Gloria på sned

Det blir ingen besparing på 150 miljoner kronor för polisen nästa år. Det står klart sedan Sverigedemokraterna i igår gett beskedet att partiet lägger ner sina röster i dagens omröstning i riksdagen. Sen är det en osedvanligt dålig tid att föreslå besparingar på just polisen med tanke på vad som hänt och händer och jag hade gärna sett den debatten. Tyvärr är det ofta så att man saknar inte kon förrän båset är tomt vilket också syns inom vårt område, räddningstjänstens.
Ju bättre vi jobbar ju mindre acceptans finns för kostnaderna och ett slags moment 22 i en ständig spiral i öka/minska/förändra är verkligheten för de som ska arbete i och med detta. Utveckling kallas det, och visst, till viss del är det också sant men i en annans värld stavas utveckling bara; p-e-n-g-a-r.
Nu får polisen behålla sina, troligen, skönt det.

Men vart tog de 300 miljoner kronor man sparade på att brandskatta regeringskansliet på i förra veckan då vägen? Jag vet var de behövs! Fler Räddningstjänster skulle jubla och Rsyd kanske skulle behöva en 5-6 miljoner till en ny stegbil kanske. Istället för den handdragna Åsbrinkaren som jag inte kan glömma. I artikeln http://sv.wikipedia.org/wiki/Brandbil så beskrivs räddningstjänstens fordon, maskinstegar och..Åsbrinkaren. ”Fram till 1960-talet fanns det faktiskt två svenska märken också, Wibe och Åsbrink.” Vad stod det nu..fram till 1960-talet var det ja.

Läkare i Norrbotten har 200.000 timmar i outtagen jourkomp och en läkare har Sverigerekordet, tror man, på 8.096 timmar vilket motsvarar fyra års heltidsarbete. http://www.kuriren.nu/nyheter/?articleid=5696015 Apropå arbetstider och gissa om detta är besvärligt. Och dyrt. Jag har varit i detta från arbetsgivarhåll och längtar inte tillbaka till de frågorna i den branschen därför skrev jag "tror man" för här mina vänner finns en bomb både gällande ekonomi och vad då arbetsmiljö och arbetstider och ytterst, den läkare som kanske ska behandla just dig eller de dina när han/hon knappt håller sig vaken. När jag fortsatte och kolla lite mer i Norrbotten fick jag se en annan artikel där en Peter Berg uttalat sig; Vi ska bort från godtycket. Testerna ska utformas utifrån vetenskapligt underbyggda värden. - Det finns inga nackdelar med fler kvinnor i yrket. Det blir bättre arbetsmiljö för alla, en större rekryteringsbas och en breddning av yrket. Kvinnor och män är lite olika, det behövs olika kompetens, olika människotyper, säger Peter Berg som företräder Brandmännens riksförbund. http://www.nsd.se//nyheter/artikel.aspx?ArticleId=5630590

Jag hade inte kunnat säga det bättre själv, och det hade jag ju gjort tydligen, men jag är ju så märkvärdig att jag stavar med H, alltså i Bergh. Aldrig får man vara riktigt glad.. men, var står BRF i denna fråga? Här har ni ju facit och det är vi glada för och det kan inte bli tydligare sen kan ni vinkla och klanka och försöka vrida detta hur ni vill. Hur ni vill..men jag och de flesta andra vet att det är helt andra agendor som gör att ni fastnat i detta enda mot BRF men det håller inte, inte på något sätt, så var lite kreativ och hitta nått annat. Det borde finnas för vi hittar ju dagligen, just nu, motsvarande mot er och det är inte speciellt svårt heller. En och annan organisation eller rättare sagt dess ledning kanske bör byta ut glorian mot törnen för när man observerar och granskar bör man se hela bilden och inte bara "22 grader" av den. Jag bilägger en förklarande bild men nu mot dagens vedermödor, Hade´

