort just det.
Musen vs Peter 2-0 och nya fällor och nytt bete skall införskaffas under eftermiddagen för nu är det prestige i detta. Inte minst för jag har en blånagel med efter riggandet av fällorna så på´t igen, muhahaha…

Annars fångade Sibbhult mitt intresse idag. En bra artikel från Kristianstadsbladet som beskriver lite om rekryteringsproblematiken men ändå andas positivitet, arbetsglädje och inte minst kamratskap.
http://www.kristianstadsbladet.se/ostragoinge/article1582496/Deltidsbrandman-efterlyses.html

En rekryteringsproblematik som inte finns och är överdriven enligt SKL/Pactas experter. Idag var det i vårt nyhets-sök-system, från dygnet som varit, 7 artiklar relaterat men det är ju bara artiklar och inte något vetenskapligt bevis. Anar ni en frustration över ”proppen-Orvar” i frågan för hur skall man kunna åtgärda ett problem om ena parten inte ser det och varför i hela fridan berättar inte landets räddningschefer samma sak till SKL/Pacta som de gör till oss? Vi är ju till 99% överens om vad, hur och att detta problem egentligen redan växt oss över huvudet. Men så var det ”Orvar” då…

Jag släpper detta, just nu och ytterst tillfälligt, för nu handlar det om att göra fredag. Avsluta så mycket det bara går och lägga en del till ”helgfunderandet” och förbereda det sista till nästa vecka. En vecka som kommer innehålla en hel del resande och ett antal spännande ärenden. Om SJ vill.. Oavsett så är det mycket som händer nu och vi flyttar fram positionerna betydligt mer än vad som märks, alltså vad vi kan berätta nu men det kommer att ge sig så, har du en arbetskamrat som ännu inte är med i det vinnande laget och hjälper dig och oss i det arbetet med sitt medlemskap kan det vara ide att upplysa honom/henne om varför du tycker vi är bra och att tillsammans kommer vi att göra branschen bättre.
Till sist så såh jag att Krisinfomation.se nyss skrev om det jag skrev om igår men att MSB eller Tjugofyra7 inte... hunnit än, trots att MSB är tillsynsmyndighet. Alltså om det nya regeringsuppdraget om utalarmering mm. Ha en trevlig helg på er. Hade´

Samhällets alarmeringstjänst ses över

Och… så har då Regeringskansliet idag gått ut med ett pressmeddelande:

Samhällets alarmeringstjänst ses över
Regeringen har idag beslutat att tillsätta en utredning som ska se över Sveriges alarmeringstjänst.
- Det offentligas förmåga att hjälpa är en grundpelare för att människor ska känna trygghet i sin vardag. Man ska kunna lita på alarmeringstjänsten när man är i nöd och ringer 112, säger försvarsminister Sten Tolgfors.

Regeringen anser att alarmeringstjänsten bör anpassas till hur Sveriges krisberedskap idag är utformad, den tekniska utveckling som skett de senaste åren, samt till de behov av alarmering som finns. Särskilt viktigt är att säkerställa en sammanhållen och obruten så kallad larmkedja för att öka säkerheten och tillförlitligheten vid larm.
Den särskilda utredaren utses inom kort. Utredaren ska:
-Kartlägga nuvarande alarmeringstjänst och anknytande tjänster.
-Beskriva konsekvenser av att flera operatörer tillhandahåller tjänster för utalarmering m.m. av resurser för hjälpinsatser inom allmän ordning, säkerhet och hälsa.
-Föreslå vilka delar inom allmän ordning, säkerhet och hälsa som ska ingå i samhällets alarmeringstjänst.
-Föreslå hur verksamheten ska vara organiserad utifrån alarmeringstjänstens betydelse när det gäller allmän ordning, säkerhet och hälsa.
-Ta ställning till hur det offentliga åtagandet ska avgränsas, utformas och finansieras.
-Analysera ansvarsfördelning mellan stat, kommun och landsting.
Uppdraget ska redovisas senast den 14 december 2012.

Strategisk kommunikation

Wikipedia förklarar strategisk kommunikation: ”Strategisk kommunikation är ett begrepp som beskriver kommunikationens roll i en organisations eller företags arbete med att uppnå sina övergripande och strategiska mål. Strategisk kommunikation rör bland annat extern och intern målgruppsanalys, övergripande budskap, tidplaner, val av kommunikationskanal och andra förutsättningar för både kontinuerliga kommunikationsinsatser och mer tillfälliga informations- eller reklamkampanjer. Den strategiska kommunikationen utformas i nära samarbete mellan organisationens kommunikationsansvariga, ofta med yrkesrollen kommunikationsstrateg, och den högsta verkställande ledningen.”
Det märks att det inte är någon vanlig dödlig som skrivit utan en byråkratkollega så vi tar det på vanlig svenska och förkortat:
Syns man inte finns man inte och det gäller att äga informationen för att skydda varumärket och uppnå målen.

