Om man som undertecknad lusläser allt om avtalsrörelsen så inser man att direktörerna och arbetsgivarnas medie och så kallade tankesmedjor varit osedvanligt aktiva. Redan. Dagens industri berättar redan var allt kommer hamna i efter förhandlingarna i artikeln http://di.se/Default.aspx?refresh=1&pid=3866&epslanguage=sv&referrer= och så rullar det på. (700 kronor eller cirka 2,5% från att LO kräver 3,5 procent, 860 kronor mer, plus en kvinnopott och höjda minimilöner. Facken inom industrin kräver 3,7 procent eller 910 kronor mer.)
Naturligtvis skriver arbetsgivarna att det är bistra tider och inte ser ut att bli bättre och att det vore närmast kriminellt att begära lönepåslag överhuvudtaget men även i att de vill utveckla kollektivavtalen. Nu betyder ju ordet utveckla olika saker för olika personer och även då för organisationer och här menar man att ta bort central lönebildning helt. Förhandlingarna skulle då ske vid varje arbetsplats och/eller mot/med individen. Naturligtvis ”med” för man vill ju med-verka till att med-arbetaren skall få en med-ryckande och inte med-ioker lön… De som skulle förlora på detta är de som har ”likadana arbetsuppgifter”, inte är specialiserade eller har någon form av individuella arbetsuppgifter eller någon sk. nyckelfunktion. Vanliga arbetstagare, tror jag. Sen har tyvärr ”lika lön har blivit platt lön” oavsett ansvar, utbildning och erfarenhet med någon 100-lapps skillnad mellan vad en 25-åring får i ingångslön och vad 30- års erfarenhet i yrket får trots uppmaningar, dvs råd, även från centrala arbetsgivarorganisationer att ”ge” mer. Här väljer man att inte lyda råden..
Jag personligen vill ha både och är inte det typiskt svenskt? Jag tror till viss del på lokala förhandlingar och individuell lönesättning men jag tror inte det fungerar utan centrala avtals lägstanivåer, riktlinjer/direktiv och ett stort stöd från centrala organisationer till sina lokala diton. Därför decentraliserar BRF sin organisation och driver frågan för att kunna vara med och styra utvecklingen istället för att ta vad som erbjuds. Kommunal gör tvärs om.
Hur har det funkat hitintills eller är 22-23 000 kronor en rimlig månadslön för en heltidsanställd brandman med lång, dvs lååååång, erfarenhet? En annan oro som debatteras är detta i relation till LO-förbundens medlemstapp och om det blir för stort inom ett avtalsområde, så skulle organisationen tappa legitimiteten att företräda dessa medlemmar i centrala kollektivavtal, och avtalet självdör, så att säga. Jag förstår oron från LO-förbunden men ser möjligheterna för BRF för vi är garanten mot att avtaet/en inte självdör i vår bransch sen kan man fundera varför överhuvudtaget Kommunal har något hängavtal på oss för sina 50-60 deltidare. Också. När de dessutom under de senaste 25-talet år jag varit med konstant har saboterat utvecklingen i det, för dem, och gett arbetsgivaren en enklare resa. Antingen till förmån för heltiden då och/eller framförallt, sina andra grupper. BRF är bara måna om brandmän och oavsett sysselsättningsgrad.
Jag vill ha ett slags meritokrati för brandmännen nu, (en individs sociala status samt lön ska bygga på vad denne åstadkommer i samhället. Kunskaper, meriter, skickligheter och färdigheter bestämmer), framför låglönesatsningar och jämställdhetspotter. Även om jag anser att man borde vara med i låglönesatsningarna som brandman. Tyvärr rår man, och vi, inte riktigt på den enorma kampanjen som slagit fast vilka som är bra och vilka som är dåligt lönesatta,(än), så brandmän anses felaktigt ligga i grupp ”bra”. Även, eller kanske främst, av de som äger kollektivavtalet för de heltidsanställda brandmännen, Kommunal.
Otroligt… Ett är otvetydigt; om man inte organiserar sig som brandman oavsett hos oss,(eller Kommunal), förlorar alla brandmän på det och det är precis det som arbetsgivaren nu gnuggar händerna över och kommer att nyttja i avtalsrörelsen. Problemet är att BRF inte är något LO-förbund som minskar, utan ökar medlemsmässigt och är en ”ny aktör” och som inte kan hanteras som man är van vid. Vi har heller inga andra grupper att köpslå med eller mot. Det kommer att visa sig men jag berättar det inte ännu...
Skrattar bäst som skrattar sist. Jag vet på ett ungefär hur många medlemmar Kommunal har som är brandmän och jag vet exakt hur många vi är och om trenderna håller i sig på ett ungefär, när vi då kommer mötas på linjerna uppgång/nedgång. Men det saknas några presumtiva medlemmar som är oorganiserade och de vill jag gärna ha in i vår sak. Egentligen deras egna sak och faktiskt, som ett andrahandsalternativ till BRF, då Kommunal. Det är bättre att vara organiserade med likasinnade, dvs andra brandmän, än inte alls. Tanken här är naturligtvis att när man då upplevt vad man får hos Kommunal kommer man över till det vinnande laget, Brandmännens Riksförbund som med ännu fler medlemmar kan göra ännu mer. För bara brandmän, alltså sig själv och sina kamrater.
För mig är det nästintill ofattbart att brandmän nöjer sig med 22-23 000 kronor som en rimlig månadslön för en heltidsanställd brandman och, betalar mer än dubbelt så hög medlemsavgift till facket för att få den förmånen. Jobbar de extra vill Kommunal dessutom ha extra medlemsavgift och hur tänker man då som individ? Solidaritet med ”undersköterskor och dagispersonal” och det, det köper jag i så fall helt. Jag kan inte tolka de som är brandmän och tillika är Kommunals medlemmar på annat sätt än att de sitter nöjda. Om ni tänker efter. För hur mycket hjälp har ni fått och var står ni nu? Men en skillnad i ”nu” finns för det finns alternativ så sluta gnäll på er när ni låter er luras. Herrejösses…
Så, kom till oss och hjälp till och då kommer vi med majoritetens hjälp för heltidssidan få vårt avtal även där. Fortare för frågan är inte OM utan NÄR. Att vänta och låta era kamrater, verkliga kamrater i samma båt, dra lasset känns kanske lite sådär i lojalitet mot arbetskamraterna. Eller?
Varje medlem är viktig och hjälpen kan vara allt från stödet till att ni vill, och får, engagera er. I det lag som kommer att betyda skillnad. För brandmän.
Om brandmäns löner höjs tror inte jag och BRF att det leder till ”svält och naturkatastrofer” och att vi trycker ned någon undersköterska i träsket utan tvärs om faktiskt, och tror ni verkligen att Kommunal är det förbund som kommer att prioritera brandmän och verkligen driva och göra det för er?
Ingen vore gladare än jag om man kände konkurrensen och medverkade till det enda branschförbundets kamp i och för detta men jag är skeptisk, och vi får se, men jag kommer berätta för er sen. På ett eller annat sätt.
Hade´