Övning och utbildning

”Säkerhetspolisen ansvarar för terrorismbekämpningen i Sverige. Det innebär att vi arbetar förebyggande för att förhindra attentat i Sverige eller mot svenska intressen. Det innebär också att försöka förhindra att terrorattentat planeras i eller stöds från Sverige. Terrorister ska inte kunna gömma sig eller kunna samla in pengar som är avsedda att användas för terrorism här. De ska inte heller använda Sverige som bas för rekrytering eller logistiskt stöd. Om ett terrorattentat skulle ske i Sverige är det Säkerhetspolisen som ansvarar för att utreda brottet. På samma sätt som i andra polisutredningar sker dessa utredningar i form av en åklagarledd förundersökning. Säkerhetspolisen deltar också i det internationella samarbetet mot terrorism och bistår andra länder i deras förebyggande arbete samt i deras utredningar.”

De får nu ändra ordet ”om” till ”när” och har MSB nått uppdrag här då? Jo att stödja samordning och samverkan. Vad är och innebär det? Det blir vi nog varse. Också. Oavsett bör nog någon upplysa och utbilda åskådare, (människor), i lite riskmedvetenhet men kanske med betoning på lite för jag instämmer helt i statsministerns tal om att inte offra det fria svenska samhället: ”–Vårt öppna samhälle betyder just att det är öppet, och människor ska kunna röra sig i frihet (…) sen finns det sådana som utnyttjar det, och jag har svårt att se hur man skulle kunna göra något åt det med annat än att friheten försvinner.” Kolla detta klipp så förstår ni med att vad jag menar med ”lite mer utbildning eller kanske efter-tanke”.. http://www.youtube.com/watch?v=AiEvEPEimTk&feature=player_embedded

Sen har den polska poliskåren ont om pengar. De har trots klagande inte fått gehör för sin situation och lärare på polisskolan har blivit uppsagda, läroböckerna är gamla och ingen bensin finns till deras bilar. Så när denna film kom ut blev det folkstorm i Polen och man kan nog förstå varför. Nu är vi inte riktigt här ännu i Svensk räddningstjänst även om nog några skulle vilja påstå det för sin organisation, eller, att de är duktigt på väg dit. Kolla det bisarra klippet: http://www.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/utrikes/article8252292.ab

Nu är det full rulle mot några journalister som skall få sina kommentarer och utlåtanden i lite andra frågor än terrorism och polsk polis men om vad och var och när lär vi, dvs ni, bli varse sen. Hade´

Déjà vu

Alla media idag berör det som kan vara Sveriges första terrorattack. I den här formen. Är jag förvånad och bör vi vara det? Nej för varför skulle vi vara skonade, för att vi bor i Sverige och har haft ett folkhem? Fråga nummer två är om vi är beredda och här tänker jag bara tänka och inte svara mig själv för som ni vet anser jag inte ens vi är kapabla i vissa kommuner att ta hand om det lagstiftade grundskyddet och jag lämnar frågan. Så länge för..

Pappa Byråkrat, alltså jag själv, läste en intressant artikel i:
http://www.tjugofyra7.se/msb/Avdelningar/Nyhet/Curlingsamhallet/ om att ”Med frihet följer ansvar”. Torkel Schlegel, chef för MSBs rättsenhet, ger juristens syn på den enskildes ansvar. ”-Vi måste ta konsekvenserna av våra egna val – vi har ansvar. Frihet och ansvar är så starkt bundna till varandra att jag skulle säga att det är näst intill samma sak, eller åtminstone två sidor av samma mynt.”

Författaren och samhällsdebattören Åsa Moberg Boije hade invändningar. ”– Jag har inte varit medveten om att den fria viljan är grunden till hela statsskicket, det är bara det att vi har ingen fri vilja. Nu förstår jag äntligen varför ingenting fungerar. Felet är att vi lagt ansvaret på individen.” Åsa Moberg Boije hävdar att vi inte är någonting i oss själva utan det viktiga är hur vi fungerar tillsammans. Grundfelet i samhällsorganisationen är att man låtsas att den består av fria individer.