”Rätt” information eller mer kanske kommunikation där information ingår och är lite vidare och mer, gör nästan det omöjliga möjligt, om det görs professionellt. Helst ska naturligtvis det vara proaktivt och planerat men man bör även vara på tårna för att bemöta och vända eller ibland stödja och förtydliga. En nulägesanalys, en planering och sen kör man sitt budskap enligt plan a och följer noga utvecklingen. Funkar den inte sätter man snabbt in plan b eller c för att vända och vrida till det mot det önskade. Ungefär, och detta är ett otroligt viktig ledningsverktyg och ingår i alla framgångsrika organisationers verktygslåda och tänk efter lite nu; vilka går det bra för och vilka dåligt och hur har kommunikationsapparaten fungerat och har man rätt personer som fått stå fram och ta ansiktet på debatten/frågorna? Har man överhuvudtaget tagit frågorna eller framstår man som tandlösa, otydliga oengagerade och/eller rent av maktfullkomliga även om man försökt och ja, detta är svårt i sin enkelhet.

Ett råd och ett tips är att ”kritiskt granska” och ”tänka tvärsom” .
Vem är hon/han och för vilken/vem kommunicerar man? Vad brukar man ha för hållning i denna och andra frågor och vad är deras mål och tanke nu? Är det de som är källan, initiativtagarna, eller spelar de på ”bollarna på banan” och vad kommer sen, en fortsättning eller är detta ett avslut?
Att sätta sig in i varför/vem/vilka och varför just nu ger en hel del nyttiga tankar som ger bra frågor om än du har dem för dig själv när du ser/hör/läser av ”kommunikation”. Eller rent av sitter i ….en förhandling.

I en av flera företags självpresentation som jobbar med just detta, och de är många, kan man läsa: ”Vår mission är att skapa vinnare genom kommunikation och vara den mest attraktiva mötesplatsen för dem som vill använda kommunikation för att uppnå mätbara värden. Vi levererar strategier, råd och förhållningssätt för våra kunders kommunikation och agerande. Vi ger råd om vilka konsekvenser olika beslut och händelser kan få, och bidrar till att skapa bästa möjliga handlingsutrymme och förtroendekapital genom aktiv och nära rådgivning”, och det stämmer nog riktigt bra det. Dessa företag och/eller den egna resursen i detta är oerhört betydelsefulla för hur vi skall uppfatta saker. Ett strategiskt ledningsinstrument så tänk er för och tänk till: Varför/vem/vilka och varför just nu och jag kan inte låta bli att till slut citera Arbetarbladets reportage om Juholts Gävlebesök. Enligt reportaget fick han bland annat träffa en grupp italienska ungdomar. Till dessa ställde då Juholt frågan om de lärt sig någon svenska och sa: ”The most important swedish word is fika”. ”Fika” är ett av italienskans ord för… det kvinnliga könsorganet, och det uppskattades… inte. Det går bra nu för det ”varumärket”, och har det något med kommunikation att göra det med? Hade´

SOS-sjuksköterske domen

SOS-sjuksköterskan som åtalats för grovt vållande till Emil Linnells död friades av Stockholms tingsrätt. Tingsrätten anser inte att det går att bevisa att Emil Linnell skulle ha överlevt ifall sjuksköterskan hade skickat en ambulans men, bedömer att det utan tvekan ålegat SOS-sjuksköterskan att skicka en ambulans. Med hänsyn till patienters trygghet och förtroende för sjukvården så anser tingsrätten att sjuksköterskans underlåtenhet är så klandervärd att den utgör straffbar oaktsamhet. – ”Det är klart att vi alla inser att det här har gått helt snett. Men jag menar att man måste kunna göra fel, fast man sitter på SOS Alarm”, säger försvarsadvokaten.