Människor tar så mycket ansvar som de förmår. När de inte gör det är det för att de inte har förmågan. Läs den meningen igen och tänk på vad det egentligen står och konsekvenserna i och om det skulle stämma? Jag inte bara tror det utan är övertygad om att den stämmer och här finns hela grundfelet i varför det är fel, riktigt fel, att tro att man kan förlita sig på och tro man kan luta sig tillbaka och lägga ansvaret på viktiga, livsviktiga samhällsfunktioner, på den enskilde. Utan stöd och varierat stöd beroende på olika behov. Sen måste det göras först och få verka och utvärderas INNAN man brandskattar annat. Som tex. den operativa räddningstjänsten. Praktisk erfarenhet och evidens slår alltid administrativa tänkta planverk då erfarenhet och utvärdering sker från verklighetens facit.

Robert Ekman, MSB, framhåller kunskapsaspekten och att man inte kan begära att individen ska ha de kunskaper som krävs för att kunna ta ansvar i ett komplext samhälle och Jan Schyllander, MSB, är inne på samma linje. Ska större ansvar läggas på individen krävs en stor folkbildningsinsats. ”– Att det offentliga vill lägga över ansvaret på individen är antagligen för att spara pengar, vilket jag inte tror att man gör. Människor är väldigt olika och det är bara titta på olycksstatistiken för att se vilka som behöver ”curlas”.” Jag känner inte Robert och Jan på MSB men önskade att jag gjorde för klokt ”gubbar”, klokt, och jag hade inte kunnat skriva det bättre själv och ett slags ”Déjà vu”, (redan sett), infinner sig. Igen och jag vill minnas att precis detta sa jag och skrev BRF i sin inlaga inför den nya lagen. Alltså LSO:n.
(Jodå jag har den kvar och kan också bevisa mitt påstående.)

Déjà vu:
• Allt som händer omkring en människa blir för mycket för hjärnan, och minnessystemen kan för ett ögonblick inte hänga med. När minnet sedan kommer ikapp känns det som om man tidigare varit med om det som händer.
• Déjà vu är en förmåga i hjärnan vi inte kan använda annars; det är hjärnans sätt att logiskt förutse vad som bör eller kan hända.
• Hjärnan sänder två signaler efter varandra som leder till att man tror att det har hänt två gånger som leder till att man tror att det hänt tidigare.
• Hjärnan stängs av under ett par mikrodels sekunder för att sedan slås på igen. Detta leder till att hjärnan kommer ihåg det som hände innan den stängdes av och uppfattar sedan det som händer efteråt. Eftersom detta händer så fort "händer" samma sak i verkligheten genom hela förloppet.

En mer religiös tanke är att drömmar berättar vad som ska hända i framtiden. När man får en déjà vu-känsla är det händelserna man har drömt om som inträffar och rent psykologiskt talar man om ”flashback”.

Staffan Moberg Boije, jurist på Försäkringsförbundet tog chansen till en partsinlaga och relaterade till tsunamin; ”-Försäkringsbolagen blev mer eller mindre utkastade och fick inte ta sitt ansvar, vilket de hade klarat mycket bättre än staten”, och kräver egentligen ett eget inlägg för troligen, har han rätt. Där och då och vad har hänt sen?

Sen är sen och nu är nu och nu ska Pappa Byråkrat räkna ut var eluttagen och lysknapparna ska sitta och varför i den nya utbyggnaden hemmavid. Stor inblandning av störande element, inte sådana som finns på väggen, snart, utan familjen kan jag räkna med, eller in, också. Känns som en lagom söndagssysselsättning och det övergripande målet är att sen, slippa skarvsladdar. Att hustrun och jag har olika syn på nödvändigheter och att ”barnen” är på hennes sida är en liten besvärande faktor som kanske kan uppvägas med mitt tekniskt-manliga-veto-ala´ ”-det går inte”, men vi får se. Eller jag. Hade´

Är Malung-Sälen Dalarnas Chicago? - Falun - Dalarnas Tidningar

Är Malung-Sälen Dalarnas Chicago? - Falun - Dalarnas Tidningar

För tredje året i rad presenterar SKL i samverkan med MSB, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap hur tryggt det är att bo i landets kommuner och man tar sig för pannan. Nä det räcker inte, man blir lite förbannad. Det utredarna inte har brytt sig om är den extrema fjällturismen i Sälenfjällen, som dubblar kommunens befolkning flera gånger och under vintersäsongen finns ungefär 60 000 fjällturister där. SKL och MSB har inte fel siffror, men det framkommer inte att brotten handlar om skidstölder, och att de flesta "bränder" handlar om automatlarm och utryckningar på engångsgrillar och ytterst, att allt räknas mot den bofasta befolkningen på drygt 10 000 innevånare. Jag förstår att kommunen är lite ledsen över denna uthängning men då borde det vara tvärs om i Salem. http://www.dagenssamhalle.se/nyheter/salem-aer-landets-saekraste-kommun-18773 Salem är landets säkraste kommun slår man fast i kommunernas egna tidning.

Malung-Sälens kommunalråd Kurt Podgorski säger; - Jag kan säga så här - det finns lögn och så finns det lögn och så finns det statistik, och det som gör att jag blir lite förbannad och inte bara tar mig för pannan är precis samma sak. Jag åker land och rike runt och jo då, förra året var jag i Malung-Sälen med, och penetrerar risk och sårbarhetsanalyser som ligger till grund för räddningstjänstens handlingsplaner. Ofta beroende på att "man" vill dra ned på styrkor och numerär, åtminstone den operativa delen, och vad finns ALLTID som en punkt i den granskningen? Jo statistiken och tolkningen av statisktiken och vad den egentligen visar. Eller som här, vill visa fast sällan så tydligt och uppenbart fel. Om mina/våra motparter och den myndighet som skall vara "skiljenämnd/facit" och stöd till våra Länsstyrelser så extremt vårdlöst hanterar statisktik hur ska jag/vi kunna lita på annat material?

Ett riktigt, riktigt bottennapp men om våra centrala motparter och myndigheter hanterar statistik på detta sätt förstår jag varför annan statistik också accepteras som sanningar i enskilda kommuner. "Sanningar" som skall visa att åtgärder burit frukt och förklara felsatsningar, åtminstone på ett politiskt plan. Man kan, och naturligtvis gör alla och ska alla se sin verklighet, men hallå, någon måtta får det väl vara. Det skall bli otroligt intressant att se årsstatistiken för ett visst område och en viss stad och gissa om vi har underlag för den bedömningen redan klara och bara väntar?

Nu väntar inte mina lördagssysslor längre så mot snöskottningen och mera julpynt.

Kontakta oss!

Kontakta oss! - Malmö - Skånskan.se och Skånskan verkar ha fått smak på blåljusorganisationer. Bra det och lycka till. Det finns mycket, mycket som engagerar och berör och det angår oss alla. Sen tycker jag fortfarande att fokuset på Falks är orättvist utan emotser mer och fler och..

I artikeln nedan kommer häftig kritik mot sig själva och hur man hanterar trafikolyckor vid Rsyd, http://www.skanskan.se/article/20101118/NYHETER/711179661 vilket jag berörde i detta inlägg: http://brf-peter.blogspot.com/2010/11/bilforare-satt-fastklamd-i-45-minuter.html Nu har jag kollat lite bland mina vänner utifrån mitt förra liv, verksamhetsansvarig för en ambulansorganisation, och hur det ser ut hos dem, i Sverige. Också om det finns andra kriterier, arbetssätt och tankar i hur man vårdar och tar hand om en traumapatient. Rätt ska vara rätt men ..detta är fel, riktigt fel och jag blir lite upprörd när jag får signalerna att inget hänt sedan man påvisat detta och sedan artikeln skrevs. Inget.