Juridik är svårt det och ska inte blandas ihop med känslor eller sunt förnuft, skulle man kunna uttrycka det. Tingsrätten har kanske gjort rätt rent juridiskt då åklagaren.. schabblat? och åtalat för ”vållande till annans död” och då måste det bevisas att utgången blivit en annan om han verkligen hade skickat ambulansen och det kunde han uppenbarligen inte här. Kanske kan man det i Hovrätten för enligt alla artiklar som jag läst ska domen överklagas. Åklagare Gunnar Fjaerstad anser att domen är välskriven – men fel. – Tingsrätten har både grundligt och välformulerat redovisat skälen till sin friande dom. Sedan ställer de väldigt höga beviskrav för mig. Jag skulle bevisa vad som hade hänt med Emil om han hade fått en ambulans. Det är oerhört svårt att bevisa. Det är omöjligt att bevisa vad som skulle ha skett i samband med något som aldrig skedde, säger han, och då förstår jag varför det inte blev mera, annat och därför står ordet ”schabblat” i stycket ovan. Kan det vara så att dels glömde han att medicinska frågor till största delen vilar på evidens och vetenskaplig grund och visst går att efterkonstruera om än till sannolikt och inte bevis i vederbörlig mening bara det finns vissa parametrar att utgå ifrån.
– Vare sig jag eller tingsrätten ska sitta och spekulera om vad som sedan hade skett på sjukhuset. Det är klart han hade fått vård, och vården börjar ju redan i ambulansen, kommenterar han. Helt rätt i sak men det är därför jurister är jurister och läkare är läkare och varför finns inget gjort i detta då från dem som inte behöver spekulera utan kan lägga fram fakta? Konstigt, kan jag tycka och sen när jag ändå tycker, ser jag väldigt lite från den ”vinnande sidan” som rör struktur, direktiv, arbetssätt och grunderna för det systemfel som kan göra att samma sak sker igen även för en vanlig SOS-operatör. Vanlig alltså, då jag efter att ha hört detta ärende så många gånger och från så många vinklar vrår anser att den här mannen måste vara ett ytterlighetsfall och en klar felrekrytering till ett sådant här arbete. Jag anser att grunden till varför detta skett, sker och kommer att ske fler gånger helt kommit bort och det är inte en personfråga utan en organisatorisk. Lednings och ekonomisk fråga och det blir inte lätt att få bort den tanken som cirkulerar och uttrycktes så här av någon på insändarsidorna:

112 - Lätt att slå.
112 - Ring till du blir blå!

Otroligt tråkigt och gravt beklämmande, i och för, något som skulle kunna och måste fungera och som hade en rätt ansatts och tanke. Förr. Men, jag är fortfarande "för och positiv" till SOS-Alarm, i grunden, och hoppas de får möjligheterna att komma tillbaka och utvecklas om än... de har en väg att vandra. Hade´

Brandmäns.. cancer

Devisen är enkel och återkommer i varianter och handlar lite om ”rättvisa”, också, här uttalat av Edmontons brandchef Ken Block; "Brandmän är kända för att utsätta sig själva för fara för det allmännas säkerhet, och från mitt perspektiv, måste vi ta hand om människor som är villiga att göra det."

Manitoba blev den första provinsen i Kanada och en av de första platserna i världen att godkänna cancer som arbetsskada för brandmän. Det var 2002 efter många vetenskapliga undersökningar som visade att brandmän löper större risk att få vissa cancerformer än allmänheten. Tex. hjärn, urinblåsa, testikel, prostata, njurcancer, non-Hodgkins lymfom och leukemi. De är relaterade till exponering för bensen och PAH (polyaromatiska kolväten) som exponeras i bränder och där kemikalier absorberas främst genom huden. Många av dessa cancerformer ger sig till känna efter fem till 20 års exponering och smyger sig på. Det är inte den enda branden utan flera. Projektet Friska Brandmän som ni kan läsa mer om här, xxx är ett förebyggande arbete som syftar till att minska riskerna och förutom det satsar naturligtvis Brandmännens Riksförbund för att Sverige skall komma efter i lagstiftning och regelverk så undertecknad, eller vem som helst, får säga som vännen Peter Marshall, nationell sekreterare i BRF;s motsvarighet, facket för brandmännen i Australien, men då för svenska brandmän: "Ingen större gåva kunde ha getts till brandmännen och deras familjer än den här lagstiftningen”. Hade´

http://www.edmontonjournal.com/news/Edmonton+fire+chief+helps+push+Australia+reform+firefighters+cancer+coverage/5775589/story.html

"Sjukt" SOS-Alarm?

Socialstyrelsen kritiserar SOS Alarm för allvarliga brister i bedömningarna av ambulansutryckningar efter att ha fått in drygt 50 anmälningar från hela landet om långa väntetider på ambulans, eller att ambulans aldrig skickats ut. Sen visade Kalla Fakta att det senaste året hade 123 larmoperatörer och sjuksköterskor sagt upp sig från SOS Alarm i Sverige, motsvarande var tredje schemalagd operatör och sjuksköterska. De beskriver den låga bemanningen som samhällsfarlig och vittnar om långa arbetspass utan tid för toalettbesök eller matpaus och så vidare och ja, det är nog sant det med men; var ligger grundproblemen?