Vad är det främsta uppdraget och vad bör man göra om detta ifrågasätts eller som här, visar sig inte fungera rent praktiskt? Rädda liv och rätta till är svaren naturligtvis och det operativa arbetet blir inte bättre för att någon säger att det fungerar när det uppenbart inte gör det. Skarpa anklagelser och naturligtvis blir det så när motsatsen inte bevisas utan pratas bort och läggs i ”processen”. Hur är detta möjligt och varför reagerar inte MSB, Länsstyrelsen eller någon inom räddningstjänstens område på detta? Vidare kan man undra vad som hänt om det bara varit sjukvården som deltagit hade Socialstyrelsen varit på banan och varför har de inte hamnat där. Vet de inte om detta och väntar på den avvikelse som vi såg i SVT:s Debatt heller inte kommer eller fungerar, eller fungerar mindre väl, i Skåne från ambulanssjukvårdens sida? Man blir lite uppgiven för...

Medan ansvariga tvår sina händer och berättar att min organisation är bra, kanske bäst och åtminstone så bra att vi kan göra mer och annat med befintliga resurser fungerar inte basen i uppdraget. Eller så gör den det men även det döljs då i den administrativa och politiska processen för ingen vet. Egentligen, mer än vad vi kan ana då någon, idag också då, kan riskera att få sitta i sin kraschade bil i 45 minuter om man krockar i Rsyd.

Vore jag ansvarig politiker, läs ytterst ansvarig för detta, tillsatte jag omedelbart en extern utredning från en oberoende part som kontrollerade ”min verksamhet”. Alltså inte en av de olika ”bröder” som gör detta i branschen och som fortfarande är aktiva i sina egna verksamheter eller varit det och har de kollegiala kopplingarna kvar, utan en o-partisk och inte en pseudoextern. Detta förtjänar ett eget inlägg men det får komma sedan så se den där raden som en varning för det är precis vad det är då det måste komma in sunt förnuft och annat än politiskt tillrättalagt och kollegial samverkan för att komma förbi och komma till utveckling. Riktig utveckling som gynnar branschen samtidigt som man bibehåller grunduppdragen. Mindre verksamhet ger alltid mindre medel och varför ska det inte fungera åt andra hållet på samma sätt? Var går gränserna för hur mycket luft man har eller hade inom räddningstjänsten och när går man över dessa gränser? När ett trafikolycksoffer får sitta fastklämd i 45 minuter?

Ja, tror jag, då har man gått fär långt och detta är inte acceptabelt och nu ska jag kolla lite mer i och om detta och hur ”man” går vidare för om man inte gjort något nu trots att man haft alla chanser måste ju någon/några agera och göra något annat. Jag kommer inte bry mig ett dugg om någon organisation eller företrädare för det är dags att prata sanningar och sunt förnuft och faktiskt utmäta ansvar även i den svenska räddningstjänsten. Ligger det på tjänstemän och/eller politik eller på någon myndighet? Vi får säkerligen en del svar om än kanske inte alla och då får vi agera på de. Och även de svar vi inte får. Tråkigt men för att kunna dansa, åtminstone på ”gammalt sätt”, krävs det minst två och att man på något sätt har samma dans och musik. Takten kan vara sådär och det fungerar ändå men grunden, den måste finnas.

Nu ska det åkas tåg och långt och det innebär att man inte riktigt vet när man kommer hem numera men, om jag hinner hem till helgen, blir det det sista i julprydnader, därav bilden. Bocken stor kvar. Nu ska jag läsa in mig i det sista, slipa planerna och trigga till mig i ärendet jag har framför mig under dagen så jag bara får det jag ska jobba i, kvar i huvudet men.. på hemvägen blir det ett hyffsat blogginlägg som ska skrivas och jag vet om vad och varför. Frågan är om jag vågar..eller bör publicera det men det visar sig och annars får jag väl ta det sen när det mognat till sig och det är rätt tajmat. Otroligt vad kunskap och faktiskt sparad relevant dokumentation lite äldre i tjänst sitter inne med. Som mognat till sig. Hade´

Cancer hos brandmän

Kommer ni ihåg I.A.F.F. från igår? De var en av två sponsorer till välkomstskylten i bilden från inlägget igår. Idag är det med igen men i ett annat sammanhang: Hi Peter, this information is being sent to you at the request of Alex Forrest, President United Fire fighters of Winnipeg. Thank you. Susan Shiells, Office Manager I.A.F.F.

BRF har ett samarbete med våra internationella kamrater i branschen och tillhör såväl Europas som det globala facket. I USA och Kanada har man satsat ansenliga resurser eller med svenska mått mätt, enorma resurser, på forskning och åtgärder före, under och tyvärr efter cancerrelaterade sjukdomar som drabbar brandmän. Det material som Susan skickade här sist kommer från den presskonferens man haft om bröstcancer bland kvinnliga brandmän. Materialet är stort och många, många filer samt cd-skivor och som vanligt kommer väl någon säga; ”-jo där ja men vad gäller i Sverige och finns det några källor och vi jobbar ju på ett annat sätt?” Ni har fel, riktigt fel och det sätt vi jobbar annorlunda på är värre i många delar än vad de gör ”där” och vi är efter, långt efter och så referenser ja; Här kommer en bråkdel och bara delar av vad som rör/berör bröstcancer.

ATSDR (1990). Toxicological Profile for 1,1-Dichloroethane, TP 133 (, cited 12/10/07, Atlanta, GA, Agency for Toxic Substances and Disease Registry).
ATSDR (1992). Toxicological Profile for 1,2,3-Trichloropropane, TP 57 ( cited 12/10/07, Atlanta, GA, Agency for Toxic Substances and Disease Registry).
Austin, C.C., Wang, D., Ecobinchon, D.J., and Dussault, G. (2001). Characterization of volatile organic compounds in smoke at municipal structural fires. Journal of Technology and Environmental Health, Part A 63, 437-458.
Axford, A.T., McKerrow, C.B., Jones, A.P., and Le Quesne, P.M. (1976). Accidental exposure to isocyanate fumes in a group of firemen. British Journal of Industrial Medicine 33, 65-71.
Bolstad-Johnson, D.M., Burgess, J.L., Crutchfield, C.D., Storment, S., Gerkin, R., and Wilson, J.R. (2000). Characterization of firefighter exposures during fire overhaul. American Industrial Hygeine Association Journal 61, 636-641.
Cantor, K.P., Stewart, P.A., Brinton, L.A., and Dosemeci, M. (1995). Occupational exposures and female breast cancer mortality in the United States. Journal of Occupational and Environmental Medicine 37, 336-348.
Coyle, Y.M., Hynan, L.S., Euhus, D.M., and Minhajuddin, A.T. (2005). An ecological study of the association of environmental chemicals on breast cancer incidence in Texas. Breast Cancer Research and Treatment 92, 107-114.
Dalene, M., Skarping, G., and Lind, P. (1997). Workers exposed to thermal degradation products of TDI-and MDI-based polyurethane: biomonitoring of 2,4-TDA, 2,6TDA, and 4,4'-MDA in hydrolyzed urine and plasma. American Industrial Hygiene Association Journal 58, 587-591.
Donahue, M.L. (2006). Occupational safety and health programs for fire investigators. In Fire Engineering, pp. 93-97.
Eckhardt, R.E., and Hindin, R. (1973). The health hazards of plastics. Journal of Occupational Medicine 15, 808-819.
Fabian, T.Z., and Gandhi, P.D. (2007). Smoke characterization project technical report (Northbrook, IL, Underwriters Laboratories), pp. 1-169.
Golden, A.L. (1995). Risk of cancer in firefighters. Occupational Medicine: State of Art Reviews 10, 803-820.
Grant, C.C. (2007) Respiratory Exposure Study for Fire Fighters and Other Emergency Responders, The Fire Protection Research Foundation, Quincy, MA, 67 pages.
Hansen, J. (1999). Breast cancer risk among relatively young women employed in solvent-using industries. American Journal of Industrial Medicine 36, 43-47.