Jag har skrivit om detta förr, faktiskt tiotalet gånger, som tex. här: http://brf-peter.blogspot.com/2011/07/sos-alarm-ambulanser-och-brandbilar.html Otroligt märkligt att inte pudelns kärna berörs mer, ”vad har beställarna, kommuner/landsting/staten som dessutom/tillika är ägarna för direktiv i sina avtal med SOS-Alarm?” Kort, vad faktiskt utsätts, operatörerna för? Jag menar inte en enskild operatör, för naturligtvis finns avarter även här, men den operatör som inte frågar, vänder och vrider lite i sina samtal för att få en klarare bild när den är osäker kommer snart att ha hela ambulansflottan upptagna med att åka runt på bom-körningar eller skjutsar ”friska” människor till akuten. Så ser det ut. En normalstor svensk stad med runt 100 000 invånare har kanske fyra, fem, ambulanser att tillgå dagtid och under natten två eller tre. De är hårt nyttjade och en enda längre transport till ett universitetssjukhus gör att man har en mindre resten av den dagen eller än värre, den natten. Vid brist lånar operatören av granndistriktet på så kallade passningar och det kan vara en av det distriktets två eller kanske rent av den enda ambulansen och så var hela området desarmerat och har längre insatstider. En ambulans tar en patient och från larm till åter ledig inkluderande framkörning, vård i hemmet, transport till sjukhus, överrapportering till akuten och återställande av fordon…

SOS-operatörerna är själva underdimensionerade och därför slutar de, sägs det, men de har om möjligt ännu knappare resurser att hantera. De flesta förstår inte hur små resurserna är egentligen och hur svår ambulanslogistiken blir som följd av detta. En enda trafikolycka med fyra-fem skadade, två personer i den ena bilen och två-tre i den andra är de osannolikt.., påverkar ofta ambulanssituationen i många distrikt och i flera län och det vet operatören, hela tiden, som då naturligtvis vill hålla i sina ambulanser till rätt transporter och inte låta dem köra…(jag höll på att skriva akuta nageltrång, fylltranor och jag-har-minsann-rätt-och-betalar-skatt-aktivister.) Förutom bom-körningarna. Med de resurser man normalt hanterar finns inte ens någon realistisk möjlighet att skicka ambulans på det som ”larmas” om. Även om det direkt kanske fanns inom ramen för det så kallade medicinska indexet, operatörens riktlinje och Bibel, utan man måste försäkra sig vidare att det stämmer. Annars blir man tom på bilar och även om inget hände, blir man som bäst utskälld av den frustrerade ambulanspersonalen. Som då var på bomkörningen och letade eller hamnade på det ”akuta nageltrånget”.

Att vara SOS-operatör måste vara ett av de värsta jobb man kan ha. Jag vet lite vad jag pratar om för jag har varit det om än det då fanns mer resurser och var på Hedenhös tid. Jag har varit larmmottagare och utförare från ambulans samt brandkår, befäl och tjänsteman i beredskap och senare även varit såväl beställare av tjänster som upprättare av styrdokument från landsting och kommun till dem. ”Så vill vi att ni ska sköta logistiken och dirigera våra resurser”, kort, men med mycket, mycket mer. Att när det sen inte fungerar vill vi att ni tar på er skulden, hela skulden stod det inte någonstans. Så, det är märkligt, mycket märkligt och kan det ha att göra med att det är Stat, kommun och landsting som äger ”firman”? Att om man tittar på namnen och varifrån de kommer i styrelser centralt, i de respektive lokala organisationerna samt även i de ”granskande” myndigheterna, så ser man band och linjer. Såväl tjänstemanna som politiska men det verkar inte vara något som gör yrkeslivet enklare för larmoperatören…

Den enskilde larmoperatören har inte ens den teoretiska möjligheten att klara sitt jobb som den normale svensken, utan kunskap i och om detta, tror. Med de resurser de har tilldelade, de direktiv och styrdokument och de verktyg de har till sitt förfogande men tro inte det blir bättre med privata alternativ. Jag har sett och arbetat åt de privata med, men det är ägarna det är fel på, eller beställarna, eller om de är samma, eller om/och/eller hur det hänger ihop....
Det, det borde Kalla Fakta eller Uppdrag Granskning ha tittat på, tror jag. Hade´