Harrison, R. (1995). Respiratory health hazards and lung function in wildland firefighters. Occupational Medicine: State of Art Reviews 10, 857-870.
Himmelstein, M.W., Acquavella, J.F., Recio, L., Medinsky, M.A., and Bond, J.A. (1997). Toxicology and epidemiology of 1,3-buadiene. Critical Reviews in Toxicology 27, 1-108.
IARC (2006). IARC Monographs, Formaldehyde, 2-Butoxyethanol and 1-tert-Butoxypropan-2-ol, Vol 88 (Lyon, France, World Health Organization, International Agency for Research on Cancer (IARC)).
Jankovic, J., Jones, W., Burkhart, J., and Noonan, G. (1991). Environmental study of firefighters. Annals of Occupational Hygiene 35, 581-602.
Lee, I.P., and Suzuki, K. (1979). Induction of unscheduled DNA synthesis in mouse germ cells following 1,2-dibromo-3-chloropropne (DBCP) exposure. Mutation Research 68, 169-173.
Lees, P.S. (1995). Combustion products and other firefighter exposures. Occupational Medicine 10, 691-706.
Morrow, N.L. (2001). Significance of 1,3-butadiene to the US air toxics regulatory effort. Chemico-Biological Interactions 135-136, 137-143.
NTP (2007). Chemicals associated with site-specific tumor induction in Mammary Gland (National Toxicology Program, Department of Health and Human Services)( http://ntp.niehs.nih.gov/index.cfm?objectid=E1D18034-123F-7908-7B2C2AE41B1F3778, cited 06/16/08).
Orzel, R.A. (1993). Toxicological aspects of firesmoke: polymer pyrolysis and combustion. Occupational Medicine 8, 414-429.
Petralia, S.A., Chow, W.-H., McLaughlin, J., Jin, F., Gao, Y.-T., and Dosemeci, M. (1998). Occupational risk factors for breast cancer among women in Shanghai. American Journal of Industrial Medicine 34, 477-483.
Reisen, F., Meyer, M., and Hansen, D. (2007). Firefighter's exposure to air toxics during prescribed burns, http://www.bushfirecrc.com/publications/downloads/Firenote_12_Airtoxics310107.pdf (cited 12/10/07). Fire Note.
Taalman, R.D. (1996). Isoprene: background and issues. Toxicology 113, 242-246.
USDHHS (2004a). 1,3-Butadiene, CAS No. 106-99-0. In Report on Carcinogens. Eleventh Edition, Carcinogen Profiles 2004 (Research Triangle Park, NC, U.S. Department of Health and Human Services, Public Health Service, and the National Toxicology Program), pp. III-37-III-39.
USDHHS (2004b). Benzene, CAS # 71-43-2. In Report on Carcinogens, Eleventh Edition, Carcinogen Profiles 2004 (Research Triangle Park, NC, U.S. Department of Health and Human Services, Public Health Service, and the National Toxicology Program), pp. III-26 - III-28.
USDHHS (2004c). Isoprene, CAS# 78-79-5. In Report on Carcinogens, Eleventh Edition, Carcinogen Profiles 2004 (Research Triangle Park, NC, U.S. Department of Health and Human Services, Public Health Service, and the National Toxicology Program), pp. III-156 - III-158.

En glimt, för jag har mer, mycket, mycket mer och om hela problematiken och det är hög tid att cancer bland brandmän tas på allvar snart även i Sverige. Före, under och om det behövs, efter. Vi driver och kommer stenhårt att växla upp och driva på detta nu än mer. Vidare var jag på ett mycket bra möte i Stockholm, Sverige, igår om och i dessa frågor med. Här jobbar vi tillsammans med Kommunal, SKL/Pacta, AV, MSB och i ett mycket bra arbete men mer om det sedan. Och bocken i Gävle står kvar medan tomten vilar sig i form för årets insats. Hade´

Polisens midsommarsjuka

”1955 inträffade midsommarsjukan då ett djupt missnöje inom polisen drev en stor del av de tjänstgörande att sjukskriva sig. Trettio år senare, 1985, var det dags igen när stor irritation över lönerörelsen fick många hundra poliser att sjukskriva sig samtidigt i Stockholm. Rikspolischefen uttalade i medierna att han skämdes över poliserna vilket inte torde ha gjort saken bättre. Samma år fick huvudstadsborna till sin häpnad uppleva en demonstration av poliser med skyltar, banderoller och allt som tågade genom Gamla Stan och landade utanför avtalsverket vid Slottsbacken där händelsevis förhandlingar just pågick runt polisfrågor. Missnöjet lade grunden för kampanjen 15000 kr NU! Trots ett svek från TCO lyckades den och fick bl a till följd en efterlängtad statushöjning av polisyrket,”

Berättar kamrater vid polisen och fortsätter:

”1979 valdes Gunno Gunnmo in i förbundsstyrelsen. Vid kongressen i Malmö 1983 blev han förbundets ordförande. Med en mycket snäv sammanfattning av hans insats kan man säga att han lyckades med bedriften att ge Stockholmsfrågorna ett sakligt och rimligt utrymme i förbundsarbetet utan att företrädare från landet i övrigt upplevde att de på ett otillbörligt sätt tilläts dominera. Kritik mot att Stockholm särskilt gynnades var mycket sparsam under Gunnos år på posten. Det kulminerar för Stockholmspolisernas del i stormötet i Konserthuset den 11 september 1989. För de som var med framstår dagen som den då sammanhållningen inte hade en enda spricka. En vanlig polislön då var 9.300/mån och kravet på 15.000 kr NU! gick som en våg genom hela kollektivet. Taket höll på att lyfta i Konserthuset och de utomstående som var med behövde inte tveka – Stockholmspoliserna hade inte en tanke på att backa från det kravet. Senare på hösten samlades Polisförbundet till en extrakongress som hölls på Hotel Foresta i Lidingö. Kongressens i stort sett enda uppgift var att ta ställning till bud som förväntades komma från de pågående förhandlingarna. När budet väl kom förkastades det och Polisförbundet beredde sig i stället på konfliktåtgärder. Medlemmarna krävde sådana.

Där blev det platt fall. Polisförbundet förfogade inte över konfliktåtgärderna. Det var dåvarande TCO-S (förbunden på det statliga området) som avtalsenligt kunde använda det vapnet och TCO-S enades om att polislönerna inte var värda det (situationen är för övrigt likartad i skrivande stund 2010 – Polisförbundet kan inte ensidigt besluta om strejk). Poliserna blev rasande över sveket och det ledde längre fram till att en förbundskongress enades om att lämna TCO-S. Möjligen kan man påstå att svinhugg går igen. 1992 krävde TCO-S-förbunden solidaritet av oss när det gällde kostnaderna för arbetslöshetskassorna. 20 milj kr skulle Polisförbundet betala årligen för något som vi hade mycket lite nytta av. Vår egen kostnad för att stötta drabbade medlemmar beräknades till tre milj kr årligen. Stöd till arbetslöshetskassorna ställde vi inte upp på.

Lönefrågan fick trots en del motgångar en ordentlig skjuts framåt och lönerna för yngre poliser kom att efter en tid att hamna i området runt 15.000 kr/mån. Bra för oss men också bra för samhället i stort. De flesta bedömare är eniga om att det påverkade polisens status kraftigt positivt. Säkert medverkade detta till att ansökningarna till yrket ökade i antal från en rännil till en bred flod och att de fortsatt att vara mångfalt fler än platserna intill skrivande stund. Vilket i sin tur naturligtvis resulterat i att det urval som till sist börjar på polisskolan är det bästa som går att få.”

Jodå, det finns en fortsättning och mycket detaljer, fler dokument och utsagor och ser ni någon likhet med någon annan organisation i er närhet, så här långt...? Arbete pågår och fortsättning följer och det kan man också se, tex här: http://www.blaljus.nu/index.asp?show_news=2608 Sen kan jag inte låta bli att småle åt bilden och tänk er motsvarande i Sverige. Oj-oj-oj... Hehe. Hade´